Året var 2002 – Nvidia tappar bollen och ATI plockar upp den

Vår resa genom tiden för att fira SweClockers 25-årsjubileum fortsätter och för denna del tänkte jag återvända till grafikkortens härliga värld. Den andra halvan av år 2002 var nämligen en väldigt spännande period, då en felsatsning från marknadens ledande aktör Nvidia lämnade en öppning för rivalen ATI att segla upp till toppen med grafikkortet Radeon 9700 Pro – en modell som på allvar cementerade bolaget som en kraft att räkna med i grafikkortsmarknadens översta segment.

3dfx går i graven och ATI tar över stafettpinnen som Nvidias rival

I vanlig ordning behöver vi måla upp en bild hur marknaden såg ut vid den här tiden, och ett bra avstamp är att börja vid vår första del i denna artikelserie som täckte Nvidias lansering av det första Geforce-kortet år 1999. I slutet av 1990-talet var Nvidias främsta konkurrent Voodoo-makarna 3dfx, men detta skulle snabbt komma att ändras efter millenieskiftet. Under år 2000 hamnade nämligen 3dfx i allvarlig ekonomisk kris, till den grad att de blev tvungna att lägga ned verksamheten.

Spillrorna av 3dfx såldes av till Nvidia medan de anställda hamnade hos dels det sistnämnda bolaget men också andra grafikkortstillverkare som kanadensiska ATI. Med 3dfx borta ur leken fortsatte Nvidias moment att öka på grafikkortsmarknaden, där det första Geforce-kortet följdes upp av Geforce 2 GTS, Geforce 2 Ultra, Geforce 3 och Geforce 3 Ti 500. På den tiden gick utvecklingen i en rasande takt, där det i praktiken endast var ett halvår mellan släppen.

Medan Nvidia hade en ledande position vid denna tid var de dock långt ifrån ensamma på grafikkortsmarknaden. Hålet efter 3dfx fylldes nämligen snabbt upp av ATI, vilka tog en aggressiv position med siktet inställda på det gröna laget. Det första steget var att tvätta bort stämpeln från 1990-talets halvljumma Rage-serie med det första Radeon-kortet som lanserades år 2000, vilket bjöd på formidabelt motstånd mot Geforce 2 GTS – med vissa drivrutinshämmande undantag.

ATI släppte flertalet varianter av Radeon i varierande prestandasegment under det första året, och det blev tydligt att Nvidia kände av en viss press att bredda sitt sortiment av Geforce-kort för att möta olika plånboksstorlekar. I det absoluta toppsegmentet var dock Nvidia generellt starkast, där de dels var mer konsekventa med sina drivrutiner men också snabba med att svara med snabbare varianter av sina kort, likt Geforce 2 Ultra som släpptes månaden efter det första Radeon-kortet.

Under hösten år 2001 lanserade ATI andra generationens Radeon-kort med modellen Radeon 8500 i spetsen – ett kort som på pappret stod sig starkt mot inte bara mot Geforce 3 utan även Nvidias uppfräschade Titanium-kort. ATI:s förbannelse med opolerade drivrutiner slog dessvärre till även denna gång, vilket gjorde att kortet ofta presterande långt under förväntan. Drivrutinsläget förbättrades avsevärt senare under kortets livstid, men succén vid lanseringen uteblev.

Det gjorde inte saken bättre heller att Nvidia i början av år 2002 släppte lös Geforce 4-familjen av grafikkort, vilka tog ovanligt stora kliv upp i prestanda. ATI låg återigen på efterkälke, men bolaget gav inte upp för det. De hade fortfarande förhoppningar om att kunna slå Nvidia i prestandatoppen, och för att uppnå detta hade de ett ess i rockärmen – en ny trupp riktigt duktiga ingenjörer från ett företag de förvärvat ett par år tidigare.

ArtX – förvärvet som förvandlade ATI till en ledande grafikkortstillverkare

I början av år 2000 förvärvade ATI det amerikanska startup-bolaget ArtX, efter ett budkrig mot bland annat S3 och Nvidia. ArtX grundades några år tidigare av nyckelpersoner och ingenjörer som tidigare jobbat hos Silicon Graphics Inc, där många av dessa hade arbetat på grafikkretsen som användes i spelkonsolen Nintendo 64. Det kommer kanske därför inte som någon överraskning att ArtX första stora uppdrag blev att ta fram grafikdelen till Nintendos nästa spelmaskin – Gamecube.

När bolaget förvärvades av ATI var de i sluttampen med att färdigställa grafikkretsen "Flipper" som skulle ta plats i Nintendos kommande spelkonsol, och därefter skulle de påbörja arbetet med det som skulle resultera i ett av de mest kritikerosade grafikkorten genom tiderna. ArtX hade inte bara ett välsvarvat ingenjörslag utan även ett rutinerat ledarskap, där det sistnämnda ganska snart tog nyckelpositioner inom ATI och började stöpa om bolagets organisation från insidan.

Nvidias felsatsning lämnar öppet mål till ATI

Frukten av ArtX arbete skulle komma att se dagens ljus i augusti år 2002. Vid den tiden hade Nvidia fortfarande prestandakronan på grafikkortsmarknaden med Geforce 4-serien och väntades behålla denna med Geforce FX-familjen som skulle lanseras i samma tidsfönster som ATI:s nya skapelse. Med facit i hand blev så inte fallet, och Nvidias svar skulle komma att dröja till året efter.

Nvidia hade nämligen höga ambitioner med grafikkretsen NV30 som skulle ta plats i nästa generations Geforce-kort, vars höga klockfrekvenser skulle kräva en helt ny tillverkningsprocess för att ro i hamn. Det rörde sig om den helt färska och obeprövade 130 nanometers-processen hos TSMC, vilken utlovades vara produktionsredo i god tid till lanseringen. Men som många vet går det inte alltid enligt planerna när en ny tillverkningsteknik ska sjösättas (Intel 10 nanometer, någon?).

Grafikkretsen NV30 och Geforce FX-serien missade sitt lanseringsfönster – tillverkningsprocessen var helt enkelt inte tillräckligt mogen för storskalig produktion. Utrullningen flyttades initiellt till december år 2002, men det skulle komma att dröja tills februari år 2003 innan korten faktiskt landade på butikshyllorna. Detta lämnade ett guldläge för ATI att agera ostört i toppsegmentet om nu deras nya skapelse kunde leverera som utlovat.

Den 19 augusti år 2002 visade ATI (och ingenjörstruppen från ArtX) att de inte bara kunde leverera ett snabbt grafikkort, utan även det snabbaste av sitt slag med råge. Tredje generationens Radeon-flaggskepp döptes till Radeon 9700 Pro och baserades kring den helt omstöpta grafikkretsen R300. Denna krets tillverkades på den åldrande, men mycket mogna, 150 nanometers-processen, vilket innebar att klockfrekvenserna var lägre än Nvidias kommande värsting.

Låga klockfrekvenser till trots så producerade Radeon 9700 Pro bolagets hittills största prestandahopp vid ett generationsskifte. Modellen blev först med att introducera stöd för Microsofts grafikgränssnitt DirectX 9 och erbjöd prestanda som fullkomligt förintade Nvidias dåvarande flaggskepp Geforce 4 Ti 4600. Ännu mer överlägset blev kortet när kantutjämning och texturfiltrering användes, och i de fallen var det inte ovanligt att se dubblerad prestanda mot Nvidias värsting.

Geforce FX 5800 Ultra – en underpresterande lövblås

Medan Nvidia var sena till matchen med sitt svar på Radeon 9700 Pro kunde man ändå tänka sig att bolaget skulle återta prestandatronen när kortet väl lanserades ett halvår senare. Intressant nog misslyckades de med detta, då Geforce FX 5800 Ultra presterade långt under förväntan. Arkitekturella snedsteg hos grafikkretsen NV30 ihop med en smal minnesbuss gjorde att kortet hade svårt att hävda sig mot ATI:s regerande toppkort.

Ovanpå detta var gav de väldigt uppskruvade klockfrekvenserna hos grafikkretsen en oönskad bieffekt – extrem värmeutveckling. För att kontra detta var Geforce FX 5800 Ultra bestyckad med en minst sagt biffig kyllösning som tog två kortplatser i anspråk, vilket var extremt ovanligt vid den tiden. Denna kyllösning var helt galet högljudd under 3D-belastning, och många gav kortet det mindre smickrande smeknamnet "lövblåsen".

För att göra situationen ännu värre för Nvidia satt inte ATI och rullade tummarna medan de väntade på att NV30 skulle lanseras. Under tiden förberedde de nämligen en finpolerad version av sin grafikkrets R300 i form av R350, vilken bjöd på högre klockfrekvenser och vissa arkitektoniska förbättringar. Denna tog plats i Radeon 9800 Pro ett par månader efter lanseringen av Geforce FX 5800 Ultra, och lät ATI behålla prestandakronan med god marginal ett helt år till.

Radeon 9700 Pro – ett av de mest ikoniska grafikkorten genom tiderna

När det nu börjar bli dags att knyta ihop säcken på denna återblick tycker jag att det är intressant att dra några kopplingar till min tid jobbandes i datorbutik under denna era. Nvidias grafikkort utgjorde under ganska långa perioder den absolut största försäljningsvolymen, och då speciellt under Geforce 3- och Geforce 4-perioderna. Särskilt populära var mellanklassarna Geforce 3 Ti 200 och Geforce 4 Ti 4200, vilka erbjöd god prestanda för pengen.

Efter lanseringen av Radeon 9700 Pro skedde dock ett väldigt tydligt trendskifte. Folk slutade helt fråga efter Nvidia-kort och det kändes som att varenda entusiast ville lägga vantarna på ATI:s nya flaggskepp. Jag jobbade i en ganska liten butik, men vi måste ha sålt pallvis av Radeon 9700 Pro samt Radeon 9800 Pro vid den tiden samtidigt som jag kan räkna på en hand över hur många Geforce FX-kort som såldes samma period. Det var också då jag själv lämnade lag Geforce ett tag.

Nvidia skulle inte komma tillbaka på allvar förrän år 2004 med Geforce 6800-serien, men vägen tillbaka till att vara den dominerande kraften på grafikkortsmarknaden skulle bli lång. Dörren till ATI var öppen, och de hade absolut inga planer på att stänga den.