Umgänge med kollegor? (Parallelltråd till "Ensam på jobbet"-tråden!

Både C och D i någon konstig blandning. Men hade varit mer C om det inte vore för att jag pendlar fram och tillbaka 10 mil varje dag så att spendera mer tid än jag redan gör så långt hemmifrån är svårt att få tid med och jag har många vänner hemma som jag vill hinna träffa och ett hem att ta hand om. Hade egentligen velat haft mer tid med kollegorna. Tycker det är ett otroligt roligt team som finns där jag arbetar med många olika personligheter.

Mest C, lite B.
Fast det kan ju bero på att nästan hälften av kollegorna bor inom samma stadsdel, och att vi är ett gäng som samlas hemma hos chefen och lirar xbox och så med jämna mellanrum

Har väl passerat genom alla de hypotetiska stadierna på olika arbetsplatser och tidpunkter.
När man var 19 - 20 bast och flippade burgare på McD och då hade kollegor i ungefär samma ålder så blev det att man träffades även utanför jobbet då och då. Några år senare hade de reducerats till mindre än en handfull som man umgicks med sporadiskt.
När man sedan lade till chefsposition till det så reduceras mängden privata kontakter på arbetsplatsen än mer. Visst, några fanns men man höll dem till ett minimum för att slippa hamna i situationer där man anklagas för att favorisera någon - eller omvänt, att de råkar att åka på allt skitgöra bara för att de inte ska särbehandlas.
På mitt förra jobb höll jag mig till sista alternativet. Förvisso kom det sig rätt naturligt då det inte var särskilt många i min ålder och dylikt, men visst ... Det var klart man hängde på gubbarna ut och lirade bowling någon gång eller satt kvar i bastun med en pilsner någon fredag.

Jag tror att mycket hänger på vad man jobbar med och hur likartade livssituationer man har. En tjej som nyligen slutat gymnasiet och börjar på någon industri finner det sannolikt inte så intressant att umgås med gubbarna på bygget som närmar sig pensionsåldern, bara för att ta ännu ett exempel.

Ja, den delen av det här inlägget var väl mest riktat mot "utanför arbetsplatsen".
Väl på arbetstid tror jag att mycket hänger på arbetssituationen och hur man själv väljer att se på det.
För att åter dra en personlig parallell till mitt senaste jobb så kom jag väldigt bra överens med i stort sett alla, trots att de flesta vanligen brukar störa sig rätt rejält på mig. Anledningen tror jag låg mycket i att jag dels hade den arbetsuppgift jag hade (lageransvarig och allt-i-allo den tid som jag hade över) vilken gav mig möjligheten att snacka med alla i någon utsträckning, jag var den som kunde hjälpa alla med någon förr eller senare och så vidare.
Sedan tror jag även att den attityd jag gick in med från min första dag var något som passade väl in. Jag var positiv och gjorde inte anspråk på att vara bäst på det jag gör, även när jag var det. Alla uppskattar någon som är bra på sitt yrke, men ingen gillar den som "vet bäst".
Den sista faktorn jag kommer att tänka på som spelade in var att det var ett företag som gick bra, körde med öppna kort och hade en välkomnande miljö "trots att" det var en industri.

För att summera - vill man tillhöra grupp A eller fundera på var man ska jobba härnäst:
1) Börja på ett företag med mörka och smutsiga lokaler.
2) Ha en arbetsuppgift där du inte måste koordinera ditt arbete med någon annans.
3) Gå in med en negativ attityd, helst ska du snacka skit om både jobbet i sig och om övriga kollegor.
4) Tro att du vet bäst och informera andra om det.

Bryter du mot ovanstående punkter är du dömd att hamna i grupp B eller C såvida du inte väljer grupp D.

Klart C

Umgås fritt med alla på jobbet. Inkl cheferna.