Intel Core i7-8720HQ med sex kärnor för bärbara datorer hittar ut på webben

Intressant att den nya får lägre boost-clock. Det signalerar att även Intel inser att singeltrådad råprestanda kanske inte är högst upp på allas önskelista längre. Det är verkligen omrört i grytan nu kan man säga.

Intel kunde ju istället kört på 2C4T med högre boost och fått samma TDP men som sagt... Det rör sig mer mot multitrådat nu.

Borde den inte heta 8720HH? Alltid trott att Q i ex 7700HQ stod för Quad då borde det ju bli H för Hexa.

H-serien är designad mot en väldigt specifik nisch: mobil desktop. H-serien är bara vettig om förväntad arbetslast består i hög CPU-last under lång tid.

Vad man borde notera är hur lite man sänkt basfrekvensen trots samma TDP och 6 i stället för 4 kärnor. Är helt enkelt fallet 100 % last under lång tid som är optimeringspunkt här.

För den stora massan drar inte i7-8650U bara mindre ström (är en 15W TDP CPU), den är även snabbare i de flesta fall (som är relevant för den typiske PC-användaren) tack vare sin max-turbo på 4,2 GHz. Normalfallet för de flesta är inte 100 % last under väldigt lång tid, det är korta perioder med CPU-last och dessa vill man klara av på minimal tid då det påverkar hur "rappt" systemet känns.

Gissa varför U-serien prioriteras över H-serien. Och gissa även varför U-serien prioriterar högsta möjliga burst-frekvens, trots att det handlar om en låg TDP krets och det rent teoretiskt är mer effektivt att köra lägre frekvens under lägre tid (det om man ignorerar upplevelsen i interaktiva applikationer och ignorerar statiskt strömförbrukning, a.k.a. läckström).

Den dag enkeltrådprestanda kan ersättas med flera långsammare kärnor är x86 en död plattform. MEN Tror inte Intel eller AMD behöver vara speciellt nervösa, den dagen lär aldrig inträffa för interaktiva applikationer, däremot kan ARM-nissarna komma ikapp även på prestanda per tråd (Apple är redan ikapp)...

När har Intel följt något namnschema överhuvudtaget?

Det är inte alls sant, den vanligaste arbetsuppgiften för en typisk är att reagera på någon form av input från användaren. Om inte detta sker "omedelbart" (är allt från någon enstaka millisekund upp till ett par hundratals millisekunder beroende på uppgift) så påverkas upplevelsen klart negativt, det "laggar".

En optimal CPU för interaktiva laster är exakt de kretsar som Intel och på senare tid även Apple lyckats skapa, kretsar med högsta möjliga enkeltrådprestanda (interaktiva laster har i normalt i det närmaste noll skalning med kärnor).

Att vi haft sådan väldigt utveckling av CPU-prestanda både på bärbara datorer samt på andra bärbara enheter som telefoner och pekplattor beror väldigt mycket på att en perfekt mjuk känsla kräver väldigt mycket CPU-kraft. Det är inte 100 % CPU under flera minuter utan det är väldigt mycket CPU-kraft fast under en tidsrymd som klart understiger en sekund i stöten. Detta ger både bättre batteritid ("race-to-sleep", kretsen kan snabbare power-gate:a sig så läckströmmen når noll) samt bättre upplevelse.

Att köra en modern webbläsare är faktiskt rätt krävande. Inte sett till MFLOPS eller liknande, men det kräver mycket för att ge en perfekt mjuk upplevelse (massor med kraft under väldigt kort tid). Här har x86 fortfarande ett försprång mot ARM. Apple skulle helt kunna radera detta om de ville (d.v.s. om de designade en 15 W TDP krets av sin nuvarande CPU) men övriga ARM-tillverkare har en bit kvar.

På serversidan finns nu två ARM-designer som är monolitiska 48-kärnorskretsar. Dessa matchar ungefär dagens toppresterande x86 kretsar sett till prestanda per CPU-tråd (ingen av ARM-kretsarna har SMT så är en CPU-tråd per fysisk kärna) i saker som skalar perfekt med CPU-kärnor. Man gör detta med ca 2/3 av kretsytan och ca 50-75 % av TDP (och ett väsentligt lägre pris, typ halva mot AMDs motsvarighet som i sin tur är klart billigare än Intels).

Monolitiska kretsar har en rad fördelar över MCM, enda nackdelen är att det i något läge blir för dyrt då utbytet av hela kretsar blir allt för lågt. Dessa 48-kärnors ARM kretsar tar endast ~400 mm^2 kretsytan, trots x86-server-storlek på cache och trots 6-kanalers RAM-buss. Ska man ha väldigt många kärnor är det en rejäl fördel att slippa allt x86-junk, båda dessa ARM-serverkretsar dumpar också 32-bitars stöd (32-bitars ARM är på många sätt ett minst lika stort härke som x86, fast på andra sätt).

Problemet är att även servers har gott om fall där man måste ha rejäl enkeltrådprestanda och där är fortfarande x86 kretsarna i klar ledning. Dock är programvaran ett mindre problem då allt mer hamnar i molnet och i molnet är Windows uppstickaren medan Linux (och till mindre del andra *NIXar) är normen.

Intel gör väldigt mycket på programvarusidan, vilket är en fördel för deras kisel (kisel utan programvarustöd är i praktiken värdelöst). Men ARM har fattat galoppen här och även ARM (d.v.s. gamla ARM-holdings) lägger också väldigt mycket resurser på att polera programvaran.

Så spår ingen omedelbar x86-död, ARM har ju sina egna problem som t.ex. att mikroarkitekturen helt kontrolleras av ett enda företag (x86 är i alla fall utspridd på två st). Finns i.o.f.s. en växande irritation mot detta och ett motdrag som börjar få lite fart (bl.a. Samsung, Qualcomm, Nvidia och Google backar detta), RISC-V.