Part 1 of ?, Cryonic preservation

Varning/warning:
Läs inte denna texten om du är som Cypher skulle ångra det röda pillret! Jag menar allvar.
Do not read this text if you are like Cypher and would regret the red pill! I mean it.

Denna del 1 utgör inte så mycket ensam på egen hand, men tillsammans med kommande delar hoppas jag på något vackert.
This part 1 doesn't mean or matter much on it's own, but together with coming parts I hope for something beuatiful.

Del 1 av … några

En av mina allra första tankar, nästan 10 år sedan, är om idén om kryoniskt förvar, och följaktligen hoppet att framtida vetenskap framgångsrikt kommer kunna tina och återuppliva en.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kryonik

Antag att detta vore möjligt. Låtem oss nu taga en gläns åt detta ur ett fysikens perspektiv!
Antaga att vadsom utgör ditt medvetande/minnen är neural hårdvara, hur den är kopplad, arkitekturen/topologin, och de olika styrkorna av dessa kopplingar. Dock medan ditt medvetande fortlöper, finns det också signaler konstant på deras väg ovanpå hårdvaran, med vilken de interagerar och förändrar t.ex. genom inspelning av minnen.

Vad som nu händer när en kryoförvaras/fryses är att signaleringsaktiviteten avstannar/avslutar. Detta är distinkt skiljt från att bli ”fryst på sin plats”, för att fortsätta vid tining. Alla sinnets pågående tankar/processer är borta. Endast lagringshårdvaran finns kvar.
Det absoluta nyckelantagandet med hela kryonik konceptet är, att given hårdvaran är tinad intakt, så kan signaleringen återupptas till samma tillstånd som före frysningen, för att enligt antagandet skulle den vara bestämd av hårdvaran. (Personligen skulle jag hålla med detta vara möjligt, givet hårdvaran faktiskt kan bevaras genom processen, exempel folk legat livlösa i kallt vatten 1-2t blev återupplivade.)
Dock är två saker klart uppenbara; A: att någon information går förlorad vid stoppandet av de kontinuerliga reaktionerna (antagandes en fördröjning finns för att lagra). Och mycket viktigare B: det föregående avbrutet kontinuerliga medvetandet gör ett stopp. Även vid en omstart, fortskrider väldigt snarlika processer dock med antaget något av tiden förlorad, inte än hunnen sparad in i hårdvaruminnet.

Nu kommer den riktigt intressanta delen.
Tänk ur den förvarades perspektiv. Det är som att somna och vakna igen. Och såklart skulle denne känna sig som hensjälv, som om inget särskilt har hänt, alla minnen ju fortfarande där (förutom kanske de allra sista, åh bara min gissning, ~1-60 sekunderna).
Tänk nu ur en åskådares perpektiv, som därutöver dessutom känner till den vederbörande och dennes beteende (t.ex. från videoinspelningar). Baserat på den nyligen återupplivade förvarades beteende, finns ingen som helst indikation på detta inte vara samma person.

Det finns inget empiriskt test en kan göra, inget vittne en kan fråga, för att konstatera den ensamt mest kritiska och centrala detaljen med hela kryonik konceptet.
Endast genom att veta vetenskapen och genom logik kan det utrönas att det ursprungliga medvetandet ”somnade in” för att aldrig igen vakna, men en kopia av det gjorde!
Det är sinnesförvrängande ironiskt att det enda vittnet som kunnat tänkas veta vad som hände är just medvetandet som ”somnade in”, dock är denne omöjlig att fråga eftersom det är i dåtiden och inget tidsresande, men hursomhelst oavsett, denne skulle ej kunna per definition uppleva/minnas sig avstanna.

I slutsats, personen väljandes igenomgå proceduren denna för att resa framåt i tiden och förhoppningsvis förlänga sitt liv, slutar vid frysningsstadiet för att aldrig uppleva någonting igen. Personen vaknandes upp är en intet anande identisk kopia.
Den ursprungliga personen ”gör en tjänst” till en framtida kopia av denne själv, samtidigt avslutandes sin egen existens i förtid.

Detta är lättare begripligt tittandes på filmen The 6th Day (Sjätte Dagen) med Arnold Schwarzenegger, mot slutet.

Ytterligare en bra liknelse, för oss datornördar, är att tänka på hur en dator startar (bootstrapping) från hård lagring, en session till en kontinuerlig process, båda interagerandes. Dra ur strömmen, processen slutar, all information som cirkulerade, utan att ha blivit skrivet till den hårda lagringen än, blir förlorad. Därtill, instansen körandes utgjord av de processerna, upphör ”uppleva” framtiden. Återställa strömmen och starta datorn ånyo kan bliva en bit-identisk session/instans/process (bortsett från klock-input och kanske uppstartsräknare), men uppenbarligen en separat kopia.

Varningen nu förstådd? Nu kanske du aldrig vill mörda din dator igen, hållandes den konstant körandes och/eller vara rädd att somna >;-)

Part 1 of … a few

One of my very first thoughts, almost 10 years ago, is about t idea of cryonic preservation, and t subsequent hope that future science will be able to successfully thaw and resuscitate back to life.
https://en.wikipedia.org/wiki/Cryonics

Assume this would be possible. Let’s now look at it from a physics perspective.
Assume that whatever makes up your mind/consciousness/memories is t neural hardware, how it’s connected, architecture/topology, and the strength of these connections. But while your consciousness is ongoing, there are also signals constantly on their way traveling on t hardware, interacting with it, changing it e.g. recording memories.

Now what happens when cryopreserved/frozen is that t signaling activity is stopped. This is distinct from from being “frozen in place”, to continue when thawed. Any current thought/processes of the mind are gone. Only the hardware storage remains.
T very key assumption with this whole cryonics concept is, that given hardware is thawed intact, t signaling can be started up to t same state as before freezing, because by assumption it would be determined by t hardware. (I would personally agree with this being possible, given hardware can actually be preserved through t process, example people laying lifeless in cold water for 1-2h being resuscitated.)
But two things are clearly evident; A: that some information goes lost when stopping t continuous reaction (assuming there’s a delay to store). And much more importantly B: the previously uninterruptedly continuous consciousness does make a stop. Even if upon restart, very similar processes continue with assumedly some of t last time lost, not getting stored into hardware memory.

Now comes t really interesting part.
Imagine t perspective of t preservee. It’s like falling asleep and waking again. And of course hen would feel like henself, like nothing special happened, all memories are still there (except maybe for t very last, oh just my guess, ~1-60 seconds).
Now imagine t perspective of an observer, that additionally knows t subject and hen’s behavior (e.g. from video recordings). Based on how t newly revived preservee behaves, there’s no indication whatsoever of not being t same person.

There is no empirical test one can do, no witness one can ask, to ascertain t single most critical and central detail to t whole cryonics concept.
Only by knowing t science and through using logic can it be deduced that t original consciousness that “went to sleep” never woke up again, but a copy of hen did!
It is mindbendingly ironic that t only witness that could know what happened is the consciousness that “fell asleep”, but hen is impossible to ask since that’s in t past and no time travel, but regardless, hen couldn’t by definition experience/remember itself stopping.

In conclusion, t person choosing to undergo this procedure to travel forward into time and hopefully extend ones life, ends at the freezing step to never experience anything again. T person who wakes up is an identical copy none t wiser.
T original person “does a favor” to a future copy of henself, at t same time as ending one’s existence prematurely.

This becomes easier to grasp watching t film The 6th Day with Arnold Schwarzenegger, towards t end.

Another good analogy, for us computer nerds, is thinking of how a computer boots, from hard storage, a session into a continuous process, both interacting. Pull t plug, process stops, whatever info that was circulating, without being written to hard storage yet, is lost. Plus, t instance running being made up by those processes stops “experiencing” t future.
Restoring power and booting t computer anew can be a session/instance/process bit-identical (save for clock-input and maybe boot-counter), but plainly obvious a separate copy.

Warning understood now? Now you might never want to murder your computer again, keeping it constantly running and/or be afraid of falling asleep >;-)