Jensen Huang: ”Skulle inte grunda Nvidia igen om jag fick chansen”

Han är nog på ett vis helt ärlig när han säger det här, blir nyfiken att veta lite mer exakt vad som ligger bakom dom tankarna. Kanske känner sig lite sliten? Tänker tillbaka på relationer han offrat? Lite ånger över tuffa beslut som blev tagna..?

Det jag sedan bara kan undra också är väl varför han isåfall inte nu skjuter ut sig och gör vad han vill om dagarna utan stannar kvar? Jag skulle tro att han lever ett fantastiskt liv nu som VD och "megastjärna" både internt på företaget och i tech-media.

Så klart alla mynt har två sidor. Men han har redan så mycket pengar att han lätt kan avgå, köpa sig en ö och leva där med sin familj (och vänner) utan någon bekymmer.

ja så är det. men i slutändan gick det ju rätt bra om man säger så eller hur?
så kan tycka att han inte ska klaga. han klara av det och borde vara stolt istället än att beklaga sig.

ja du har helt rätt.

Rent ekonomiskt så är det märkligt egentligen hur man i 30-årsåldern förväntas göra allt samtidigt. Bilda familj, ordna bostaden som har rum för alla, göra karriär och samtidigt ha tid för barnen... Det är en tuff ekvation.

Sen när man är 60+ och barnen är utflugna och man har all tid i världen så sitter man på nån senior roll och har bra med pengar och på tok för stort hus...

Förstår inte hetsen kring hans pengar. Jag tror ärligt talat inte att han bryr sig vad det är för siffror som står på hans konto, oavsett om det är 5-6 nollor eller 10+. Vissa älskar att göra det de gör. Att tro att dessa typer av människor bara säljer av allt och flyttar till en ö är... På en annan nivå. De vill jobba. De behöver engagera sig i något.

Även om Bill Gates avgick som VD/styrelseordförande för Microsoft (2008/2014) är han engagerad i massor. De hade blivit galna av att inte göra något. De gör det heller inte för pengar. De bryr sig inte om det. Vilket säkert är lätt att säga när man har stora tillgångar men det har inte varit målet för personerna på den här nivån. Det är min åsikt och tro i alla fall.

Att tro att pengar löser mer eller mindre alla ens problem tänker jag inte ens kommentera. Det är ett befängt tankesätt.

Jag bryr mig inte om hans pengar, jag kommenterade ett inlägg som sa exakt som du.

Det är inte befängt - Det är så samhället fungerar idag. Det finns inga problem jag har idag som jag inte hade kunnat lösa med pengar.

Som jag skrev ovan - Det ger dig möjligheten, flexibiliteten etc att lösa mer eller mindre alla problem - det är visserligen inte direkt, men absolut indirekt.

Trivs du inte på jobbet? Säg upp dig och gör exakt vad du vill, för lön spelar ingen roll
Beroende av någon substans? Privat rehab, allt annat löser sig för du har en stabil hemmamiljö eftersom du inte behöver oroa dig över att betala hus/hem/hyra.
Svårt att hitta kärlek? Köp det.
Inga vänner? Bjud alla på krogen och du kommer hitta minst en.

För att inte ens tala om att det är bannemig trevligare att gråta i en Ferrari än i en Ford Ka från 1998.

Edit*
Det handlar alltså inte om vad dessa unikum till människor hade gjort, eftersom där håller jag med. Klart en människa som jobbat 24/7 hela sitt vuxna liv hade mått dåligt som pensionär...

Du tror att man kan köpa allt för pengar. I verkligheten fungerar det inte så. Det kanske funkar i korta perioder men i det långa loppet kommer du bli mer olycklig än innan, det är jag helt övertygad om.

Du kan köpa allt för pengar - Det handlar bara om rätt prislapp.

Absolut, det må så vara fallet men jag är helt övertygad att problemen som Bosse, hemlös och jobbar 3 jobb är värre än Kenta, dollarmiljardär och har 12 hus.

Återigen - Det är inget argument att rika också är olyckliga - Det är bannemig trevligare att vara rik än fattig, och du kan lösa mer problem med pengar än utan, vilket är pudels kärna

Det beror nog lite hur man ser på saken, oron man känner bryr sig inte om ifall du oroar dig för mat i magen eller ditt 13e hus. Oron är (i princip) densamma. Den största skillnaden tycks vara att oro över t.ex mat är ett relativt enkelt behov att tillfredsställa. Medens ju "mer" du har desto komplexare blir det att lösa eller ens finna roten till den oro man känner.

På utsidan ser det naturligtvis ut som att Bosse har det betydligt värre än Kenta, men på insidan kan det vara precis tvärtom.

Du skriver att alla dina problem skulle lösas av pengar, jag tror att du med pengar skulle upptäcka nya problem och din oro för pengar övergå till oro över någonting annat.

Sverige är bra om du är ok med att behålla cirka 40% och ge resten till staten..

På vilket sätt och enligt vilka kriterier?

Nja, läs gärna vad som faktiskt är grejen - Pengar ger dig möjligheten, flexibiliteten etc att kunna lösa mer eller mindre alla dina problem.
Inga pengar = bra mycket svårare att lösa samma problem.

Alla människor har problem men jag är övertygad om att de problem som kommer från att ha inga pengar (mat för dagen, hälsa etc) är större än de problem en ev. Dollarmiljardär har.