Det är en gråmulen onsdag i december, men trots kylig vind och regntunga skyar, strålar värmen från Musikhjälpens glasbur på Gamla torget i Norrköping. Samtidigt pulserar tonerna från någon gammal Avril Lavigne-dänga från högtalarna. Bakom glaset står Brita Zackari, Anis Don Demina och Kodjo Akolor, som är inhoppare för förkylda Oscar Zia.
Musikhjälpen anordnas i år för tolfte gången och är ett koncept som innebär att artister, musik och välkända profiler agerar nav för alla engagemang och insamlingar som samlar in pengar till en bättre värld. Även i år är temat ett viktigt sådant, nämligen en värld utan barnarbete. Upplägget innebär 144 timmar av direktsänd underhållning, både genom bild och radio. Förstnämnda flödar genom TV, SVT Play och Duo-appen, medan P3 är kanalen för radiobiten.
Musikhjälpen med ett kunnigt gäng bakom spakarna
För att driva ett sådant projekt dag som natt i en vecka och på en plats långt från TV- och radiohusets trygga vrå, krävs spännande lösningar och mycket teknik. SweClockers fick hänga med bakom kulisserna och prata med Fredric Tirheden och Tobbe Andersson, som är teknikansvariga för SVT respektive SR. Duon har flera år av Musikhjälpen i bagaget och därför stenkoll på detaljerna.
Fredric Tirheden (till vänster) och Torbjörn "Tobbe" Andersson, två fullblodsproffs som rattar Musikhjälpen.
Utåt sett fungerar Musikhjälpen som ett väloljat maskineri, och så är också fallet bakom kulisserna. I ett gäng byggbaracker bakom den välkända glasburen huserar den tillfälliga TV- och radiostationen, som byggs upp från grunden på en vecka. De två bolagen bakom produktionen brukar vanligtvis inte arbeta så tätt tillsammans, varför just Musikhjälpen är lite extra speciell. De radiovana programledarna i buren märker det kanske främst genom att de inte längre måste agera både ljudtekniker och programledare.
Direktsändningen måste rulla utan avbrott och alla aspekter är flexibla och snabba, varför hela produktionen om cirka 100 personer jobbar i dessa lokaler. Kontrollrummet har ungefär 13 poster som är bemannade dygnet runt och detta med 3 eller 4 skift per post. Ytterligare ett gäng, som arbetar med att arrangera musikspellistorna och nå ut på sociala medier, sitter i närheten. "Väldigt slimmat egentligen, med tanke på hur mycket TV och radio vi gör", förklarar Fredric.
Minimal fördröjning en nyckel
För att nå ut till omvärlden tar allt material vägen via TV-huset i Stockholm och detta via dubbla linor svart fiber och det är således främst ljusets hastighet som begränsar hur snabbt materialet dyker upp i rutan. Ljudet som går ut i radio processas i totalt någon sekund och går sedan samma väg, varför den som följer de direktsända kanalerna bara ligger några sekunder efter verkligheten. Webbsändningen har dock lite större fördröjning.
Utanför buren sker allt från is- och motorsågsskulptering till boxningsträning och Star Wars-entusiaster.
Tobbe och Fredric understryker att direktresponsen är extra viktig för Musikhjälpen, där det handlar om att engagera och interagera med engagerade människor. De snabba puckarna är en del i det, medan möjligheten att vara med via videolänk och Duo-appen är en annan. Därtill finns "Röda rutan" i bild, som kommenterar och snackar med och om tittare och musiken. Bakom rutan finns en dedikerad plats i kontrollrummet.
Flexibiliteten är också viktig för att fånga upp och hålla liv i engagemanget, samt för att greppa guldkornen. Därför är det uppskrivna schemat inte satt i sten, för att lämna plats åt det som kräver mer tid, och täcka upp för det som inte behöver lika mycket. En effekt av det är exempelvis att artisterna kan få några enstaka minuter för soundcheck – väldigt bra, tycker Tobbe: "Om alla ska tycka till om ljudet kommer det aldrig igång". Ljudet körs analogt på plats, för att det blir bäst så och helt enkelt är smidigare att kontrollera.
Arduino och Raspberry Pi viktiga komponenter
Musikhjälpen är en tid på året då idéer flödar bakom kulisserna, och flexibiliteten och kompetensen på plats öppnar dörrar för att testa nya saker. Tobbe beskriver hur de vid ett tidigare år ville se hur programledaren använder kontrolldonen i buren, och för detta ändamål monterades helt enkelt en liten kamera upp i taket. Ett annat experiment var en smidig och billig ljudmätare, som byggdes av en Raspberry Pi. Experiment och anpassningar av det grafiska är dock det som görs mest under en sändningsvecka, och det växer således fram lösningar från år till år – Musikhjälpen blir lätt till en utvecklings-site.
Raspberry Pi och Arduino är en fascinerande stor del bakom Musikhjälpens teknik, vilket värmer ett nördhjärta. De enkla produkterna har dels en kvalitet som är svår att hitta hos professionell utrustning tillverkad i små serier, dels oändliga möjligheter att skräddarsy funktionaliteten som önskat. Arduino används för att automatisera processor som att trådlöst synkronisera aktiv kamera och tally-lampan som visar att den är aktiv, medan Raspberry Pi till exempel kombineras med en egentillverkad HAT och ett bra ljudkort, för att spela in ljud i fält.
Då har vi fått vår egen proffsnivå, för just nivåer med konsumentprylar är problematiskt. När det gäller ljud har vi rent elektriskt en annan nivå på saker än vad konsumenter har och det duger inte till oss, för att det blir för mycket störningar. Visuellt och datorkraft är det ingen skillnad. – Tobbe
Runt 3 500 kronor är priset för en egentillverkad, Raspberry Pi-baserad lösning som utan problem kan ersätta en kommersiell produkt för 50 000 kronor. Resultatet duger gott och väl till det mesta.
Redundans och konsumentprylar i härlig blandning
De två traditionellt hobbyinriktade produkterna har vidare fördelen att de är otroligt snabbstartade, vilket inte kan sägas om professionell utrustning som switchar. Om sistnämnda måste startas om är risken att sändningen måste stoppas, vilket inte är ett alternativ på Musikhjälpen. Här kommer redundansen in i bilden, där all kritisk utrustning strömmatas genom batteribanker (UPS). Som nämnt är den svarta fibern också redundant genom två trådar.
UPS-reserven är tillräcklig för att hinna felsöka och leta efter lösningar, men det finns en övre gräns eftersom generatorer inte är en del av den redundanta planen. Teknikens framsteg har dock gjort situationen bättre, eftersom UPS-enheterna har mycket hög verkningsgrad, samtidigt som teknik och belysning inte är lika strömtörstigt nu för tiden. Strömanvändningen klassar dock in som "mycket", men vid kylig väderlek är värmen en av de största strömtjuvarna.
Finns det mer teknik bakom kulisserna, som också kan finnas hemma hos varje teknikentusiast? Absolut! Elgato-produkten Streamdeck används i hög grad i både kontrollrummet och annan produktion, medan namnkunniga Mac Mini är del i videoproduktionsflödet. Dessa flankeras dock av mindre konsumentorienterade fiberlösningar, som skyfflar runt bild mellan kontrollrummets olika stationer. Det som lämnar den temporära TV-stationen är 1080i-signaler i 50 bilder per sekund.
Planera i detalj och anpassa längs vägen
För att lyckas med konststycket att sammanställa en TV- och radiostation på bara en vecka krävs en hel del planering, men anpassningar på plats och de stora proportionerna gör att det inte går att planera i detalj. Fredrics timmar bakom de rackskåp – som innehåller kabeländar och den viktiga elektroniken – är många, och det gäller att ha stenkoll på vad som finns i andra änden av en kabel. Fredric förklarar att det är svårt att svara på exakt hur många meter kabel som ligger bakom Musikhjälpen, men det är snarare mängd än längd som är det imponerande.
Det är vår arbetsplats i fjortondagar, så det går inte bara att koppla in en strömsladd för att det är kul. Allt måste dokumenteras och läggas prydligt, och det tar tid. – Tobbe
Utrustningen som krävs på radiosidan, som är dedikerad Musikhjälpen och med över 10 år på nacken.
En del av baksidan för SVT-segmentet visar de fiberingångar som mottar och skickar bild.
Framsidan är mer städad och blandar köpt hårdvara med egna delar där Arduino spelar en viktig roll.
För den oinvigde ser det en aning rörigt ut bakom rackskåpen, men allt fungerar och det finns inte någon anledning till att arbeta med kabelstammar och liknande, eftersom det bara handlar om en veckas användning och för att tiden till att montera alltsammans är högst begränsad. Genom att inte krångla till det, tar det under 10 timmar att demontera kalaset när det är dags. Också på radiosidan av den lilla serverhallen är kablaget påtagligt, men här finns också Musikhjälpens enda dedikerade hårdvara. Alla andra delar samlas ihop och skingras inför och efter den årliga tillställningen.
I kontrollrummet
I kontrollrummet finns roller som bildingenjör, grafiker och "Röda rutan", som tillsammans väljer vad som ska visas och när. För detta finns 40 videokällor in, där hälften är kameror av olika slag. Den vägg som består av videoströmmar från tittare är också ett viktigt element som sammanställs live och skickas vidare till en stor skärm i glasburen.
En förändring som tack vare utveckling är möjlig när det kommer till kamerorna, är att ta klivet ned från de proffsgrejer som traditionellt hört TV-till. Genom att gå över till prosumer-segmentet är det möjligt att spara pengar, göra fler produktioner och ha fler kameror på plats. På torget och handhållet i buren används exempelvis Sony FX3, som kliver ned många hundra tusen i pris. Fredric förklarar att bildkvaliteten fortfarande är jättebra, och det gäller även stora delar av konsumentsegmentet, alltså snäppet under prosumer-klass.
Konsumentprylar kräver alltid att man ska bygga på andra prylar för att få det att fungera, så det kan nästan bli lika stort. Det man upptäckt är dock att det bildmässigt är bra kvalitet i produkterna som görs, men det fallerar på det byggmässiga och går sönder för snabbt. Vissa saker tummar man inte på, som nätverk – det ska bara lira. – Fredric
PTZ och handhållet fångat i samma bild från glasburens insida.
De kameror som finns fast monterade i buren är diskreta motoriserade PTZ-varianter (Pan/tilt-kamera) fästa i taket, som helt kan styras från kontrollrummet för att fånga de bästa vinklarna. Även handhållna kameror från både buren och torget utanför kan adderas till videoflödet. Automatiska inslag för att visa grafik och presentera låtlistor ackompanjerar det manuella arbetet, medan programledarna i buren har möjlighet att lägga in ljud och bild för applåder och "klirr-i-kassan" med ett enkelt knapptryck.
Automatik genomsyrar många aspekter och det skyfflas hela tiden metadata mellan radio- och TV-biten, där exempelvis spellistor från förstnämnda alltid syns i bild hos den senare. Det hör inte till vanligheterna med sådan interaktion. Interaktionen är inte den mest avancerade, men alla delar måste fungera hela sändningen. De automatiserade delarna underlättar arbetet i kontrollrummet ordentligt och ännu ett exempel är att minska antalet knapptryck för att styra rätt PTZ-kamera, där Arduino-script står för magin.
Avslutning
De tekniska lösningar som ligger bakom den omtyckta, traditionsenliga sändningen är i grunden inte väsensskilda från det som används vid andra TV-sändningar, och SVT gör många sändningar från andra platser än TV-huset. Därmed finns de prylar som krävs även för Musikhjälpen i SVT:s förråd, men den stora skillnaden med Musikhjälpen är just att det mesta görs på plats och därför är tekniken på plats viktigare.
Undertecknad kan inte annat än förundras över produktionens bredd med en rad olika kompetenser och lösningar inblandade, för att allt ska rulla oavbrutet i 144 timmar oavsett vad som inträffar. Därtill är det extra roligt att SVT och SR har högt i tak för egna uppfinningar och att arbetet och produktionen hela tiden kan förbättras genom det. Stort tack för besöket bakom kulisserna!
