Det skulle man kunna tro men det är inte riktigt så det fungerar i praktiken, Tbw-siffrorna är inte direkt översättningsbara till "process som skriver 10 gig per dag" kan man säga.
Tbw förutsätter exempelvis att datat kan fördelas jämnt på cellerna, vilket de inte kan om disken redan har en massa annat data.
Om inte SSD-kontrollern är totalt vansinnigt designad kommer det i praktiken bli väldigt jämn fördelning av skrivning av cellar. En av huvudfunktionerna för en kontroller är att göra om logisk<->fysisk mappning av lagringen så att cellerna lastas jämt.
Har för mig att detta bollande med vilka celler som skrivs är orsaken till att skrivprestanda kan bli lidande om disken har väldigt lite ledigt utrymme.
Ett annat uttryck för hållbarheten är garantitiden och "disk writes per day". KC3000 förutsätter 0.4 DWPD för att ge en garanti på 5 år, men om du skriver 10 gig i timmen till en disk som nästan är full så kan det leda till en belastning som liknar 12 DWPD på en liten del av disken. Då är den beräknade hållbarheten istället ca 60 dagar.
Detta hanterar SSD'er genom att flytta data (så gott det går, vilket påverkar prestandan också), så disken ryker inte garanterat inom 60 dagar även i det här scenariot. Men summa kardemumma är det ändå värdelöst att inte kunna byta eller uppgradera sin SSD.
Det är helt onödigt att baka in en förbrukningsvara i SOC'n på själva datorn, det är som att bygga bilen så att man behöver byta den när bromsskivorna är utslitna. Det är fel rent principiellt och kan alltså även bli ett problem i praktiken.
Minnet är däremot okej, det är en klar fördel att ha enhetligt minne på processorn, men disken är helt onödig.
Fördelarna för Apple är att disken kommer vara den vanligaste orsaken till att någon skrotar sin macbook air med 128 gig disk om några år och tvingas köpa en ny. Fördelarna för användaren är precis inga alls.
Gjorde misstaget att inte öka storleken på disken på min M1 MacMini. Lite var det en orsak att jag i det läget var lite skeptisk att "Apple Silicon" skulle vara speciellt bra (så här i efterhand, den datorn är det köp som överraskat mest positivt någonsin för min del).
Använder fortfarande den datorn en del och den var min primära hemmadator från november 2020 till november 2023. Den har använts till surf, programutveckling, den har ett gäng docker-containers, används till bildredigering samt enklare spel. Har i.o.f.s. en 1 TB SDD disk via USB3 kopplad till den, men den interna 256 GB disken används av de flesta program samt systemet.
Den står på 24/7 så den går att nå via SSH.
Kollade precis disken SMART-status, har använt 5 % skrivcyklerna så här långt. Tror disken med råge kommer överleva datorn!
M3 Max laptop:en som tog över som primär dator november 2023 (och där körs betydligt tyngre saker, den kör Windows 11 via Parallell desktop etc). Där står det att 0 % av skrivcyklerna använts, så minder än 0,5 % så här lång (är en 2 TB disk).
Första SSD-disken jag köpte (har för mig att det var början av 2009), en Intel X25 160 GB, lever fortfarande (gav den till svärfarsan som kör den i sin surfdator).
Det skrivet: även om disken med råge kommer hålla datorns livslängd ut går det inte att komma ifrån att Apple tar ohemult mycket för uppgradering av SSD och RAM uppgraderingar. Så klart positivt att vissa Snapdragon X Elite datorer verkar ha M.2 kontakt.
Att RAM är fastlödat tycker man få ta då det finns klara tekniska fördelar med LP-DDR5X/LP-DDR6 över "vanliga" DDR5 moduler
