En bra fråga som kräver ett svar, som tyvärr inte finns att få.
Tar vi USA som många anser är föregångare på mycket och som borde ha resurser att kunna lösa slutförvaring.
Men nej, dom har ingen lösning på problemet, försök är gjorda men i elfte minten så blir det "Aj, det tänkte jag inte på!".
Så idag har dom över 70 st mellanlagringar av atomavfall i 35 stater, något man skulle kunna tycka borde varit löst innan man sätter igång med att skapa det problem som det är idag. Visst har där kommit upp metoder att hantera avfallet, varvid man bör fråga varför dom inte används? Korta svaret är att dom antingen är för dyra, eller komplicerade, speciellt om man samtidigt skall bibehålla säkerhet.
Nuclear Waste Is Piling Up. Does the U.S. Have a Plan?
Samtidigt så växer oron i flera stater över risker med mellanlagringen.
Avfallshanteringen av kärnavfall får en rätt lätt att dra paralleller med Think Pink.
Varvid man kan fråga , vad är den riktiga kostnaden för el produktion med kärnkraft?
Är det riktigt att bara titta på byggnation, drift och inköp av bränsle?
Eller skall man titta på hela kretsloppet och då byggnation, drift inköp av bränsle, borttransport och hantering av uttjänt bränsle, förädling av det samma fram till slutförvaring och dess kostnader för övervakning.
Vid slutförvaringen så kommer det att ta 100000-tals år innan avfallet är säkert enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, vilket är något som vanligtvis saknas när kärnkraft kommer på tal. Här sticker i princip alla huvudet i sanden.
https://www.andreaspiirimets.se/wp-content/uploads/2021/11/huvudet-i-sanden-1200x630.jpg
Samtidigt så har vi skapat den situationen som vi har idag, och den blir inte värre om vi kör med nuvarande verk tills dom är slut. Skillnaden blir bara att vi gräver ner lite mer skit som Think Pink, eller mer verkligt slänger i ett berg.
Så ärligt, även jag frågar om ett svar, en lösning!
Vill verkligen inte sticka ner huvudet och tugga sand som så många gärna verkar göra, när dom tycker att enda alternativet är mera kärnkraft... Speciellt då avfallsproblemet borde ha en fullvärdig och fungerande lösning ekonomiskt, praktiskt och fullt säkert.
Kan någon ens föreställa sig hur det ser ut om 100000-år? Kommer det fortfarande att fungera som tänkt?
Är lite mer än att bara se förbi näsan...
Lite tillägg:
Får nog komplettera att Sverige har en plan "Slutförvar för använt kärnbränsle", men hur fungerar den över tiden?
Strålsäkerhetsmyndigheten skriver "Syftet med avgifterna är att det ska finnas pengar för att hantera kärnavfallet under flera decennier framöver. Det kan alltså gälla även efter att reaktorinnehavarna eventuellt inte finns kvar"
Samtidigt så skriver Strålsäkerhetsmyndigheten "Efter 100 000 år motsvarar bränslets farlighet ungefär farligheten hos det ursprungliga uranmalm som kärnbränslet tillverkades av."
Ett decennium är tio år.
100000-år är tiopotenser längre än den avgift som kärnkraftsindustrin betalar och som kommer på vår räkning.
Strålsäkerhetsmyndigheten hänvisar även till SKB som svar på frågan "Så varför gör man inte det nu?"
— Först behöver finansieringen lösas och det måste finnas någonstans att skicka avfallet för omsortering. Det pågår en dialog kring dessa frågor, men tills vidare står avfallet säkert i SFR.
Varvid det bör stå klart att bara en bråkdel av finansieringen av ett fungerande slutförvar finns.
Vem betalar den delen? Det gör vi med skattemedel, skattemedel som då är en dold avgift för vår el, då gemene man inte ser det på sin elräkning.
Vem skall betala om 100-år, 1000-år eller 10000-år, eller för den delen ta hand ett slutförvar som kanske har fått problem.