Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Är åter på sjukhus, nya smärtor som morfinet inte tar. Ganska lindrigt men typ allt behöver ju kollas upp i mitt fall.

Prepper/sjukväska var redo ifall jag blir inlagd. Skönt att vara redo.
Och skönt att vara där de har vården jag behöver. Mycket väntade och hungrig, nästan tolv timmar sedan frukosten. Men med lite tur får jag något snart nog.

Fick plats på avdelningen tillslut strax efter midnatt. Blev väldigt lång väntan men kaotiskt här på sjukhuset. Och då åkte jag in på lokala akuten typ 14:20. Fick inte äta eller dricka i väntan på beslut.

Men vissa dagar är kämpigare, hade inte blivit bättre om jag stannat hemma, tvärt om. Och morfinet jag tar tar inte denna smärta heller.

Hoppas ni har det bra där ute.

Uppdaterar mig själv igen men hittade en konstig lösning som inte gjorde ont. Sittandes lutande mot bädden från sidan, fötterna på golvet med ett block som stöd och ryggen uppbackad med kuddar. Ortodoxt som fan antar jag men fick några välbehövda timmar sömn. Sen hjälper nog morfinet till att göra sömnen lättare. Typ 3,5 timme sömn, känns som 8-10.

Inte ett inlägg som passar i tråden riktigt, mer den för de glada men ville skriva en liten uppdatering iallafall. Gårdagen var extremt jobbiga trots allt. Känns som akuten generellt behöver stärkas upp rejält, men också övrig vård verksamhet förstås. Men fastna i akuten i timmar är extremt. Blev nästan 10 timmar för mig men då räknar jag in resan i ambulansen mellan sjukhus ett och två också.

Mest tacksam nu efteråt. Hoppas ni andra fått en bra natt och kanske sovmorgon till och med. Är ju ändå en tisdag men lite vardagslyx med sovmorgon förtjänar alla.

Viĺl bara ge en liten uppdatering att läget är bättre nu. Fått lite rehab (muskler har tappat styrka och rörelseförmåga har försämrats). Ser förbättringar redan nu vilket är skönt men köpt en käpp faktiskt. Lite tidigt vid 39 års ålder (i modern tid) men hittade en fällbar som i mitt tycke var snygg och behöver den när jag behöver lite extra stöd. Var lite sugen på en med dödskalle men kan bli fler med tiden. Och en passande hatt.

Jättebra mat och otrolig personal. Fått eget rum vilket är skönt. Fått börja med fentanylplåster vilket är lindrigare för levern som jag har mest problem med nu.

Trots omständigheterna så känns det ändå bra helt enkelt.

Som sagt tidigare, ha det gott där ute öch känn inte er hindrad från saker ni själv känner ni vill skriva eller så, uppskattar innehållet i tråden så ser gärna stort till smått. Vill liksom inte ta över den så att säga.

Typ skrivaren krånglar, utlägg om varför den krånglar och hur man vill lösa den osv.

Liten trigger varning, en del mörkt men mestadels ljust tror jag.

Fått börja en experimentell behandling mot levern ganska få har testat den men min typ av cancer. Inte cytostatika riktigt men lite otrevligs biverkningar. Den är inte fullt testad och den verkar eventuellt bara om man har en typ av ovanlig mutation. Värt att prova då det ser ut som det enda som gör att jag klarar mig.

Utan behandling är det inte otroligt att det går fort. Chansen att överleva året och nå 40 ser rätt låg ut men tyvärr hur konstigt det än låter, något jag vant mig med. Trots så tidigt, mycket saker jag har framför mig och så. Men leva svårt sjuk? Ärligt talat vill jag nog hellre få vila i frid isåfall. Men vi får se inte riktigt där men vet vad som väntar.

Känns som i många sammanhang har jag rollat ett par extra luck poäng. Fungerat bra överlag i livet, saker har oftast löst sig själv lite i "nyp mig i armen"" andan. Så hoppas på något sådant även här. Har inte gett upp, inlagd igen och är där jag får rätt och bra vård, en liten hög med böcker, surfplatta (streamar älgvandringen), mobil, rejäl Anker laddare, 1000XM3 lurar för att hjälpa sömn, MBA M1 med PS4 kontroll (datorn köptes enbart i och med sjukdom, lång batteritid och sval vilket är perfekt inlagd samt min Steam Deck. Blir att fortsätta med Zelda Oracle of Ages snart. Äntligen! Missar early Access släppet av Manor Lords som kanske är spelet jag mest sett emot i år. Men i sammanhanget kan jag acceptera det. Såvida inte min Air lyckas dra igång det då.

Experimentella medicinen? 50 000kr per paket. Behöver inte betala själv tack och lov. Och läkare och forskare i Uppsalahåller vad det verkar stenkoll på mitt fall, i och med att det är en så pass ovanlig och aggresiv cancer variant. Känns betryggande då jag inte är den sista som får den. Känns lite som livet ändå bidrar med något framåt.

Lite tung läsning tänker jag. Tänker ofta på Pale på senare tid, kanske mest vi äldre medlemmar som minns idag även om jag sett några med tråden och nicket i signaturen. Tänkt läsa den mer grundligt men inte blivit av riktigt.

Och kom ihåg att kolla symptom, hur pinsamt (jag sket blod typ en gång i timmen och ringde in efter andra gången, på tal om pinsamt) det känns det är era liv det handlar om. Kan vara rätt sent de visar sig tydligt. Och varje sekund räknas. Ökar mycket bland relativt unga och behandling kan vara mycket svårare än äldre. Mer erfarenhet då äldre är mer utforskat.

Cancer botar inte sig själv. En del går inte bota men man får kämpa.

Ha det gott och ta hand om er!

Var lite för trött för att hitta trådarna om Pale igår, orginaltråd och nick gick inte enkelt att söka men finns en redaktionell tråd som länkar till vad som bör vara orginaltråden.

https://www.sweclockers.com/artikel/28778-throwback-thursday-...
https://www.sweclockers.com/forum/trad/201917-ovrigt-lunaspic...

Då fortsätter vi med triggervarning...

Ibland så vill man kanske inte prata med de i sin omgivning om saker. Kanske för att inte "belasta" dem eller för att man vill ha andra synsätt än de som finns i ens omgivning.
Jag hoppas att alla som är i situation som denna ändå samlar mod och pratar med de närmaste.

Vill du skapa en tråd för att prata vidare så tagga mig så kan jag ställa upp att vara bollplank.

I vårt samhälle så är det ofta så att saker som känns jobbiga eller hemska är något som kollektivet vill skydda sig mot.
Det blir tabu att prata om och den kollektiva opinionen fördömer samtalsämnet vilket gör det oerhört svårt att våga ta diskussionen och möjligen förbättra sin egen situation.

OM vi ta exemplet situationen där vi som människor befinner oss i när vi är obotligt sjuka eller lider i själen.

Personen i sen sådan situation har ett helt annat perspektiv på vad som är värt att leva för. Medans omgivningen står som en Gunde bredvid skidspåret med en megafon och skriker "Kämpa, kämpa ...".
Att en person skulle ta ställning för att "nu räcker det" möts nästan alltid med förskräckt oförstående och en obehaglig ovilja att diskutera förutsättningslöst.

Det är oerhört befriande att ha tänkt igenom vad man tänker kring sista tiden i livet (vilken typ av vård man vill ha och hur länge), och vanligtvis så är det något som alla friska människor inte tänker på förrän de är gamla medan vi som är sjuka med risk att dö tänker på. Att ha en !Exit plan och slippa ha ångesttankar varje dag då det är färdig bearbetat gör att det är lättare att leva och uppskatta vardagen.
Den största lyckan blir att överleva till ålderdomen.

Tack för att du delar med dig hur det går, men det är fruktansvärt jobbigt att ta del av. Jag är gammal räv här på forumet och minns väl Pale och allt han gick igenom.

För egen del har det varit en lång (men rolig) dag med barnen. Det har varit bra väder. De har har ätit gott, hoppat i studsmattan med kompisar och ätit sitt lördagsgodis. Framåt kvällen hade jag äntligen lite tid över och satte mig och "dösurfade" innan det var dags att lägga barnen. Jag såg att du skrivit i tråden och fick läsa det flera gånger. Jag har tagit del av lite tidigare inlägg men visste inte hur allvarligt det var och det du skrev nu tog hårt på mig.

Jag är några år äldre än dig och livet just nu går så fort framåt. Familj, hus, karriär... Man tar för givet att allting bara ska "fungera" - även ens kropp. Det är så klart fel, samtidigt som man inte kan gå runt och oroa sig för vad som kommer "runt hörnet".

Jag hoppas verkligen att sjukvården kan hjälpa dig och att du får leva länge. SweClockers har varit en del av mitt liv i över 20 år. Många användare har kommit och gått. Vi "hänger" i samma delar av forumet och det är alltid en fröjd att läsa dina inlägg då sättet du skriver på andas en "trevlig" person (även ifall jag så klart inte träffat dig personligen). Det vore rätt kul att hänga här med dig lång tid framöver och snacka spel, hårdvara, svindyra grafikkort som vi vägrar köpa - men sedan köper ändå, gnälla på Intel, gnälla på nVidia gnälla på AMD, gråta över några missade FPS i ett spel där vi "bara" får 180 FPS på våra 4k oled-skärmar. Livet på Sweclockers helt enkelt!

Kämpa på!

Tack!
I början såg det bättre ut, även om bara en diagnos är illa och varit beredd på att hade låg chanser att klara mig. Att min läkare var tydlig med att säga hur det var uppskattar jag, istället för att bara ge mig uppmuntrande ord att det går bra. Nu hoppas de ju på att jag ju också klarar mig förstås, men på sätt och vis skönt att få höra läget.

Sedan diagnosen så har jag försökt fokusera på sånt jag mår bra av och jag känner att jag vill få gjort, utifrån hur jag mått och fungerat. Lego budgeten har varit generös exempelvis. Tror jag har 3-4 set liggandes, en del närmare två månader som inte blivit av att bygga men också en del jag byggt.

Jag kom av mig lite med men då jag skriver på min surfplatta så blir det lite svårare att organisera texten. Byter till min MBA M1 för nästa svar.

Vart jag ville komma till i början av inlägget så har ju sjukdomsförloppet försämrats, speciellt nu i år och februari och framåt. Lite oväntat just att levern tog över som den mest akuta sjuka organet. Tråden är ju egentligen som jag uppfattat lite mer åt det lättare hållet men inser ju själv att den blir lite obalanserad. Men för egen del skönt att skriva av hur det går och lite lösa tankar. Är ju en typ av cancer som ökar och som jag förstår det yngre.

Nu är jag ju egentligen en gammal användare i forumet, orginalkontot var från början av 2002 men kände tyvärr att jag tröttnat och ta en paus från sidan i slutet av 2021. Gamla kontot är ett inaktiverat konto. Konstigt i början att inte besöka ett forum jag varit daglig besökare på, speciellt min mer aktiva tid 2007 typ och framåt. Men pausen behövdes och i början av 2023 bad jag om att få återkomma till forumet. Upplever forumet idag som mycket trevligare än 2021 och har försökt lägga min tid på mer positiva aspekter för att hjälpa till att hålla stämningen uppe. Mer så efter jag blev sjuk, vi har alla våra preferenser och mer eller mindre fasta åsikter i allt men försöker hålla en positiv syn på det mesta. Har trots allt inte tid att gnabba om småsaker och känner lite att det ofta hör ungdomen och 20 års åldern till.

Nu blev det lite svar till övriga som skrivit men ska kolla era inlägg på saker som jag kan ha missat. Har läst inläggen sedan de postats och funderat lite på innehåll och funderingar kring dessa sedan dess.

Tack så mycket alla, värmer mitt tack och lov friska hjärta.

Plockat fram min MBA M1, så smidigt att skriva med tangentbord! Även om jag inte är riktigt vän med datorn förstås, men Firefox fungerar i regel som vanligt iallafall.

Känner att jag kan prata rätt fritt idag med mina närstående men när jag började skriva mindre så. Men vill inte prata om exakt allt, typ planer om, men troligen när jag dör. Inga barn, tack och lov med tanke på sjukdomen men som gammal FIRE entusist (Financial Indepence, Retire Early) även om jag mest FI där då tanken varit att jobba mindre som anställd och gå över till eget, men fortfarande försöka hålla en arbetsvecka på helst max 4 timmar. Livet går inte enbart ut på att jobba trots allt. Kommer finnas pengar som familjen ska få ärva, om det fungerar som tänkt. Delade intressen som de kan satsa på. Lite för min del att få mina egna intressen och planer som kanske inte kan införas levande. Och mitt syskon ska få, om möjligt, ärva investeringsportföljen. Jobbar man deltid i yrken med dålig lön kan det vara bra om hon inte jobbar livet ut och lever på fattigpension. Men det är lite tankar framåt, även om det förstås kan gå rätt fort åt fel håll förstås.

En bra ide faktiskt, klurat lite på det sedan du skrev det (läser tråden och forumet men svarar desto mindre. Är jag citerad läser jag generellt, även om svar kan komma lite senare förstås.
Kändes bra att skriva i tråden men kanske en lite mörkare variant av tråden där folk kan, iallafall semi-anonymt, kan skriva av sig de lite tuffare ämnena. Behöver ju inte blir Flashback direkt, även om jag hör till de som uppskattar det forumet för vad det ändå är. Och Flashback Forever-podden är favoriten i veckan.
Denna nivå i tråden är ju inte direkt Gubbgnällstråden eller vad den heter men lite i samma stuk. Kan själv tycka den kan bli lite för svårläst för de som mer är ute efter lite mer vanligt elände folk drabbas av. Och sånt jag själv också uppskattar.

Har reagerat lite på det med faktiskt, både före jag fick cancer, framförallt efter och tiden sedan dess. Känns som fler, både kända och för många okända personer är mer öppna att prata om ämnet. Skrämmande siffran är att 1/3 kommer drabbas någon gång av det själv så viktigt att samtala om det, hur viktigt det är att ta alla tester man faktiskt kan erbjudas, koll på symptom osv. Avföringstestet folk får ta har jag sett att många tyvärr inte tar. Inte jättekul kanske men då kan man också missa tidiga symptom.
Nu är jag inte royalist men värderar att Kung Charles gick ut med sin cancer. Hanteringen med Princessan Kate var ett PR-haveri men lika där att det tillslut var cancer även där. Stora kända och, på sitt vis viktiga, personer går ut och pratar om det får det att i mina öron bra då fler kanske kan relatera till att även dessa kan drabbas.

Kan hålla med, skönt att folk håller på en, och stöttar mycket. Inte bara handhjärtan på facebook (även om min något mörka humor kan tycka det kan vara underhållande ironiskt. En av mina klistermärken har döden som gör ett handhjärta, men ska skaffa en genomskinlig variant.
Lite svårt att säga men upplever att jag får lite extra stöd generellt. Jag är ju inte ung (39) men fortfarande ung för att få cancer. Även om vi relativt unga också ökar rätt snabbt tyvärr.
Tror jag nämnt det innan i tråden men de gånger man faktiskt ser barn i cancervården (den är ju separat men man delar ju utrustning för behandling) hugger riktigt hårt i hjärtat. Och alla till synes gamla människor som sitter ensamma. Men kan ju vara den gången, eller har de ingen som sällskap. Alltid skönt att se folk som har någon med sig, gör mycket för egen del iallafall. Cytostatikabehandlingarna kan hålla på i ett par timmar och skönt bara att kunna prata med någon. Även om det ibland finns TV och lite annat att tillgå. Eller mobilen förstås.
Hm, tror jag kom av mig lite igen.

Kan bara hålla med i sista stycket. Och tror man generellt bör fundera till hur man ställer sig. Man kan plötsligt dö i en olycka. Kan vara bra att ha nedtecknat hur man vill att sitt eftermäle blir, begravning även om jag antar att det kanske mer för de närmaste sörjande (vill inte ha kyrklig begravning personligen men jag är ju redan död då så lite sak samma tänker jag samtidigt).

Sen om man blir allvarligt skadad och eller sjuk, att man har det klart för sig hur man vill ha slutet. Lite mörkt igen kanske men det är i mitt tycke och erfarenhet man ändå bör ha någon upppfattning av.

I de bästa av världar hade jag vaknat och gjort mig redo för att ta mig till jobbet. En långpromenad till jobbet, hem och käka något gott på lunchen, spelat Manor Lords lite för många timmar på kvällen och fått lite hushållsgöra gjort, ladda diskmaskin och tvättmaskin. Sett fram emot GTA VI-släppet som jag trolligen om inget mirakel händer lär missa. Gillar att spelet faktiskt är på gång även om jag nog inte får spela det i detta liv, kanske eventuellt nästa? Är ateist men hoppas ändå att man "respawnar" på nytt ändå.

Var tänkt att försöka spela lite Helldivers 2 innan levern blev sämre med gaming crewet på jobbet men han inte. Likaså Armored Core och mycket annat. Med lite tur blir levern bättre med behandlingen jag får så har inte gett upp hoppet bör väl tilläggas. Men stor risk att jag får leva med cancern livet ur såvida man inte fått fram någon ny behandling som fungerar. Tekniken finns för att fokusera på specifika varianter men livsklockan tickar också lite snabbare så att säga.

Tack och beklagar lite samtidigt. Men skönt att kunna skriva ganska obehindrat. Tror vi är lätt bekanta under åren med, jag var mod ganska kort stund, ett år ca eller om det var kortare och har för mig du med var mod då. Känns lite som jag tappat tiden men har för mig du är en av de som lär ha varit mod längst dessutom. Många av de gamla rävarna har ju lämnat facklan vidare idag dessutom. Vilket också behövs med tanke på forumets ålder.
Verkligen, har tänkt läsa igenom tråden vid lämpligt tillfälle, den blev lång och bra men tung. Skönt kan jag tycka att folk skriver om svårigheter, små och stora, som drabbar en i livet. De flesta kan ju relatera i någon mån och jag tror nog ändå att det är bra, få sig en liten tankeställare hur saker kan gå. Och ibland snabbt. Livet kan bli långt och underbart, eller kort och jobbigt. Och allt där emellan.

Låter som en underbar vårdag det! Kul att läsa lite om liv och glädje, speciellt som inlagd. Nu får jag ju jättebra vård här, onkologiska avdelningen är några nivåer över de andra enligt min begränsade erfarenhet men de är generellt väldigt bra överlag. Skönt att veta att livet fortsätter även när man själv inte riktigt kan vara del av det på samma vis. Har plats så jag ser ut men samtidigt aningen morbidt kanske att se just en kyrkogård. Men väldigt fin och välvårdad med mycket liv. Så det är trots "påminnelsen" väldigt härligt att kunna se den.

Levern har gått rätt fort, metastaser och inflammation. Lite oväntat då den tidigare svarade bra på behandlingen men nu verkar tagit över. Svårbehandlad med men får en mer experimental sådan i väntan på en större analys. Har inget emot att prova sånt som är oprövat, ökar det chansen att leva längre så inte mig emot direkt. Alternativet är ju inte ett riktigt alternativ trots allt.

Låter som hur mina planer var lite innan jag blev sjuk med, köpa hus, garage med plats för minst en Porsche 911 (en relativt ny samt en klassiker med renoveringsbehov), om det inte fanns hade jag byggt växthus modell större på tomten då jag länge saknat lite mer gröna sysslor som kontorsarbetare där man på ett dygn petar väldigt mycket på just digitala prylar.
Så stort växthus som möjligt, om inte annat T-varianten med en sittmöjligheter i "mitten" med spaljer över med vindruvor...
Men vi får se, inte totalt omöjligt att jag klarar mig förstås.
Steg upp något karriärsmässigt innan jag blev sjuk. Lite tur i oturen, hann knappt komma igång men höjda lönen gör också sjuklönen något högre. Även om jag förstås hellre jobbat med mina nya åtaganden istället. Sämsta möjliga dagen på jobbet är ingenting mot att vara sjuk. Eller beror kanske på vad sämsta dagen på jobbet också är förstås.

Och jag tror du har rätt syn, går man runt och oroar sig så blir man nog sjuk på ett eller annat vis med. Men man bör hålla koll på förändringar i och med kroppen och uppsöka hjälp tidigt. Kanske visar sig att det inte var något men kan också vara något som måste hanteras tidigt. Behöver inte vara någon jätteallvarlig/dödlig sjukdom men något som börjar tidigt och utvecklas över tid. Har bekanta, som fått muskelsjukdommar tidigt men där det utvecklas sakta men då ingen behandling verkar fungera så kommer han behöva mer hjälp att ta sig fram. Exoskeleton kan inte komma tidigt nog i mitt tycke. Jag är själv så pass dåligt skick idag muskelmässigt att jag både går med käpp, lite kul när jag käkade Oxy (Dr House-referensen ifall någon skulle missa ) men blir också rullator. Lite svårt att svälja som 39 åring men kroppen fungerar liksom inte alltid att gå själv, även om övningar för att få fart på muskulaturen verkar ge resultat. Tack och lov.

Kan hålla med om det mesta i sista stycket, en del tror jag att jag också nämnt innan. Har varit på forumet idag över 20 år (tidigt 2002-slutet av 2021, omreggad i början av 2023 till nu). Som tonåring var jag inte jätteaktiv men har inte alltid varit speciellt harmonisk eller trevlig, delvis för att jag kan vara iite dålig att uttrycka mig emellanåt, smågnabb som drar iväg och folk som läser in lite vad man vill, vilket jag såklart själv gör. Men det är ju sånt de flesta forummedlemmar gör under sin vistelse samtidigt. Kan uppskatta det ibland men just efter återkomsten i början av 2023 känns forumet både harmoniskt och inbjudande för fler. Inte samma trolldrev och lågkvalitetsinlägg som jag upplev började bli för mycket på senare år. Skönt att vara hemma igen, och försöker överlag just sprida en trevlig gemenskap trots mina egna åsikter osv. Alltid kul att se folk motivera en ganska fast åsikt i något ämne. Underbart forum även om jag som vad det verkar saknar mer redaktionellt innehåll och fredagspanelen. Även om tiden med radarparet Emil och Jonas är förbi. Var få avsnitt jag missade då och jag tycker det jag sett från panelen i mer närtid är bra men lite för oregelbunden. Fin sammanfattning om veckan som gått, lite smått och gott och bra innehåll. Lite så jag ofta föredrar mina poddar för att få en uppdatering på vad jag missat och lite synpunkter och åsikter från de jag genuint tycker är intressanta att se vad de tycker i olika ämnen.

Sen saknar jag min primära speldator. 4090't var 38-årspresenten och den datorn uppdateras ständigt. Och när jag blev sjuk har den prioriterats lite extra. Byte till 7800X3D och ny plattform, 42" OLED, diverse kringutrustning och saker för att göra den bekvämare. Har ett fotstöd som kom innan jag blev inlagd som inte hunnit testas. Samt en till liten Jonsbo 8" panel för att få lite mer displayer att visa relevant data. Löjligt små bredvid 42" men bra för mer statisk info som jag inte vill ha på OLED'en.
Hade precis fått hem skärm 2 när jag behövde in igen... men sånt kan vänta.

Man kan tycka lite vad man vill om priser och sånt för spelvärlden. Tycker man ska unna sig om man kan, tid är pengar, och är det en viktigt intresse/hobby så varför inte om inte ekonomin tryter tänker jag.

Det sagt har jag förstås också min Steam Deck på sjukhuset. Extremt avstressande att ha närmare 1TB spel installerat över NVMe och microSD när jag är ifrån datorn. Rekommenderas alltid varmt.

Liten snabb edit: Har över åren sett användare som varit stökiga men som lugnat ner sig med åren. Inga namn nämnda men skönt att se medlemmar som varit länge funnit någon slags harmoni och lugn i livet. Sånt värmer.
Många av oss äldre i forumet kom ju hit tidigt. Och gillar även att vi också har många genuint äldre personer här. Bra med blandningar över ålder. Mycket kunskap och intressen som dyker upp generationsvis.

Det är vid såna här tillfällen att jag är glad över att betala skatt så ingen ska hamna på gatan p.g.a. fucking cancer eller andra hemska sjukdomar.

Som du skriver "i de bästa av världar...".
Jag har nog inte skrivit om detta på forumet tidigare men har drabbats av en neurologisk sjukdom som påverkar mina muskler.
Har tappat benen helt och hållet över ca 2-3 år, dvs kunde gå innan Covid men rullar stol nu för att förflytta mig.

I början när alla tester började göras så var det stora spöket för mig ALS och jag undrade ifall jag skulle leva om 6 månader. Nu har det visat sig att jag uppfyller inte alla "diagnoser" för ALS och är bevisligen kvar i livet.

Dock har det funnits en massa mörka stunder som jag kommit igenom. Men det som hjälpt mest är att jag vet att det finns en Exit plan och att jag aldrig ska behöva oroa mig för att vara ett kolli instängd i min egen kropp.

På något sätt så har jag kommit fram till att "alla" gamla talesätt och klytchiga one-liners faktiskt har en hel del visdom ifall man lyssnar på dem på rätt sätt.

Den där klytchiga som man säger att man ångrar inte de beslut som man tagit utan de som man inte tagit...
Något om jag återkommade återvänder till hände för många år sedan då jag handlade på Maxi, såg en yngre mamman med sin dotter och att de var hukade över sin röda shopping korg, ni vet de där med hjul och handtag som man kan dra efter sig.

Det var först när jag kom hem som jag började tänka på det, räknade de priserna på varorna så att de skulle ha tillräckligt för att betala i kassan? Varför var jag inte tillräckligt observant så att jag skulle kunna gå och köpa ett presentkort till dem eller bara ge dem en 500-hundring?

Fan alltså, med allt elände i världen och så är det detta som gör att jag bryter ihop varje gång jag tänker på det.

Så.. lite "random acts of kindness" som jag provat på gör att jag mår bättre i själen och gör de svarta stunderna då jag funderar på döden lättare att komma ur.

Att ta dagen som den kommer, pyssla med det som är roligt och mengingsfullt för en själv är det jag gör. Och så är jag så jekkla glad för att jag jobbar på en arbetsplats som stöttar en och tillåter 100% arbete hemifrån i min situation.

Nu ska jag spendera lite tid på YT och kattvideor för att se solen på himlen.

Skriv ändå då det kan kännas bättre, är ju ingen tävling i elände om vi säger så. Stort som smått, alla har vi jobbigt på något vis. Skönt att göra det lite mer anonymt.

Vill gärna höra hur du mår och vad som ömmar?
Lika ni andra som kanske känner att ni inte kan eller våga skriva i tråden.

Ska kolla om jag ser någon bekant mod att bolla lite om att bryta ut i en ny tråd.

@Gustav-P jag svarar dig när jag plockat fram laptopen igen, känns som det blir ett längre svar.
Hoppas du (och ni andra) får en så fin dag som ni kan idag. Här på rummet fläktar det rätt skönt från vinden, en ovanligt varm dag vilket är skönt, de har varit lite kyliga ett tag. Men aprilväder förstås.