När Valves Steam Deck först tillkännagavs var jag i ärlighetens namn relativt obrydd. Visst lyfte jag på både ett och två ögonbryn över det något oväntade tilltaget, men det var ingenting inom mig som fick habegäret att blossa upp. Spola fram tiden ett år och mängden ros från media och användare världen över hade långsamt förändrat mig från en skeptiker till en spekulant.
Ett klick på köpknappen, 6 000 kronor subtraherat från kontot och en vecka senare var jag ansluten till ägarskaran. Sedan dess har jag plöjt strax över 100 timmar i The Witcher III uteslutande i handhållet läge och har i princip inte rört min vanliga dator. Vad den lilla enheten kan åstadkomma med relativt enkel hårdvara är ingenting annat än imponerande.
Mycket spelglädje i ett litet paket.
Min fruktan var från första början att det skulle vara omöjligt att uppskatta ett spel i medium-inställningar på en liten LCD-skärm igen. När man väl har smakat den förbjudna frukten och tagit del av 4K på OLED med ray tracing-reglagen uppskruvade till max var jag av åsikten att allt annat skulle se ut som skräp. Och till viss del är det sant, men faktum är att efter ungefär en dag är alla sådana tankar som bortblåsta.
Det är hjälpsamt, det är roligt och det är något jag har saknat i flera spelinriktade grupperingar de senaste åren.
Att bara kunna sätta sig ned i fåtöljen och starta upp ett spel medan kattskrället ligger och värmer sig i knäet känns befriande. Borta är min tidigare besatthet att kontrollera så att HDR-inställningarna verkligen är korrekta, att fläktarna är i rätt profil, att grafikkortet är inställt med rätt strömbudget och spänningskurva. Behöver jag besöka porslinstronen mitt i sessionen är det inga problem, Geralt får följa med dit också.
Helt fritt från "pill" är det givetvis inte, ibland får man testa sig fram med vilka inställningar som behöver justeras för att få spelen att flyta i önskvärd bildfrekvens. Men här kommer nästa positiva aspekt in: Communityn. Det finns en otrolig massa hjälpsamma människor som delar sina inställningar via diverse olika hemsidor och forum. Det andas optimism och nybyggaranda.
Det är kanske just här jag har haft störst behållning: Att det finns en sån positiv attityd bland entusiasterna. Att med rätt snurr på rätt reglage få även de mest tungdrivna titlarna att rulla på den lilla systemkretsen från AMD. Det är hjälpsamt, det är roligt och det är något jag har saknat i flera spelinriktade grupperingar de senaste åren.
Linux är min nya vän
Via dockningsstationen har jag även börjat utveckla en kärlek för att via Steam OS i desktop-läge överge Windows vid vardagsanvändande. Novis på Linux som jag är känns det befriande med ett operativsystem som inte försöker få dig att registrera ett konto vid varje klick, och där alla inställningar gör exakt det som det står.
Jag må låta nyfrälst och där finns det en stor skopa sanning. Visst har Steam Deck blivit ett sätt för Valve att ta del av en större andel av mina spelköp. Samtidigt har också mina spelköp blivit fler till antalet, men i ärlighetens namn är jag okej med det.
Måhända har jag letat på fel ställen, eller så har jag inte varit mottaglig för det. Oavsett anledning så har jag äntligen kommit tillbaka till en trygg plats och återupptäckt min egen spelglädje.
