Specifikationer för HDMI 2.0 slås samman med HDMI 2.1

För dem som fortfarande väntar på poletten:

Source Based Tone Mapping, SBTM med HDMI 2.1a innebär att standarden nu har en specifikation för hur SBTM ska fungera. Kräver inga ny portar eller nya kablar eller att din TV nu plötsligt är för gammal. Det innebär bara att HDMI 2.1a-specifikationen rymmer en teknisk beskrivning av funktionen.

Vad är då SBTM? Möjligheten för TV:n och källan att själva bestämma (och kanske även du, via menyer) var tone mappingen för HDR ska ske. Två enheter kan nu komma överrens om att bilden ska tonemappas i källan (source) istället för i TV:n (sink) som är den existerande HDR10-normen.

Vad är då tone mapping? Det är hur man översätter HDR-bildens ljusnivåer till ett ljus som TV:n faktiskt kan fysiskt presentera. Ifall filmen (eller spelet) är mastrat till 1 000 nits och TV:n bara kan lysa med 500 nits och användaren (dvs du) har dragit ned ljusstyrkan på TV:n – hur gör man då? Svaret är tone mapping och svaret är att det varierar hur man gör det, därav alla svårbegripliga inställningar runt HDR. SBTM gör att en mer genomtänkt källa kan tonemappa åt TV:n så slipper TV:n göra fel vilket många faktiskt gör.

Den här funktionen existerar redan i Dolby Vision. Fast nu är funktionen också officiell HDMI-standard som SBTM. Idag är Dolby Vision främst redan STBM med det som kallas Dolby Vision Low-latency mode eller source led Dolby Vision. Källan har redan tonemappat bilden baserat på den metadata som TV:n lämnar via EDID, vilket ger just låg latens och fungerar väldigt väl eftersom Dolby har hyfsad koll på att rätt metadata från TV:n når källan.