Skrivet av henkiii:
Jag undrar varför man tillsätter så mycket socker i princip i allt. Saker man gör själv smakar ju inte dåligt om de är osötade, så det måste ju finnas något ekonomiskt incitament till överanvändningen av sötning.
En ljusning är i alla fall Felix Osötade Ketchup. Smakar lite mer tomat och fungerar hur bra som helst. Synd bara att den inte finns som ekologisk variant.
@snajk Jag borde verkligrn åka till bageriet och köpa bröd istället, men när man 3/4ggr skickar eftet en matkasse istället för att handla pga snoriga ungar eller annat så är det svårt att hinna med.
Undra om det finns hemleverans av riktigt bröd, det borde jag kolla upp.
Jo jag vet att det är svårt att hitta tiden att åka förbi bageriet. För mig blir det mest knäcke på vardagarna om jag inte råkar ha vägarna förbi. På helgerna funkar det bättre men då är istället problemet att mitt bageri har sån extrem kö.
Skrivet av medbor:
Inte bröd från Ica som är problemet, det är Pågens, Skogaholms, Östras...
Deras butiksbakade frallor och limpor (Ica Maxi) brukar oftast inte vara söta
Jo jag menar inte Icas bröd specifikt utan mer förpackat stormarknadsbröd liksom. Men även Pågen och de har ju osötade bröd, men mitt problem handlar mer om smak än sockerhalt.
Skrivet av Oegat:
Ja, jag tror att den distinktionen är mycket relevant här, även om gränsen mellan dessa beroenden kan vara lite flytande. Med fysiska beroenden syftar man ju oftast på beroenden där substansen är "psykoaktiv" - den liknar något kroppseget som redan är en del av belöningssystemet, och därför kan ta över dess roll, men nu utan belöningssystemets inbyggda och extremt finkänsliga doseringsmekanism. Medan för psykiska beroenden så triggas belöningssystemet "utifrån", och sköter sin roll relativt normalt, även om det sätt på vilket systemet triggas kan vara onormalt (t.ex. genom den extrema tillgången på socker idag jämfört med förr). Om man inte vill sträcka ut det och säga att smaklökarna för söt smak är en del av belöningssystemet, då skulle man kunnat säga att även socker- och sötningsmedelsberoende är fysiskt.
Det är inte den definitionen jag hört. Exempelvis LSD räknas ju inte som beroendeframkallande men det är ju ett ämne som passar bättre ihop med våra hjärnors belöningssystem än våra egna signalsubstanser.
Min uppfattning är att skillnaden mellan fysiskt och psykiskt mer har att göra med de fysiologiska effekterna, av "drogen" och av att sluta med den.
Citat:
I alla fall, utifrån insikten att socker är mestadels psykiskt beroende blir det ju inte konstigt alls att sötningsmedel kan vara beroendeframkallande på samma sätt. Hela poängen med sötningsmedel är ju att det ska ska vara en fullgod ersättare i smakhänseende (även om det som vi sett inte stämmer för alla, inkl. mig själv). Men eftersom socker inte har några kända psykoaktiva egenskaper (bortsett från dess effekt på smaklökarna, som den såklart delar med sötningsmedel), så kan allt som associeras med sockerintag potentiellt trigga belöningssystemet på det sätt som vi kommit att bli beroende av - och där är smaken det mest framträdande.
Man kan också se det ur ett evolutionärt perspektiv, vi blev mer belönade av våra hjärnor när vi gjorde ansträngningen som krävdes för att komma åt en söt frukt jämfört med att äta annat mer lättåtkomligt kanske?
Citat:
Från ett annat perspektiv, om socker är beroendeframkallande så är det svårt att se att dess ersättande med andra sötningsmedel skulle vara den kommersiella succé som det faktiskt är, utan att dessa också är beroendeframkallande i liknande grad. Jämför med nikotinfria cigaretter/snus, som i princip bara existerar som komplement för avvänjning (och att de fungerar för avvänjning hänger ihop med att det huvudsakliga beroendet är fysiskt, det tillåter en att behålla den lilla och relativt ofarliga psykiska komponenten under avvänjningsperioden). Medan intag av sötningsmedel inte verkar ha någon bäring på hur sugen man blir på socker i framtiden.
Snarare verkar sötningsmedel öka sötsuget.
Citat:
Detta är OT, men vad är det för forskning? Det du beskriver låter ganska långt från expertkonsensus om alkoholmissbruk, i alla fall om vi talar om vad som förväntas fungera för de allra flesta. Vare sig du frågar vården eller AA. Det är såklart skillnad på att säga att det finns personer det funkat för, och att det är något som borde funka för alla bara de hittar rätt metod. Jag tvivlar starkt på den sista, bredare tolkningen.
Det var några år sedan jag läste om detta så jag har inte koll på alla källor längre. Men ett problem är ju att vården till stor del bygger sina riktlinjer på vad vissa organisationer kommer fram till, och dessa organisationer är inte så vetenskapliga, alltså AA, Narconon (alltså Scientologerna) och liknande. Deras metoder är inte bättre än andra, inklusive att bara sluta på eget bevåg, utan det är motivationen som är den största faktorn. Däremot finns det andra mer experimentella behandlingar exempelvis med psykedeliska preparat, som ser hyfsat lovande ut, men de är inte tillräckligt utredda för att dra några större slutsatser.
Men sök på moderation management för att hitta lite info. Det funkar inte för alla, men det gäller ju även AA och andra hårdare metoder.
Citat:
Att det skulle handla om en självuppfyllande profetia har jag också svårt att se, tvärtom så verkar det som att många som försöker komma ur missbruk gör massor av misslyckade försök att återvända till ett normalt förhållande till alkohol, för att till slut inse att de bara kan bli kvitt problemet om de slutar helt.
Jo det är förstås individuellt. Men det har länge setts som en vedertagen sanning att nyktra alkoholister inte ens kan ta en klunk lättöl utan att det går käpprätt åt helvete liksom, men det behöver inte vara så för alla. Med självuppfyllande profetia så menar jag att suget efter att dricka kan bli väldigt stort men om man då "vet" att en endaste klunk betyder ett rejält återfall så är det lätt att det blir så. Tar man den första klunken så har man redan liksom bestämt sig att nu blir det supa av. Hade man inte haft uppfattningen att en klunk gör att det är kört så hade det inte varit en så stor grej att ta den klunken och då hade det kanske räckt. För många är det ju extremt svårt att gå från långvarigt supande till absolutist över en natt liksom, hade man haft en lite mjukare approach så hade nog fler kunnat hålla sig från problematiskt drickande.
Sen är det ju en väldig skillnad på olika beroenden även utanför psykiskt/fysiskt. Nikotin är ju riktigt beroendeframkallande, fysiskt, men det är ju inte riktigt så att man får ett återfall som rökare för att man tar ett bloss en gång.
Citat:
Det säger sig självt att det för många finns ett fönster då det går att förändra ett osunt förhållande till alkohol, till ett sundare, men när vi pratar om alkoholism så pratar vi om personer som är förbi det stadiet. De som tidigt blir uppmärksammade på sitt riskbruk och återgår till ett mer normalt drickande kommer ju aldrig att bli "alkoholister" i någon klinisk eller social mening. Sen finns det också de som beskriver det som att de var alkoholberoende redan efter första fyllan, så precis som med andra droger finns det stor individuell variation. Alkoholberoende tycks ha både "fysiska" och "psykiska" komponenter, i den mening vi pratade om ovan.
Jo absolut. Men alla fysiska beroenden har nog ett mått psykiskt beroende i sig också. Jag minns exempelvis en undersökning om att före detta cannabismissbrukare fick en ökad risk för ett återfall (eller om det var ett ökat sug) om de fick se bilder på cannabisrelaterade saker även om personerna inte använde dessa saker, som att en bild på en pipa fick någon att bli sugen trots att de bara hade rökt jointar eller liknande.