Dechiffrera systemkrav och välj system

Systemkrav levereras med i stort sett alla spel och programvaror, och ska ge potentiella användare en fingervisning om vad som krävs för att driva mjukvaran. De är dock knepiga att förhålla sig till, eftersom systemkraven sällan följs av några närmare beskrivningar kring vad de faktiskt motsvarar. Därtill står det företagen fritt att välja helt olika definitioner för hur en upplevelse med rekommenderad hårdvara ser ut.

Titta på den rekommenderade nivån och verkliga tester

Rekommenderade och grundläggande systemkrav är nämligen en vanlig syn, där den grundläggande nivån inte är önskvärd om det inte handlar om program som bara ska användas i begränsad utsträckning. Den rekommenderade nivån är för det mesta en bra bit högre, men för spel motsvarar det aldrig vad som krävs för att skruva upp grafikinställningar och upplösningar till högsta nivån.

Oberoende och specifika tester av hårdvara och den mjukvara du vill använda är därför mycket viktiga, för att se vad du faktiskt köper och vilken prestanda du kan förvänta dig. Viktigt att ha i åtanke är att grafikkort och processorer för bärbara respektive stationära datorer kan ha snarlika eller identiska namn, men prestera olika och ha olika egenskaper. Därför är det viktigt att dubbelkolla så att rätt hårdvara faktiskt testas.

Här kommer också din kompromissvilja in, eftersom det går att skala ned kraven på bilduppdateringsfrekvens, detaljnivåer eller andra parametrar för att få spel att rulla på klenare hårdvara. Med uppskalningstekniker som DLSS och FSR går det att göra utan att tumma särskilt mycket på kvaliteten. I program för arbete är sådana uppoffringar snarare att öka tålamodskontot.

Cyberpunk.jpg

Digitala butiker och utvecklarnas webbsidor har vanligtvis systemkraven lättillgänglig.

Processor- och grafikkortskraven är de viktiga

Genom att göra de grova avgränsningarna kan det mesta hos systemkraven ignoreras, eftersom mängden lagring och primärminne räcker för i stort sett allt. Hos nya datorer är Windows 10 eller Windows 11 också naturliga inslag, vid sidan av den moderna hårdvarans stöd för grafikkgränssnitt som DirectX 11 eller DirectX 12.

Således är det grafikkort och processor som är viktiga att stämma av, två hårdvarukategorier som ibland är märkta med akronymerna GPU (Graphics Processing Unit) respektive CPU (Central Processing Unit). Värt att understryka är att det i systemkrav typiskt syns komponenter från den stationära sidan. För den oinvigde kan det vara snårigt att navigera, men samtliga komponenter följer mer eller mindre tydliga namnscheman, där ökande siffror betyder en senare generation och generellt också bättre prestanda.

Modern hårdvara – en snabbkurs

Ett först steg är att kolla på kravet för mängden grafikminne, eftersom det innebär en strikt gräns och visar vilka grafikkort som finns kvar att överväga. På grafikkortsfronten finns i skrivande stund två dominerande aktörer i form av AMD och Nvidia, men Intel är på ingång. De tre företagen särskiljer sina produkter med namn och en serie.

Grafikkort av senaste snitt från de två förstnämnda är märkta Radeon RX 6X00 respektive Geforce RTX 3X00, där "X" ersätts av siffror som 8, 7 och 6 – ju högre desto bättre. AMD använder också suffixet "XT" för att visa snäppet vassare prestanda, medan "Ti" finns på Nvidia-sidan. Intels grafikkort utmärks genom Arc-stämpel. AMD och Intel visar också på att det är bärbara modeller genom ändelsen "M", medan Nvidia-modeller har detta utskrivet i klartext.

En annan detalj som i Nvidia-fall är utskriven i klartext och som är verkligt knölig är grafikkortens specificerade effektbudget. Det som är knepigt här är att samma namn på grafikkortet inte nödvändigtvis betyder samma prestanda, eftersom en lägre effektbudget resulterar i lägre prestanda – ibland till den grad att prestandan sjunker lägre än för ett grafikkort som har ett "sämre namn". Ögon på skaft är således att rekommendera.

Razer 4.jpg

Också på processorsidan är två aktörer just nu aktuella, men här handlar det istället om Intel och AMD, med familjenamnen Core 12000-serien respektive Ryzen 6000-serien som de senaste. De flesta processormodeller för bärbart bruk har inbyggd grafikdel, som inte är mycket att hänga i julgranen vid tyngre aktiviteter. Vissa programvaror för videoredigering kan dock dra nytta av dessa, samtidigt som det är vanligt att datorn kan spara energi genom att använda den integrerade grafikdelen när enklare uppgifter utförs.

Bland processorer är det mindre viktigt att spana efter andra siffror än de övergripande serierna, istället är det prefix och suffix som snabbt ger tydliga indikationer på hur väl hårdvaran står sig. Namnet för Intel-processorer inleds med Core i9, Core i7, Core i5 eller Core i3, som också indikerar prestandanivån i fallande ordning. AMD har låtit sig inspireras av detta och använder Ryzen 9, Ryzen 7, Ryzen 5 och Ryzen 3. Även när det gäller ändelser är företagen snarlika, där "H", "S" och "HX" visar på mer strömtörstiga och högpresterande processorer, medan "U"-varianter håller tillbaka på båda fronter.

Det är svårt att mellan tummen och pekfingret föreslå någon lägstanivå för processor och grafikkort. Lyckligtvis är datortillverkare även här relativt duktiga på att konfigurera system som undviker så kallade flaskhalsar, där någon komponent kraftigt begränsar potentialen för hela systemet. Försök därför att titta på systemkraven och identifiera den begränsande faktorn och titta på bärbara prestandadatorer som uppfyller den.

Namnscheman är inte alltid helt logiska
Även om instruktionerna ovan fungerar i ideala sammanhang finns det avvikelser som kan finnas i äldre tester eller systemkrav. Nedan listas några sådana inslag:

  • Nvidias Geforce GTX 1600-serie är samtida Geforce RTX 2000, men det handlar om något enklare grafikkort som bland annat saknar ray tracing-stöd

  • Innan AMD:s övergång till Ryzen användes FX-namnserier

  • Integrerad grafik från Intel är märkt "Intel HD Graphics" eller "Intel UHD Graphics" medan AMD har "Vega"-märkning följt av en siffra. Båda krav trumfas av dedikerade grafikkort.

  • Pentium, Celeron, Athlon och Sempron är namn som Intel respektive AMD använder för enklare processorer, som alltså är klenare än Core- och Ryzen-varianter.

Känsla och anslutningar

Det är uppenbart att en användare interagerar på ett helt annat sätt med en bärbar dator ställt mot en stationär, där skärm, tangentbord, musplatta, högtalare och handlovsstöd är inbyggda. Därför är det inte oviktigt att enheten faktiskt känns och upplevs trevlig, vilket är en subjektiv fråga som är svår att avgöra utan att ha fysisk tillgång till den. Ta därför chansen om tillfälle bjuds!

Några detaljer går att utröna från specifikationsblad och priset, där en hög prislapp är synonym med dyrare materialval och en mer välpolerad konstruktion. Plast och en lite enklare utformning är vanligast i lägre prissegment, medan CNC-fräst metall och tunna profiler förekommer bland premiumdatorerna. Materialval och tjocklek listas, medan estetiska aspekter syns helt okej i bilder. Passar estetiken den miljö där du ska använda datorn?

Razer 3.jpg

Fler anslutningar är vanligt hos större datorer, där Razer Blade 17 exempelvis både har Ethernet, minneskortsläsare och HDMI.

Avslutningsvis bör du ögna listan av anslutningar hos datorn. Adaptrar i all ära, men fler inbyggda anslutningar som matchar din användning innebär bekymmersfri användning: Antalet bildanslutningar, ljudansluningar, trådlöst och trådbundet nätverk samt mångsidiga USB Type-C-anslutningar. Kan sistnämnda användas för att ladda, eller om det endast fungerar med en proprietär laddare? Sistnämnda är inte ovanligt för mer kraftfulla datorer, eftersom nu tillgängliga USB Type-C-standarder inte räcker till.

Överväg premiumsegmentet

I premiumsegmentet läggs fokus dels på välsvarvade bärbara datorer, dels på att nyttja det senaste tekniken har att erbjuda. Med påkostade kylare, vassa skärmar och smarta lösningar kan detta segment få till kombinationer av prestanda och litenhet som inte är inom räckhåll i andra segment, varför premiumsegmentet är en kategori att överväga för dig som vill ha det bästa.

Razer 6.jpg

Rejäla galler för att släppa igenom luften som går genom kylaren tarvas när kraftfull hårdvara monteras i kompakt paket.

Razers Blade-serie kvalar in i detta segment, en serie som finns i tre storlekar – samtliga med vassa komponenter samt stilfulla och välgjorda datorchassin av svart, CNC-fräst aluminium. Den för storleken kompakta Blade 17 är som tidigare nämnt den största modellen, med en skärm och 17,3 tum. Formatet tillåter toppkomponenter som Geforce RTX 3080 Ti Mobile eller RTX 3070 Ti i sällskap av Intel Core i9-12900H med 14 kärnor. Skärmen finns i 360-, 240 och 120 Hz-format, med tillhörande upplösningen på 1080p, 1440p respektive 4K UHD.

Mer kompakta Razer Blade 15 är istället på 15,6 tum men har plats för samma fläskiga komponenter som storebror, men i ett lite mindre format. För den som inte behöver all prestanda som går att uppbåda finns de tre datorerna också i aningen nedskalat utförande, exempelvis med Geforce RTX 3060 och Core i7-12800H, i sällskap av 16 GB primärminne istället för toppskiktets väl tilltagna 32 GB.

Sist och minst är Razer Blade 14, som inte backar nämnvärt ställt mot syskonen. Toppmodellen kan fortfarande utrustas med Geforce RTX 3080 Ti och detta med uppbackning från AMD på processorhåll, med 8-kärniga Ryzen 9 6900HX som hänger med oavsett val av grafikkort. Upp till 165 Hz-skärm med 1440p-upplösning finns att tillgå, vid sidan av 16 GB primärminne och 1 TB SSD-lagring. Samtliga Razer Blade-modeller har aktiv kylning för att bibehålla prestandan under lång tid, ackompanjerat av batterier som vid enklare användning räcker åtskilliga timmar, samt kompakta laddare som snabbt kan fylla på igen.