Gamla spel är inte lika roliga och häftiga som man upplevde de förr.

brukar ibland köra igenom total annihilation vilket jag tycker är lika bra än idag, kul belöning förr i tiden när man fick en bild enbart men riktigt nostalgiskt, spelas även flitigt med ett par vänner på lan, kraftigt moddat med unit och mappacks såklart.

Tiberan sun har den absolut härligaste atmosfären i ett spel och är lika magiskt att titta och lyssna på då som nu tycker jag.

När det däremot gäller andra typer av spel, speciellt fps spel såsom fallaout new vegas så suger det att inte ha en sprint knapp och mycket annat är även klumpigt.

Vissa spel åldras som fint vin medan andra inte gör det helt klart.

Du kan ju testa den inofficiella pc motorn.
https://www.shipofharkinian.com/

Måste säga att WoW classic faktiskt höll måttet väldigt bra även 2021 (2020?) när det släpptes, det bjöd på många roliga timmar men hänger mycket på vad man hittar för folk att spela med.

Också testat lite gamla PS1-spel, gran turismo, destruktionen derby och Metal Gear Solid och det flyger fortfarande.

Kul att se att KKND nämns. Jag själv var en stor KKND nörd back in the day, Och tycker fortfarande att KKND 2 Krossfire känns modernt när man kör det. Speciellt efter att man kört ettan.

Och IV också.

Det finns "Evil Islands" DLC med en helt ny karaktär med egen historia.

Jag började spela sent 80-tal. För mig håller de flesta äldre spel faktiskt rätt bra. Typ Zelda 3 är lika underbart idag som då spelet lanserades. Tidiga 3D-spel fungerar oftast inte något vidare för mig, typ 3D spel på Playstation. Såg inte ens bra ut på den tiden men emulatorer i stil med Duckstation får äntligen dessa att se bra ut med. Typ jämför Gran Turismo på en gammal Playstation mot för med fixar i Duckstation. Natt och dag.

Överlag tycker jag dock spelen blivit bättre, mer innehåll och ofta mer genomarbetade titlar mot för förr. Men så är dagens spelmarknad väldigt olik den på 90-talet exempelvis. Nu gillar jag stora och djupa långspelade titlar men ärligt talat är det inte alltid lätt att lägga ner tiden att spela igenom dessa. Blir alltid en massa kompromisser. Skulle nog behöva 100 år till för att hinna igenom allt.

Gamla x-com 1 och 2 brukar spelas vart 5 år typ.
Nu senast har Zelda 1,2,3 och Zelda minish cap på Gameboy advance spelats. Kört igenom Mario 1 och 3 med.
Spelats via emulator på Samsung Fold 4 nu sista halvåret.

Du menar Lost in astral? Den översattes inte ens till engelska, finns inte att köpa någonstans. Tycker inte den räknas finns bara på ett språk vad jag vet, om ingen moddare har fixat det.

Nej 🤮

Att vissa tror att remasters som den som kom ut för Metroid Prime var likadan som år 2002 på gamecube visar bara att äldre spel ofta har ett bättre intryck i minnet oss folk än hur det faktiskt var när det begav sig.

För att ta en sak specifikt till Metroid Prime, att ha både kontrollen över kameran och spelkaraktärens rörelser på samma spak är inget spelutvecklare sysslar med numera av anledning i nya spel, och varför det finns alternativ till mer moderna kontrollinställningar i remastern.

Jag tyckte om conceptet att själva hjältet kunde slåss under striden och inte bara sitta på en häst och småspruta magin. Sedan tyckte jag om historier i spelet och music.

Exakt! BG 1 & 2 står sig fortfarande bland topp 10 all time greatest!

Det är verkligen blandat vad som håller och inte. Oklart om man verkligen får räkna det som gammalt iofs, men när jag spelade om Legend of Zelda: Twilight Princess för några år sedan tyckte jag det höll förvånansvärt bra för att vara lanserat 2006, och då främst till Wii vill jag minnas? Wii som konsol har däremot inte åldrats lika väl kan man ju konstatera.

Jag vill hävda att tomheten och backtrackingen är vad som gör det till vad det är. Man kände sig verkligen helt ensam och lost i en farlig och outforskad miljö. För sin tid var det också galet snyggt för att vara en konsolspel och atmosfären var på topp. Spelade genom det även på Wii när det kom i Metroi Prime-samlingen med widescreen-stöd. Dock gjorde freeaimingen det väldigt mycket lättare, på gott och ont.

Det är lite det jag saknar med gamla spel. Som "Kaffeofikaelika" skrev tidigare i tråden, idag är allt byggt enligt dopaminkicks-principer. Du skjuter inte insektsfienderna i Prime för att få loot eller ny gear. Du skjuter dem för att de ser dig som ett naturligt hot i deras miljö. Du vill överleva och ta dig vidare. Den naturliga faunan (och rymdpiraterna givetvis) står bara olyckligt nog i din väg. Jag behöver inte mer incitament än så. Att äntligen kunna öppna "den där tunneln" som eggat en sedan många timmar tidigare är i sig själva belöningen. Man får bara jobba lite för det och det är det som gör det värt och känns belönande.

Lyckas ett spel i sig kännas tillräckligt "äkta" så slukas jag upp av det. Då behövs inte progressionsystem eller lootboxar. De används enbart för att förhöja mediokra produkter med dopamiprinciper.

2:an är ett bra spel men där kände jag att miljöerna i sig var lite tråkiga. 3:an är riktigt bra och jag gillade verkligen kontrollen i det förutsatt att man satte valde advanced mode eller vad det hette med lägst deadzone, fungerade riktigt bra. 3:an är dock det lättaste av dem både vad gäller strider pga kontrollen samt själva progression vad gäller nya vapen, health och missletanks.
Men om du inte gillade 1:an kommer du troligen inte heller gilla övriga delar i serien då de har samma gameplay-design.

Gargoyles Quest till Gameboy plöjde jag många timmar och klarade ut flera gånger. Det vill jag inte testa idag för då kommer minnenas skimmer nog förvandlas till aska.