Hur är det att jobba med programmering?

Håller helt med izzie här. Finns platser där man kan programmera ensam också men då får man kanske leta lite.

Du kan ju gå någon onlinekurs på t.ex. Udemy och se vad du tycker om det.

Generellt sett, gillar man problemlösning i de flesta former så är chansen stor att man tycker om programmering.
Spelprogrammering är betydligt svårare att få jobb inom, inte nödvändigtvis du skulle tycka det är roligare jämfört med systemutveckling.

Som Izzie säger så är branschen relativt tolerant mot diverse diagnoser - dock tror jag det börjar bli ganska vanligt att de i vissa fall värderar social kompetens högre än den rena kompetensen som utvecklare. Men absolut kan du hamna på platser där du får minimalt med social kontakt, om det är vad du är ute efter. Men att vara duktig på att samarbeta är ofta en framgångsfaktor.

Personligen älskar jag mitt yrke som utvecklare - utmanande och jag längtar ofta efter nästa arbetsdag. Jag har själv spelat mycket spel i mina dagar, och kan nästan jämföra de två. Man kan totalt fastna i sin arbetsuppgift och få rejäla kickar när man löser något snyggt.

Talang, intelligens och kompetens kan trumfa rätt mycket. Anekdotiskt så hör man en del historier om programmerare som det funkar bra för att jobba på distans (gärna på nätterna) och löser kluriga problem de får tilldelade. Vi har minst en sådan bunden till det kontor som jag jobbar på (stort konsultbolag). Att hitta de jobben är nog dock en utmaning, speciellt om man har problem med att kommunicera hur man vill jobba.

Ju mer ensam man jobbar desto svårare blir det förstås att lösa rätt problem och lösa problemet på rätt sätt. I brist på input från andra så måste man ha mer förmåga till empati med dem som kommer använda systemet. Jag är inte säker på att autism är en framgångsfaktor i den situationen. Däremot önskar jag rätt ofta att mina kollegor haft en större benägenhet att göra saker färdigt, och där kan nog vilja att fokusera på en sak i taget vara en fördel, samtidigt som den svåra konsten ”good enough” måste bemästras.

Vilket ”nördigt” yrke du än väljer så kan det ändå vara en ingång till mer social kontakt. Problemlösning i grupp kan ändå vara lite kul, om det handlar om en problemtyp man tycker är intressant. Huvudsaken är att du satsar på det för att du tycker att det är kul, inte bara för att det är ett sätt att tjäna pengar. Som nämnts är det ganska enkelt att börja programmera på egen hand och få en känsla för om det är något man kan tänka sig att göra 40+ timmar i veckan året runt.

Det finns hur många olika utvecklararbeten som helst och det skiljer sig något otroligt. Från att i princip inte koda en enda rad, bara ha en massa möten om olika sakerna hela dagen och anteckna.
Detta till att jobba helt ensamt med ett eget projekt, man kan vara totalt ensam och sälja spel på google och Apple store till deras mobiltelefoner.

Det som jag ser lite hinder är följande mening:
Har haft tankar på att börja lära mig koda men vet inte om det är för mig.
Nu vet jag inte hur gammal du är. Men många med olika problem som du nämnde har lyckas med programmering för att de har ett brinnande intresse av programmering och de inte riktigt kan sluta koda. De började med programmering långt innan de funderade på om de skulle kunna jobba med detta.

Ju äldre du är, ju svårare är situationen. Är du runt 15år, så börja koda på fritiden och bara känn för det, du märker hur det går. Är du över 30år, så är det många år vid datorn utan att ha funderat på att programmera och då är det svårare.
Det är för övrigt samma sak med de flesta saker som är lätta att utföra och man har alla saker man behöver. De som blir bra löpare, kock, tecknare etc brukar ha problem att inte utföra sin hobby.

Generellt skulle jag påstå att de flesta utvecklarjobb i sverige är stressade. Man ska prestera mycket och det är gnäll från alla håll.

*edit*
Mitt råd är börja programmera oavsett om du tänker jobba med det eller inte. Förutom att det är roligt och bra på alla sätt så upptäcker du hur lätt du har för det. Det finns väldigt många jobb idag där man inte är anställd som utvecklare, men man har stor nytta av att kunna koda något.

En annan fråga är hur få ordning på ens liv när det gäller arbetsmarknaden. Ju äldre man är, ju snabbare åtgärd bör man göra. (bortsett från när man nämner sig pension) Så är man 15år, då har man gott om tid.
Är man arbetslös just nu och man ser åren går, ja då får man vara mer fokuserad. Kanske gå en YH utbildning eller något?
Det finns YH utbildningar som man kan plugga på distans och mer för sig själv. Att tänka på är att det är ändå bra att ha lite kontakt och öva på det.

Måste man vara expert på matte? Jag är bra på enklare matte och huvudräkning av plus minus gånger och delat men när det kommer till krångliga formler man måste komma ihåg tappar jag intresset direkt.

När jag läste statistik gillade jag problemlösningen i statistiken men de direkta mattekurserna man behövde gå klarade jag inte för hade 0 intresse att lära mig vektorer och matriser och grejer.

Provade lite Python från youtube tutorial och var rätt skoj men hört att om man ska gå utbildning är det mycket matte och hatar alla form av matte som inte är sådant man kan göra i huvudet.

När jag fick min asperger diagnos så fick jag väldigt högt IQ på just matte och logik men hatar ändå matte i skolan. Kanske det varit annorlunda om jag inte gick samhäll men mitt intresse var historia och filosofi som inte leder till mycket jobb.

Jag är sådan att jag kan spendera oändligt med tid djupdyka i ett ämne som är intressant men om jag inte tycker något är intressant ger jag upp fort eller gör absoluta minimalt jag måste.

Det beror på vad du arbetar med. Skriver du spelmotorer så måste du ha koll på matematiken, men arbetar du med andra system så kanske det inte är lika viktigt. Systemutveckling handlar i mycket större grad om just problemlösning, och just problemlösning i statistik är nog väldigt passande.

Man behöver definitivt inte vara expert på matematik som en systemutvecklare. För min del är det nästan ingen matematik alls. Det är mest krav på logiskt tänkande och att kunna se den "större bilden". Dvs vara duktig på att abstrahera ut saker i mindre byggstenar som inte har ett stort beroende av varandra och därav är lätta att återanvända i många olika scenarion. Och självklart - skriva läsbar kod, vilket är det absolut viktigaste av allt.

Hur ser en genomsnittlig dag ut:
Sitter antingen hemma eller åker in till kontoret.
Om jag har en pågående uppgift så sätter jag mig oftast direkt med koden. Kan ha varit så att jag funderat ut lösningen under kvällen som jag vill testa direkt, eller så behöver jag läsa igenom vad jag höll på med dagen innan.
Daily stand up kl9, vi kör nu mer att vi snabbt går igenom alla uppgifter som någon startat med som inte är klara ännu.
Efter det har jag oftast hela dagen på mig att jobba, vi kan jobba hur vi vill så länge vi jobbar in all tid, så kan åka och handla på dagen t.ex. och jobba in tiden senare.
Men ibland har vi en del möten under dagen.

Hur ser jobbet ut:
Jag arbetar hårdvarunära med C, så det hjälper att kunna elekronik mer än matte. Det hjälper att kunna diskutera med andra men det är absolut inte något krav att behöva vara nära kompis med alla. Men har man svårt att gå fram till någon och fråga vid problem så är det kanske inte så bra.

Idag är det nog väldigt vanligt med "agilt arbetssätt" inom företag vilket innebär att man som utvecklare också har mycket kontakt med andra, exempelvis projektledare, produktägare, kravställare, arkitekter, testare och allt vad det heter.

Jag jobbar som kravställare för "tjänstesidan" och uppskattar väldigt mycket att ha dialog med utvecklare och testare medans jag gör kravställningen. Med det sagt vet jag inte om det är till någon nackdel för dig, det går att sköta kontakten i ordnade former men att kunna föra en dialog är enligt mig viktigt som systemutvecklare.

Desto fler/längre beslutskedjor i processen med en given kund, ju längre tid innan man faktiskt får sätta sig ner och börja koda fram (test)prototyper? När det gäller kunder så har jag av tidigare erfarenhet lärt mig att en jobbig kund aldrig är värd pengarna. De må sitta på mina framtida pengar, men de ska inte äga min självkänsla samtidigt för den är ovärderlig imho.

Mvh,
WKL.

Proto-vaddåförnågot? Projektet ska vara klart om fyra månader (sista Augusti, men ingen tänkte på att det brukar vara semester varje år, så i praktiken tre månader). Projektet tar 2000 mantimmar, men budgeten är 1000 timmar, ingen har förstås gjort ett estimat baserat på vad som behöver göras. Det är helt naturligt, eftersom vad som behöver göras är i princip okänt och har bara pratats om, det finns max några Powerpointar och några kladdiga minnesanteckningar.

Resurstilldelningen är baserad på hur många personer som sitter på bänken (det är inte de mest begåvade), inte när pengarna tar slut (för fort) eller hur mycket som ska göras (för få utvecklare för att klara deadline). Det blir till att lägga några manveckor på krismöten och omplanering när det blir tydligt.

”Planeringen” är genomförd av någon projektledare, chef eller ”arkitekt” som inte har skrivit kod någonsin eller i alla fall de senaste 15 åren - och inte har en aning om vilka arbetsuppgifter som faktiskt för ett IT-projekt framåt. Var glad att det åtminstone inte var en säljare som försökte tänka.

Att skaffa fram test- och driftmiljöer samt konton och licenser till rätt utvecklare har ledtider på minst en månad och den på beställarsidan som kan göra det har tidig semester i år… Beställaren har för övrigt inte tid (eller kompetens för den delen) att hjälpa till med till exempel krav- och lösningsdiskussioner. Lösningen måste så klart uppfylla alla relevanta juridiska krav och interna policies. Nej, vi har inte dokumenterat vilka de är, arbetsgruppen som ska ta fram det är klara till jul. Glöm inte att halva arbetsflödet ska kunna genomföras i ett system som vi ska upphandla nästa år.

Tvåveckorssprintar. Skicka ut ett mail med inbjudan till sprintdemo och beskriv vad ni ska visa om två veckor.

</sarkasm>

Allt ovan är självupplevt, dock inte i ett och samma projekt. Och du har helt rätt inställning - det finns ingen anledning att ägna sig åt Mission Impossible.

De egenskaper du besitter är perfekta för programmering. Känner ett par som är i samma situation som dig och alla är insnöade inom programmering, datasäkerhet eller nätverk.

Som många nämner finns de sociala aspekter också, går ju inte att undvika oavsett jobb men finns ju många arbetsplatser som har projektledare inom programmering som tar hand om möten och sen ett par deepkodare som sköter tasken sen. Tycker det blir lite för nedgroddat, sånt kommer ändå förändras från år till år hur arbetsplatser vill jobba

Vad vi kan se nu generellt är ju att de som får gå oftast har en mer projektledarroll medans de som besitter rena programmeringskunskaper och orkar nöta kod 8+ dagar blir kvar.

Så kör på hoppas du gillar det osv

Det som krävs från matematiken är bools algebra. Den finns i varje program och även specarna innehåller den matematikdelen.
Övriga delar från matematik beror mer på vilket område som man ska lösa problemen på. Kan vara inget också.
Det som är bra att kunna är det problem som systemen är avsedda att lösa.

Tid som krävs får du ta fram då det är klart vad systemet ska göra. De som ingår är det bara att sätta lämpliga inkörningsfaktorer på. Konton (antar att det är uppföljningen av tid) är samma för alla med en lämplig underindelning. Den får den ansvarige sätta upp.
Vad har licenser med utveckling att göra ?
Du behöver fokusera mer på vilka bra bitar som finns och inte på de problem som kan dyka upp, du kommer inte att orka igenom ens mindre jobb.

Varför har inte utvecklarna bidragit till att ta fram estimat, lösningsförslag och arkitektur för projektet? Kan det vara så att det är enklare att gnälla i efterhand än att ta sitt eget ansvar för projekthelheten?

Vanligtvis för att innan detta projekt sattes igång så hade en fullt upp med att slutföra föregående release.