Testpilot: LG Ultragear 27GR95QE – storslagen bild i liten skala

LG är en av världens största elektroniktillverkare och gör allt från vitvaror till mobiltelefoner. Till följd av att de har satsat mycket på tillverkningen och utvecklingen av OLED under lång tid har de blivit veteraner inom området, som nu börjat breddas till produkter utanför TV-apparater och telefoner.

På CES i år visade LG nämligen upp skärmar med OLED-paneler som är avsedda att användas primärt som datorskärmar, utan att storleksmässigt överlappa med pjäser för TV-hörnan. Den skärm jag testar heter Ultragear 27GR95QE och är just en sådan mindre modell, som med sina 27 tum storleksmässigt är i linje med typiska datorskärmar från de senaste tio åren.

OLED i litet format

De senaste sju åren har OLED som panelteknik haft ett övertag i TV-marknadens högpresterande segment. Många teknikintresserade har valt det till vardagsrummet av goda skäl, där i huvudsak det stora kontrastomfånget sticker ut i jämförelse mot traditionella LCD-baserade bildvisare.

Trots att efterfrågan ökar och OLED-paneler dykt upp i fler sammanhang –inte minst bland mobiltelefoner – har det inte hänt särskilt mycket bland datorskärmar under samma tidsspann. Praktiskt taget alla modeller har utrustats med LCD-paneler, och på senare tid har det även blivit förekommande att använda mindre OLED-TV vid datorn för att komma åt de trevliga egenskaperna.

Specifikationer Ultragear 27GR95QE

Nu börjar till sist datorskärmar med OLED-paneler dyka upp och en av dessa är alltså LG Ultragear 27GR95QE. Med en diagonal bildstorlek på 27 tum och upplösning på 2 560 × 1 440 pixlar ger det upphov till en pixeltäthet på 108 pixlar per tum (PPI). I dagens mått mätt kan det vid första anblick verka som i lägsta laget för en premiumprodukt, men det vägs bitvis upp av dess bildfrekvens på 240 Hz.

Likt LG:s övriga OLED-paneler har Ultragear 27GR95QE en WRGB-struktur. Varje pixel utgörs av fyra subpixlar (vit, röd, grön och blå) och det är en av flera markanta skillnader vid jämförelse mot en LCD-skärm. Ställt mot TV-apparater med OLED-panel finns här mycket som särskiljer dem på både fundamentala och tekniska sätt. I andra ordalag är detta en tämligen ny typ av produkt.

Form och funktioner

LG Ultragear 27GR95QE marknadsförs som en gamingskärm och ska leverera därefter. Stöd för adaptiv bildsynkronisering finns i form av AMD Freesync Premium och kompatibilitet med Nvidia G-Sync. Med hög bildfrekvens och fullkomlig avsaknad av eftersläp råder det inte några större tvivel om att bilden borde lämpa sig särskilt bra för spel.

Anslutningsmöjligheterna omfattar en Displayport-ingång och två HDMI-ingångar. USB Type-B kan användas både för distribution till USB-hub, mjukvaruuppdateringar och kalibrering med LG Calibration Studio. Några inbyggda högtalare finns inte utan i mån av ljud erbjuds istället utgångar för TOSLINK samt fyrpolig 3,5 mm för headset.

Skärmen kommer med ett stabilt och lagom tungt stativ vars fot är formad likt ett V. Monterad kan skärmen roteras moturs och vinklas horisontellt samt vertikalt. Höjden kan justeras med ett omfång på totalt 110 mm.

All intern elektronik är så pass koncentrerad att skärmen omges av tunna kanter bortsett från nedtill. Likheterna med LG:s OLED-TV-modeller är tydlig ur det avseendet. Designen har sammantaget en bra utformning och ser elegant ut samtidigt som den inte upplevs som plastig eller billig. Däremot pekar alla ingångar bakåt istället för nedåt eller åt sidan, vilket kan göra kabeldragningen något omständlig beroende på hur ens skrivbordsmiljö är planerad i övrigt.

Undertill finns skärmens enda knapp. Den används för att både ta fram och navigera snabbmenyn samt för att starta och stänga av skärmen. För att komma åt den fullständiga menyn används en medföljande fjärrkontroll av enklare slag.

För den som gillar färgglatt ljus finns RGB-belysning på baksidan av skärmen, som kan kontrolleras i menyerna. Totalt finns tjugo statiska färger (utöver vitt) att välja mellan, samt att växlande läge. Eftersom skärmen sticker ut en bit från stativet blir belysningen särskilt tydlig undertill.

OLED gjord för skrivbordet

Tidigare har möjligheterna till datorbruk med OLED varit begränsat till TV-apparater i huvudsak och det är inte alltid optimalt. Faktorer som går obemärkt förbi i vardagsrummet vid film och spel kan vara mycket påtagliga vid en dator och med ren grafik. Ingångar är oftast begränsade till HDMI, omfattande justeringar i inställningarna kan krävas och påtagliga skiftningar i ljus är några exempel.

Eftersom LG Ultragear 27GR95QE är avsedd för att användas med en dator i grunden beter den sig mycket mer likt en traditionell datorskärm än en TV. Med det sagt är det inte vilket skärm som helst och det har tagit lite tid att fullt lära sig få ut det mesta möjliga. Vissa egenheter är enkla att få bukt på, andra kräver kompromissande lösningar och några går inte att ändra på alls.

Vid första intrycket upplevs skärmen nästan surrealistisk. Att till sist sitta med en skärm som använder OLED-panel i lagom storlek för skrivbordet känns märkligt. Svärtan är utmärkt och bidrar till ett mycket bra kontrastintryck. Betraktningsvinklarna är även de strålande och visar så gott som inga skiftningar i vare sig färg eller ljus. Det skapas snabbt en stark skiljelinje mot typiska LCD-skärmar som genomsyrar hela upplevelsen.

Efter fyra timmars sammanlagd användning genomför skärmen en så kallad bildrensning, som är avsedd att motverka temporära inbränningar på kort sikt och i sin tur även undvika permanenta inbränningar. Under tiden behöver skärmen lämnas i standby-läge och något jag märkte var att jag ibland fick felmeddelanden efteråt om att rensningen inte hade lyckats. Detta skedde trots att jag låtit skärmen vara i närmare tio timmar.

Genom en dedikerad knapp på fjärrkontrollen kommer ”OLED-vård” upp, där det bland annat går att aktivera både bildrensning och pixelrensning manuellt. Sistnämnda sker annars automatiskt efter 500 timmars användning. I samma meny finns även inställningar för pixel shift som används för att flytta statisk grafik under tid. Detta gör att eventuella inbränningar blir mer diffusa och inte märks lika tydligt. I fabriksläget är den dock inaktiverad.

Skärmen har även en skärmsläckare som startas om bilden varit stilla under viss tid, för att sedan väckas igen så fort något rör sig. Tidsgränsen är cirka fem minuter med fabriksinställningarna. Själv upplevde jag det som ett bra och smidigt sätt att undvika risk för inbränning de gånger jag lämnade skärmen påslagen för att göra något annat.

Vardagligt bruk

En svaghet hos skärmen är navigeringen. Snabbmenyn är mycket tidskrävande att använda då det inte finns något styrkors. Inställningarna är begränsade till ingångsval, volymkontroll samt reglage för ljusstyrka och ankring av vitnivå. I den kompletta menyn går det snabbt och enkelt att få en bra överblick av inställningarna.

Fjärrkontrollen är liten men väl designad och har lagom motstånd i knapparna. Funktionellt sett är det en utmärkt lösning i nästan alla lägen. Nackdelen uppstår för den som sitter med två skärmar från LG med denna typ av fjärrkontroll då båda kommer att styras med samma knapptryck. Detta lär dock endast påverka ett fåtal användare, men kommer i de sammanhangen snabbt att utvecklas till ett irritationsmoment.

Ytterligare något jag upptäckte var att EDID endast är aktiverat i samband med att skärmen är igång. Stängs skärmen av så slutar ens dator, eller annan källa att identifiera skärmen och beroende på hur grafikkortet är konfigurerat kan upplösningar ändras. Detta är särskilt värt att beakta för den som använder flera skärmar eftersom uppställningen i ens operativsystem kan riskera att nollställas och inte längre matcha med hur de står i förhållande till varandra.

För den som är van vid att använda OLED-TV som datorskärm uppenbarar sig här snabbt en positiv överraskning och det är implementeringen av ABL – Automatic Brightness Limiter. Den är tänkt att ändra ljusstyrkan från skärmen baserat på innehållet i bilden för att reglera strömförbrukningen och förlänga panelens livslängd.

ABL finns hos Ultragear 27GR95QE också förstås, men är långt ifrån lika aggressivt som tidigare testade TV-apparater och går i praktiken att undvika helt vid SDR. Under de cirka 100 timmarna jag spenderade framför skärmen vid testet lade jag så gott som aldrig ens märke till det. Ordhanterare med stora, vita ark växlas med mörkt tema i Windows utan att någonsin bli något som stör. Mer detaljerad info finns under bildåtergivning.

På den mer negativa fronten finns det faktum att panelens upplösning i kombination med pixelstrukturen tenderar att ge artefakter. När gult och vitt möts orsakar det konturer som antingen är röda eller gröna. Detta blir särskilt tydligt för en del logotyper och kan i vissa fall ge intrycket av en något oklar bild. Även textrendering i Windows påvisar en del artefakter när Cleartype är aktiverat.

Upplösningen är i en del scenarion en begränsande faktor och avsaknaden av 4K UHD märks på skrivbordet och i vissa applikationer. För spel är det generellt sett inte lika distraherande och det är tydligt att skärmen i huvudsak är anpassad för att vara just för spel, snarare än allround.

Spel

Förväntningarna är höga när det kommer till spel och föga förvånande levererar LG Ultragear 27GR95QE. Den fullständiga avsaknaden av eftersläp, höga bildfrekvensen och adaptiv bildsynkronisering bidrar alla till en mycket tillfredsställande upplevelse.

Skärmen har inbyggd mätare för bildfrekvens som kan placeras i något av hörnen. För den som vill använda hårkors finns det som alternativ. Enligt Nvidias kontrollpanel kan dock inte produkten valideras som kompatibel med G-Sync och således behöver VRR manuellt startas för att det ska få effekt. I praktiken har det ingen egentlig påverkan utan har fungerat som det ska med mitt Geforce RTX 3090.

HDR bidrar särskilt mycket till upplevelsen. Med utmärkt svärta samtidigt som högdagrar kan blir rejält ljusstarka resulterar det ofta i omtumlande och häftiga intryck. I spel som Red Dead Redemption 2 och Microsoft Flight Simulator är det en helt annan upplevelse mot att spela på en vanlig LCD-skärm.

Det enda negativa är att den lite ojämna uniformiteten i lågdagrar kan bli märkbar i spel med särskilt mörka partier. Även flimmer kan uppstå i mörka scener om bildfrekvensen skiftar, vilket märks även på LG:s TV-apparater med OLED-panel. I övrigt är det en helt utmärkt skärm för spel som gör precis vad den ska och det är svårt att gå tillbaka till en vanlig LCD efter att ha spelat på denna.

Bildåtergivning

Skärmen använder LG:s nya MLA-paneler och uppvisar både utmärkta betraktningsvinklar samt uniformitet i ljusa partier. När en helt vit bild täcker hela ytan avviker ljusstyrkan som mest med ±3 cd/m² när femton områden mäts, och uppvisar heller inga tydliga färgskiftningar. Uniformiteten i mörka partier är desto mer bristfällig i dagsläget men kan förväntas bli bättre efter att ha använts en längre tid samt fått pixelrensa ett par gånger.

Uniformiteten mäts upp med en Minolta CA-210 samt tillhörande mjukvara i Windows. Mätvärden anges i cd/m² (nits).

Reglaget ljusstyrka ändrar hur mycket ljus bilden generellt medan kontrast används för att ankra vitnivå. Vid mätning så är sRGB kalibrerat till D65 och sRGB uppvisar praktiskt taget identiskt resultat vid 5 procent fönster som 10 procent fönster med APL 75. Gamer 1 använder ”Varm” färgtemperatur och har strömsparläget inaktiverat.

sRGB-läget begränsar skärmens ljusstyrka överlag för att minimera skiftningar. Det i sin tur leder till att bilden så gott som alltid upplevs som likvärdigt ljus och lämpar sig bra för grafik. Däremot ställer det krav på miljön som skärmen står i, eftersom ett maxtak på cirka 145 nits kan vara för lite i särskilt ljusa rum. I mörklagda utrymmen räcker det dock gott och väl för att ge en behaglig upplevelse.

Gamer 1 kan däremot nå en högre ljusstyrka i de flesta av fallen, men tappar ljus när en övervägande stor andel av skärmen är helt vit. Då blir resultatet jämförbart med det som sRGB-läget erbjuder. I realistiska scenarion är det fortfarande sällan som begränsningen yttrar sig och det går definitivt att dra nytta av den extra ljusstyrkan för den som behöver det.

Panelen använder ett matt antireflexfilter och kan hyfsat väl förhindra reflektioner på skärmen, men det till priset av att viss klarhet förloras. Vid statisk grafik kan det bli märkbart och beroende på belysningen i miljön kan svärtan längs med kanterna uppfattas som något sämre än den faktiskt är eftersom reflektionerna blir så diffusa. Överlag är det ändå inget som stör nämnvärt.

SDR

Av de bildlägen som finns för SDR är det främst Gamer 1 och 2 (vilka är identiska) samt sRGB som har potential till korrekt bild. Båda går att kalibrera men har olika förutsättningar. I fallet med sRGB är de enda tillgängliga reglagen ljusstyrka, kontrast och vitbalans. Gamer-lägena har utöver det också tillgång till reglage för skärpefiltrering, gamma, svartnivå (kallad svart stabilisering) och färghantering som kan ändra mättnad och ton på både primära och sekundära färgkanaler.

Kalibrering är gjord med hjälp av Calman. Mätningarna före avser fabriksinställningar utan några som helst ändringar. Efter kalibrering avser sRGB-läget med justeringar gjorda manuellt genom menysystemet. Vitt har en ljusstyrka på 100 cd/m².

Att ändra vitbalansen här blir lätt lite av en dragkamp där antingen vitt hamnar mest rätt och gråskalan drar mot rött, eller en jämnare gråskala och viss ton av cyan nära vitt. Det går ändå att få ett resultat som hamnar inom målvärdet för D65. Gamer 1 och 2 har även förinställda värden för vitbalansen (varm, mellan och kall) utöver manuella reglage. Av dem ligger varm i särklass närmast D65 på recensionsexemplaret.

En markant skillnad är att Gamer-lägena låser färgrymden till DCI-P3 utan möjlighet att ändra, medan sRGB förutsägbart nog begränsar färgomfånget till just sRGB (BT.709). Utan att använda lämplig färghantering i ens operativsystem kommer färgerna nästan uteslutande att återges övermättade i samtliga bildlägen bortsett från sRGB. Som tidigare beskrivet går det också att uppnå en högre ljusstyrka i Gamer, men med viss risk för ABL.

Det blir också tydligt att lågdagrar inte återges korrekt i sRGB-läget utan de allra mörkaste nyanserna försvinner. Detta går att åtgärda med svart stabilisering i spellägena. En möjlig lösning för sRGB-läget är att ändra bildinställningarna på ens grafikkort så att lågdagrarna kommer med. Möjligheten finns genom exempelvis Geforce Kontrollpanel. Nackdelen då är att viss posterisering kan introduceras till följd av bitreduktionen.

Vad jag däremot har sett på LG:s OLED-TV är att responsen vid lågdagrar ändras efter viss drifttid och pixelrensningar, vilket gör att detaljer nära svart blir tydligare allt eftersom. Utan att kunna bekräfta det skulle jag inte bli förvånad om denna skärm uppvisar liknande effekt och i sådant fall försvinner antagligen problemet på lång sikt.

HDR

För HDR finns en handfull bildlägen att välja mellan och det enda som går att ändra vad gäller inställningar är ljusstyrkan och skärpefiltreringen. Gamer 1 har den mest korrekta tonkurvan (när ljusstyrkan är inställd på max) och är kortfattat det rekommenderade valet.

Mätningarna avser Gamer 1-läget. Metadatan för HDR (BT.2100, HDR10) är 1 000 nits peak white.

Tonkurvan är till stor del inte särskilt avvikande utan följer ST.2084 hyfsat korrekt tills det att de ljusare partierna kommer in i bilden. Då rullar den av ganska snabbt vilket gör att högdagrar blir något svåra att urskilja även om den faktiska bilden som återges kommer att variera mycket beroende på innehåll. Låg- och mellandagrar uppvisar inga större problem.

I högsta laget ger skärmen ifrån sig cirka 630 cd/m², men hamnar i praktiken kring 600 cd/m² som mest. Tillsammans med den djupa svärtan ger det bra förutsättningar för HDR. Det är inget förvånande i sig sett till andra OLED-produkter, men ställt mot många andra datorskärmar och i synnerhet avsedda för spel är resultatet mestadels exemplariskt. Trots mycket begränsade inställningsmöjligheter är det lätt att uppskatta hur HDR blir här.

Den enda egentliga nackdelen är att de allra ljusaste scenerna kan uppvisa viss ABL och även ge sken av så kallad screen door effect (SDE). Just SDE hänger ihop med upplösningen och pixelstrukturen, men blir vid enstaka tillfällen extra tydligt i just HDR.

Sammanfattning

Eftersom det är så mycket nytt som erbjuds efter sådan lång väntan är det svårt att inte bli frestad av idén att byta ut sin befintliga spelskärm mot en OLED. För mig som gamer är LG Ultragear 27GR95QE inte bara imponerande och spännande utan rentav rolig. I jämförelse mot en vanlig LCD kan gamla favoriter upplevas på helt nya sätt, vilket ger ett stort mervärde.

Vad den verkligen har på sin sida är att det är just en renodlad datorskärm där det går att undvika ABL nästan helt och hållet vid SDR. Det är ett stort steg bättre än de begränsningar som följer då en OLED-TV används vid skrivbordet, och att så är fallet signalerar att en av de främsta fördelarna hos LCD börjar försvinna.

Vid datoranvändning med skärmen är fördelarna generellt sett mindre märkbara och skärmens tekniska egenskaper orsakar vissa säregna fel som kan göra det till ett mindre bra alternativ beroende på ens användningsområden och krav. Det främsta är pixelstrukturen och dess artefakter, plus att antireflexfiltret gör att bilden aldrig kommer upplevas som lika klar som de OLED vi sett tidigare i form av TV-apparater, vilket kan upplevas som en besvikelse.

Att skärmen dessutom har en upplösning som kan uppfattas som begränsad idag kommer också att vara avgörande för många användare. Trots många goda egenskaper är det svårt att se LG Ultragear 27GR95QE som en allroundskärm istället för en dedikerad (om än väldigt kvalitativ) spelskärm.

Därefter hamnar frågeställningen mindre i huruvida skärmen är bra eller inte och mer om den ligger rätt i tiden. Vi har i flera år haft OLED-TV på marknaden med stöd för 4K/120 Hz och VRR via HDMI, vilket mättat en del av behovet för datorentusiasterna som vill ha OLED på sitt skrivbord. Hade denna skärm dykt upp på marknaden för 3–4 år sedan vore det inga tvivel om rekommendation. Idag är det inte lika lätt och i synnerhet inte med dess prislapp.

Skärmen är lite för nischad för sitt eget bästa. Det mesta med den är rätt. Det är lätt att uppskatta vad den ger och många har frågat efter något i stil med vad denna skärm ger. Produkten i sig har definitivt en målgrupp och fyller ett tomrum på marknaden, men det känns som att detta är något vi borde ha sett redan år 2020 och inte först år 2023.

LG Ultragear 27GR95QE är en lite ojämn produkt där åsikterna om den kommer gå isär. Jag kan förstå de som tycker den är utdaterad och de som tycker den är fantastisk. Det är inte riktigt den skärm jag har längtat efter, men jag har helt klart haft mycket kul och uppskattat den för vad den ändå är. Ibland räcker det för mig och så är även fallet nu.

Fördelar:

• Bra bild i både SDR och HDR

• Diskret ABL

• Lysande spelegenskaper

• Stabil och välbyggd

Nackdelar:

• Högt pris

• Visst flimmer vid VRR

• Problematisk pixelstruktur för text och viss grafik

Pris vid publicering: 13 990 kronor