Det är intressant att du pekar på rökning och korruption, som om telekommunikationsindustrin är immun mot sådana frågor? Faktum är att även telekombolag har haft sina egna skandaler, inklusive mutor och korruption, för att påverka beslutsfattande och reglering. Så att påstå att detta område är fritt från korruption jämfört med tobaksindustrin är inte helt rättvisande. Vi har ju Telia och Eriksson i Sverige som är väl kända för detta beteende. Alltid "follow the money"
Att låsa fast sig vid "termisk uppvärmning" som den enda "erkända" hälsoeffekten av icke-joniserande strålning som ICNIRP så högtidligt utfärdar, betyder inte att det är en stenristad sanning, utan bara något som speglar en specifik tidpunkt i en ständigt utvecklande vetenskap.
Vetenskapen aldrig är statisk, den utvecklas och fördjupas med nya rön. Oxidativ stress och andra undergranskade hälsoeffekter är på kraftig uppgång i vetenskapliga diskussioner. Det kan jag t o m påvisa i Strålsäkerhetsmyndighetens egna källor, men även hos svenska fackliga organisationer som är rädda om sina takarbetare. Men eftersom dessa studier inte har klarat av ICNIRP:s rigorösa vetenskapliga granskning, stämplas de som "oerkända" och därmed förbisedda. Detta resulterar i en farlig brist i den vetenskapliga debatten, om endast de faror som har lyckats klara en byråkratisk hinderbana ska beaktas. Ett systemfel som kan ha allvarliga konsekvenser för allmänhetens hälsa. Varför dessa ständiga försök till att tysta debatten?
Försiktighetsprincipen används inte heller enbart när det finns en klar och tydlig risk, utan också när det finns osäkerheter och ofullständig information. Om det finns mängder av rapporterade fall av människor som upplever hälsoeffekter kan detta i sig vara en anledning att tillämpa försiktighetsprincipen i större utsträckning.
ICNIRP fokuserar på och erkänner bara omedelbara effekter. Men hur är effekten av långvarig exponering för låga nivåer av strålning? Det vara så att långtidsstudier (som kan vara svåra och dyra att utföra) skulle visa annorlunda. Jag ser redan vad som hänt med mina grannar där jag bott, en kraftig hälsoförsämring bara på några månader efter nya basstationen kom upp, och de har exponerats för långt lägre nivåer än mig. Från att t ex gått långa promenader med stavar runt lillsjön förra året, klarar den grannen knappt upp för trapporna längre. Sakta men säkert hamna de där. Hur är det möjligt?
Den klassiska liknelsen med grodan i kokande vatten kan faktiskt passa bra här: Om du placerar en groda i en gryta med kokande vatten, kommer grodan att genast hoppa ur. Men om du lägger grodan i en gryta med kallt vatten och sedan gradvis höjer temperaturen, kommer grodan att stanna kvar tills den kokar ihjäl. Detta exempel används ofta för att illustrera hur små, gradvisa förändringar över tid kan leda till katastrofala konsekvenser utan att det finns något uppenbart ögonblick då man inser att något är fel.
I frågan om strålning och långtidseffekter kan vi se en liknande dynamik. Kanske är det så att vi alla, metaforiskt talat, sitter i en gryta med gradvis stigande "temperatur" av elektromagnetisk strålning. Eftersom det inte finns några omedelbara, akuta effekter, är det lätt att bortse från potentiella långtidseffekter. Vi anpassar oss till den nya "normala" nivån av exponering och ifrågasätter sällan säkerheten eftersom vi inte ser omedelbara negativa konsekvenser.
Men, precis som i fallet med grodan, kan det visa sig att det var för sent att agera när de negativa effekterna slutligen blir uppenbara. Vid den tidpunkten kan den "kokande grytan" av potentiella hälsoeffekter vara svår att undvika, och det kan finnas begränsade möjligheter att vända utvecklingen.
Detta är varför det är så viktigt att ta hänsyn till långtidseffekter och att tillämpa försiktighetsprincipen, särskilt när det kommer till något så allomfattande som exponering för elektromagnetisk strålning, som nästan alla i vår moderna värld utsätts för på någon nivå.
Jag själv får extrema symtom omgående när jag exponeras i extrema nivåer. Jag är ett livs levande bevis på att referensnivåerna är helt fel satta, det skulle även ni vara om ni vågade exponera er tillräckligt länge. För mig tog det en vecka hemma efter jobbet. Någon som exponeras för en lägre nivå, handlar det mest bara om en tidsfråga.
Vi kan inte ha en attityd där vi ignorerar potentiella hot tills det är för sent att göra något åt dem.
Det är också viktigt att ta hänsyn till de ekonomiska incitamenten som styr forskning och policybeslut. "Follow the money" är en gammal regel som ofta visar sig vara sann. I fallet med icke-joniserande strålning, har telekommunikationsindustrin stora ekonomiska intressen i att snabbt rulla ut ny teknologi utan hinder. Det kan därför vara värt att ställa frågan: Vem finansierar forskningen? Och hur påverkar det slutsatserna och de officiella riktlinjerna? Med så stora vinster på spel är det rimligt att ifrågasätta om alla sidor av problemet verkligen undersöks noggrant.
