Seagates HAMR-hårddiskar startar på 32 terabyte

Skulle de kosta 8000kr vid lansering lär de sälja bra direkt om de inte har en massa barnsjukdomar.
De måste inte vara billigare än dagens diskar för de ger ju en stor fördel bara genom att vara större per enhet vilket sparar plats, troligen sänker ljudnivån och sparar energi.

Naturligtvis är det trevligt om de blir billigare men samma pris gör dem ändå mycket intressanta för diskar tar plats att lagra.

Om du har bara öppnat diskar i den lägsta kapacitets-klassen för respektive chassie-modellen så kan det vara att det bara har 1 läshuvud - tex. om du köper en dagens 500 GB 2.5" snurrdisk så är det sannolikt bara en läshuvud medans köper du 1TB modell ur samma serie så är det 2 läshuvuden, och köper du en 5TB så är det 10 läshuvuden (och 5 skivor)

en läshuvud kostar typ 50:- i tillverkning så kan man spara det så gör man det.

Ja kolla att välja 1TB lagring.
+2500kr.

För ca ~ 2500kr får man
1st 1TB M.2 NVME PCI-E Gen 4 SSD
+
2st 1TB SATA 2.5 SSD

Man får alltså 3st 1TB SSD till PC för priset det kostar att få 1TB på Mac.
Dessutom på Mac räknas det som en uppgradering från 512GB till 1TB.
Så egentligen är det bara 512GB man får för priset av 3TB PC SSD.

Även om man bygger en dator/server med mer fokus på masslagring än snabblagring så är det ändå klart rimligt att ändå ha minst 1st SSD i datorn eftersom man kan få en lite bättre 1TB SSD under 2000kr och en mer budget 1TB SSD under tusenlappen.

Då kan man åtminstone ha OS och lite andra saker på en SSD och inte behöver ha det på samma volym som masslagringen.

För dessa hårddiskar lär väl knappast komma i 2.5" format och de bärbara som har plats för 3.5" HDD är väl modeller som är så gamla att de var innan SATA och stöd för hårddiskar med TB kapacitet.
Så då handlar det ändå om stationära datorer som får dessa diskar.

Oja, jag har ingen som helst tvekan om att de kommer att sälja bra, och då primärt till datacenter/företag.

För entusiaster som jagar pris/TB lär det dock dröja ett par år innan de är överkomliga - det var det jag menade.

Flera diskar ökar kostnaden för det man kopplar in diskarna i och böket att behöva ha flera diskar så färre diskar för lika många TByte är intressant även om disken i sig inte är billigare så kan totalpriset bli lägre.

Det verkar stå rätt i sökresultaten men sedan fel på själva produktsidan, intressant.

Läsarmen på en hårddisk kan ju inte gå hur snabbt som helst.

Vill du ha högre hastighet så är det SSD:er som gäller.

Man kan ju stoppa in flera diskar i en och samma hårddisk och då även få fler läsarmar.

https://www.tomshardware.com/news/western-digital-unveils-dua...
https://www.tomshardware.com/news/20tb-hdd-production-ramping...

Och på så sätt öka hastigheten.

Men det finns ju en gräns gällande utrymme.

Så småningom så kommer man till gränsen att man är nere på atomnivå. Men redan innan dess börjar kvanteffekter och kosmisk strålning komma in och ställa till elände.

Kan vara spännande vad framtiden ger när det gäller lagringstekniker.

En 3.5" hårddisk har dragit ungefär samma effekt i snart årtionden i området 4.5 - 6 Watt när den arbetar och får man in dubbel kapacitet på samma chassie-storlek och energiförbrukning så är effektförbrukningen per TB data halverad.

Molnlagringsstjänster som blackblaze så är det orsak nog för att byta stora uppsättningar diskar till de med dubbel kapacitet för samma mängd elströmsförbrukning då elström i USA är en stor kostnad och på nivåer där våra elräkningar vintertid fortfarande anses billiga.

SSD/NVMe drar förvisso nästan ingen ström när dessa inte arbetar - men arbetar de konstant så kan dess strömförbrukning vida överstiga snurrdiskar räknat per TB. - det ser man också på dagens NVMe där kylflänsarna blir allt högre på de högpresterande varianterna

När det gällde att värma hett på liten yta som i HAMR-diskar så har vi en förebild på det i avseende optiska diskar och tex DVD+RW så värmdes sällsynta jordartsmetal-legeringen upp till nära 500 grader C när den skulle växla mellan amoft (svart) och metallisk kristallin struktur (reflekterande) - det på plastbärare (polycarbonat) och skulle hålla för minst 10000 cykler (kan ha varit mer). nu var förvisso metallagret omslutet av mycket tunt lager av glas på var sida innan plasten och det är troligen orsaken till att de visat sig ha mycket lång hållbarhet utan dataförlust över tiden i torrare klimat, mycket bättre än de vanliga dye-skivorna där man brände vitt (krackelerande plast av värmen) eller plastångbubblor av laserns värme i lagret [1].

Fläcken som värms vid HAMR är bara promille eller ännu mindre så stor som den i DVD+RW, några hundra atomer djup och och en utsträckning som kan räknas i någon eller ett par 10 nm i diameter (växlingarna mellan S/N/S/N... i magnetspåret är idag betydligt mindre än 10 nm-band idag)

Om nu värmeslitage av antalet skrivcykler skulle vara ett problem så får man använda samma etablerade teknik med FTL och wearlevling som man har på flashmedia och att då skriva 1000 ggr på samma fläck på en 32 TB stor disk kommer att ta en stund.

[1] naturen vill alltid minimera ytors area vilket innebär att på eftergivlig material som kan krypa/forma om sig med tiden att krakelering formar om sig till färre och större sprickor på samma sätt som nysnö omvandlar sig till is-snö och avlånga ångblåsor som skapats av lasern i lacklagret försöker göra sig rundare och därmed kortare - och avläsningslagoritmer DVD-läsaren som inte räknar med det rent timing-mässigt börja läsa av datat med allt mer fel med tiden.

Q-Bit lagring?

Skall man ha server för datalagring på snurrdisk så är det förvisso vettigt med en eller 2 SSD som OS-disk, men det som räknas är massor av RAM - inget slår RAM i hastighet med vettiga OS som buffrar med olika prioritet som tex. att metadatat för filsystemen finns i stort sett som helhet inom RAM för snabba sökningar av tex. filnamn, ofta återkommande inläsning etc.

Visst SSD-cache finns förvisso men med dom kommer det en risk som inte är trevlig om de bestämmer sig för att gå sönder och man använder write-back mode, och med write-trough för överlevnad av en SSD-haveri så försvinner en del av iden med SSD-cache..

Sony hade också ett format som hette MiniDisc

Jag har inte haft MiniDisc själv.
Men de skulle väl vara ganska pålitliga?

det är i grunden samma teknik men deras version behövde en magnetfält på 'smältan' och senare avläsning för att det skulle fungera rätt medan de senare CD-RW och fortsättningen DVD-RW och BL-RE klarade sig utan magnetfält.

Början på CD-RW fick man också köra raderingen på hela skivan i en separat session medans senare brännare kontrollerade man lasern så pass bra att man kunde bestämma om det skulle vara amorft eller kristallisk struktur vid bränningen oavsett hur det var innan med gammal data.

Minidisk-spelare med inspelning var ljusår bättre i inspelning än det mesta i bärbar kassettbandinspelning som var tillgänglig på konsumentnivå vid den tiden och åtm. den jag hade så hade man jobbat en del på dess ingångar att de skulle vara lågbrusiga.

idag är det samma problem att lagring och ADC kan ha hög upplösning med många bitar men systemet begränsas ändå av hur bra ingångsstegen och mixern i datorn jobbade och höll undan störningar från kraftförsörjning mm. - dvs knappt alls på typiska ADC integrerade på moderkort och laptop.

som inspelningsmaskin idag få man nog gå upp i nära studioklass-prylar för samma kvalitet och störningsfrihet som minidisk på den tiden erbjöd till konsumentpris.

Hur mycket har man egentligen som är VIKTIGT? Jag gick igenom mina mängder av lagrad data och kom fram till att väldigt mycket var O-viktigt. Det stora problemet med långtidslagring/arkivering handlar om hårdvara och mjukvarukompatibilitet. För media som ljud/film/bild handlar det om codecs, inte ovanligt att de som för inte så värst länge sedan vanligen användes nu saknar stöd i operativet, och därmed i bästa kan tillföras, men som ofta saknas och kommer innebära att filerna därmed betraktas som korrupta. Vad gäller hårdvara så har stora viktiga arkiv "försvunnit" pga av att hårvara saknats för avläsning, eller i bästa fall kunnat avläsas medelst att det återfunnits hårdvara hos entusiaster eller rent av på soptippar. Jag kom fram till att mina viktiga data klart ryms på ett antal Bluray-skivor (MDISC), och jag har ett antal enheter som kan läsa/skriva på dessa. Detta fungerar därmed så länge det finns SATA i datorer, men vem vet hur länge det kommer vara så???

Ja, Jag tänkte skriva något liknande.
Man har mycket data. All data är inte lika mycket värd att kosta på dyr backup av backup för.

en vecka?
snarare 4 veckor om det är en 90 TB raid. Garanterat dör en till disk vid rebuild.

De får gärna skicka över ett par stycken

Linus Tech Tips har nu hittat ett hem för dessa diskar.

Inget garanterat - men större sannolikhet att något kan hända under några dygns synkning än om det är en radda diskar med 300 GByte som skall synkas i en process som kanske är klar på en eller ett par timmar. Men det är klart, är alla diskar inom raiden redan +50000 timmar gamla så kan man inte förutsätta att de har lika låg felutfalls-sannolikhet som när disken är 5000 timmar gammal (förbi början av badkarkurvan då nya diskar har också större sannolikhet för felutfall de första tusen timmarna än efterföljande drifttid)

Har man också intelligentare RAID-struktur än just sektorspegling på lägsta nivå och bara synka den faktiskt lagrade datamängden så minskar disklasten betydligt vid en återställning och tillåts denna utsträckning vara över längre tid och lägre antal sökningar per tid för att ytterligare minska disklasten på eventuell vek disk så har man större chans att få återställningen felfri.

Det har kraxats olyckskorpar om RAID-återställning sedan diskarna har varit typ 1 GByte stora så fort det kommer en ny serie diskar som är typ dubbelt stora - visst, det finns de som har haft otur i samband med en RAID-återställning men inte i den alarmerande takt som olyckskorparna kraxat.

Dessutom alla som har minsta självbevarelsedrift av sina data, har någon form av backup på sina data att ta till om RAID-systemet havererar.

RAID är ingen backup ensam - men kan vara en medlem i en backupstrategi tillsammans med andra lagringar.

Förr i tiden gjorde man bandbackupper och hade strategier som Tower of hanoi i kassetthanteringen så att de skulle slitas så optimalt som möjligt och också möjlighet att kunna gå tillbaka till äldre uppsättningar som inte var för utdaterade om de senaste backupperna var odugliga för att man hade en ransomware som lurkat ett tid och filerna egentligen krypterade sedan några veckor tillbaka där en simpel roterande backup av en bunt kassetter kunde fått alla sina backupper med den krypterade versionen av filer och alla friska original förstörda/överskrivna.

Förr så förutsatte man att lagring kunde gå sönder och hade backupstrategier - men idag förutsätter många att backup är någon annans problem (tex. man tror att sin molnlagringstjänst löser det - gratis, och inte ens kontrollerat detta) och den dagen det skiter sig så visade det sig att det är inte någon annan som har tagit bollen...

Jag hoppas du förstår att SSDs utvecklar sin värme på en otroligt mycket mindre yta än en HDD samt saknar metallchassit, och att det inte är ett tecken på högre energiförbrukning än HDDs.

Påståendet att en NVMe-disk kan ha mycket högre effekt/TB stämmer förvisso ändå.

980 PRO 500 GB drar 3.5 W i snitt vid kopiering (upp till 5.51 W). En HDD på 22 TB skulle därmed behöva dra 154 W i snitt för att gå jämnt ut, drar de mindre så är HDD effektivare.

Man får nog ta in överföringshastiget i den kalkylen om den ska ha någon mening, d.v.s. hur länge behöver respektive enhet vara aktiv för att läsa/skriva en given datamängd.

Och då får man nog också skilja mellan att läsa och skriva till en SSD/NVMe både i avseende snabbhet och effektutveckling och i hur långa sekvenser den klarar per gång innan den tappar mycket i hastighet...

Jag är inte särskilt imponerad av en SSD/NVMe av modern sort med SLC-cache när man skall skriva tillbaka en diskimage till dem och finner att en snurrdisk hänger med i att mata data när man skrivit förbi de första 25-50 GB när SLC-cachen tar slut och sedan värmetrottlingen av NVMe sänker farten ytterligare och datatakten är runt 80 MB/s resten av skrivningen... - det går fortar att skriva mot en laptop-snurrdisk...

nu pratar jag om NVMe som typiskt sitter i 'märkesdatorer' och laptop på företag och när man tex lägger tillbaka en tidigare tagen diskimage...

SSD/NVMe har bra prestanda i burst-skrivning och i söktider - men vid kontinuerlig skrivning i > 200 MB/s takt timme efter timme - nej... äldre SSD med MLC-minne klarar det klart bättre än dagens konsument SSD/NVMe där man bytt hastighet och predikerbar konstant skrivtakt mot storlek

- nu finns det förvisso industri/server versioner av SSD/NVMe också med RAM-cache och MLC-minne - men det är inte dessa jag råkar på...