Inlägg

Stod väl i det första stycket att man måste äta mindre än man gör av med

Fördelen med att gå på kosten först och träna sen är dock att när du sätter igång och tränar så ser du gärna att "jag har varit duktig jag kan unna mig den här snickersen" eller något liknande på 300kcal (20% av vad jag har råd att äta på ett dygn utan att behöva korrigera ett annat) som ur ett viktnedgångsperspektiv i princip obefintliggör din träning. Eller att man känner sig lite hungrigare och bara lastar på lite mer pasta, eller sås. Detta lär man sig lite bättre om man först börjar räkna utan att ge sig själv en massa motivationshöjare som bara förstör processen.

Jag har iaf gått ner 40kg(utg. Vikt 96) sen gymnasiet (7 år~) och håller mig runt mina kilon. Gått in på en striktare diet nu för att få bort de där lite drygare fett%. Men nu kan jag känna att det blir jobbigare att ligga på underskott utan att träna. ~1500kcal i vardaglig förbränning, säkert lite högre med tanke på jobb men bättre att räkna på säkra sidan. Men har rätt så tråkig muskulatur, har form men ingen storlek på musklerna därav låg vikt och den låga förbränningen.

Nog om mig!
Kyckling, Tomatsås, Ris, Broccoli kommer man väldigt långt på, gör gärna 5-10 matlådor i stöten och slå ut totalen/dagar och skriv på lådorna om möjligt hur mycket kalorier det är i en. Blir ni sötsugna är det bättre att gå och steka på lite kyckling, eller koka lite broccoli och gnavla på.

Viktigast av allt är att inte ta bort för mycket av den vanliga vardagen. Jag ser hellre att man har kvar sina vanliga måltider men äter mindre än att laga något man verkligen inte gillar för det kommer inte att hålla i längden. Går det så försök ändra recepten (typ byt ut grädde någonting som innehåller mindre fett). Var inte rädda för att läsa innehållsförteckningen på varorna.

Kram på er

Jag får ju inte allt samtidigt eller lika kraftigt samtidigt, och det varierar också under dygnet och med hur lång tid det gått sen senaste måltiden. Men ja, jag har väldigt kraftiga reaktioner på det. Vid energiunderskott och lågt blodsocker försöker kroppen frisätta lagrade kolhydrater genom att insöndra adrenalin och kortisol som signalerar kroppen att transportera ut lagrade kolhydrater ur celler i kroppen, främst ur levern. Båda är stresshormoner. Vissa är inte så känsliga för effekterna, men jag är tyvärr extremt känslig och reagerar enormt starkt på adrenalin. Förmodligen en stark orsak till att jag hatar adrenalinfrämjande aktiviteter av alla slag.

Jag drabbas också av helt extrema hungerskänslor. Det är som om nån hällt syra ner i halsen. En ren smärta som är svår att få andra att förstå. Och nej, det är inte sura uppstötningar. Det är en känsla, precis som kissnödighet.

Så min kropp kämpar verkligen hårt emot mig när jag ska försöka minska i vikt. Konditionsträning i stora volymer är det enda som funkar för mig.

Det enda sättet att gå ner i vikt naturligt är att äta mindre än vad man gör av med.

Alternativet är väl fettsugning.

Med det sagt så håll koll hur mycket mat du för in i kroppen så ska du se att det händer något.

Jag har varit väldigt aktiv och tränat runt 7-8 timmar konditionsträning, och kanske 1-2 timmar styrketräning, per vecka i genomsnitt räknat över året (mer under sommarhalvåret, mindre under vinterhalvåret pga väder) under många års tid. För lite drygt två år sen fick jag ryggproblem som gjorde att jag inte kunde fortsätta med nån träning under lång tid. Dessutom kom pandemin och sabbade min rehab eftersom jag då inte vågade gå till gymmet. (Och jag vågar fortfarande inte gå till gymmet. Om inget mirakel sker på virusfronten ser jag inte gymbesök som realistiska närmaste året. Smittorisken är för hög där.)

På grund av allt detta har jag ökat väldigt mycket i vikt under ett par år. Drygt 20 kg handlar det om, och dessutom började problemen under en tid när jag av jobbskäl hade tränat mindre och då ökat 7-8 kg pga det. Sammantaget handlar det om närmare 30 kg onödig vikt som jag släpar runt på. En kropp jag inte trivs i eller känner igen mig i, eftersom jag under 10-12 år vägt 65-70 kg och varit helt frisk.

Vi är alla olika, och jag klarar tyvärr inte psykiskt att minska energiintaget kraftigt genom att äta mindre. Jag får migrän, blir oerhört lättirriterad, får ångest och oro, sömnproblem, blir orkeslös och sömnig, fryser jättemycket och får svårt att lära mig nya saker eller klara mer krävande tankeverksamhet. Det funkar bara inte, hur gärna jag än skulle vilja.
Men om jag äter som vanligt och i stället gör av med samma energimängd, och skapar samma energiunderskott, genom konditionsträning, märker jag knappt av det alls, och jag kan lätt och nästan besvärsfritt gå ner i vikt. Ett träningspass där jag förbrukar mer än mitt dagsbehov av energi (2500 kcal) kan jag genomföra (när jag är i form) på fastande mage och ändå knappt vara hungrig efteråt. Väldigt märkligt, men detta är min verklighet, och nåt jag "forskat" fram genom att testa dessa två olika metoder under nästan tjugo års tid. Det är verkligen som natt och dag.

Nu har jag blivit så pass bra i ryggen att jag kan konditionsträna lite igen, men konditionen är förstås helt i botten efter ett par år utan träning. Närmaste halvåret ser jag inte framför mig att jag kan komma upp i mer än kanske tre timmar per vecka. Det motsvarar bara ca 2000 kcal/vecka, men om jag kan hålla kosten ungefär samma eller minska en aning, så bör det ändå ge effekt. Det skulle motsvara en viktminskning på ett kilo i månaden, eller strax över. Då når jag mitt långsiktiga mål på <75 kg efter lite mer än två år. Det känns som en rimlig takt. Om kroppen läker snabbare tack vare träning och viktminskning, kanske jag kan öka på träningsvolymen betydligt under sommaren och då minska i vikt snabbare. Men det är inget jag räknar med, utan får se som en bonus om det blir verklighet.

Så, jag startar kring 102 kg, och förhoppningsvis kan jag vara under 90 kg när året är slut. Vi får se!

Lämnar denna här för alla att titta på vid tillfälle, imho ett av de bättre avsnitten angående hälsa, vikt och i detta fall fasta för viktnedgång.

https://www.youtube.com/watch?v=9tRohh0gErM

Frukost: En knäckemacka med jordnötssmör och äpple.
Lunch: Havregrynsgröt (1,5 dl) med banan och blåbär.
Mellanmål: Två kokta ägg.
Middag: En stir fry med grönsaker och någon proteinkälla (oftast tofu eller räkor)
Kvällsmat: Ett stort äpple.

Typ 4 koppar kaffe på det.

Ätit det i lite mer än en månad måndag till torsdag. Hittills inte tröttnat men kommer att lägga till någon alternativ middag snart. Som sagt när jag är ledig har jag inga regler när det kommer till vanlig mat, men jag tendera att äta ganska nyttigt ändå. Kött och fisk står alltid på menyn på helgen.

Förutom att jag har uppnått den vikten jag vill ha, så är det skönt att inte behöva fundera på vad man ska äta mitt i veckan.

Som sagt: Finns inget egenvärde i att springa: så länge som du bränner: håll dig till promenad!

....men... när du inte "bränner" på att promenera längre (låg puls): börja spring LÅNGSAMT! "Långsamt" är nyckelordet! Så länge som du springer _långsamt_ är utrustningen samma som för promenad! Nämnde jag LÅNGSAMT?

Lyssna/läs inte för mycket om "löpning", så länge som du springer "LÅNGSAMT" så krävs ingen utrtustning eller speciella skor!

Fel av mig! utrustning som krävs vid löpning är Reflexer! Skaffa reflexer(/LED-belysning): ju fler desto bättre!

Det är inte måttfullt men jag tror många tycker det. Jag har iallafall aldrig tyckt att 300 gram godis varit svårt att få ner utan det går ju åt i ett nafs. Väldigt enkelt att överäta med andra ord vilket var kontentan i mitt inlägg.

Jag springer varje dag (numera): men återigen: det är helt "pulsstyrt", jag började inte springa förren mina promenader inte gav mig tillräckligt med puls (det är pulsen/hjärtat som bränner fett), så länge som din promenad håller dig i pulszon 3-5 (Aerobisk, Anaerobisk, Max): fortsätt med det Zon 2 (Viktkontroll) funkar också.

"Knepet" där är att springa långsamt! Jämför dig inte med "leet"-folk med BMI på "17" som springer en mara på 4min/km.
Och är man tillräckligt tjock så bränner man lika mycket kalorier (per timme) på en promenad som en tunnis gör på en "mara". (där är ju uppenbarligen inte du: men för annat folk i tråden )

Numera springer jag runt 6m0s-6m30s/km (och bränner ca 1000 kcal/h), när jag började (BMI 35) så brände jag lika mycket på att promenera. Men jag bränner minst lika bra en "dålig dag" nuförtiden på att springa 7min-8min/km (med lite uppförsbackar).

Finns mycket studier om ämnet. Du kan ju börja med att läsa lite här.

https://www.healthline.com/nutrition/too-much-sugar

Jag tror att väldigt många i denna tråden _drömmer_ om att ligga på 10-12% kroppsfett (Män)!

För att sätta det i relation (ålder ignorerat):

För män:
Väsentliga Fetter: 2-7% (Mycket mager/svältgräns)
Idrottare: 7-10%
Vältränad: 11-16%
Normal: 17-25%
Överviktig: 26%+

För kvinnor:
Väsentliga Fetter: 10-12% (Svältgräns)
Idrottare: 13-20% (Mycket mager)
Vältränad: 21-24%
Normal: 25-31%
Överviktig: 32%+

Min åsikt är att det är svårt att äta godis med måtta dock. Tre hg tror jag många räknar som måttfullt och då är man ju uppe i ca 200 g socker beroende på godis vilket är en sjuk mängd socker. Lär förövrigt vara betydligt bättre för kroppen att vattenfasta än att äta godis och dricka vatten.

Det är ju inte bara avsaknad av vitaminer och mineraler som gör godis dåligt utan det beror ju även på att socker är väldigt skadligt i stora mängder.

Socker är väldigt skadligt i stora mängder.

Självklart (och uppenbart) är det en förändring av livstil som krävs! Det är inte "svårt" (på en intelektuell nivå, men rent praktiskt "omöjligt"): men det är tråkigt! Speciellt om man älskar mat: som vi "tjockisar" uppenbarligen gör, talar av egen erfarenhet här!

Min motivation var att INTE träna, för att få en tydlig och mätbar spårbarhet, dvs vågen (tränar man "riskerar man" att få massa elaka muskler som binder vatten och som ger (skenbart) negativa effekter på vågen.

Numera går jag mer (enbart!) på måttbandet (och har gått upp flertalet kilo: men måttbandet visar samma) och Numera tränar jag: för att bibehålla vikten: springer 4-5 mil i veckan (vilket var lika sannolikt som att grisar skulle flyga för 18 månader sedan!).

Jag ligger på ca 40% skelettmuskulatur och runt 19% kroppsfett (man) numera (även om BMI visar på (lätt) övervikt), vilket är en dubblering/halvering jämfört med utgångsläget

Något särskilt du tänker på när du hävdar att det är mycket broscience eller anekdotisk evidens?

Jag tror många av tipsen i tråden är upplagda på ett, för många, hanterbart sätt. Vi är ju trots allt på ett dator/teknik-forum.
Detta till skillnad mot för ditt inlägg som mer eller mindre betyder att man måste räkna allt man stoppar i magen. Det är jättejobbigt för majoriteten då det tar tid och är utmattande att hela tiden måsta tänk på att ligga under. Jag pallade det knappt någon månad och då var jag verkligen motiverad. Vidare så ska man alltid gå tillbaka till ett normalläge någon gång och då är det väl bäst med det som fungerar över tid, lång tid - t.ex. att kraftigt dra ner på kolhydraterna, periodisk fasta eller motsvarande.

Att äta alla kalorier från lösgodis skulle säkert fungera, men följdeffekterna lär inte vara rolig. Hoppas verkligen inte någon tar dig på orden och gör det.

Vafan, jag hade planerat att väga 75 kg i slutet av december förra året. I morse vägde jag 80,1 kg!

Jag uppfattar också Guidol som högst trovärdig!

Och om man nu bestämt sig (Viktigt!) och vill göra en förändring (och en förändring krävs om man är en "tjockis": att leta upp en diet som INTE kräver förändring/är bekväm ger näppeligen någon signifikant förändring i resultatet)

Varför inte passa på att göra än mer för sin hälsa och basera matvalen på evidens? Nordiska näringsrekommendationer 2012 (NNR2012) har mycket matnyttigt
I kort:
Eller med andra ord:
Själv är jag 50+ och minus 40 kg jämfört med för 18 månader sedan och har alltid varit en "tjockis"(sedan tonåren)!(viktnedgången skedde helt utan träning under de 6 första månaderna!). Hur? Kaloriunderskott! Hur man uppnår sitt kaloriunderskott är ointressant, välj något som funkar för dig! I princip finns det tre sätt:

1. Minskat intag

2. Ökad förbränning

3. Kombination av ovanstående

Den viktigaste är, imo, att kontrollera sitt intag! (anpassa intaget efter aktivitetsnivå) Men att hitta något som funkar för en själv är såklart det viktigaste!

I.e. det är så mycket enklare att låta bli att äta 500kcal än att bränna 500kcal (1h promenad/0,5h löpning (för mig, med mina förutsättningar: andra vanliga siffror är annars 400kcal för en timmes promenad och ~700-800 kcal/h för löpning/jogging)