Snabbtest: Livet med vikbar telefon

Med de två nysläppta mobiltelefonerna Samsung Galaxy Z Fold 5 och Z Flip 5 som mina primära telefoner har jag under ett par veckors tid genomfört ett experiment. Det är dags att släppa sargen och ta reda på huruvida gräset är grönare på den vikbara sidan.

Efter min tid med de båda har jag en hel del åsikter. Kortfattat är det två telefoner som är lika lyxiga som dom är dyra, lika frustrerande som imponerande. Oavsett vad jag förväntade mig i början av testperioden har jag i efterhand fler positiva intryck än negativa.

Mobiltelefoner med vikbara skärmar är inte längre en nyhet. Det har gått flera år och flera generationer sedan de första modellerna såg dagens ljus. Jag har alltid haft inställningen att trots att tekniken onekligen är fascinerande så har inte nyttan varit uppenbar.

Svårigheterna med att kunna motivera varför jag behöver en vikbar telefon samtidigt som tekniken har känts alldeles för tidig i sitt utvecklingsstadium har gjort att jag helt enkelt aldrig har provat.

Design som både känns och är dyr

Designmässigt är det två riktiga läckerbitar. Framförallt blev jag särskilt fäst vid hur Z Flip 5 känns och ligger i handen. Materialvalen gör att den känns otroligt premium. Jag ska dock inte sticka under stol med att den övervägande delen högblanka ytor gör att jag är livrädd för att tappa eller repa de båda.

Med denna femte iteration av vikbara skärmar är det dock svårt att inte bli imponerad över hur snävt gångjärnen stängs och hur tight hela paketet känns när de är hopvikta. Z Flip 5 känns nästan som en mobil från ungdomen när det var vikbara telefoner av annan typ som gällde. Den passar perfekt i innerfickan på jackan och det är nästan så att jag glömmer bort att den är där.

Med storebror Z Fold 5 är det på förekommen anledning en mer konventionell formfaktor när den är ihopvikt. Förvisso är den något tjockare och mer avlång än min vanliga Iphone men den gör sig inte markant mer uppmärksam på dess existens när den ligger i framfickan på jeansen.

När de båda två viks upp är det dock två något annorlunda upplevelser från vad jag är van vid. Z Flip 5 är mest lik en vanlig telefon av de båda men den upplevs otroligt mager i handen när jag använder den.

Inte till den nivån att den känns för smal men den är påtagligt tunn. Kombinerat med något mer tung i ovankant på grund av kameraplaceringen är det en vanesak att lära sig att balansera den i handen.

Z Fold 5 känns bokstavligt talat som att hålla en halv surfplatta i handen. Den är dock tillräckligt lätt för att hålla i ena handen men det är påtagligt mycket skärm som skall balanseras mellan fingrarna.

Kortfattat känns de båda som en väl avvägd kompromiss mellan design och funktion. Dock behöver jag första dagarna vänja hjärnan och muskelminnet hur jag ska hålla dem för att balansen i handen ska bli rätt.

Rent designmässigt är de båda två väldigt estetiskt tilltalande. Materialen känns lyxiga och det känns tillfredställande att vika upp och stänga dem. Samsung har lyckats skapa en upplevelse som signalerar premium hela vägen från kartong till ficka.

Smarta och dumma

När det kommer till att faktiskt använda telefonerna måste jag jag först och främst gnälla en liten sekund på något som inte är direkt relaterat till att telefonerna är vikbara. Första uppstarten och konfigurationsprocessen är under all kritik. När konton och inställningar görs vid första uppstarten svarar jag "skip" på frågorna om jag vill flytta datan från min gamla telefon och konfigurera Samsung Pay. När jag sedan är inne i telefonen får jag sedan ytterligare frågor om jag vill fullfölja konfigurationen där den upprepar samma frågor. Detta sker ungefär tre gånger och är hyfsat irriterande.

Det som däremot gör mig galen är det faktum att de har två appbutiker direkt ur kartong där telefonen alltså vill uppdatera runt 40 stycken appar direkt vid första uppstart. Att detta inte är en bakgrundsprocess som sker automatiskt under konfigurationen är för mig en gåta.

Nog om operativsystemets egenheter, istället är frågan hur det faktiskt är att använda telefoner med den unika formfaktorn till vardags.

Med avstamp i Z Flip 5 bjuds det på en upplevelse som är både konventionellt och inte. Där den verkligen särskiljer sig är på den extra höjden som kommer väl till pass när man scrollar forum eller andra appar på väg till jobbet. Generellt är intrycket att det mesta fungerar som förväntat, förutom det faktum att den extra skärmytan på höjden är oväntat användbar. Det ska sägas att jag inte känner mig mer produktiv med Z Flip 5. Tvärtom är det en telefon som känns gjord med fokus på underhållning och vardagsbruk.

Den är rolig att använda och det klagomål jag egentligen har är att den inte är optimal för att titta på video med. Jag konsumerar en del video på mobilen och det mesta innehållet är i bildförhållandet 16:9 vilket inte direkt gör sig väl på Z Flip:s 22:9-skärm. Sen ska det sägas att jag på förhand tänkte att vecket i mitten av skärmen skulle störa mig är så inte fallet alls. Jag glömmer bort att det är där efter ungefär en dag.

Skärmen på utsidan av höljet när telefonen är stängd är stor och fin. Tyvärr använder jag den knappt. Visst kan man lägga till olika moduler för att får kalender och dylikt på den skärmen men det är mer bekvämt än väldigt användbart. Det är en kul telefon och formfaktorn gör mig väldigt förtjust i hur kompakt den är.

Multi-tasking på riktigt

Vänder vi blicken mot Z Fold 5 är det en helt annan historia. Om Flip är en telefon som kräver relativt lite omprogrammering av hjärnan för att använda är Fold det motsatta. Till att börja med är det inte bara väldigt mycket mer skärmyta att nyttja, det är ett helt annat bildförhållande än vad jag är van vid att använda med händerna.

På förhand var min tanke att möjligheten för att använda split screen eller flera fönster samtidigt var en gimmick. I efterhand är min upplevelse dock att det nästan är ett krav för att få ut en så trevlig upplevelse som möjligt. Börjar vi änden med vad som blir en sämre upplevelse med den stora skärmen är mitt vardagssurfande ett bra exempel.

Eftersom att allting blir större och mobilsidor generellt inte är så välanpassade för det breda bildförhållandet blir många element på diverse hemsidor fullkomligt enorma. Det är inte helt ovanligt att rubriker och bilder på diverse artiklar täcker nästan hela den disponibla ytan. Samma sak är resultatet i appar där man scrollar genom ett flöde. En bild eller text tar upp nästan hela skärmen och det är inter alltid en superbra upplevelse.

Det kvarstår fortfarande viss problematik med att inte alla applikationer går att fortsätta använda på den yttre skärmen när man påbörjat användandet på den inre skärmen. Till exempel är den musiktjänst jag använder Apple Music. Har jag startat den och börjat använda den på insidan för att sedan vika ihop telefonen kan jag inte plocka upp den för att snabbt byta spellista eller album på utsidan. Istället måste jag stänga av applikationen och starta den igen på den yttre skärmen. Detta ligger såklart mest på apputvecklaren men det är likväl en störig egenhet.

Ska vi istället rikta blicken mot det som är positivt finns det många saker att nämna. Det primära är kanske just hur den enorma skärmytan möjliggör produktivitet på ett helt annat sätt. Jag har tidigare inte använt mobilen för särskilt mycket jobbrelaterat förutom att skriva mail eller svara på meddelanden.

Med Fold blir det dock betydligt enklare att köra dubbla fönster eller till och med skriva eller redigera text på språng. Att köra Slack i delad skärm med mail-klienten är helt enkelt väldigt praktiskt och hanteringen av flikar i webbläsaren är mycket enklare och mer överskådligt än vad jag upplevt tidigare.

Produktivitet i all ära men det som är den mest överraskande positiva aspekten med Z Fold 5 är ändå hur trevlig den är vid videokonsumtion. Skärmen är stor, skarp och ljusstark och det blir helt enkelt väldigt mycket yta.

Det praktiska i praktiken

Jag har inte gjort några mätningar av hastighet eller batteritid men kortfattat går det att säga att det inte är några större anmärkningar. Skärmarna är som sagt skarpa och ljusstarka och den adaptiva uppdateringsfrekvensen fungerar väl. Varför Samsung envisas med att ha färgläget "Vivid" som förvalt direkt ur kartong är märkligt då färgerna är så mättade att det ser riktigt taskigt ut.

Systemkretsen Snapdragon 8 Gen 2 är rapp och hanterar allt jag vill utan större problem, även mängden primärminne känns som att det är tillräckligt. Jag upplever ytterst få tillfällen där det känns som att det inte finns tillräckligt med beräkningskraft. Batteritiden är inte heller särskilt anmärkningsvärd, det räcker för en normal dag i mitt fall och det finns en del över när jag ska gå och lägga mig.

Z Flip 5 känns som att den har något kortare än storebror men i mitt fall är det sällan något som får mig orolig. Efter de första dagarna har telefonen "lärt sig" mitt beteende och hur jag använder den för att på så vis optimera batteritiden och det fungerar väl.

Kamerorna är bra, inte det bästa jag sett men helt klart godkända. Det som sticker ut här mest är stabiliseringen vid handhållen video med Z Fold 5, det är riktigt imponerande hur stabilt det blir även när jag till exempel filmar husdjur som rör på sig. Stillbild och video på det stora hela är av bra kvalitet utan att jag känner att det är revolutionerande. Jämfört mot andra relativt moderna telefoner befinner de sig på en nivå som är det jag hade räknat med.

Revolution eller kul grej?

För att försöka knyta ihop säcken och sammanfatta vad jag tycker kan vi börja i änden med prislappen. De modellerna vi fick testa är båda bestyckade med 512 GB intern lagring och Z Flip 5 har en prislapp på 15 490 kronor medan storebror Z Fold 5 ligger på 23 490 kronor.

Det är såklart väldigt väldigt dyrt, det finns inte något sätt att komma runt det med motivering att de ersätter andra enheter. Väljer du att lägga pengarna på en telefon i prisklassen 15 000 är du förmodligen väl medveten om att du betalar för en premium-enhet som gör mer än dina basala behov.

Betalar du över 20 000 kronor är det för att du verkligen vill ha just den enheten. I fallet Z Fold 5 är det en telefon jag inte kommer att rekommendera till gemene spekulant som behöver en ny telefon. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte insett varför formfaktorn fortsätter att leva och frodas.

Hybriden mellan en nästintill desktop och konventionell mobil-miljö är något att bli förtjust i. Det finns så klart negativa aspekter och appar som inte är utvecklade med skärmen i åtanke. För mig är dock de positiva aspekterna något som väger upp för de frågetecken jag har.

Z Flip 5 är en intressant mobil på många sätt och blir förmodligen den som jag skulle kunna rekommendera till de flesta. Prislappen är hög men den riktar sig också mot den som redan är på jakt efter en mobil i den här prisnivån.

Där vikbarheten i Fold möjliggör en mer produktiv bruksmiljö medför vikbarheten hos Flip istället inga direkta praktiska vinster mer än att den är väldigt kompakt. Den har allt du kan förvänta dig hos ett flaggskepp och är stor när det behövs och liten när du vill det.

Kommer jag nu att helhjärtat gå över till en vikbar Androidtelefon? Det är faktiskt inte omöjligt. De här två veckorna har varit en upplevelse som lämnar mersmak, men de har också fått mig att återigen inse att gräset inte alltid är grönare på andra sidan. Ibland när jag använder någon av de båda vikbara Samsung-syskonen önskar jag att dom gjorde något som Iphone gör och vice versa.

Jag har blivit frustrerad, glad och överraskad av Samsungs två nykomlingar och jag har fler positiva intryck än negativa. Kanske kommer jag lära mig själv att leva med egenheterna hos operativsystemet, oavsett om så är fallet eller ej låter jag mitt SIM-kort sitta kvar i Galaxy Z Fold 5 en liten stund till.