Inlägg

Då har du en referenspunkt. RU7-serien är Samsung enklaste modeller från ca 5 år tillbaka. Den Thomson du tittar på har du redan nu konstaterat att riskerar vara sämre. Fast jag tror inte det. Dina intryck kan snarare hänga ihop med att du har sett Thomson-modellen i en miljö som skiljer sig från den du är van med. Likt att TV:n är för sin klass typiskt lite klen i ljusstyrka och har minimalt reflexfilter medan den står ogynnsamt i en väldigt ljus butiksmiljö. Vilket kanske inte alls är hur du tänkt använda den hemma.

Thomson-modellen är på pappret en modern instegsmodell med GoogleTV där det låga priset just verkar handla om en försäljningskampanj. Det är ett tecken på att det är jämförbart med det du har. Hade det varit en modell med FullHD-panel och något generiskt linux-baserat smart-system samt ordinarie pris på 3-4000 kr hade det sannolikt varit en kännbart sämre TV än din RU7.

Vill du ha något som är på bekräftat på ungefär samma nivå som din RU7 är motsvarande serie idag Samsung CU7xxx-modellerna. Om du vill tänka i termer av förbättringar kan man ersätta din RU7 med en Samsung Q60-modell eller bättre och göra RU7:n till extra-TV. Då har du ett hum om vad det kan kosta.

Det är inte en enorm generellt utveckling på toppnivå från exempelvis 2019 till 2024 utan en jämförbar modell med fem år på nacken håller måttet fortfarande. Däremot finns det specifika områden av stora ändringar, likt att du kan få en mycket mer ljusstark OLED idag än 2019. Du kan också få en större TV för mindre pengar än för fem år sedan trots inflationen.

Skärmar med inbyggda högtalare var en grej för kanske 30 år sedan när multimedia var dåtidens hetaste term. Och det tog inte lång tid för både tillverkare och köpare att inse att skärmar med inbyggda högtalare inte var den bästa av idéer. Särskilt när skärmarna blev platta.

När det finns högtalare inbyggda – vilket det sällan gör – är det riktigt dåliga högtalare av den rätt uppenbara anledningen att högtalarna gör skärmen dyrare för den absoluta majoritet köpare som redan har en personligt anpassad lösning för ljudet. Till exempel hörlurar eller separata ljudsystem av önskad kvalitet och form. Köparen väljer då typiskt den billigare av två identiska skärmar, alltså skärmen utan de högtalare de aldrig behövde.

Alltså löser man det hela på just det personliga sättet för hur man ha vill sitt ljud. Välj den skärm som matchar ditt behov. Välj den ljudlösning som matchar ditt behov. Vill man ha adekvata högtalare som inte står på skrivbordet finns det VESA-fästen med fästen för just högtalare på sidorna eller med soundbar. Det finns soundbarlösningar för bildskärmar om man har de anspråken.

Man behöver göra lite research, googla runt en hel del samt även tänka till själv hur man gör det rent praktiskt. Likt det ljudsystem man köper till, har dessa stativfästningar av någon sort eller inte. Finns det andra vägar för att placera högtalare av önskad kvalitet? Etc.

Du kan backa tillbaka till en C8 eller C9 från 2018 och 2019 och jämföra med en aktuell modell det är kvalitetsskillnader som syns vid direkt noggrann och uppstyrd jämförelse sida vid sida. Om ni ställer dem i varsitt rum och går mellan dessa och jämför det allmänna bildintrycket kommer de uppfattas som i stort sett identiska. De skillnader som faktiskt finns är sällan uppenbara för annat än de med kräsna och vanligtvis tränade ögon.

Den skillnaden på fem år mellan modellerna är då markant större än skillnaden mellan G2 och C4.

Hade det däremot varit en G3:a eller G4:a med MLA-filtret hade det varit betydande skillnader.

Ska den upp på väggen är G2 snyggare och elegantare eftersom den är byggd för att ligga som en tunn platta mot väggen och har medföljande väggfäste.

Det lär inte finns mycket som skiljer dem åt i bildekvalitet och om det finns (jag har inte sett C4 ännu) är det typiskt skillnader som kräver att man direkt jämför med syfte att finna skillnader.

Ny panel = definitivt att kalibreringen är off. Både den precisionskalibrering man gör i efterhand (om man gjort det) och den snabba rudimentära och initiala kalibrering som sker i fabrik. Den sätts baserat på den panel som sitter där.

Jag har varit med om kalibreringar där jag först mätt upp en panel som sedan bytts ut av olika skäl och jag återkommer. Det är inte samma även om det förstås kan vara väldigt lika om man har tur.

Och det är förstås sak samma om man inte efterfrågar den här precisionen.

Den här tekniken existerar redan om än en annan skala om för mer tresiffriga storlekar. Du har i många år kunnat tapetsera en vägg med modulära LED-paneler i valfri teknik så länge du har pengarna som krävs, ca 10 000–20 000+ kr per tum får man räkna med. Det finns en ekonomi i detta eftersom det handlar om teknik som kostar miljontals kronor per installation vilket är gångbart då den 250 tum stora LED-väggen endast är en liten del av den totala projektbudgeten.

För att lyckas mot något som kan motsvara en modulär 32-something tum på skrivbordet måste tekniken krympas(*) ned med faktor x10 vilket i sig är en utmaning. Jag tror de flesta som sett en modulär LED-vägg på nära håll har noterat skarvarna och variationerna mellan modulerna i sådant som ljusstyrka och färgbalans. Detta blir ju inte mindre tydligt på ett skrivbord.

Jag har svårt att se hur någon ska lyckas med konststycket att skapa små moduler vilka fortfarande är så pass precisa att man som slutanvändare kan pussla ihop dem fritt utan nämnda skavanker. Jag har också svårt att se hur någon ska lyckas massproducera moduler med den tekniska precisionen för prislappar som ens är x10 billigare än dagens moduler.

Det är fortfarande möjligt och behovet finns om än inte som konsumentlösningar. Ifall någon lyckas med konceptet lär en 32-tums 14:9-skärm (eller vad man nu vill ha) fortfarande kosta magnituder mer än man väntar sig. Skalar man dagens teknik och priser till 32 tum är det fortfarande hundratusentals kronor för den 32-tummaren. Det måste alltså till en så mycket större förändring än att själva teknik is sig blir möjlig.

En förutsättning för att vi idag kan köpa en adekvat 27-tums spelskärm för mindre än 4 000 kronor är masstillverkning med enorma volymer av monolitiska paneler. Därav det ofta lite väl begränsade utbudet i storlekar och formfaktor på dagens skärmar. För allt som går ifrån normen av 16:9 blir genast dyrare pga tillverkningsekonomin.

---

(*) Krympas är en liknelse. Rent tekniskt kommer det vara tvärtom där modulerna handlar om att någon lyckas få till dagens små Micro-LED-moduler att växa i storlek och samtidigt minska ordentligt i tillverkningskostnader. Utvecklingen av OLED tog fart på 90-talet och vi vet mycket väl hur lång tid det tog innan det nådde konsument.

Jag såg modulära OLED-väggar på ISE 2011, alltså något år innan LG släppte sin första OLED-TV på 55 tum för 100 000 kronor. Då kunde man köpa OLED-moduler som jag tror var 5x5 tum för ≈3 000 dollar styck. Sätter man 40 sådana moduler i en 8x5-matris får man en ≈45 tums 16:10-skärm till priset av 120 000 dollar. Jag var imponerad minns jag. Tyvärr har jag tappat bort bilderna jag tog på detta.

Även om man idag hade fått ned priset på dessa 5x5-OLED-moduler med faktor x10 – likt hur LG har fått ned sina priser – då hade en sådan modulär skärm ändå kostat 12 000 dollar. Vilket då ska jämföras med de 42- och 45-tums OLED man kan köpa idag. Man kommer nog aldrig i från att monolitisk masstillverkning är det som vinner i slutändan. Helt modulär teknik blir mest önskedrömmar.

Om man inte har pengarna då förstås.