ok.. Sjukt de verkar satsa mycket på nätet som en extra inkomskälla. Men det är klart en del procent ska väll gå till Sonys stora serverbank och för det så måste spel säljas för fullt pris för att kunna spelas online.
När jag växte upp så började en gruppering som kallades emos sätta fäste i samhället..
Det vart fort en grupp alla hatade eftersom de lyssnade på emotionell rock musik skar sig i armarna och hade konstiga kläder.
Jag kan förstå det här med att det kan vara jobbigt att se att folk må dåligt, men det jag aldrig förstod var detta hat mot denna minoritet.
Inte går jag och säger jävla idiot till någon som skär sig i armarna? Inte heller går jag till en utlänning och skriker stick från mitt land neger jävel?
-De vill ju bara ha uppmärksamhet! sa en annan.
Och? det vill väll vem som helst som sticker ut i sitt sätt att vara?
Nä någon sorts avunsjuka kanske det är som utlöser sådana betelser.
Kan ju vara så att folk vet att emos är just emotionella varelser och inte motsatsen = psykopater så om man hatar emos så åker man inte på stryk.
Om man gick till grabben som mådde dåligt över att han inte vågar visa sina känslor, så trodde folk att de var starka vad vet jag..
Nä blir så less på snorungar som mobbar varandra för att dom inte vet bättre. Kan inte säga att vissa vuxna är bättre heller för den delen, inte undra på att samhället är så fuckat..
Tänkte att jag skulle starta en Drömtråd där ni får dela med er av era konstiga, intressanta, hemska eller sköna drömmar!
Själv brukar jag inte komma ihåg mina drömmar så ofta när jag vaknar, men igårnatt var fasen den sjukaste haha!
Handla om en sjuk flicka som bodde i Ryssland som jag hade sett i en rädda barnen reklam på tv. Av någon anledning så bestämde jag mig för att jag minsann skulle ge en slant till ungen på reklamfilmen och begav mig med full fart iväg med mig cykel. Vägen vart sämre och sämre på väg dit och sista biten så fick jag dumpa cykeln eftersom vägen bara var en lerig jävla åker. Till sist fastna jag i leran eftersom den vart värre och värre. så jag stod där med lera upp till knävecken och undra hur jag nu skulle göra. Då kom en luffare trippande förbi utan att ha några problem med att fastna i leran. Fråga på Svenska om jag kunde få hyra hans skor i en vecka, och han verka förstå och fick tom nya sockar som han hade i sin portfölj i priset! Jaha fortsatte då min vandring och hamna i en expidition som skulle klättra upp på mount everest. Av någon anledning så var jag tvungen att bestiga berget för att komma fram till ungen.. Här börja jag undra va fan jag höll på med, men allt verka så självklart ändå på nått sätt så jag bara hängde på. Då kom luffarn igen med massa klättrar prylar att sälja och jag sa att hans jävla skor kosta skjortan och jag bara hade en slant att ge ungen jag skulle till kvar. Då fick jag byta skorna mot alla splitternya klätter grejor han hade!
Väl uppe på toppen så sa jag att jag tänkte åka stjärt lapp ner för andra sidan av berget, och det gick tydligen bra bara jag höll spåret där barnen brukar åka.. Iaf kom ner till slut efter den läskigaste åkturen jag haft i mitt liv och hitta ungen jag skulle ge en slant till. Då kom ett helt tv team fram och sa att jag blivit filmad hela vägen och allt var tillgjort och gav mig ett kontrakt till världens hollywood film. Sen vakna ja..
Jag är glad för att jag snart ska börja studera.. Jag är glad för att jag för var dag, lär mig mer om saker. Jag är glad över att jag funnit glädjen till saker mer nu än förr.
Ursprungligen inskrivet av exxoritas Jag tror att nu om 200 år framåt så kommer det förmodligen vara ett helvete på jorden, kommer inte finnas några jobb, jorden kommer vara överbefolkad, växthus effekten kommer ta större kraft. maten kommer ta slut osvosv.. vi ska vara glada att vi lever nu och inte om 100 - 200 år!
Psst! Därför jag skapa den här tråden för att folk ska se hoppet i den mörka tunneln
"hope is a very dangerus thing to lose" - Sawyer in lost
Ursprungligen inskrivet av Saypayaa
Netjamo, utveckling sker för att människan vill leva längre eller bli lyckligare. Även om det känns konstigt att alla om 100 år kanske är cyborgar med supersinnen och ofattbar atletisk förmåga så är det bara till för att göra människan bättre och lyckligare. Om du inte vill vara en cyborg dock så har du självklart valet att inte vara det (sålänge staten inte får för sig att övervaka dig genom chips i din kropp)
Visst en sak som är bra med att manipulera oss är att ta bort dåliga minnen i uppväxten osv, som formar elaka/dumma handlingar senare i livet.. Det är som du säger får man välja att vara cyborg eller inte så är jag helt på! ett samhälle där folk respekterar varandra och är vänliga mot varandra, gör nog oss mest lyckliga. Sen att vi kan bota alla sjukdomar och leva i utopi med naturen är ju inte helt fel det heller.
Ursprungligen inskrivet av Mikael_Berglund
Att vi då under tiden gör misstag och snedsteg är helt självklart. Alltifrån Tjernobylbarnen till Lolo Ferrari, och snedstegen är hemska. Ingen tvekan om saken. Men i det stora hela tror jag att utveckling är bra och att människans drivkraft kommer skapa en bättre miljö för oss att leva i.
Som du säger vi kommer alltid göra misstag på vägen men vi lär oss av dom.. Vi har ett oändligt driv att utveckla oss och våran miljö, tycker att utvecklingen går i rasande fart dock så man inte hinner med att reflektera.. Kanske man måste lära sig att inte utvecklas för fort eftersom det inte är bra för oss? Vi pushar oss själva till ett för hög självbild som inte kan levas upp till tänkte jag.. Och det gör att vi börjar tappa fattning och må dåligt.
Sitter och tänker lite över hur vår utveckling har sett ut, och vart vi är påväg..
Något säger mig att framtiden kommer vara mycket strikt och den fria människan kommer vara ett minne blott.. När man läser om genmanipulering, utseende fixerings tokeri, mm så början man bli lite mörkrädd..
När vi kommit så långt att vi avlar fram perfekta varelser med ett matematiskt vackert utseende, och en upgraderad hårddisk i hjärnan, så undrar jag om någon riktig människa kommer fundera på om det är så vi ska leva?
Poängen jag vill komma till är, vad är det för charm med en robot som vi försöker utveckla av oss själva?
Jag är rädd att vi i framtiden kommer att börja avla fram sådana människor..
När man frågar och får ett svar, så förväntas det att man ska vara nöjd en ett svar. Frågar man igen på frågan så börjar man bli knepig eftersom man måste gå djupare på ämnet och svaret måste bli mera komplext än det första.. Det finns alltid mycket frågor, men nöjer man sig aldrig med svaret så uppfattas man som knepig och irriterande i andras ögon, eftersom man fått slut på svar man har på frågan..
Man kan ju alltid dra - Det är så för att jag säger så punkt slut!
Ursprungligen inskrivet av fesoj Det var någon tidigare i tråden som sa, att det faktum (?) att troende av något slag måhända lever längre än folk som inte tror kanske stämmer.. men att det inte egentligen säger någonting om huruvida tron är berättigad eller inte. Så är det ju.
