Hur upplever ni förståelsen för ert tekniska jobb är med bekanta?

Är i liknande situation så det som nämns här i tråden är mycket välbekant.
Men det är egentligen två olika delar som diskuteras:
A. Hur förståelsen för vad man gör är bland bekanta/familj m fl.
B. Hur arbetssituationen är och hanteras, samt hur förståelsen för den är för arbetsgivaren/kollegorna/kunderna.

När det gäller A är det varierat, de flesta frågar inte ens och vet heller inte mycket om det. Det är något med "data" el "teknik" och de nöjer sig med det för att inte verka alltför okunniga.
I den närmaste familjen, för tillfället främst mor och far, är förståelsen olika beroende på vem det är. Där ena dels gått IT-utbildning och dels anstränger sig mer för att förstå, medan den andra också är pensionär sen många år och har betydligt mindre förståelse för såväl området som vad det innebär att arbeta.

B är mer komplicerad.
Som konsult med många olika uppdrag åt olika kunder/användare gäller det att kunna vara flexibel med tider och var man är. Kan inte räkna med att bara sitta på samma ställe hela dagen och ha lunch/fika/slut på dagen på exakta tider. Samtidigt som det gäller att kunna ta ansvar för att saker verkligen blir lösta. Man vet långt ifrån alltid hur länge något kommer att ta. Man jobbar inte utifrån ett schema utan baserat på ärenden/uppdrag, som man debiterar sina timmar för.
Om man dessutom har mycket hög beläggning och man gör saker som få andra vet något om kan det bli påfrestande, man är mycket ensam om sitt.
Att varken konsultchef el de flesta av kollegorna förstår hur det är el knappt vad man gör förbättrar ju inte direkt situationen.
Sen har jag ju även några kollegor som förstår mycket väl hur det är, men inte vågar säga så mycket åt chefen och istället lider i det tysta.

Det är en stor utmaning att rekrytera personal lokalt, då folk inte vill flytta till mindre orter som de inte har anknytning till. Det innebär även att mer erfarna konsulter många gånger behöver göra grundläggande saker som borde kunna skötas av juniorer, om det fanns tillräckligt med sådana. Sen är steget till att göra de mer komplexa sakerna enormt stort och kräver betydligt mer djup. Dvs nya/juniorer kan på sin höjd hjälpa till med en del mer grundläggande saker rätt snabbt, men för att göra mer krävs intresse och många års erfarenhet.
Sen är det också skillnad mellan de som bara tar det som ett jobb, dvs någonstans att vara på dagarna för att få pengar utan att engagera sig desto mer, eller de som gör det med stor passion och plikttrogenhet. En alltför stor del tillhör den förstnämnda kategorin.

Bland kunderna är förståelsen också olika. En del förväntar sig att om man jobbar inom IT ska man veta och kunna lösa absolut allt, andra förstår att det finns olika specialiseringar och folk om sköter olika områden.

Jag möter för övrigt många olika yrkesgrupper på olika nivåer, inser hur svårt det är att förstå vad folk egentligen gör.

Detta var en så pass intressant tråd att jag fick skapa ett konto och inte bara läsa

#1
Även om jag visserligen håller med om att företaget alltid kommer att bry sig om sig själv mest, så har jag svårt att acceptera att det är så svartvitt som du gör det här, det beror ju också på om dom har möjlighet att hjälpa till.

Som ett exempel kan jag dela med mig av en personlig tragedi som innebar att mitt barn föddes med en ovanlig sjukdom och ingen visste vad som var fel.

Företaget som jag var anställd av hjälpte mig extremt mycket, jag fick betalt för månader när jag var med familjen och ställde upp på alla sätt som dom kunde.

Detta hade dom såklart inte gjort om dom höll på att gå i konkurs och jag hade givetvis fått gå om vi hade hållit på att gå i konkurs. Men när något riktigt allvarligt hände och dom hade möjlighet att hjälpa, då fanns dom där och hjälpte till.

Så alla företag tänker inte enbart på sig själv, utan det är ju ge och ta. Men det får ju inte bara vara att man som anställd ger.

#2 till TS
Jag jobbar själv som utvecklare och precis som du pratade om ovan så är det väldigt sällan jag gjort saker som någon förstår. Det har jag nog med tiden bara lärt mig acceptera att ingen fattar och väljer bara att säga att jag är datornörd och jag programmerar helt enkelt.

Men att vara oumbärlig är sällan en bra idé oavsett hur svårt uppdrag man har, det absolut minsta man kan göra är att dokumentera det man gör så att någon annan med rätt kunskap kan med en rimlig tid sätta sig ner och lära sig det som behövs, ÄVEN om det är en helt unik installation.

Det bästa hade ju såklart varit att man är två som är gemensamt ansvariga så om den ena blir sjuk eller blir påkörd och dör så kan den andra jobba på (detta har hänt på två helt olika uppdrag som konsult för mig faktiskt).

Detta blev ett väldigt långt första inlägg, må bra allihop och tack för att ni gör sidan till vad den är!

Jag vill egentligen bara kommentera tankarna i trådstarten om att man "måste" lösa saker kvällen innan eller att "ta ledigt" kan påverka arbetet negativt.

Detta är ett tankesätt som är helt och hållet anpassat till arbetsköparen. Om man är egenföretagare och bara har sig själv på konsultbasis så får man såklart leda och fördela arbetet själv. Men är man anställd hos någon så är det inte ditt fel att du inte hinner. Du ska inte behöva sitta kvällen innan, du ska kunna ta skäligt ledigt. Om lösningen inte är att anställa fler (som TS skriver) så är lösningen att ge dig mer tid. Om det inte går är arbetet felplanerat och borde aldrig ha accepterats av arbetsköparen.

Det finns ingen situation där arbetssäljare ska behöva ta ledningsansvar utan betalt. Acceptera inte att ta på er organisatoriskt ansvar om ni inte får betalt för det. Som anställd spenderar man en stor del av sitt liv med att göra någon annan rik. Det räcker med att göra det man får betalt för. Chefen är inte din kompis och han hjälper dig inte om det skiter sig. Så gör inte det för chefen heller.

• The DevOps Handbook

• The Phoenix Project

• Accelerate

Bra videor:

• Why we need DevOps?

• What the data says.

När det gäller att få betalt ledigt i flera månader när det händer något sådant så vill jag säga att din historia är närmast unik. Särskilt i ett land som Sverige där det finns sociala skyddsnät vilket företagen såklart känner till.

Om företag gör något annat än att maximera vinst så gör de inte det de ska. De flesta stora företag är aktiebolag och deras enda uppgift är att maximera vinsten för ägarna. Om ledning/styrelse inte gör det blir de utbytta till några som gör det. Alla bonusar och incitament är riktade mot vinstmaximering. Det finns ingen VD i Sverige som har fått kvartalsbonus för att han/hon gav en anställd ledigt som hade det tufft. Jag förstår att du är präglad av din egen, mycket ovanliga, erfarenhet men det du varit med om är ett undantag.

Om du tar en stor bank som t.ex. Swedbank, de gör miljarder i vinst PER KVARTAL. Detta gör de oavsett om det går dåligt för Sverige eller bra för Sverige. I hög- och lågkonjunktur, med höga och låga räntor, miljarderna kommer in på ägarnas konto kvartal efter kvartal. Många av denna typ av företag tog också emot statens miljarder i stöd under corona. Eller under finanskrisen där bisarrt nog bankernas egna utarbetade system och girighet utlöste krisen de själva var tvungna att räddas från. Man hade ju kunnat tro att de skulle betala tillbaka efteråt, när miljarderna börjar rulla in igen. Knappast. De skulle bara gör det om de tvingas till det. Eftersom att målet är att maximera vinst. Det finns inget incitament att göra det rättfärdiga, att betala tillbaka till staten och samhället som räddade dem.

Så när du säger att företags vilja att hjälpa är beroende av deras förmåga att hjälpa så vill jag säga bullshit. Det finns massor av företag, de flesta, som har all möjlighet i världen att hjälpa sina anställda men som helt enkelt skiter i det.

Du tar ju upp dina egna erfarenheter och det är ju bara anekdoter min mina motsvarande sådana är egentligen bara situationer där en arbetssäljare ställt upp, stannat över, kommit in från semester och så vidare med knappt ett tack. Även personer som år efter år stannar och är lojala, gör "det lilla extra" behandlas oftast som idioter. De andra kollegorna som ställt krav, bytt jobb, kommit tillbaka har alltid högre lön. Var inte snäll. Ställ krav.

Din chef är inte din kompis - alla är ersättningsbara - om du dör imorgon rullar arbetet på som vanligt om ett par veckor och din chef kommer inte gråta över förlusten. Att arbeta är en transaktion, du byter din tid mot arbetsköparens pengar.

Jag förstår att du är cynisk, men du har fel i sak:
Företag som systematiskt rövkör sina anställda får dåligt rykte och får svårt att dra till sig attraktiv och kompetent personal vilket gör att deras produkter stagnerar vilket gör att kunderna försvinner om de har något som helst val.
Försöker företaget enbart vinstmaximera kortsiktigt begår alltså ledningen tjänstefel mot aktieägarna.

(Jag är för övrigt ytterligare en anekdatapunkt vad gäller anställda som haft oerhört förstående och hjälpsamma chefer vad gäller att i koncentrerade perioder men också långsiktigt ge förutsättningar för att hantera krävande livssituationer. Och jag garanterar dig att det under strecket varit lönsamt för min arbetsgivare.)

Nu båda har ju rätt på ert egna sätt. Visst stämmer mycket av de hemskheterna du skriver men det är olika typer av arbetskraft vi pratar om. En ingenjör i Sverige har goda möjligheter att skippa en arbetsplats om den inte är vettig. Ryktet sprider sig och man får svårt att anställa ingenjörer. Men det har väldigt lite att göra med värdelösa förhållanden på företagets fabrik i Indonesien.

I Indonesien har man förmodligen råd (hur hemskt det än låter) att vara vidriga. Men man har inte råd att inte få tag på kompetenta ingenjörer på sverige kontoret. Och utan ingenjörerna så finns till slut ingen bra produkt att tillverka nere i Indonesien.