konsten att ljuga

Uhm, varför vill man bli bättre på att ljuga?

Känns som att ju fler lögner som inte ertappas bara kommer leda till mytomani, dvs du börjar snart tro på dina egna lögner. Näe, ljuga är nog inget man ska ägna sig åt att bli bra på...

Antingen är man bra på att ljuga, eller så är man det inte.

Easy as that

Urlöjligt, finns en massa gånger en lögn från ens egen sida gagnar alla.

jag blir så jävla trött på människor som småljuger för att gynna sig själva hela tiden. fyfan vad drygt det är.

George Costanza

Alla drar väl nödlögner ?

Antar att det viktiga om man nu ska ljuga är att komma ihåg exakt vad man sagt, annars hamnar man i skiten direkt.

mitt jobb går till hälften ut på att ljuga. den andra hälften går ut på att försöka upptäcka när andra ljuger.

det har fått mig att inse att privatlivet mår bäst utan lögner. åtminstone svarta lögner. en och annan vit slinker ju ut vare sig man vill det eller ej.

Äh trampa på äggskal är så drygt. Är tröjjan ful så säg det. Tänk om du ville ha en tröjja, som alla andra tycker är skitful, speciellt på dig, men ingen säger något mer än "oh ja den var fin, kanske lite för brun, men snygg annars!"

Du kommer nog längre i livet genom att vara rak och ärlig än en som inte kan ge ett ärligt svar.

klart man kan ljuga då och då.
om jag tex skulle gå runt och säga vad jag EGENTLIGEN tycker om visst folk runt om mej,tja,då skulle jag ha ett antal fiender vid det här laget.
nu går ju jag inte runt och säger något till dessa personer,men OM dom frågar,så förvränger jag sanningen en aning och sparar den riktiga sanningen till det rätta ögonblicket.falsk?javisst,men mot folk man ej tycker om.
skulle däremot en person som jag bryr mej om ställa en fråga i stil med "tycker du att jag har blivit tjock" och jag tycker att personen har blivit tjock,då säger jag sanningen,aldrig att jag skulle ljuga och vara falsk mot folk jag bryr mej om,dom frågar och får det korrekta svaret,tar dom illa upp så skulle dom då aldrig ha frågat.

Du bör inte ljuga. Det känns verkligen inte som att du är kapabel till att särskilja vita och svarta lögner, var god vänta sisådär tio år innan du försöker dig på några lögner alls. Man dumförklarar bara sig själv om man ljuger konstant.

inte då.
tycker man däremot är smart att man inte skaffar sej onödiga fiender/ovänner när man förvränger sanningen lite.
tycker då hellre att man dumhetsförklarar sej själv om man väljer(pga sanningen) att kalla folk för elaka saker när det kommer på tal.

precis det här jag menar,en lögn.
skulle ni ha sagt "nä,det smakade skit",ja,vad hade hänt då,personen hade troligtvis blivit förolämpad eller nått och kanske blivit irriterad på er och det ville ni väl inte och valde då lögnen framför sanningen.

Såg på något discoveryprogram för länge sedan om Lögner och konsten att ljuga. Det finns tydligen ett klart samband bra ledare och bra ljugare, en bra ledare är oftast även bra på att ljuga.

När ja ljuger så brukar ja hålla mig till "De bästa lögnerna är dem som är gömda i sanningen". Brukar även bara berätta halva sanningen sen låter ja andras hjärnor vandra och dra fel slutsatser.

Men ja ljuger sällan, tål personen inte höra sanningen förtjänar dem inte ens en lögn tycker ja.

jurist.

nice ! jag ljög rakt igenom hela mitt försvarstal och sålde min historia rätt fint !

anyways så skulle jag väl säga att, tror du själv på lögnen så är det väl sant?.

jag ljuger extremt extremt sällan

Ärlighet är inte alltid bäst.
Jag ljuger INTE för nära och kära utan för lärare och sånt.

"Jag ska bara hem och skriva ut arbetet" låter bättre än "jag har inte börjat med uppgiften en dag efter inlämningsdagen och nu hade jag tänkt springa hem och skriva skiten eftersom det är sådan jävla enkel skituppgift att den blir klar på 15 minuter, din gammalmodiga idiotlärare"

Haha, den där har man dragit ett antal gånger!

Bara så du vet så översätter jag och de flesta lärare jag känner just den ursäkten till "aha, han/hon har inte gjort upgiften. bäst att kolla igenom den extra noga efter copypasta"

kom på en sak,ibland har man faktiskt inge val än att man måste förvränga sanningen en aning,tom för sina nära och kära.
ett exempel är ju nått som hände nyligen,syrrans nyblivne make har en son,sonen har skaffat en flickvän som är pure fjortis typ.
jag gillar inte fjortisar och visar det då genom att totalt ignonera henne när vi väl träffas(jag säger inget).
nu har hon tydligen frågat min syrra och hennes make om jag har nått emot henne vilket syrran sedan frågade mej....skulle jag ha sagt att jag avskyr henne pga hennes stil,så skulle syrran VERKLIGEN bli sur på en och hennes make(som jag nu är mycket god vän med) skulle säga upp vänskapen troligtvis....så,vad gör man?jo,man ljuger.