Moraltestet i P3?

Ja självklart är djur också själviska, men inte på samma sätt som människor är. Ett djur ser till sig själv och sin egen överlevnad, men har du någonsin sett ett djur plåga någon av sin egen ras bara för sitt eget nöjes skull? för det har inte jag. Kanske för att visa en maktposition, för mat eller för en möjlighet att fortplanta sig, men aldrig bara för underhållning.

Djurvärlden kan vara väldigt hård, och då det i många fall är de starka som överlever och ju starkare ju bättre går det. Men det finns alltid en anledning till att de är egoistiska, utöver att de vill tillgodose sitt ego vilket är det enda vi människor behöver. Vårt ego förstärks av att vi ser oss själva som skiljda från resten. Vi är inte längre en del av en grupp där gruppens välbefinnande står över ens egen utan vår s.k. grupp består av en samling individer som bara råkar vara inom samma område. Detta gör att det är helt ok att värna om gruppen, men själv ligger man alltid högre.

Och ja visst, undantag finns alltid. Jag vet att det finns apor som finner nöje i att plåga andra apor och så vidare, men med tanke på vart vi kommer ifrån så är det ju inte så lustigt.

Moral är ju ett påhitt vi själva har tagit fram som en motvikt till vårt ego. En perosnlig regelbok för vilket värde man sätter på sig själv och sitt eget välbefinnande. Det intresanta i denna tråd är i mitt tycke inte att folk gärna offrar 1000 okända personer, utan vart gränser för när de heller offrar vännen går. 100 okända räcker ju uppenbarligen itne till i för de flesta här. Så säg 1000 kända personer... grannar, gamla skolkamrater, tidigare jobbarkompisar m.m.

Påhitt och påhitt, det är väl snarare ett begrepp för förmåga till att kunna leva sig in i andras perspektiv. Det är ett namn på en egenskap.

När du pratar om att det finns anledningar, syftar du på evolutionistiska anledningar som överlevnad och fortplantningsmöjligheter? Isf., varför skulle inte att förbättra sitt ego genom att vara grym mot andra också kunna vara en sådan?

Sorry för det sena svaret, inte varit hemma på några dagar.

Jo, kopplar man loss känslor helt och hållet så är det som du säger, då hade jag tagit de 1000 framför en vän, men nu gör man inte det. Då man aldrig kan koppla bort känslor så blir det du skriver på något sätt även överflödigt, det ändrar inte på det faktum att det rör sig om en person man är känslomässigt kopplad till och 1000 som man saknar känslomässiga band till och det är här själva dilemmat kommer in i frågan och det är här vi ska välja. En person man har känslor för eller 1000 som man inte har känslomässiga band med.
Och i den situationen så hade jag återigen valt kompisen.

Att jag sen, baserat på detta svar, skulle kunna kasta ombord ett barn för att rädda mig själv är bara absurt.

Givetvis är det en egenskap, en positiv sådan också om man frågar mig. Men det är fortfarande någonting vi gör för oss själva, inte för andra. Vi följer ju vår moralkompass för att vi inte ska ha dåligt samvete, inte må dåligt för saker vi gör o.s.v. Det är ju också ett sätt att skydda oss själva i första hand.

När det gäller anledningar så är det ju precis där jag anser att skillnaden ligger. Människor kan ha bara sitt eget ego, och hävdandet av det, som enda anledning. Detta är någonting jag aldrig sett bland djur, utan där finns det alltid någonting mer, så som överlevnad, fortplantning m.m. Visst njuter de säkert av att vara grymma och elaka dem med, men att vara grym och elak är inget mål i sig på samma sätt som det kan vara för människor.

Grannens kattunge eller min?

Men programinslaget heter moraltestet, så vi borde ju diskutera moraliska handlingar, eller hur? Frågar är om man inte måste frikoppla sig rätt mycket från personliga känslor som mer prioriterade när man gör en moralisk bedömning av hur man bör handla. Man bör även vända på situationen och se om man accepterar samma val från andra sidan. Dvs, om du och 999 andra (många som du känner), skulle du tycka det var ett acceptabelt val att välja kompisen framför dig och dina kompisar? Eller, om du står utanför och bara dina kompisar och din familj är bland de 1000, skulle du då tycka det är acceptabelt?

Jag är av samma åsikt som Bengt Brylde, man måste vara konsekvent i sina moraliska värderinga, om inte minst för att bli pålitlig. Det innebär att valet ska vara ok oavsett vilken av positionerna i händelsen man själv befinner sig i. Sen kanske vi inte alltid handlar moraliskt just på grund av våra tillfälliga känslor, men det är ju en annan sak.

Nej, jag håller inte med, varje val ska baseras på situationen i fråga och man kan imo även där visa sig vara pålitlig.

Skulle jag få välja mellan mig själv och tusen andra människor hade jag mycket väl kunnat tänka mig att offra mig själv tex. Men just i den här frågan då det gäller en nära kompis vs 1000 främlingar så är det kompisen jag väljer och det valet baserar jag på lojaliteten jag har gentemot mina vänner. Vill man kan man självklart spinna vidare på detta och komma med ännu "värre" extremfall, men det var inte vad frågan handlade om som sagt.

Javisst! Men vad som är ett moraliskt riktigt val bör inte bero på vilken sida av situationen man befinner sig. Med andra ord bör du kunna acceptera valet som moraliskt godtagbart oavsett om det är du som väljer, du som är kompisen eller om du och dina kompisar är bland de 1000. Om man argumenterar på ett sätt som gör att man ska välja kompisen om man själv väljer men att välja kompisen är förkastligt om man själv är bland de 1000 så har man bristfälliga argument.

Vad jag menade med pålitlig är att om du handlar på ett sätt som ser rätt ut från ett argumentativt perspektiv och inte från ett subjektivt känsloperspektivt (subjektiva känslor kan dock vara del av argumenten i det första perspektivet, men då allas subjektiva känslor och inte bara dina) så kommer du verka rättvis och folk vet var de har dig. Med andra ord kommer de lita på dig. Jämför med en domare i en fotbollsmatch. Skulle du lita på en domare från samma land som ett av de spelande lagen för att göra en korrekt bedömning av matchen? Nej, givetvis inte! Hans persoliga känslor för det ena laget kommer troligtvis att göra så han inte bedömer samma situation på samma sätt om det drabbar hans lands lag som om det drabbar det andra landets lag. Han är alltså inte konsekvent i sina bedömningar, och därför inte pålitlig ur ett allmängiltigt perspektiv.

Sant, och så är det inte i mitt fall. Är jag bland de tusen så kan jag ju själv sätta mig in i hur personen som måste välja mellan mig+999 andra vs sin bästa kompis och därmed acceptera valet denne gör eftersom jag själv hade gjort samma sak.
[QUOTE]
Vad jag menade med pålitlig är att om du handlar på ett sätt som ser rätt ut från ett argumentativt perspektiv och inte från ett subjektivt känsloperspektivt (subjektiva känslor kan dock vara del av argumenten i det första perspektivet, men då allas subjektiva känslor och inte bara dina) så kommer du verka rättvis och folk vet var de har dig. Med andra ord kommer de lita på dig. Jämför med en domare i en fotbollsmatch. Skulle du lita på en domare från samma land som ett av de spelande lagen för att göra en korrekt bedömning av matchen? Nej, givetvis inte! Hans persoliga känslor för det ena laget kommer troligtvis att göra så han inte bedömer samma situation på samma sätt om det drabbar hans lands lag som om det drabbar det andra landets lag. Han är alltså inte konsekvent i sina bedömningar, och därför inte pålitlig ur ett allmängiltigt perspektiv. [/QUOTE]Det med domaren kan du inte veta förän du sett domaren döma. Han kan mycket väl visa sig vara mer nititsk mot "sitt" lag än motståndarna, så att på det viset döma ut denne i förväg tycker jag är helt fel gjort av dig.
Skulle du kunna förtydliga det första lite till?

Ok. Nu kom jag på en lite 'twist' på hela scenariot. Säg att du får välja istället, när du befinner dig bland de 1000. Antingen dör du och 999 andra, eller så dör någons bästa kompis. Gör du samma val så som du tycker är acceptabelt att han vars kompis kan dö gör?

Jag tycker det är relevant eftersom det moraliskt riktiga valet borde vara samma oavsett vem som väljer, om det ska vara riktigt konsekvent. Sen kan man ha förståelse för att folk väljer egoistiska utgångar på situationen, men är dessa moraliskt riktiga bara för att man har förståelse för dem?

Nej, det är sant. Det var kanske lite otydligt från min sida. Jag får återkomma med det när jag har tänkt igenom det ordentligt.

Det var mig en ordentlig tvist

Alltså, hela frågan gick ut på att man skulle välja mellan en man känner och tusen man inte känner. Där hade jag valt den jag känner samt haft förståelse för om en anna person hade valt på samma sätt som mig. Men när det i din tvist handlar om folk jag inte känner alls så väljer jag personligen det som är bäst för den situationen, och det bli för mig att välja de tusen. Sen att jag är med i dem är inte av vikt då jag hade gjort samma val om det hade stått mellan en jag inte känner och tusen jag inte känner. För hela grejen är att dessa tusen alla är någons anhörig och vän, men inte min.
Hoppas det var förståeligt det jag skrev.

Frågan var väl mer ställd för att få se det från andra sidan.

Jag menar inte att det morasikt riktiga valet är ett speciellt val, utan att det borde vara ett val man själv skulle anse vara ok om man var en objektiv betraktare. Ett annat sätt att se på det är att man, om moraliskt riktigt är det enda man går efter, skulle göra samma val oavsett vilken situation i scenariot man befinner sig i. Det behöver inte vara något alla kan hålla med om, utan något man själv alltid skulle hålla med om.

Du missförstår mig. Inget av de exempel du tar upp är något moraliskt problem i den mening jag tänker mig moral. Vad jag menar är att ett moraliskt korrekt val är det som du skulle tycka var det moraliskt korrekta valet om du inte är inblandad i situationen, om DU är den objektiva betraktaren. Om du sedan följer det valet när du är inblandad i situationen, oavsett på vilken position, så är du moraliskt konsekvent. DET är vad jag eftersträvar som god moral. Det har alltså ingenting med objektiv moral att göra, utan med konsekvent moral.

Så ur den synpunkten kan det vara god moral att döda 10-åriga barn, sålänge du inte börjar gnälla när det helt plötsligt gäller dina 10-åriga barn.

Om jag omformulerar det till "oberoende betraktare" då?

Rätt och fel är stämplar, jag håller med.

Får återkommar om resten. Måste till jobbet.

Som alla(?) andra här skulle jag själviskt nog välja min kompis före de 1000 okända.
Dock kan man ju dra det hela ett steg vidare. Hur många okända skulle du offra istället för din kompis ?
1 miljon ? 1 miljard ? 6 miljarder ?
Å andra sidan skulle man ju råda bot på överbefolkningen som en positiv sidoeffekt om man valde att ha ihjäl så många okända...