Snabbkoll: Agerar du IT-support åt nära och kära?

Har alltid försökt utbilda folk samtidigt som man hjälper, ingen som ringer idag om det inte är väldigt akuta problem.

jag är allt annat än en expert eller kunnig när det gäller datorer, men jag gör mitt bästa för att hjälpa tex morsan och farsan när deras datorer krånglar, men då pratar vi alltså om löjligt enkla "fel", som att de har råkat deleta ett program och kan nu inte hitta det eller att en genvägs ikon som befann sig på skrivbordet bara hokus pokus har försvunnit och nu kan de "inte starta programmet".

jag trodde fan man inte kunde bli mer okunnig än vad jag är när det gäller datorer, men att lösa morsan och farsans "hardcore dator fel" får en att känna sig som ett jäkla geni och att försöka få dem att förstå det man förklarar får mig att förstå hur en polare som brukar fixa med mina datorer måste känna sig när han försöker förklara nått för mig, typ total frustration.

Självklart, hjälper mina föräldrar och systrar med deras datorer och telefoner. Är dock inte så ofta de behöver hjälp.

Flygplansläget ON laptops på skolan jag arbetar på...

Jag jobbar med IT-support i hemmet hos privatpersoner, så jag blir ju tillfrågad hela tiden. 1000 per påbörjad brukar jag svara så.

Nej. Dina svärföräldrar. Vår överlägset största kundgrupp är just boomers.

Fan vad konstig. Närmaste familjen hjälper jag ju givetvis gratis, men alla andra är jag supertydlig med att jag vill ha minst en röding för att göra saker som påminner om mitt jobb trots att jag är ledig, och det är alla helt okej med. Är det nån som kan något jag tror mig behöva hjälp med, så brukar jag påpeka jag förväntar mig dennes expertishjälp vid behov.

Jag är dock inte snål.och har hjälpt många grattis, men dom flesta är verkligen okej med att jag vill bli ersatt för att använda min lediga tid.

1200 per påbörjad faktiskt. 599 med RUT.

Jobbar dagligen som IT-Konsult/Tekniker men det blir allt för ofta "efter jobbet support" åt släkt å vänner.

Dock inte alltid helt gratis dock men betydligt billigare än vad samma ärende/tjänst skulle ha gått på via jobbet

På god andraplats efter lönen så kommer faktiskt känslan av lösa något som är ett gigantiskt problem för kunden. Mitt motto är det ska vara lika roligt och enkelt för dom att använda teknik som det är för mig. Och med tanke på att nästan alla mina kunder mest behöver grundläggande desktop-grejer så är det oftast en smal sak.
Så jag löser givetvis inte bara problemet utan gör mitt bästa för att utbilda kunderna också. Jag är också stenhårda med att ska man använda prylarna, så måste man ha lite intresse av vad man gör och att dom ska våga klicka runt i prylarna, för det värsta som kan hända är att dom får betala mig igen för att dom kan i stort sett inte förstöra prylen i sig bara genom att använda den.

Men som sagt, det är så jävla kul att lösa det som är ett stort problem för någon. För övrigt så är människor som får betala nästan alltid snabbare på att vara tacksamma än såna som förväntar sig gratishjälp.

Att boomers är otacksamma när dom får support. Jag säger att nästan alla mina kunder är boomers och tacksamma och falsifierar således hans tes och presenterar min egen, att det är hans svärisar som är otacksamma.

Så klart!
Och det har resulterat i mängder av bullpåsar, vinflaskor och annat gott.

Satte Ja med undantag.
Jag gillar mitt jobb som IT-konsult / Supporttekniker för företag.

Svärföräldrar och fru och svägerska får hjälp , dåde har eget företag och jag får faktiskt betalt för tiden.
Hjälper till numera om något är intressant och jag känner för det. Om jag blir tillfårgad så funderar jag och säger ja eller nej.
Nedanför kommer lite rant.

Mina föräldrar , väldigt begränsad omfattning , baserat på krångliga felsökningar och när de frågat vilken dator ska man ska köpa så skiter de i vad man rekommenderar på den budget de sagt att de haft och hittat det billigaste Elgiganten-skiten som de kunde hitta.

En typisk konversation med min mor när det handlar om datorstrul. ( True story , hon hade köpt 4 st olika nätverksadaptrar för USB istället för att byta ut nätverkskort som hade pajat , som jag bad henne att ordna , men det var ca 6 månader innan hon ringde. Detta var långt innan jag utbildade mig inom IT .)
Mamma : Det kom upp en ruta med något i förra veckan.
Me : Vad stod det och vad gjorde du när det skedde?
Mamma : Vet inte, det stod på utrikiska och jag klickade bort det , för jag skulle ju använda pluppemojjan för att komma ut på internet.
Me : Pluppemojjan? Sitter den på datorn ? Eller är det ett program?
Mamma : Nej , jag ska ut på internet och killen i butiken rekommenderade en pluppemoja man sätter i datorn.
Me : Hur ser den ut , för jag antar att du köpte kortet och fick det installerat? Då ska ju du bara koppla i din internetkabel ?
Mamma : Svart och avlång och ska sitta i datorn. Det står * säger något obegripligt , troligtvis MAC-adress ,serinummer och modellnummer i en mening utan andetag emellan.*
Me : Kan du fotografera av den?
Mamma : *Bild skickas på nån USB-Ethernet adapter utan Ethernet-kabel inkopplad. Förstås inkopplad i skärmens USB-uttag som inte har nån form av koppling till datorns USB*
Me : Följde du manualen när du satte dit den , och varför köpte du en USB-sticka ? När vi pratade om detta senast så skickade jag dig vad du skulle köpa och vart.
Mamma : Killen i butiken sade att det var allt jag behövde , då jag ville ut på internet. Det är den tredje jag köpt för de andra fungerade inte. Man stoppar in pluppemojjan men något är konstigt för det poppar upp en ruta hela tiden. Det är felet efter att jag stoppat in den i baksidan på datorn. Så jag satte den i skärmen istället.
Me : Kan du stoppa in den i baksidan och skicka mig en bild?
Mamma : Halvsuddig bild på installationsruta av drivrutiner för USB-nätverskortet. Klassisk Avbryt , fortsätt på svenska där det står att man behöver installera programvaran. ( Datorns OS var WinXP eller Vista )
Me : När du gick till butiken , visade du bild eller min förklaring på vad du behövde ?
Mamma : Nej , varför skulle jag göra det , de jobbar ju på *insert större teknikkedjas varuhusnamn * , de borde veta vad man behöver för att komma ut på internet.

Släktingar på min sida ett absolut och rungande nej och stick och brinn.
också innan man var utbildad IT-tekniker.
Träffade förr om åren min del av familjen och släktingarna 1-2 ggr per år max , och ville vara ledig.
En julhelg som var riktig arbetsgivarhelg med ytterst begränsad ledighet , så hade släkten samlat ihop 7 datorer ( laptops och desktops) med diverse problem ( Windows 7 och XP samt Vista ) som de ville ha hjälp med.
På frågan från mig var , varför inte be någon mera lokalt orienterad ordna detta , så var det för de hade aldrig tid eller kostade pengar.
Ordnade med 4 , och fick skit för att jag inte kunde orka med allihopa , med kommentarer : Då vi ses så sällan , så borde du hjälpa till lite mera.
Där och då så sade jag att gratishjälpen är avslutad , inga frågor svaras på och ingen hårdvara kommer petas på.
Inte så mycket kontakt längre med den sidan kan man säga.

Näe, skulle inte heller be någon släkting om bilrep, måleri eller gratissprit på restaurang.

Definitivt ja. Det har dock minskat på senare tid, mycket för att saker har blivit mer användarvänliga tror jag. Det var länge sedan jag fick komma och rädda någon Vista-laptop med lite för många porrbesök liksom. Delvis har det också att göra med att den äldre generationen har dött av, jag fick hjälpa min morfar med hans TV typ varje vecka i ett par år, när han lyckades tappa bort kanalerna, eller inte fattade något (han såg allt sämre mot slutet också), men han dog för många år sedan nu och mina föräldrar kan ju hantera mer saker själva.

Däremot är jag ofta rådgivande vid köp av olika prylar, mina systrar går igenom en hel del telefoner av någon anledning så det är typ en ny om året i julklapp eller födelsedagspresent, och är det inte det så har de lyckats paja sin laptop eller så, och jag får leta begagnat eller erbjudanden som vi sen köper ihop till dem. Mina föräldrar köper sina egna prylar, men jag måste ändå stödja dem i vilken de ska köpa och så.