Valt fel program(civilingenjör) på högskola?

Permalänk
Medlem

Valt fel program(civilingenjör) på högskola?

Skriver detta då jag är extremt osäker på om jag valt rätt utbildning, och behöver skriva av mig samt kanske få ett och annat råd. Det har varit flera besök till SYV på högskolan, men har tyvärr inte blivit så mycket klokare av det. Hade gärna diskuterat detta med familj och vänner, men det känns som att det blir svårt för dessa att relatera då jag är den enda som valt den akademiska banan.

Jag är 22 år och just nu läser jag mitt 2:a år på ett civilingenjörsprogram med inriktning maskin-, elektro-, och datateknik. Hittills har jag totalt fått avsmak för hela kursutbudet som är obligatoriskt och det känns som en pina att lära sig något nytt från grunden nästan varje gång en ny kurs påbörjas. Matematiken är väl det enda som stundvis känns någorlunda intressant, men det blir väldigt snabbt ointressant när man halkar efter. Hela 1:a året var jag lika osäker på mitt val av program, men resonemanget då var ju att högskolan förlägger alla jobbiga kurser det första året för att sålla bort studenter, och att det blir bättre när kurserna blir mer praktiska. Med det sagt; det värsta jag vet är projekt och laborationer. Det känns som att man kastas in i ett problem där man står och stampar utan att få några resultat. Ska inte projektkurserna vara den roliga biten om man passar som ingenjör? Det brukar trots allt lösa sig med dessa moment, men inte är det tack vare ett brinnande intresse av att lära sig mer utan snarare desperata lösningar bara för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det känns ju ändå ganska centralt för en blivande civilingenjör att kastas in i problem som denna ska lösa men den blotta tanken av att det är så mitt arbetsliv kommer se ut efter examen är ju ett skräckinjagande scenario. När detta scenario dyker upp brukar jag trösta mig med att utbildningen är bred och att det är viktigare att ha en examen och välja en annan inriktning i yrkeslivet än att bara avbryta studierna. Samtidigt får man ju panik av att ta studiemedel och bygga upp en studieskuld för att, kanske så småningom, känna att man fått nog av kurserna utan att ha fått ut något av det.

Förstår att det är svårt att säga något generellt, men det känns som att många som valt just civilingenjörsutbildningen inser ganska snabbt om de hittat rätt. Statistiken talar ju ändå för att en majoritet kommer hoppa av under 1:a året vilket rimligtvis måste vara för att folk bildat sig en uppfattning om utbildningen. Det känns så svårt att förkasta ett program innan jag fått se helheten av det. Det kan ju (naivt nog) vara så att jag hoppar av så fort de "roliga" kurserna börjar om det finns några sådana. Är det så att folk hasar sig igenom civilingenjörsprogrammet med noll intresse för kurserna, för att därefter vara yrkesverksamma ingenjörer? Problemet är att jag heller inte vet jag annars ska studera, då jag valde programmet mest för att det låg i tiden och goda arbetsmöjligheter efter examen. Om ni har orkat läsa igenom allt så är jag tacksam. Skulle behöva några råd hur jag ska tänka framöver gällande utbildning, vet inte själv vad jag vill längre...

Permalänk
Medlem

Om det inte känns iallafall litegranna roligt hittills så har du nog valt fel och bör ta en ny funderare på vad du vill göra, och använda studiemedlet för någon annan utbildning.

Jag vet inte hur det ser ut på just ditt program, men på civilingenjörsutbildningar i allmänhet är det mycket matematik i början.
Delvis för att, precis som du är inne på, att sålla bort studenter tidigt snarare än sent, men också för att man faktiskt behöver de där matematikkunskaperna i många senare kurser.
Kommer man efter med matematiken i början så blir det lätt väldigt jobbigt på senare kurser när man dels behöver läsa in den där matten man inte fattade första vändan, samtidigt som man skall försöka förstå själva kursen.
Detsamma gäller flera andra ämnen - mycket teori i början, men den teorin behövs i de mer praktiska kurserna senare.

Projekt och liknande kommer du antagligen att se mer av ju längre utbildningen fortskrider.

Att ogilla en och annan kurs är helt normalt, men de flesta som läser en civilingenjörsutbildning är intresserade av kurserna de läser - åtminstone av en hel del av kurserna.

Permalänk
Medlem

Finns väl ingen civilinjenjörsutbildning som är rolig första året vad jag vet. Väldigt brett generellt och mycket "onödigt"

Permalänk
Medlem

Först och främst: du är 22 år. Det finns en överhängande chans att du inte kommer tänka, resonera och prioritera likadant när du blir äldre som du gör nu. Så få inte för dig att valet du gör nu nödvändigtvis behöver vara perfekt för att det kommer utgöra resten av ditt liv, för det lär inte funka så.

Sen har du helt rätt: att du har en examen är viktigare än dess specifika inrikting. Med en vettig examen i bagaget kan du jobba med lite varsom. Däremot kanske det inte är optimalt att vara utbildad som förskolelärare om man vill jobba med att designa broar liksom. Man kan också vara överkvalificerad, så det kan finnas en strategisk aspekt i att fundera kring ambitionsnivån (men hellre över- än underkvalificerad). Hur mycket betyder karriären för dig? Har du någon idé om vilket område du vill jobba inom? Hur lirar arbetssätten med din ideala arbetssituation?

Hursomhelst, hatar du utbildningen så leta efter något annat. Tror du att du kommer kunna uthärda? I så fall kör på samtidigt som du letar efter något annat. Om inte så är det inget fel med att ströjobba under tiden du letar efter något annat.

Visa signatur

---

Permalänk

Min uppfattning är att nästan alla som hoppar av eller kuggar civilingenjörsprogrammet gör det för matematiken.
Sedan kurser har olika namn, men det är väldigt mycket matematiska beräkningar på tentan och labbar som folk kuggar på.

Med detta sagt om du gillar matematiken så har du goda föresättningar.

Att du inte gillar att börja om från nytt med olika kurser, väcker dock frågor hur du skulle trivas i arbetslivet?
Inte alls ovanligt i arbetslivet är att man får ett uppdrag att programmera något som man inte ens har hört talas om att denna pryl finns, kunden förväntar att man är expert på denna pryl och all nerlagd tid ska faktueras till kund med t.ex 1200kr/h exkl moms. Man kan då drömma tillbaka till skolan där man fick börja från grunden med allt och ta god tid på sig...

Men det finns mer begräsade ingenjörsyrken. Även om min bild är att det blir vanligare med bredd och man snabbt lite halvdant ska sätta sig in i saker för att uträtta det man behöver.
T.ex. kan man bli skickad en ritning i Autodesk Revit, man får inte precis läsa en kurs i Revit innan för att veta hur man jobbar. Utan det är bara göra det man ska med 100% faktuering ut till kund.

Jag tror dock det ordnar sig för dig i utbildning. Jag ville bara varna att arbetslivet ofta är att supersnabbt sätta sig in i nya saker och man tvingas hoppa över alla grunder och mer bara uträtta det man vill uträtta.

Permalänk

Hade det inte varit för mina kurskamrater hade jag hoppat av tidigt. Jag hade många kurser efter mig och fattade inte ens hälften av vad som sades på föreläsningarna. Men pga gemenskapen och allt annat utanför skolan med vänner och flickvän hängde jag kvar och slutförde utbildningen. Nu efter 15 år i branschen hade en ekonomiutbildning passat minst lika bra med tanke på hur min karriär har utvecklats. Jag började läsa en ekonomikurs efter en annan i "vuxen ålder" och har en helt annan studiemotivation, förståelse och hänger med på helt annat sätt.
Fundera på vad du vill jobba med framöver och vilka typer av arbetsuppgifter du vill ha. Vill du jobba i team och lösa uppgifter, sitta själv och utföra/lösa uppgifter. Vill du jobba tekniskt med programmering, konstruktion etc eller i powerpoint, excel och processer eller liknande.
Jag hade varken ställt mig själv den frågan eller hade koll på hur en ingenjörs arbetsuppgifter och arbetsdag såg ut innan jag kom ut i arbetslivet.
Det jag är mest glad över till skillnad till min fru som är läkare är att jag kan komma och gå lite som jag vill så länge jag utför mina uppgifter och deltar och driver de frågor och möten som är under mitt ansvar. Jag kan styra hur min vecka ser ut med lämning och hämtning på förskola eller om jag behöver gå till tandläkaren eller handla. Min fru har fasta tider hon måste vara på sjukhuset, om hon vill avvika från dessa pass måste hon involvera kollegor och chefer osv.
Min slutsats är bara att flera skilda utbildningar kan leda till samma roller i arbetslivet. Stirra dig inte blint på utbildningen utan fundera också på hur du vill att ditt arbetsliv ska se ut framöver. Om du har speciella krav på livet framöver kanske du behöver stå ut med utbildningen för att sedan leva ett rikt och relativt bekymmerfritt liv. (Ett rikt liv menar jag inte i form av pengar utan frihet och valmöjligheter.)

Permalänk
Medlem

Tack för kloka råd! Som sagt, matematiken tycker jag är stundvis intressant och jag kan uppskatta just de mekaniska och tragglande bitarna i ämnet. Tyckte t.ex. att linjär algebra och envariabel var hyfsat roliga kurser just för att det innebar väldigt tydliga tillvägagångssätt för varje problem. De flesta matematikkurserna hittills har gått bra, men p.g.a längre sjukdom så känns det som att man tappat helhetsbilden av matematiken som verktyg, och då blir det mer att lappa ihop kunskapsluckor för att täcka nya kurser. En annan sak är ju att jag dels tappat studiemotivation till följd av detta då jag vill lära mig det jag läser och inte bara klara mig genom varje enskild tenta. Detta verkar tyvärr vara en ganska allmän uppfattning då allt centrerar kring tentorna och minimalt kring varför man läser det man gör.

Efter examen är svårt att föreställa sig just nu. Men som nämndes här om att kastas in i nya uppgifter gång på gång låter ju inte riktigt som min grej. Däremot tycker jag att det verkar kul med projektledning och jag anser själv att jag har en fallenhet för ledarrollen. Men det går ju tyvärr inte att leda projekt utan att ha arbetat sig upp till den nivån. För mig är det viktigt med frihetsgrader i vardagen, och jag gillar idén med att ha ett ansvarsområde som man fritt får dela upp under veckodagarna. Känns som att detta är en arbetsförmån unik för ingenjörsrollen.

Vad gäller gemenskap så känner jag att det inte finns mycket som håller mig kvar på programmet. Gled ganska snabbt ifrån umgänge med kurskamrater till följd av alldeles för olika intressen. Är även extremt introvert och att sitta i skolan långa dagar skulle resultera i man blir helt urlakad och ingen energi kvar till plugg. Därför sitter jag och pluggar själv då det känns som att jag får gjort mest då.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Cybrus:

Tack för kloka råd! Som sagt, matematiken tycker jag är stundvis intressant och jag kan uppskatta just de mekaniska och tragglande bitarna i ämnet. Tyckte t.ex. att linjär algebra och envariabel var hyfsat roliga kurser just för att det innebar väldigt tydliga tillvägagångssätt för varje problem. De flesta matematikkurserna hittills har gått bra, men p.g.a längre sjukdom så känns det som att man tappat helhetsbilden av matematiken som verktyg, och då blir det mer att lappa ihop kunskapsluckor för att täcka nya kurser. En annan sak är ju att jag dels tappat studiemotivation till följd av detta då jag vill lära mig det jag läser och inte bara klara mig genom varje enskild tenta. Detta verkar tyvärr vara en ganska allmän uppfattning då allt centrerar kring tentorna och minimalt kring varför man läser det man gör.

Efter examen är svårt att föreställa sig just nu. Men som nämndes här om att kastas in i nya uppgifter gång på gång låter ju inte riktigt som min grej. Däremot tycker jag att det verkar kul med projektledning och jag anser själv att jag har en fallenhet för ledarrollen. Men det går ju tyvärr inte att leda projekt utan att ha arbetat sig upp till den nivån. För mig är det viktigt med frihetsgrader i vardagen, och jag gillar idén med att ha ett ansvarsområde som man fritt får dela upp under veckodagarna. Känns som att detta är en arbetsförmån unik för ingenjörsrollen.

Vad gäller gemenskap så känner jag att det inte finns mycket som håller mig kvar på programmet. Gled ganska snabbt ifrån umgänge med kurskamrater till följd av alldeles för olika intressen. Är även extremt introvert och att sitta i skolan långa dagar skulle resultera i man blir helt urlakad och ingen energi kvar till plugg. Därför sitter jag och pluggar själv då det känns som att jag får gjort mest då.

Projektledare kan du bli direkt efter skolan (det blev jag). Däremot är det väl bra om du har på papper att du behärskar rollen, i form av utbildning eller applicerbar erfarenhet.

Du nämner att du är extremt introvert. Detta behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, men projektledning handlar ofta om att få andra att göra saker, samt vara kontaktperson. Jag är själv mer åt det introverta hållet (även om jag nog faller närmre mitten av skalan introvert-extrovert) och har inte upplevt att det hejdat mig nämnvärt i min tidigare projektledarroll. Men bra för dig att känna till att du lär få interagera en hel del med människor om du skulle välja att gå den vägen. Men även det där är något som kommer fluktuera genom livet - det går att öva så att det sociala inte käkar så mycket energi (jag vet, för jag har gjort det), det handlar mest om att exponeras och identifiera vad som tar mer eller mindre energi hos en själv, sen hitta metoder för att hantera det.

Frihet att lägga upp dagen som man vill finns i många arbeten, inte bara hos ingenjörer. Mest handlar det om hur ens eget arbete påverkar kollegorna och resten av verksamheten. Det blir exempelvis svårt att få en butik att funka om all butikspersonal bestämmer sig för att göra ärenden samtidigt. Samma sak i skolor och sjukhus. Men bland kontorsjobb är det rätt vanligt, och där finns knappast en brist på rollutbud. Exempelvis tillåter jag mina anställda att göra det, och där finns alla möjliga examinationer: allt ifrån svenskalärare (idag dataskyddsombud) till beteendevetare (idag systemsamordnare) och systemvetare (idag incident manager).

Visa signatur

---

Permalänk
Medlem
Skrivet av Cybrus:

Däremot tycker jag att det verkar kul med projektledning och jag anser själv att jag har en fallenhet för ledarrollen.

Är även extremt introvert och att sitta i skolan långa dagar skulle resultera i man blir helt urlakad och ingen energi kvar till plugg. Därför sitter jag och pluggar själv då det känns som att jag får gjort mest då.

Det finns absolut framgångsrika introverta ledare. Men fundera på vad det är du tycker verkar kul med projektledning och vilka konkreta egenskaper du har som gör att du har en fallenhet för ledarrollen och om du får ihop det med att vara "extremt introvert". Det jag menar är att om du blir helt urlakad och energilös av långa dagar i skolan, hur skulle det då kännas att leda ett projekt i högt tempo, projektmedlemmar som drar åt olika håll med olika viljor, projektägare med höga krav etc. Är det verkligen vad du vill?
Alla har ju sin plats i yrkeslivet, men jag har stött på många människor som har en bild av yrkesroller som inte riktigt stämmer i praktiken.

Jag har en släkting som pluggade till ingenjör och gick ut med höga betyg men så fort han fått sitt första jobb kände han att det var helt fel. Han valde sedan att plugga vidare och är idag en framgångsrik jurist och trivs jättebra, men det tog sin tid och han fick fundera mycket på sina drivkrafter och vad han tyckte var roligt att pyssla med.

Visa signatur

SPELA: 13900K - Gaming X Trio 4090
LEVA: OnePlus 12 - MacBook Air M2 13"
PLÅTA: Canon C70, R3, 1DX mkII, BMPCC6K
LYSSNA: KRK Rokit RP8 G4, Beyerdynamic DT 1990 PRO
FLYGA: DJI FPV, Avata

Permalänk
Medlem
Skrivet av Cybrus:

kastas in i nya uppgifter gång på gång låter ju inte riktigt som min grej.
[…]
anser själv att jag har en fallenhet för ledarrollen.
[…]
Är även extremt introvert

Jag tycker att jag har varit i en liknande situation, men jag har ändå inga tips. Jag förstår nog helt enkelt inte vem du är och vad som driver dig, trots en välformulerad och lång text. Jag får inte ihop helheten, till exempel de ovanstående punkterna.

Med en oavslutad civilingenjörsutbildning i bagaget kan jag dock säga att man kan försörja sig relativt väl och ha jävligt kul på jobbet om man just är nyfiken på att kastas in i nya typer av projekt och tycker det är kul att klargöra och lösa tekniska problem tillsammans med andra (dicipliner/människor).

Permalänk
Medlem

Jag har varit i samma sits och hoppat av utbildningen (elektro). Börrjade sen igen efter något år (fast data). En av de få kurserna jag tyckte om var linjär algebra och databaser. Jobbade med databaser (SQL) i ett par år efter examen. Jobbar idag (16 år senare & flera olika roller/olika branscher) inom IT med hög lön och trivs bra.

Att jag gillade just de kurserna berodde nog mer på lärare än mig. Väldigt få lärare på högskolan är pedagogiska eller kan skapa entusiasm. Skulle nog säga tvärtom. Men det spelar mindre roll, 80% kommer du ändå inte använda i arbetslivet.

Mitt råd är att du kavlar upp ärmarna och tar examen. Det blir roligare sen när du börjar jobba. Tech branschen är såpass bred att du kommer hitta nåt som du tycker är Ok (tom roligt 🙂). Vet studenter som brann för programmering men inte tog examen som det har gått sämre för. Efter examen och ett par olika roller kommer du att bli härdad och ditt mindset kommer inte att vara samma som idag.

My 2 cents. 🙂

Permalänk
Medlem

Jag påbörjade elektroingenjör utbildning när jag var 21 (https://www.hh.se/utbildning/program/elektroingenjor.html) och avbröt under första året av samma anledning, idag är jag 32 och ångrar mig brutalt då kroppen börjar säga ifrån efter att ha arbetat inom industrin de senaste 10 åren (3-skift) och löneutvecklingen är noll.

Vill du verkligen ta den enkla vägen eller satsa på något som betalar sig resten av livet?

Försvarsindustrin och mycket annan industri i Sverige skriker efter elektroingenjörer så det är arbetstagarens marknad.

Visa signatur

R7 5800X3D / RTX 4070 / 32GB Ram / 1TB SSD / X570 Bräda / 850w Nätagg.
32 Tums Skärm 1440p 144hz Curved VA panel.

Permalänk
Medlem

Skolan är bas kunskap, viktigast är at du via skolan lär at tänka analytisk, strukturerad och hur man metodisk tar in ny kunskap.

Det faktiska kunskap får du när du börjar att jobba.

(Läste datalogi i Danmark och har aldrig skrivit en rad kod sedan des)

Permalänk
Medlem

Introvert är jag, men social fobi har jag inte. Jag har inga som helst problem med att ta kommando när det behövs och diskutera ett aktuellt problem i en grupp. Det som tar energi för mig är utdraget småprat som (oftast) inte har någon röd tråd. Så att vara introvert är ett potentiellt problem för att vara projektledare ser jag inte, utan det handlar ju mer om hur man återhämtar sig på fritiden. Liten sidnot, men jag strävar inte efter att bli projektledare utan snarare en roll där man får se helhetsbilden och inte fokuserar för mycket på ett specifikt område. Projektledare verkar intressant därför att jag får vara med i ett projekt och se resultat utan att vara den som själv t.ex. utvecklar mjukvara. Det är iallafall den bilden jag har av en projektledare, kan mycket väl vara fel.

Känns ju ändå som att fler tycker att det är värt att ta en examen även om det kanske inte känns helt rätt. Finns ju också en risk med att leta efter den ”åtråvärda” utbildningen då man kanske letar utan att hitta den, och inte får någon examen. Oavsett hur det blir framöver så tar jag med mig era insikter.