Moderkortet utan sitt gammal CMOS batteri, rengjort och alla banor lagade och redo för en test boot.
Jag kan väl passa på att berätta lite om moderkortet då.
Vem som tillverkat kortet eller exakt va modellen heter vet jag inte, kan bara finna en länk på google där någon med samma problem lagt upp den lilla information som fans.
SIS486B verkar vara namnet på det och styrkretsen är SIS 85C461.
Moderkortet har en bank med 4x1Mbyte 30pin SIMM moduler så totalt 4Mb ram och det krävs 4st per bank för att boota varav moderkortet har två banker.
Uppe i höger hörn syns L2 cache chipen och JTAG, totalt 256Kbyte L2 cache.
Under dom tomma minnesplatserna ser vi AMI bios chipet och till vänster om det är RTL chipet som håller tiden och bios inställningar.
Under det har vi en svart 8 bit ISA plats på 8Mhz och under det 6st 16bit 8Mhz ISA platser.
Man kan också notera att dom tre nedre 16bit ISA platserna har 3st bruna platser till höger om sig, ser ut som PCI platser och är samma kontakt fast bruna enligt VLB standarden.
Detta är VESA Local Bus ofta kallad VLB.
Det var framtaget av VESA som sysslar med grafik standarder och man ansåg att ISA var för begränsat för dåtidens grafikkort och behövde något nytt.
Man tog då fram VLB som är ett komplement till ISA där den bruna VLB platsen är direkt ansluten till processorns systembuss och ISA delen oftast användes för att sköta IRQ:er , läsa ROM chip och annat men själva datan gick över VLB/FSB direkt.
Det innebär att VLB använder samma protokoll som en 486 CPU system bus vilket har både för och nackdelar.
Fördelen är att korten direkt kan prata med processorn, inga styrkretsar i mellan med ökade latenser eller förlorad bandbred som är fallet med ISA sedan är det en billig implementation med just för att inga extra kretsar krävs, man kan väl säga att VLB var dåtidens PCI-E.
Nackdelen är dock att korten belastar processorns system bussen så maximala stabila frekvensen är dikterat av antalet VLB kort i systemet.
Mycket likt hur dagens moderkort beter sig när man börjar stoppa fler minnen i samma minneskanal och maximala frekvensen man kan köra går ner.
Tumregeln verkar vara att ett VLB kort klarar 40Mhz, två klarar 33Mhz och tre klarar 25Mhz FSB så antalet VLB kort dikterade ofta valet av CPU modell.
486 bussen ligger på 32bit bred så vid 33Mhz som är en vanlig FSB på en 486 ligger bandbredden på ca 133mb/sek i teorin, alltså snarlikt PCI som senare blev en standard vi många använt.
VLB dog snart ut då det var direkt knutet till 486 buss och Socket 7 med Pentium använde en ny buss så krävdes ett chip för att översätta från en buss till en annan så mycket av poängen med VLB försvann och då PCI erbjöd samma bandbred, bättre kompatibilitet så tog det snart över även på senare 486 maskiner.
Då VLB var kortlivat så är ju urvalet och tillgången på VLB kort inte alls lika stort som ISA eller PCI kort.
Detta är ett Socket 2 moderkort vilket innebär 5V 486 processorer på ca 25-80Mhz, senare Socket 3 klarade ner till 3V och kunde ofta paras ihop med 486 processorer upp till 160Mhz och dessa körde ofta PCI.