Ja jag kan väl flika in lite här då jag anser mig vara ung blev 22 i Februari. Min flickvän blev 19 i Mars och våran son blir 1 år 10 Maj om en vecka ungefär.
Kan väl inte säga att just mitt liv har blivit så hysteriskt annorlunda men det handlar nog mest om att min flickvän han precis ta studenten innan vårat barn föddes så hon är nu hemma och fostrar ungen medans jag pluggar eller jobbar.
Går sista terminen nu och skall väl börja jobba när sommarn kommer igång sen så den ekonomiska delen är inte så farlig. Men tjejen skall snart börja plugga igen så då blir det väl dagis för grabben antar jag samt att jag eventuellt får ta ut lite av mina föräldradagar kanske.
Just nu bor vi i en 2:a och det börjar bli för litet nu när grabben kan springa runt och riva ner alla mina elektroniska leksaker. Ni skulle bara veta hur ofta han är och pillar ur skivorna ur mitt Nintendo Wii eller snor programkortet till digitalboxen. Bode dock i en 1:a ett tag och det var riktigt trångt på 3 personer.
Att vi skulle få barn var inte planerat direkt då vi bara träffats i kanske 1½ år ungefär innan min tjej blev gravid. Visst hade det väl kanske varit bättre och vänta med barn tills man var äldre men då min tjej och även jag är emot aborter om det inte verkligen är ytterst nödvändigt vilket kräver en hel del så var det inte så mycket snack om saken utan nu skulle man bli förälder.
Det hela kompliceras även av att min flickvän är medlem i Jehovas Vittnen och även hela hennes familj samt större delen av släkten. Underligt hur jag lyckades få en sådan tjej då jag är enormt antireligion av mig men det fungerar bra.
Dock vill hon ju självklart gifta sig för att göra det hela mer okej ur det religösa aspektet men jag vill inte göra detta av diverse skäl så det får vänta kanske blir det av.
Vardagen i övrigt fungerar väldigt bra och då vi har många som kan ställa upp och passa våran son om det behövs kan vi fortfarande umgås med vänner, gå ut och festa eller åka bort över en dag eller så utan större bekymmer. I övrigt har folk en väldigt tråkig syn på oss med barn och tror att man inte kan göra något utan är kedjad vid ungen och hemmet.
Men detta känns lite outdated och nu med allt som finns i samhället förstår jag inte varför inte vi med barn skall kunna roa oss på samma sätt som dom utan?
Självklart kan man inte fara och flänga precis hur man vill utan det kräver ju lite mer planering men det har mest gjort gott i mitt liv som innan enbart var en stor fest där jag gjorde minsta möjliga, festade mesta möjliga. Känner att livet fått en helt annan innebörd och att man även vuxit som person samt känner ett helt annat ansvar. Kanske inte något som passar alla i tidig ålder men då jag av mig själv och andra uppfattats som ganska mogen i sättet vid tidig ålder så fungerade detta helt perfekt för mig och även min flickvän.
Då vi båda kommer från ganska stora familjer så kommer detta med barn ganska naturligt då vi båda hjälpt till mycket med småsyskon och annat så man var ganska van vid det mesta. Jag har själv 5 syskon plus att mina föräldrar är familjehem och har 2 barn som bor där permanent, min flickvän har 4 syskon.
Mina föräldrar var ganska unga även dom när dom fick barn, tror min mamma var 20 och min pappa 18 eller något, även flickvännens föräldrar var nog även dom i den åldern.
Något som dock verkligen underlättat är att grabben är nog den lugnaste unge världen skådat även om han är ett riktigt krutpaket när han vill det. Man har ju själv haft syskon som varit helt hysteriska som små, även jag själv var det och for över allt. Men han är så snäll så om han är sysselsatt med något annars blir han väl uttråkad som alla andra.
Dock en sak som jag tyckte var väldigt intressant när vi gick i en sån där föräldrakurs var att se hur äldre som väntar barn uppträder, vad dom har för frågor etc. För det första tyckte ju dom det var lite underligt att vi var så unga men jag tyckte nästan det var lustigt hur många som var så gamla som en del av dom var.
Det var några som var runt 25-30 men dom flesta var nog mer runt 35-45 vilket jag tycker känns rätt gammalt när det gäller att vänta första barnet. Speciellt då risker för komplikationer för både mamman och bebisen bara blir högre ju äldre kvinnan blir.
Det roliga med alla dessa som var äldre var att dom hade liksom en miljard frågor om exakt allt medans man själv knappt hade en fråga, kanske var det för att man är uppväxt med så många småsyskon man fått hjälpa till med som gjorde att man kände sig säkrare.
Sen hur deras liv blev så mycket krångligare var ju än mer underhållande iof handlar det väl om att dom har levt utan barn i 10-15 år och skaffat sig jobb och allt det som kommer med livet. Rutiner, hobbys och allt annat man nu sysslar med och roar sig med utöver att arbeta.
Detta har man ju ofta som ung inte hunnit reda ut utan man har ju levt utan bekymmer hemma hos föräldrarna eller haft egen bostad och gjort som man själv velat då man oftast inte hunnit utvecklat sig så mycket som en person i 35-45 års åldern. Så de som var äldre verkade helt klart ha bra mycket större bekymmer med detta att bli förälder jämfört med vad vi som unga verkade ha.
Men nu orkar jag nog inte skriva mer i detta inlägget och jag hoppas inte att det blev allt för rörigt! Fråga på om ni vill så återkommer jag och svarar så bra jag kan när jag har tid.
Nu har grabben somnat så nu skall flickan och jag ta en lugn stund framför tvn med lite trevlig film, gott att äta.
Mvh,
Viper@God
