Matematiktråden (dina matematikproblem här!)

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Enligt det du skrev innan:

så vet du redan att 4n² + 4n + 1 = (2 (n + 1) − 1)², vilket gör att du nu kan likställa vänster- och högerleden i det uttryck du vill visa.

Man hade också kunnat identifiera detta utan att behöva utveckla i vänsterledet genom att gå "baklänges" via resten i högerledet enligt:
   4n² + 4n + 1 = [kvadreringsregeln] = (2n + 1)² = (2 (n + 1) − 1)²

Skriv ner en ren fullständig lösning av det du gjort så att du känner att du förstår tankegången. Dessa uppgifter är ofta rätt lika på många sätt, men de kräver att polletten trillar ner gällande vad poängen med induktionsbevis är.

Aa då är jag med, stort tack!

På en liknande uppgift, ska visa att för alla heltal n>=10 gäller att 2^n > n^3. Började med basfall och det stämde. Sen så ska jag visa att det stämmer för n+1 så 2^n+1 > (n+1)^3. Då vet jag att 2^n+1 kan skrivas som 2^n * 2. Sen såg jag(är inte helt med på varför man kan göra så, du kanske vet?) från en föreläsning att man då lägger till 2:an framför n^3 och skriver: 2^n * 2 > 2*(n^3). Men hur kan jag gå vidare sen och förenkla och trixa?

Permalänk
Avstängd
Skrivet av phz:

Enklast är att kunna sina potenslagar, som bygger på vad "upphöjt till" egentligen betyder.

Ett alternativt sätt att illustrera det är att utveckla potenserna:
   (3²)⁴ ⋅ 3 ∕ 3⁵
      = (3 ⋅ 3)⁴ ⋅ 3 ∕ 3⁵
      = (3 ⋅ 3) (3 ⋅ 3) (3 ⋅ 3) (3 ⋅ 3) ⋅ 3 ∕ 3⁵
      = 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ∕ (3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3)
      = 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ∕ (3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3)
      = 3 ⋅ 3 ⋅ 3 ⋅ 3
      = 81

Anledningen att vi en gång för alla visar generella regler för potenser är dock för att slippa liknande övningar framöver (hade varit ännu jobbigare om det t ex handlat om 3⁵⁰⁰…), så här resonerar man enklast enligt:
   (3²)⁴ ⋅ 3 ∕ 3⁵
      = 3^(2 ⋅ 4) ⋅ 3 ∕ 3⁵ = 3 ⋅ 3 ∕ 3⁵
      = 3⁸⁺¹ ∕ 3⁵ = 3 ∕ 3⁵
      = 3⁹⁻⁵ = 3
      = 81
Nästan överdrivet utförligt skrivet, men notera hur varje ny rad använder en potensregel. I praktiken ser man svaret direkt med huvudräkning, om man har reglerna klara för sig.

Regeln du felar på gissar jag är att (a) = a, där du felaktigt tänker (a) = a. Addition av potenser sker vid multiplikation av tal, men multiplikation av potenser sker vid upphöjning av tal, så att säga. Ett sätt att inse detta är att just skriva ut det så övertydligt som i första räkneexemplet ovan.

Tack! Hur gör jag för att svara samma tal i potensform?

Permalänk

Hej allihoppa!

Elgot hjälpte mig med detta för några dagar sedan, men jag får inte riktigt kläm på allting känns det som.
Jag skall genom deduktions och reduktionsmetoden bevisa att följande påstående stämmer:

(p → q) ∧ (¬p → r) ∧ ((¬p ∧ r) → s) ∧ ¬q ⇒ s

Jag har ställt upp allting på följande sätt:
1a)
1. ¬q (condition)
2. p → q (-II-)
3. ¬p (Modus Tollens)
4. ¬p → r (condition)
5. pvr (equivalence) <=> ¬p ∧ r
6. r (disjunctive syllogism)
7. ¬p ∧ r (conjunction)
8. (¬p ∧ r) → s (condition)
9. s (Modus ponens)

1b)
1. q can not be true because ¬q is true.
2. s is false, which means ¬p ∧ r is also false.
3. p is false because q is false.
4. r is true because ¬p is true.
5. ((¬p ∧ r) → is false, which gives us an contradiction.

(p → q) ∧ (¬p → r) ∧ ((¬p ∧ r) → s) ∧ ¬q ⇒ s
5. 2. 2. 6. 4. 2. 2.3.1.2
0. 1. 1. 1. 0. 1. 1.0.0.0

Jag misstänker att jag någonstans mitt i allt detta har tänkt fel. Har jag tänkt rätt på 1a)? Eller är såväl 1a) som 1b) helt fel?

Tack på förhand!

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av mhj:

Aa då är jag med, stort tack!

På en liknande uppgift, ska visa att för alla heltal n>=10 gäller att 2^n > n^3. Började med basfall och det stämde. Sen så ska jag visa att det stämmer för n+1 så 2^n+1 > (n+1)^3. Då vet jag att 2^n+1 kan skrivas som 2^n * 2. Sen såg jag(är inte helt med på varför man kan göra så, du kanske vet?) från en föreläsning att man då lägger till 2:an framför n^3 och skriver: 2^n * 2 > 2*(n^3). Men hur kan jag gå vidare sen och förenkla och trixa?

Använder den föredragna terminologin där vi inför en ny variabel för teststegen.

Vill visa:
   2 > n³, n ≥ 10, n ∈ ℤ

Testar för n = 10:
   2¹⁰ = 1024 > 10³ = 1000   OK!

Anta nu att påståendet stämmer för något n = k, k≥ 10, k ∈ ℤ. Vill visa att det även gäller för k + 1.
   2⁺¹ = 2 ⋅ 2   — denna omskrivning kan vi ha i tanken, då den gör att vänsterledet får en form som innehåller 2, vilket vi vill ha för att kunna utnyttja vårt antagande.

Högerledet då? Vi vill få över även det på en form där vi kan utnyttja förankringssteget. Om vi når exempelvis 2 ⋅ k³ så är vi hemma efter att vi kan stryka tvåorna och då få tillbaka vårt visade antagande, så en tanke är att jobba sig mot detta uttryck; vi behöver inte hitta en likhet mellan detta och högerledet, utan vi kan med gott samvete approximera mot större högerled än det ursprungliga, eftersom det vi ska visa är att högerledet är mindre än vänsterledet. Fundera på detta ett tag för att se varför vi kan "höfta lite" åt det hållet och ändå visa samma sak.

Vi kan utnyttja att vi vet att k alltid kommer vara minst 10, enligt satsens förutsättningar.
   (k + 1)³
      = k³ +3k² + 3k + 1
      < k³ +3k² + 3k + 10
      ≤ k³ +3k² + 3k + k
      = k³ +3k² + 4k
      < k³ +3k² + 10k
      = [Se mönstret, fortsätt komprimera uttrycket på liknande sätt för att till slut nå…]
      = 2k³
      < 2 ⋅ 2   ← här använder vi vårt antagande
      = 2⁺¹
där de gröna bitarna visar 2⁺¹ > (k + 1)³, dvs att påståendet stämmer även för k + 1.

Påståendet stämmer för n = 10; påståendet stämmer för n = k + 1, k heltal ≥ 10; enligt induktionsaxiomet stämmer påståendet för alla heltal ≥ 10.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av Sibirius:

Tack! Hur gör jag för att svara samma tal i potensform?

Med "potensform" antar jag att det bara menas att skriva det som b för något b och något n (kanske helst heltal, och det finns väldigt naturliga kandidater här). Om du tittar tidigare så har detta faktiskt redan gjorts i uträkningarna .

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av Elvis_z89:

Jag misstänker att jag någonstans mitt i allt detta har tänkt fel. Har jag tänkt rätt på 1a)? Eller är såväl 1a) som 1b) helt fel?

Så illa verkar det väl inte, men varifrån kom 1a) 5?

Ett annat alternativ i b är att starta med
¬s → ¬(¬p ∧ r) = pv¬r = pvp = qvq = q, vilket uppenbarligen går dåligt ihop med det givna ¬q.

Permalänk

Menar du specifikt den 5-e raden?

5. ((¬p ∧ r) → is false, which gives us an contradiction.

Jag vet själv lite osäker på huruvida detta skall vara med eller ej, har utgått ifrån ett formelblad i logik och lite föreläsningsanteckningar primärt. Därför kan vissa saker som inte skall vara där ha smugit sig in, och saker som bör vara där inte finns där riktigt ännu.

Fick följande svar på vad som skall kompletteras:

- Antagande saknas. (vad är det för typ av antagande jag gör? Att s inte stämmer är väl antagandet man utgår ifrån, eller resonerar jag fel?)
- Siffrorna under uttryck hänger inte ihop med dina nummer på texten under. (medveten om denna, skall ändras omgående)
- Ej klart varför punkt 5 och vad som är motsägelsen. (som du ser Elgot så är det fler som anmärkt på detta. Jag antar att denna rad skall tas bort helt? )
- Slutsats (vad motsägs egentligen?)

Känns som om jag är på god väg, om du bara kunde förklara och reda ut ovanstående ut mig skulle det vara snällt. Bortsett från detta har jag tänkt och gjort rätt, eller?

Tack på förhand!

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av Elvis_z89:

Menar du specifikt den 5-e raden?

Ja, fast i a) alltså: " pvr (equivalence) <=> ¬p ∧ r"

Skrivet av Elvis_z89:

5. ((¬p ∧ r) → is false, which gives us an contradiction.

Jag vet själv lite osäker på huruvida detta skall vara med eller ej, har utgått ifrån ett formelblad i logik och lite föreläsningsanteckningar primärt. Därför kan vissa saker som inte skall vara där ha smugit sig in, och saker som bör vara där inte finns där riktigt ännu.

Fick följande svar på vad som skall kompletteras:

- Antagande saknas. (vad är det för typ av antagande jag gör? Att s inte stämmer är väl antagandet man utgår ifrån, eller resonerar jag fel?)
- Siffrorna under uttryck hänger inte ihop med dina nummer på texten under. (medveten om denna, skall ändras omgående)
- Ej klart varför punkt 5 och vad som är motsägelsen. (som du ser Elgot så är det fler som anmärkt på detta. Jag antar att denna rad skall tas bort helt? )
- Slutsats (vad motsägs egentligen?)

Antagandet är väl som sagt att s är falsk (vilket man kanske bör påpeka tydligt) och rad 5 säger ju att
(¬p ∧ r) → s
vilket, om ¬p och r är sanna, inte verkar stämma. Det borde vara en godkänd motsägelse (även om jag själv som sagt nog tycker att det är snyggare att börja med den och hamna i q).

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Använder den föredragna terminologin där vi inför en ny variabel för teststegen.

Vill visa:
   2 > n³, n ≥ 10, n ∈ ℤ

Testar för n = 10:
   2¹⁰ = 1024 > 10³ = 1000   OK!

Anta nu att påståendet stämmer för något n = k, k≥ 10, k ∈ ℤ. Vill visa att det även gäller för k + 1.
   2⁺¹ = 2 ⋅ 2   — denna omskrivning kan vi ha i tanken, då den gör att vänsterledet får en form som innehåller 2, vilket vi vill ha för att kunna utnyttja vårt antagande.

Högerledet då? Vi vill få över även det på en form där vi kan utnyttja förankringssteget. Om vi når exempelvis 2 ⋅ k³ så är vi hemma efter att vi kan stryka tvåorna och då få tillbaka vårt visade antagande, så en tanke är att jobba sig mot detta uttryck; vi behöver inte hitta en likhet mellan detta och högerledet, utan vi kan med gott samvete approximera mot större högerled än det ursprungliga, eftersom det vi ska visa är att högerledet är mindre än vänsterledet. Fundera på detta ett tag för att se varför vi kan "höfta lite" åt det hållet och ändå visa samma sak.

Vi kan utnyttja att vi vet att k alltid kommer vara minst 10, enligt satsens förutsättningar.
   (k + 1)³
      = k³ +3k² + 3k + 1
      < k³ +3k² + 3k + 10
      ≤ k³ +3k² + 3k + k
      = k³ +3k² + 4k
      < k³ +3k² + 10k
      = [Se mönstret, fortsätt komprimera uttrycket på liknande sätt för att till slut nå…]
      = 2k³
      < 2 ⋅ 2   ← här använder vi vårt antagande
      = 2⁺¹
där de gröna bitarna visar 2⁺¹ > (k + 1)³, dvs att påståendet stämmer även för k + 1.

Påståendet stämmer för n = 10; påståendet stämmer för n = k + 1, k heltal ≥ 10; enligt induktionsaxiomet stämmer påståendet för alla heltal ≥ 10.

Okej men det känns konstigt att göra sådär, hänger inte helt med på det. Man kan inte göra som vi gjorde på förra induktionsuppgiften, lägga till och ta bort term?(Ditt knep). Men om jag försöker följa mönsret blir nästa steg <= k^3+3k^2+10k+10k^2 och det är = k^3+13k^2+10k. Ska jag sedan lägga till 10k^3 eller gör jag helt fel?

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av mhj:

Okej men det känns konstigt att göra sådär, hänger inte helt med på det. Man kan inte göra som vi gjorde på förra induktionsuppgiften, lägga till och ta bort term?(Ditt knep).

Det hjälper inte här, då man ändå behöver visa att (k + 1)³ ≤ 2k³ för k ≥ 10 på något sätt.

Skrivet av mhj:

Men om jag försöker följa mönsret blir nästa steg <= k^3+3k^2+10k+10k^2 och det är = k^3+13k^2+10k. Ska jag sedan lägga till 10k^3 eller gör jag helt fel?

Mönstret är snarare att titta på vilken term som ökas (minsta potensen; först är det konstanten 1 som ökas till 10) för att sedan kunna ersättas med k, bakas in i en högre potens av k, öka förfaktorn till denna (vilket ger ett större uttryck eftersom vi vet att k är positiv), omvandla till k, få en ännu högre potens som kan bakas in med nästa term, etc. Om man vill kan man skippa mellansteget där man explicit skriver ut "10" och gå direkt till k, men jag lämnade det kvar för att förtydliga vad som händer.

Titta på varje steg och vad som skiljer däremellan och hur termerna i uttrycket "samlas ihop" till högre potenser, med målet att samla allt i en enda term.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem

Hej,

ska förenkla 3a - 2(a-b)

Får inte till det

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av m1k:

Hej,

ska förenkla 3a - 2(a-b)

Får inte till det

Multiplicera in tvåan i parantesen (som då kan tas bort, men se till att tänka på minustecknen) och lägg ihop a-termerna.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Det hjälper inte här, då man ändå behöver visa att (k + 1)³ ≤ 2k³ för k ≥ 10 på något sätt.

Mönstret är snarare att titta på vilken term som ökas (minsta potensen; först är det konstanten 1 som ökas till 10) för att sedan kunna ersättas med k, bakas in i en högre potens av k, öka förfaktorn till denna (vilket ger ett större uttryck eftersom vi vet att k är positiv), omvandla till k, få en ännu högre potens som kan bakas in med nästa term, etc. Om man vill kan man skippa mellansteget där man explicit skriver ut "10" och gå direkt till k, men jag lämnade det kvar för att förtydliga vad som händer.

Titta på varje steg och vad som skiljer däremellan och hur termerna i uttrycket "samlas ihop" till högre potenser, med målet att samla allt i en enda term.

Okej men blir det k^3+3k^2+4k < k^3+3k^2+10k. <= k^3+3k^2+10k+10k^2 = k^3+13k^2+10k < 10k^3+13k^2+10k? Eller är jag helt och cyklar? Känns så konstigt att göra oliak grejjer på varje induktionsuppgift typ.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av mhj:

Okej men blir det k^3+3k^2+4k < k^3+3k^2+10k. <= k^3+3k^2+10k+10k^2 = k^3+13k^2+10k < 10k^3+13k^2+10k? Eller är jag helt och cyklar? Känns så konstigt att göra oliak grejjer på varje induktionsuppgift typ.

Nej, förvandla 10k till ≤ k², precis som det förra steget förvandlade 10 till ≤ k. Vi vet att k  ≥ 10, så vi kommer få ett uttryck som är större. Förfaktorn byts alltså ut mot en variabel, vilket ökar potensen, vilket gör att vi kan addera till nästa term och minska antalet termer i uttrycket, tills vi når en enda k³-term.

Vissa koncept av induktionsuppgifter är vanligen desamma; specifikt hur man vill kunna utnyttja antagandet för att isolera "tillskottet" när man går till nästa heltal, och se att dessa tillskott är lika. Exakt hur man manipulerar uttrycken skiljer från uppgift till uppgift. Här har vi en olikhet i stället för en likhet, och behöver arbeta med lite approximationer.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk

du/dt = F/m.
För att lösa detta i matlab kan jag skriva om det som ett system:
du/dt = F/m
dz/dt = u
där u(t=0)=0; z(t=0)=0.
Dock vet jag inte vilket tidsintervall jag ska integrera mellan, men jag vet att sträckan ska variera mellan 0 - 1. Alltså kan jag skrivaom det som:
du/dt = du/dz*dz/dt = du/dz*u => du/dz = du/dt*u^(-1). Tänker jag rätt när jag skriver om detta som följande system:

du/dz = F/m*u^(-1)
dt/dz = 1/u
där u(z=0)=0.000000.1 (för att inte division med noll ska ske); t(z=0) = 0;

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Nej, förvandla 10k till ≤ k², precis som det förra steget förvandlade 10 till ≤ k. Vi vet att k  ≥ 10, så vi kommer få ett uttryck som är större. Förfaktorn byts alltså ut mot en variabel, vilket ökar potensen, vilket gör att vi kan addera till nästa term och minska antalet termer i uttrycket, tills vi når en enda k³-term.

Vissa koncept av induktionsuppgifter är vanligen desamma; specifikt hur man vill kunna utnyttja antagandet för att isolera "tillskottet" när man går till nästa heltal, och se att dessa tillskott är lika. Exakt hur man manipulerar uttrycken skiljer från uppgift till uppgift. Här har vi en olikhet i stället för en likhet, och behöver arbeta med lite approximationer.

Ahh nu förstår jag och fick rätt, tack!

Vet du hur jag kan komma framåt med en här uppgiften?

Vet att en partition av en mängd är en uppdelning av mängden i delar, men vet inte riktigt hur man ska tänka på t.ex a) uppgiften. På a) så betyder ju mängden att den innehåller elementen i A samt alla i B och C.

Permalänk
Medlem

Jag försöker lösa följande problem:

Beräkna 15^803 mod 867

Hur går man till väga?

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av hapone:

Jag försöker lösa följande problem:

Beräkna 15^803 mod 867

Hur går man till väga?

Med hjälp av
a*b (mod c) = (a (mod c)) * (b (mod c)) (mod c)
brukar man kunna reducera uttrycket till något hanterbart.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av mhj:

Vet att en partition av en mängd är en uppdelning av mängden i delar

Den användbara egenskapen här är mer specifikt att en partition är en uppdelning i disjunkta (icke-överlappande) icke-tomma delar som täcker hela den ursprungliga mängden.

Rita upp en cirkel som representerar den fulla mängden och dela upp den i områdena A, B och C. Visualisera vad som händer i varje uppgift (nyckelbegrepp: union, snitt, differens) och se om det håller eller inte.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av kangarooster:

du/dt = F/m.
För att lösa detta i matlab kan jag skriva om det som ett system:
du/dt = F/m
dz/dt = u
där u(t=0)=0; z(t=0)=0.
Dock vet jag inte vilket tidsintervall jag ska integrera mellan, men jag vet att sträckan ska variera mellan 0 - 1. Alltså kan jag skrivaom det som:
du/dt = du/dz*dz/dt = du/dz*u => du/dz = du/dt*u^(-1). Tänker jag rätt när jag skriver om detta som följande system:

du/dz = F/m*u^(-1)
dt/dz = 1/u
där u(z=0)=0.000000.1 (för att inte division med noll ska ske); t(z=0) = 0;

Har du någon kod som ger fel resultat, eller vad är det som felar? Antar att F kommer vara konstant under förloppet, för annars blir det nog komplikationer.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Skrivet av phz:

Har du någon kod som ger fel resultat, eller vad är det som felar? Antar att F kommer vara konstant under förloppet, för annars blir det nog komplikationer.

Nej, F är inte konstant. F beror på friktionen som är beroende av u (kanske borde ha nämnt det). Felet jag får är att u borde plana ut och bli konstant men det sker inte, utan u ökar bara.

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Den användbara egenskapen här är mer specifikt att en partition är en uppdelning i disjunkta (icke-överlappande) icke-tomma delar som täcker hela den ursprungliga mängden.

Rita upp en cirkel som representerar den fulla mängden och dela upp den i områdena A, B och C. Visualisera vad som händer i varje uppgift (nyckelbegrepp: union, snitt, differens) och se om det håller eller inte.

Okej så på a) så är mängden A samt allt i B och C. Och då blir det ju inte en partition eftersom det inte är en uppdelning av {A,B,C}, tänker jag rätt?

Eller ska man tänka att {A,B union C} kan delas upp i { {A}, {B,C}} och det där är väl en uppdelning?

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av mhj:

Okej så på a) så är mängden A samt allt i B och C. Och då blir det ju inte en partition eftersom det inte är en uppdelning av {A,B,C}, tänker jag rätt?

Eller ska man tänka att {A,B union C} kan delas upp i { {A}, {B,C}} och det där är väl en uppdelning?

Det är givet att A, B och C tillsammans bildar en partition av S — dvs de täcker sammanlagt hela S, samtidigt som de inte överlappar med varandra. Varje deluppgift frågar om den mängd de beskriver också är en partition av S.

Om vi benämner ytan av Norden som N, så är mängden som består av delytorna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige en partition av N. De fem delmängderna täcker tillsammans hela N, och de överlappar inte. Om vi nu definierar Skandinavien = Norge ∪ Sverige, så är din första deluppgift som att fråga ifall även mängden {Danmark, Finland, Island, Skandinavien} är en partition av N.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Det är givet att A, B och C tillsammans bildar en partition av S — dvs de täcker sammanlagt hela S, samtidigt som de inte överlappar med varandra. Varje deluppgift frågar om den mängd de beskriver också är en partition av S.

Om vi benämner ytan av Norden som N, så är mängden som består av delytorna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige en partition av N. De fem delmängderna täcker tillsammans hela N, och de överlappar inte. Om vi nu definierar Skandinavien = Norge ∪ Sverige, så är din första deluppgift som att fråga ifall även mängden {Danmark, Finland, Island, Skandinavien} är en partition av N.

Okej då borde det väl bli såhär?

a) Det är alltid en partition så längde det inte finns samma element i A som i B union C.
b) Det är aldrig en partition eftersom B snitt C bara täcker det de har gemensamt och inte vad som finns övrigt i B och C.
c) Det är inte en partition, då om man inte har med C så täcker man inte hela S.

Permalänk
Hedersmedlem

Lite exempel att fundera på, med lite visualiseringsexempel enligt analogen med Nordens länder:

Skrivet av mhj:

a) Det är alltid en partition så längde det inte finns samma element i A som i B union C.

Kan samma element finnas i A och B ∪ C? (Kan samma yta av Norden tillhöra både Finland och Skandinavien?)

Skrivet av mhj:

b) Det är aldrig en partition eftersom B snitt C bara täcker det de har gemensamt och inte vad som finns övrigt i B och C.

Vet vi vilka element som B och C har gemensamt? Kan B ∩ C då uttryckas enklare? (Kan samma yta av Norden tillhöra både Norge och Sverige?)

Skrivet av mhj:

c) Det är inte en partition, då om man inte har med C så täcker man inte hela S.

Hur ser mängden B ∖ C ut? Kan den uttryckas enklare? (Vilken yta i Norden motsvarar "Allt som ligger i Norge, förutom det som även ligger i Sverige"?)

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem

Tja, håller på med PQ formeln och vid alla ekvationer så har jag bytt tecken på konstanterna, tex. x2-6x+5=0 ändrar jag till x2+6x-5 innan jag sätter in den i PQ formeln. Frågan är, gör jag rätt? Än så länge har jag fått rätt resultat. Varför ska man göra så? Känns som att jag fått det lite dåligt förklarat typ :(.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av m1k:

Tja, håller på med PQ formeln och vid alla ekvationer så har jag bytt tecken på konstanterna, tex. x2-6x+5=0 ändrar jag till x2+6x-5 innan jag sätter in den i PQ formeln. Frågan är, gör jag rätt? Än så länge har jag fått rätt resultat. Varför ska man göra så? Känns som att jag fått det lite dåligt förklarat typ :(.

I vilket fall så tolkar du nog PQ-formeln fel någonstans ifall du behöver "byta tecken" på det sättet. Din första ekvation
   x² − 6x + 5 = 0
har lösningarna
   x = 1
   x = 5
medan din andra ekvation
   x² + 6x − 5 = 0
har lösningarna
   x = −3 ±√14
så om du använder PQ-formeln "rätt" så ska det inte fungera att byta tecken lite på känn.

Som alltid när PQ-formeln nämns så vill jag rekommendera att lära dig hur den härleds, då det är väldigt snabbt gjort genom att lösa ekvationen x² + px + q = 0 med kvadratkomplettering. Att kunna detta ger insikter både om formeln i sig och vad som händer. Jag har fortfarande inte helt och hållet förstått varför gymnasiet är så kärt i att förvandla lösning av andragradsekvationer till en "stoppa in i formel"-uppgift, då det stjälper mer än det hjälper.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

I vilket fall så tolkar du nog PQ-formeln fel någonstans ifall du behöver "byta tecken" på det sättet. Din första ekvation
   x² − 6x + 5 = 0
har lösningarna
   x = 1
   x = 5
medan din andra ekvation
   x² + 6x − 5 = 0
har lösningarna
   x = −3 ±√14
så om du använder PQ-formeln "rätt" så ska det inte fungera att byta tecken lite på känn.

Som alltid när PQ-formeln nämns så vill jag rekommendera att lära dig hur den härleds, då det är väldigt snabbt gjort genom att lösa ekvationen x² + px + q = 0 med kvadratkomplettering. Att kunna detta ger insikter både om formeln i sig och vad som händer. Jag har fortfarande inte helt och hållet förstått varför gymnasiet är så kärt i att förvandla lösning av andragradsekvationer till en "stoppa in i formel"-uppgift, då det stjälper mer än det hjälper.

x² − 6x + 5 = 0 la jag in i pq formeln på det här sättet:

x= 6/2 +- √(6/2)^2 -5
x= 3 +- √36/4 -5
x= 3 +- √9 -5
x= 3 +- √4
x= 3+- 2

x= 5
x= 1

Dvs -6 blev +6 och +5 blev -5 i själva pq formeln. Gör jag rätt?

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av m1k:

x² − 6x + 5 = 0 la jag in i pq formeln på det här sättet:

x= 6/2 +- √(6/2)^2 -5
x= 3 +- √36/4 -5
x= 3 +- √9 -5
x= 3 +- √4
x= 3+- 2

x= 5
x= 1

Dvs -6 blev +6 och +5 blev -5 i själva pq formeln. Gör jag rätt?

Lösningen ser rätt ut: om du tittar på PQ-formeln:
   x = −p ∕ 2 ± √( (p ∕ 2)² − q)
så ser du att den i sig innehåller minustecken. När du vill lösa
   x² − 6x + 5 = 0
så identifierar vi
   p = −6
   q = +5
vilket instoppat i PQ-formeln ger:
   x = −(−6) ∕ 2 ± √( (−6 ∕ 2)² − (+5) )
      = 6 ∕ 2 ± √(36 ∕ 4 − 5)
varpå din lösning följer.

Det handlade alltså inte om att skriva om ursprungsekvationen som
   x² + 6x − 5 = 0
utan bara om att tänka på och inkludera tecknen på p och q när de används i formeln.

Visa signatur

Nu med kortare användarnamn, men fortfarande bedövande långa inlägg.

Permalänk
Medlem
Skrivet av phz:

Lite exempel att fundera på, med lite visualiseringsexempel enligt analogen med Nordens länder:

Kan samma element finnas i A och B ∪ C? (Kan samma yta av Norden tillhöra både Finland och Skandinavien?)

Vet vi vilka element som B och C har gemensamt? Kan B ∩ C då uttryckas enklare? (Kan samma yta av Norden tillhöra både Norge och Sverige?)

Hur ser mängden B ∖ C ut? Kan den uttryckas enklare? (Vilken yta i Norden motsvarar "Allt som ligger i Norge, förutom det som även ligger i Sverige"?)

Första: Ja, samma yta av Norden kan tillhöra både Finland och Skandinavien.
Andra: Ja, borde vara det också.
Tredje: Den ytan borde väl bara vara allt som ligger i norge?

Känns konstigt att jag inte helt förstår även fast du verkar ta enkla och bra exempel.