Ursprungligen inskrivet av [-Pale-]
Okey, om jag förstår rätt så kommer dom bara att stråla i bröstet på mig. Och halsen.
Och jag klarar mig utan hår på bröstet. Men inte utan på huvet.
Jag får någe som heter Esucos, iaf när jag är hemma. Dom första dagarna efter gifterna så mådde iaf jag ganska illa. Och dom funkar någorlunda. Jag har iaf inte spytt och så.
Men att få cellgifterna känns ju typ inte. Så då behöver man inge smärtstillande.
Men jag har gjort 2st operationer. En när dom tog en "Prov bit" eftersom att dom efter flera gånger misslyckats med att få fram vilken sort det va. Och så nu när dom opererade in dosan.
Båda gångerna så sa jag "Ge mig massor och lite till", och fan vad bra man mår när dom ger än morfinet. Men jag antar att jag ska passa mig. Har hör att folk blir beroende utav det. Så det är väll inte allt för bra att spruta i sig allt för mycket.
Nä, jag har försökt att undvika så mycket jättegott som möjligt.
Men nu när jag är hemma har jag proppat i mig massa gott. Och mycket.
Så jävla skönt när aptiten kommer tillbaka.
Har haft ganska dålig sen jag fick veta att jag hade cancer. Mennu börjar jag må bätre.
Och ser det mer positivt. Är inte lika rädd och så. I början va jag riktigt nödig.
Problemet med strålning är det dödar! Det är bara gjort för att döda och det dödar nått fruktansvärt.
Allt som är inom strålområdet kommer att dö. Vissa funktioner återuppbyggs av kroppen, andra inte. Jag blev inte strålad i bröstet så jag vet inte riktigt vad du kommer att lida av.
Mig strålade dom rakt på magen, ryggen och sidorna. Min tumör satt i ländryggen, kota L4.
Min mage pajade p.g.a. det under den tiden, typ 3.5 veckor konstant. Jag åt ingen fast föda under tiden.
All hårväxt är borta i det området. Jag blev laktosallergiker! Sen blev jag infertil, dock vet läkarna inte (som vanligt) om det var p.g.a. cellgifter eller strålning.
Lite längre fram kommer de antagligen fråga om du vill lägga upp lite sperma på bank. GÖR DET! Spara upp så många rör du orkar, runka som en tok!
Du kommer ångra dig som fan annars.
Illamåendet finns alltid i samband med cellgifter. Men jag tyckte att det var mer smutt att må illa utan mat som kunde komma upp än att ha magen fylld. Dock så ska Esucos slappna av spyreflexerna eller nått sånt. Jag föredrog Zofran, mår du illa så att få prova alla mediciner. Det kostar inget så prova på tills du hittar det som passar dig.
Utnyttja morfin tillgången nu när du kan Blir du beroende så får du hjälp mot det. Och om du skulle bli det så kommer du aldrig få tag på morfin på gatan Och du kommer aldrig mer vilja se en nål så det är lugnt
Alla är vi olika och vi hanterar situtionen olika. Vissa mår bra av att prata med föräldrar, shrinks eller polare. Testa det du vill. För mig så hängde jag mest med polarna och alla andra fick ta en kölapp. Jag rättfärdigade massa prylinköp med att, vad jag har ju cancer
Det är inte så mycket att vara rädd för. Problemet med cancer är inte att de inte får ihjäl tumören, för den dödar dom. Oroa dig inte över det, problemet är att du kanske stryker med på kuppen. Läkarna är som cowboys med sina cellgifter och strålapparater.
Nej, inte riktigt så illa Men risken är att den sprider sig. Men du verkar ha haft tur och fått diagnos i ett tidigt stadium.
Men en ångest grej när allt är över är kontrollerna efteråt.
Skaffa vänner på sjukan, för du kommer att åka in och ut ett par år efter att blivit frisk.
Och vad du än gör, bli inte ovän med MR-röntgen grabbarna. Det är inge kul att ligga i röret en enda minut längre än nödvändigt.
Ja, jag finns här. Det är bara att fråga på. Det kommer gå bra
