Hur många invandrare klarar vi att ta emot som det ser ut nu?

Är det sant så går det att bevisa - precis ALLT under det upploppet är 100% garanterat filmat med mobilkamera - och då har polisen gjort fel. Polisen har rätt att slå folk på käften om det behövs, de har inte rätt att förolämpa. Det må vara begripligt att poliser också blir arga när de provoceras, men det vore oprofessionellt att häva ur sig sånt där - särskilt som polisen också vet att de 100% garanterat filmas.

Och finns det inga bevis är det bara snack och grundlösa beskyllningar.

Och det har du källa med siffror på då antar jag.

Nej jag gissar bara, det är förstås möjligt att asylsökande äter upp pengarna men det känns mer sannolikt att de åker ut i ekonomin och utsätts för samma behandling av staten som alla andras pengar (Moms, Arbetsgivaravgift, Skatter osv)

Men det är ju inte egentligen asylsökarnas fel utan migraitonsverket och dom högt uppsatta som fattar besluten?
Här finns det Statistik http://www.migrationsverket.se/info/5206.html verkar vara många
från Syrien som ökat kraftigt. hur ser det ut där borta?
Jag tror det saknas kompetens och verksamhet för behandling av folk som kommer från utsatta länder och allt fler fina svenska områden blir till ockuperad invadrartätort.

Vad händer i Syrien? http://www.proletaren.se/tema/vad-hander-i-syrien

Vet inte riktigt vad du syftar på.

Shogun-r du förtjänar att bli avhumaniserad.

"Oberoende x" är inte per automatik e tillförlitlig källa. Det är rätt tröttsamt att du idogt gräver fram invandringsrelaterade exempel men skippar de som gäller samhället i stort, misslyckade projekt är nämligen inte invandringen förunnat.

Vi klarar invandring så länge det inte blir för segregerat, invandrare kan också få nog och dom som blir utsatta.

Är det inte en smart ide att minska invandringen till problem samhällen? Eller peka invandringen bort från våra segregerade/parallella samhällen? Låt dom som kommit få en chans åt minstånde.

Hrhr varför kan vi inte göra båda? om du nu håller med om att det ena inte utesluter det andra.

Jag vill inte göra båda eftersom det är slöseri med pengar att ge bidrag till folk som inte vill vara en del av samhället.

Vilka är de som inte vill vara en del av samhället men tar emot bidrag? Kan du vänligen kvantifiera den mängden, för som det låter nu, verkar du tro att alla/eller en stor del av invandrarna som får bidrag inte vill vara en del av samhället. Vad baserar du det på? Vad ska vi göra med svenskarna som inte vill vara en del av samhället, men som vill ta emot bidrag?

Gränsen har passerat för längesen. Kolla på vad som händer i Stockholm. Ni kan inte blunda mer.

Vilken gräns har passerat? Hur vet du att den har passerat? I vilka termer kollar du? Ett gäng ungdomar avgör inte en hel nations integrations/invandrings politik när de utgör en sån liten del av invandringen. Du får ta och titta på helheten min vän.

Alla som bott i Sverige i över 2år som inte kan svenska, har inget jobb pga av lathet att inte vilja lära sig svenska och som aldrig betalat skatt.

Skillnaden mellan invandrare och svenskar generellt sett när det gäller bidrag är att svenskar betalar skatt och haft någon form av inkomst och därför bidragit med något

Ja, men hur många är det nu som är i den situation du beskriver? Var har du fått idén om att alla som invandrar till Sverige inte lär sig språket och inte jobbar?

Åk till förorten är mitt tips. Och nej, det gäller inte alla. Men något är ju galet, inser vem som helst.

Kan i och för sig bara prata om min förort. Men något är allvarligt fel.

Alltså Shogun-r. Du har nu gnällt över din bostadssituation lite för länge tycker jag. Varför gör du inte som vi andra och flyttar från den problematiska förorten. Jag gjorde det och bor nu i ett mycket trevligt OCH multikulturellt område. Det är inte svårt. Bara att skaffa ordentligt jobb och sen köpa en bostad. Om du inte kan få ihop till de 15% som banken kräver så är det ju bara att låna av föräldrarna. Så sluta klaga nu och flytta. Det är ju liksom ingen som hindrar dig.

Har varit i många förorter. Finns många fel där som man borde titta över. Och jag kan förstå att för dig som bor i en förort, att man är närmare där det är problem och därmed lättare påverkas att tycka att det är någons fel, när i det stora hela inte bara är individernas fel, utan det är en hel ond cirkel som är igång med många faktorer som påverkar. Visst, är det enkelt att dras med när folk säger, och man tänker ibland själv, "jaha de får allting serverat på silverfat, de är otacksamma, jag står här och sliter medan de inte gör ett skit och ändå får de bidrag, och att sedan höra SD's förklaringar om essäns och kultursnacket kan första gången låta som sanning om man inte gräver djupare. Eller att som de här ungdomarna/männen som håller på och bränner saker, ge de stryk, ge de hårdare straff så att de känner av det, otacksamma är de idioterna etc". Visst, det är min första tanke när man hör om sådant som händer(inte om SD för jag delar inte deras ideologi, men det andra). Men om man verkligen börjar tänka igenom det, varför beter sig folk så och man tänker själv hur man var när man var ung och hur lätt man påverkades av andra, hur man inte alls visade lika mycket tacksamhet/respekt till sina föräldrar, till samhället, tror alla vandaliserade någonting nån gång säkert under sin uppväxt, till skolan(allt klagande på skolmaten, på lärarna, på att de skulle skälla på en när man bara snackade skit under lektionerna, hur vissa lärare var för stränga, hur vissa lärare var dåliga när de i själva verket försökte så gott de kunde och felet var barnen, inte lärarna etc), och det är först när man blir äldre som man börjar förstå sådana saker och uppskatta det, detta är i princip hur alla ungdomar/tonåringar är i Sverige, oavsett ens etnicitet. Som tur är växer många barn/tonåringar upp i en normal familj men det finns också en hel de som inte gör det, som inte kan luta sig tillbaka på sin familj som stöd, som inte har de där morföräldarna som de åker på besök till, som inte har 2 utbildade föräldrar som kan förklara saker för en, som kan vara förebild, som kan dra en i rätt riktning och det är dessa ungdomar som nu gör väsen av sig, alla andra invandrare som hade tur, gör inte det.

Och då om vi tänker tillbaka på hur man var som tonåring, allt det där klagandet, all den där otacksamheten som man hade som ung, då är det inte svårt att se hur man kan styras bort mot den sämre skaran. När är barnet inte längre barn och har hunnit skaffa sig en bra bild av världen och samhället runt sig att det kan inse vad den borde göra och vad den inte borde göra? Kan man skylla på ett barn som är 10 år gammalt och ser de runt sig förstöra, och dras då in i dåliga grupper pga grupptryck? Nej, det är fortfarande ett barn skulle många säga, det kan inte göra rätt väl än. Kan den se det när den är 12 år gammal och när den inte får stöd eller uppfostran hemifrån? Fortfarande skulle många säga nej, när den är 14, 16 år gammal och har redan 6 år av dåliga förbindelser med äldre som har gått i deras fotspår. Sen innan man vet ordet är dessa människor 18, 20 år gammal och har begått sina brott och är på fel spår av livet. Om man tänker igenom allt det här, så kan man se att man är faktiskt inte ansvarig bara själv för hur man blir, utan mycket beror på vem dina föräldrar var, i vilken ort du växte upp i, i vilken skola du gick, vilken social krets du var predefined att tillhöra osv. Och självklart, vad du har för gener, men detta är oberoende av ens etnicitet, utan är mer från individ till individ. Vissa födds i precis samma förutsättningar, men blir olika personer pga olika gener. Notera, jag ursäktar ingenting av skadogörelsen som görs, utan försöker förklara och visa på att saker och tänk beror inte bara på en själv, man är så mycket formad av sin omgivning att man ska ha det i åtanke. Jag tycker att vägen fram är förståelse och att därifrån söka hur man ska lösa problemen.

Och personer med utomeuropeiska namn blir liksom inte inkallade till arbetsintervju. Trots att de skickar bättre arbetsansökan än svennen. Varför påstår jag det? Jo för att studier har gjorts om detta i Sverige. Den jag kommer och tänka på först och främst är

2008:5 Har Mohammed och Sabina samma chans att få jobb som Sven och Kerstin?
http://www.su.se/sulcis/forskning/forskningsomraden/ojamlika-...

Men eftersom vi är på Sweclockers så kommer någon att gnälla om att alla variabler är inte med. Och mitt svar på det är att ta med de variabler du önskar och försök mäta det sociala livet och producera något bättre själv. Lycka till

Du ser inget problem i de tendenserna? Och det är inte man. Det är en person med utomeuropeisk namn som måste söka dubbelt så många jobb.
Svensson får söka 1 jobb för att bli kallad till 1 intervju.
Ahmed får söka 2 jobb för att bli kallad till 1 intervju.
Båda har samma erfarenhet.
Du bollade med siffrorna tidigare. Förklara gärna varför studien uppvisar sånt resultat som den gjorde. Jag är väldigt nyfiken på din åsikt.
(Och nej! Det här handlar inte om att finna en exakt sanning eller något konstant vara. Det tillhör naturvetenskapen. Det här är det töntiga samhällsvetenskapliga vi diskuterar).

Men kära du, hur vet du detta?
Av alla jobb jag har haft (jobbar inom hantverkar branschen) så har det inte spelat någon roll om vilket ursprung personen har.

Finns inget samband? Man kan absolut inte finna några tendenser?

CV:t som skickades ut i undersökningen skilde sig åt på en punkt. Det var namnet. Eller diskuterar du något helt annat nu?

Vi diskuterar en undersökning. Jag har länkat till en sammanfattning lite längre ner. Det är inte jag som vet något

Jag själv har jobbat en hel del med rekrytering och för mig var det så att all tid som jag spenderade på att rekrytera var extremt lite värt. Varenda minut som jag spenderade i onödan får jag varje vecka stå till svars för.

Resultatet av detta är att jag gallrar supersnabbt, det allra minsta negativa om personen inte har en unik kompetens leder till att dennas ansökan går raka vägen till papperskorgen. Hänvisar någon till arbetserfarenhet i något mindre land, ja inte tusan har jag tid att ringa och kontrollera detta.
Skulle personen hänvisa till säg jobbat i japan, så skulle jag inte ens då mer än i extremfall (extremt duktig person) låta personen gå vidare. För som sagt, varenda minut som jag spenderar på jobbansökningar får jag personligen stå till svars för.
Anställer jag (e.g. min chef) fel person, så får jag personligen stå ansvar för om jag rekommenderade fel person.

Som många inom IT så har jag dock fått order att kvinnliga arbete behövs fler och då syftar jag på lite mer teknisk kunnande kvinnor, inte att lära någon någon gröngöling från Chalmers.

Så vad vill jag ha sagt, jo att jag inte alls tycker det är konstigt att fördelningen kring vilka som får komma på intervju är skev. Däremot har jag på varenda mässa kraftigt imponerat mig på utbytesstudenter, men jag tror att det finns en kulturell skillnad i hur man säljer sig.
En vanlig svensk student, ja den framhäver sig inte alls och jag kan undra ibland om jag har gått fel och kommit in på ett gymnasium.