Lagringsdisk - SSD eller HDD 2023?

Det är väl säkert 10 år sen alla mina laptops och stationära gick över till SSD.

Min primära desktop hade dock lite mer extra lagning i form av HDD för filer av lite större värde. De backades också emot cloud.

Jag gick dock helt över till egendrift för all fillagring för runt 6år sedan. Först med hyrda servrar men sedan till in house self hosting med mekaniska diskar.

För ett par månader sen tog jag steget ut och ersatte alla spinnande diskar emot SSD.

Bästa jag gjort. Gick från full tower chassi till ett micro itx och gjorde mig av mest 80% av strömförbrukningen och 99% av ljudet samtidigt som att ssd aldrig behöver spindown så responstiden är fantastisk.

Passade även på att byta ut nästan all mjukvarulösning vilket har kommit med stora förbättringar det med ( hejdå unraid )

Nu är problemet helt enkelt att nätverket här hemma är på tok för långsamt för att ens irritera nasen.

Jag nöjer mig för stunden med lagring som har near-native responstid med en throughput cap på 1Gbit. Om jag nånsin behöver mer throughput så får man ta det då

Tja, jag hade gärna ersatt mina hdd men ssd priset är fortfarande alldeles för dyrt.

Köpte 1 4TB Samsung på inets super rea typ, då kunde jag ta bort 1 hdd.

Skulle behöva 3 till

Har inte haft problem med varken hdd eller ssd som gått sönder senaste typ 15 åren så är inte direkt orolig för det alls.
Och mina hdd och en del ssd har rätt många TB skrivna under åren
Och har datorn på 24/7 och inget trams strömsparläge som stänger av diskarna efter xx min.

SSD i form av Nvme i M2-anslutning alla gånger!
Håller på att få en naturlig övergång med att helt enkelt bara välja att köpa SSD-diskar när jag köper nytt.
Priserna är grymt bra också nu.
Har precis fått hem en Crucial P3 plus på 4 TB för 2300 kr.
Finns enbart fördelar med SSD över mekaniska diskar. Enda skillnaden är priset, men nu tycker jag SSD är så pass billigt per Gb att det inte är värt att snåla för att sen sitta där med förlorade data.
Har tappat räkningen över hur många j-vla värdelösa mekaniska hårddiskar som falerat för mig.
Nu senast en disk med foton som satt i en mirrored raid i en gammal windowsdator som jag mest haft som "filserver" och som jag bara slår på ibland.
Förlorade bilder från 2012-våren 2016. Ingen backup i molnet just för den tiden (gick över till Google foto 2016).
Gick inte att rädda.
Nej varje disk jag köper framöver blir SSD.
Har just nu 8 Tb i SSD-form.
Sen också fördelarna med snabbhet, tystnad, energiförbrukning och att slippa fragmentering (och att defragmentera).
Och att slippa helvetet med externa hårddiskar via USB som går in i en powersaving-mode som är intern i disken och som INTE går att stänga av i Windows. Varje gång man ska accessa en fil i den om den inte varit aktiv på ett tag så tar det en evighet med en stapel som sakta vandrar uppåt i utforskaren innan man kan göra någonting.
Den disken för jag över väsentligheter från som jag behöver komma åt mera regelbundet till nya disken nu.
Behöver jag komma åt långtidslagrat från den (den är på 8 Tb. Har en till på 4TB. Plus några TB i filserverdatorn) så får jag slå på den vid behov.
Mekaniska hårddiskar borde vara en dinosaurie som alla skulle ha gjort sig av med vid det här laget.
Dom är helt enkelt opålitliga långsamma energislukande högljudda klenoder som bara är skit.

Jag antar att du syftar på hårddiskar, för på en SSD blir filerna aldrig fragmenterade.

nja, snarare är det så att du inte har något öht att säga till om vart SSD:n lägger sina sektorer så beroende på hur cellerna ser ut så kan det bli precis hur fragmenterat som helst.

Och när tror herrn att rep kom till, var det före eller efter hålremsan ;). Och att ha knutor på ett rep som en form av minnesregel är nog några tusen år tillbaka minst. Men ska vi hålla på så här så kan vi ju lika gärna kontra med att sand är äldst i världen så därför borde ju kisel och därmed ram-chip vara absolut äldst.

Ja, det spelar ingen roll eftersom SSDn har interna mekanismen hantera bitarna internt så att de kan accessas med optimal hastighet hela tiden. Begreppet fragmentering syftar ju på att man får alla en fil utspridd fysiskt på olika sektorer och block, vilket gör att det tar mycket längre tid för en hårddisk att accessa då läshuvudena ska flyttas runt för att läsa alla fragment.

Det är garanterat inga nyheter för dig, jag tycker bara att det är missvisande att prata om "fragmentering" på SSDs och upplagt för att skapa missförstånd hos dem som inte är lika kunniga.

Att SSDer är fragmenterade internt är en sak, men vanligtvis när man pratar om fragmentering så är det fragmentering i filsystemet man menar. SSDer hanteras fortfarande som sekventiellt minne, så filsystemet kan behövs dela upp filer i delar för att få plats med dem.

Det påverkar inte prestandan lika mycket som på hårddiskar men kan ändå ha en viss påverkan p.g.a. att filsystemet behöver göra fler I/O-anrop, samt att det blir mer metadata att läsa/skriva. Det kan även leda till problem om en fil behöver delas upp på fler delar än vad som stöds av filsystemet. Så t.ex. Windows defragmenterar som standard SSDer automatiskt, men på ett sätt anpassat för SSDer och inte bara gamla goda defrag.exe.

Kan inte tänkte mig att de kör annat än trim, ren defrag fungerar ju inte för man kan som sagt in tala om för kontrollern på SSD:n vart man vill ha sina sektorer, dock möjligtvis att det finns någon funktion in Windows som kan se att en fil är väldigt fragmenterad och då helt sonika bara kör en copy+delete så att disken kan placera om sektorerna optimalt.

Ja och nej, många SSD:s har en intern read-ahead cache som försöker förutse vad du kommer att läsa nästa gång och sas förbereder den läsningen så att den kan svara direkt från cachen, men om du läser slumpartat så skiter det sig genom att SSD:n precis lagt onödig tid och energi på att läsa in data som du aldrig bad om och för att den nu måste göra om allt igen.

Rimligen borde dock disken själva mata denna cache med rätt data när den läser in en fil som den själv lagrat lite varsomhelst och att detta bara spelar roll när det är du den dumma användaren som gör en slumpartad access men samtidigt lite svårt att testa detta också så egentligen vet vi inte hur pass bra det här fungerar där.

Du kan kolla in t.ex. denna blog om det.

Inte alla men här är de dessutom på ett rep.

Man ska inte glömma att om accesstiden på en snabb SATA-HDD är 4 ms så är den typiskt 0,04 ms på en ordinär SATA-SSD, så där har man direkt en faktor hundra. Det stämmer att det finns diskar idag som når uppåt 300 MB/s, men det är bara vid stora sekventiella överföringar man kan ha något hopp om att se de siffrorna.

SSDn kommer alltså hinna accessa hundra filer samtidigt som HDDn hunnit accessa en (1), så i praktiken lär det bli omöjligt att komma ens i närheten av halva den genomsnittliga prestandan trots att att maximal överföringshastighet kan vara mer än 50% av motsvarande värde för en SATA-SSD.

Ja, man får inte glömma bort att accesstiden i regel är det viktigaste med SSD.
När SSDs började bli populära var de ju begränsade till 300 MB/s pga SATA 3 Gb/s (i praktiken lite mindre än så) och ändå var prestandaskillnaden mot en HDD helt enorm.

SATA 3 kom dock redan 2008-2009 (mitt moderkort från 2008 hade SATA 3), så kan inte ha varit mer än några early adopters med gammal dator nästan va?

Från Microsofts dokumentation för defrag: