Forskare vid CERN påstår sig ha skickat partiklar snabbare än ljusets hastighet.

När jag såg ordet "omkullkastas" tolkade jag det som att en teori som en gång i tiden var en god och användbar approximation av verkligheten plötsligt upphör att vara det. Detta skulle endast kunna inträffa om naturlagarna inte är konstanta eller, som du skriver, att förutsägelserna stämde av ren slump. För att en hypotes ska kunna förtjäna att kallas teori måste det empiriska underlaget vara i den utsträckning att något sådant är extremt osannolikt. Därför, menar jag, att när en idé väl har nått stadiet att den förtjänar att kallas teori och att den bevisat sin användbarhet finns det inget som kan ta tillbaka detta. Denna slutsats drar jag med utgångspunkt att vetenskap inte sysslar med sanningar utan endast approximationer av verkligheten. Dessutom är det konstigt att tala om falsifiering utöver stadiet där en hypotes testas för att bli en teori. En god approximation är en god approximation är en god approximation. Att tala om falsifiering av en teori blir meningsfull enbart om man antar att teorin gör ett sannings-anspråk. Nu när jag tänker efter är många teorier formulerade på så sätt att de gör sannings-anspråk, t.ex. om att ingen partikel kan färdas snabbare än ljuset i vakuum. Nu blev jag faktiskt väldigt förvirrad. God natt.

"Extraordinary claims requires extraordinary evidence" för att citera Carl Sagan. I egenskap av skeptiker är jag givetvis skeptisk, nu är det inte varje dag den här typen av upptäckter kryper fram så visst är det kittlande att tänka på.

Redan på presskonferensen den 23:e påpekades potentiella mätfel av publiken som kanske inte tagits i beakting av OPERA.

Samtidigt är det ingen grupp av dussinforskare, såsom pappret om upptäckten av liv i mineral i en sten från Mars i plojskriften Journal of Cosmology var. Tillvägagångssättet att presentera resultatet utan att hävda en upptäckt inger också förtroende.

Jag hoppas, det här kittlar verkligen mina sci-fi nerd balls!

Skickades från m.sweclockers.com

Det kan i princip hända. Det beror på hur teorin används. Det är lite problematiskt här att tala om "teorier" på ett stringent sätt eftersom betydelsen varierar över tidserorna och den allmänna och den vetenskapliga betydelsen inte är samma.
Om en teori är falsifierbar är det hypotetiskt möjligt att den falsifieras en vacker dag och därmed blir omkullkastad. Frågan är då om teorin fortfarande är användbar i ett visst antal fall som approximation eller om den är helt värdelös.

Att man man en teori ska kunna göra förutsägelser är önskvärt, men så är inte alltid fallet. Det har varit svårt att göra förutsägelser inom strängteorin och teorier i mindre matematik-intensiva vetenskaper kanske inte kan göra förutsägelser alls, utan används bara för att förklara redan gjorda observationer. En sådan teori kan vara "god" i betydelsen "god vetenskap", dvs inte ovetenskaplig, men om en annan teori plötslig förklarar observationer bättre så faller den ändå.

Det är riktigt att en "teori" är något mycket starkare än hypotes och något som ofta missbrukas. Teorin är vetenskapens slutmål. Det finns ingen "högre sanning" än teorin. Likväl är en god teori falsifierbar och den kan som sagt falsifieras om den vore fel. Ingenting hindrar en teori från att vara fel, men en befintlig teori är förstås riktig utifrån den bästa kunskap som för tillfället finns till hand. När man talar om teori i den "stora meningen" (termodynamik, relativitet, evolution, etc) är det ofta inte en hypotes som visat sig hålla, utan flera hypoteser som passar i varandra. Ofta sker hypotes-generering inom en befintlig teori. Håller hypotesen kommer den ingå i teorin. Om hypotesen falsifieras kastas den ut. På sätt och vis är hypoteser många gånger förutsägelser som kommer från teorin. Om tillräckligt många hypoteser måste skrotas som bygger på teorin, kan teorin själv vara i fara.

Vad menar du? Falsifikation är ett centralbegrepp inom vetenskaps- och kunskapsfilosofi. Ingen god vetenskapsman/kvinna säger att dennes teori utgör sanning, men det omvända går ju alldeles utmärkt: en teori kan vara helt bevisad falsk, och ingår därmed inte längre i begreppet teori i ordalydelsen "vetenskaplig lärobyggnad/kunskapsramverk".

Som sagt, du blandar ihop två ting. Även om vi inte kan påstå, eller bör påstå att en teori har sanningsanspråk så kan den definitivt vara falsk.

Vad som skiljer en teori från en hypotes är inte helt enkelt. I många fall är en hypotes enbart en mindre teori. Eller så kallar man hållbara hypoteser för teorier, även om dess omfattning är liten. Teorin "det finns inte en tekanna kring Mars" kan sägas vara en sådan. Den är liten i sin omfattning, men rent vetenskapligt är det inga som helst problem med den. Den är - i princip - väldigt lätt att falsifiera. Hitta kannan och teorin är bevisat falsk - helt oavsett om den gjort sanningsanspråk eller ej.

Falsifikation implicerar inte sanningsanspråk, således. Alla vetenskapliga idéer, oavsett om vi av olika anledningar kallar dem för förmodan, idé, hypotes, tes, lemma eller teori är idealt sätt falsifierbara. En teori som skriker "Jag är labil, jag kan motbevisas! Motbevisa mig" och som sedan står emot alla försök, experiment, beräkningar eller observationer som skulle vara förödande, är en god teori. En teori som skriker "Du kan inte motbevisa mig" är en mycket dålig teori just därför att det inte går att utröna om den är falsk, vare sig den är så eller ej. De som sysslar med vetenskap skulle inte erkänna en sådan som en "teori" i betydelsen "lärobyggnad".

Så, falsifikation är viktigt. Nu finns det förstås undantag. Vissa teorier stöds av observation och allt vi vet, utan att vi vet ett bra sätt att motbevisa den, om den vore falsk. Detta är naturligtvis inte idealt, men däremot pragmatiskt. Teorier inom samhällsvetenskaperna kan "lida" av detta, men inte ens fysiken är skyddad. Just strängteori anklagas ofta för bristande falsifierbarhet. Här kan man göra ett praktiskt ad hoc som säger "det finns ingen stark falsifikation om vi inte har en bättre teori", dvs teorin vi har just nu är användbar och uppbär status av teori. Den är det bästa vi har. För att falsifiera den krävs en bättre teori.

Man kan syssla med hårklyverier hur mycket som helst här. Newtons beskrivning, hans förklaringsmodeller är på goda grunder falsifierade, men hans beräkningsmodeller är i utmärkt skick, lever och frodas eftersom de har stort användningsområde. Newton hade helt fel i "varför", men en väldigt god approximation till "vad" och "hur". Det är fullt möjligt att vi i framtiden kommer att tvingas se att flera sådana här "varför" är helt fel, medan "vad" och "hur" fortfarande kan vara väldigt användbara approximationer.

Jag snappade upp denna klargörande blogginlägg: http://profmattstrassler.com/2011/09/23/some-comments-on-the-...

(Hittade länken i en tråd på VoFs forum: http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=36&t=16205&start=30)

Det var den här biten som ställde till det för mig. Kändes konstigt att att en teori kunde falsifieras men fortfarande vara användbar. Det gäller alltså att veta vad som egentligen falsifieras och skilja mellan "varför" och "vad"/"hur" i en teoriformulering. Tack för klargörandet.

Ska man vara riktigt strikt så finns ju inte ens något "varför" när det kommer till naturvetenskapen, eller ens vetenskapen. Om jag får misstolka MBY och Muji.
Talar man om huruvida den ena eller andra teorin förklarar varför så kommer teorins "varför" att bli obsolet så fort den revideras, vilket kan tolkas som att teorin i sig själv blir obsolet bara man koncentreras sig på "varför".
Nej, "vad" och "hur" är de enda frågeställningarna. "Varför" är människans drivkraft att fortsätta med vetenskapen.

Vilket är en av förklaringarna till varför traditionell media tycker om att tala om att Einstein hade feeeeeel.

Även om de skulle kunna färdas snabbare än ljuset måste de väl inte göra det; kanske höll (i alla fall merparten av) de där neutrinerna mera normal hastighet?

Det verkar ju inte ha givit någon större reaktion på en månad i alla fall.

Nu måste jag flika in om neutrinerna från supernovor. Kom ihåg att supernovor i allmänhet är väldigt långt bort. En liten skillnad i hastighet gör stor skillnad i ankomsttid.

Jag antar att de avvikande neutrinerna rörde sig med 101% av ljushastigheten, för jag vet inte hur stor skillnaden var. 1987a var 168000 ljusår bort, om den sände ut översnabba neutriner med den hastigheten så kom de fram efter 168000/1,01 ~166336 år, så omkring år 320 E.Kr. Så de kan ha skickats ut, men på den tiden kunde vi inte detektera de.

Finns risk att mätresultaten inte stämmer. En fiberoptisk kabel för tidsreferens kan ligga bakom felet.
http://svt.se/2.108068/1.2718901/einstein_kan_le_at_kabelglap...

EDIT:
Tydligen har två möjliga felkällor identifierats, en oscillator och en anslutning för optisk fiber. Båda felen kan vardera bidra positivt respektive negativt till neutrinernas uppmätta flygtid.
http://press.web.cern.ch/press/PressReleases/Releases2011/PR1...

Det verkar vara helt klart nu att det var mätfel som låg bakom de överaskande resultaten. http://press.web.cern.ch/press/PressReleases/Releases2011/PR1...
http://regmedia.co.uk/2012/06/11/neutrinos_not_ftl_slides.pdf

http://www.reuters.com/article/2011/11/20/us-science-neutrino...