Skrivet av Factorial112:
tvivlar jag på... jag var nio år när det hände & efter att ha läst om det i tidningarna förstod jag bättre än ingenjörerna i kontrollrummet, det verkar lite långsökt
dom stressade vid testet & alla ingenjörerna, sa att en viss effekt måste nås, annars finns risken att den exploderar pga ångan inte släpps ut till turbinerna & ett övertryck bildas i reaktorn... men han som bestämde hade kontakter i partiet, han klättrade i stegen i karriären, de som inte gjorde som han sa åkte ut ur kontrollrummet, med ev. repressalier
i själva verket åkte flera ingenjörer ut & de som fanns kvar vågade inget annat än att hålla med, risken fanns att det kunde gå åt helvete, men man hoppades att det skulle gå naturligtvis...
hur kan man hålla reaktorn hemlig när personalen jobbar med den varje dag, dessutom fick brandmännen varning om att de bör ha skaffat de barn de vill ha, samt dom fick en hög ersättning (jämfört med vanlig)?
däremot trodde ingen att det var så farligt, tills man insåg att locket blåsts av (200 ton), och hela skyddsapparaten (grafiten också flugit i luften)
det kvittar vilket kärnkraftverk i hela världen, om det gått så här långt finns inga manualer om vad som man ska göra...
jämför med Fukushima som var betrodd som säker (visserligen BWR, men ändå) PWR som vi har i Sverige på Ringhals anses säkrare, med nackdelen att reaktorvattnet är under dubbelt så högt tryck jämfört med BoilingWaterReactor
PWR - Pressurized Water Reactor - håller reaktorvattnet under högt tryck, med temp på över 300° & genom en värmeväxlare förångas vattnet som går till turbinerna, med fördelen att i stort sett ingen radioaktivitet uppmäts i turbinhallen.
BoilingWaterReactor har ett slutet system där en viss nivå måste hållas, för att reaktorn inte ska skena... plockar man då inte ut tillräckligt med ånga, kan härden överhettas & det är sällan bra
långt inlägg, men har jobbat med säkerhet inom kärnkraft
det största problemet vi står för i framtiden är var vi ska göra av med förbrukat bränsle, det finns ännu ingen bra lösning & nya kraftverk byggs årligen...
Nu var det inte reaktorn man hållit hemlig utan de risker som fanns med reaktorkonstruktionen. EN RBMK reaktor har en effektkoefficient som under vissa förhållanden påverkas mycket kraftigt av voidkoefficienten, som vid de förhållanden man skapade vid testtillfället. Voidkoefficienten varierar från negativ till kraftigt positiv. Härden är mycket stor vilket gör att reaktiviteten i en del av härden lokalt kan avvika kraftigt och man hade med anläggningens instrumentering inte möjlighet att upptäcka att reaktiviteten i reaktorns undre del börjat öka kraftigt. Man hade förvisso gått ut med information om att reaktiviteten kunde öka när styrstavarna skjuts in i härden (något som upptäcktes vid Ignalina 1983) men man hade även sagt att detta skulle åtgärdas, vilket det aldrig gjordes. Det var därför som IAEA ändrade sina slutsatser om Chernobyl så de släppte rapporten INSAG-7 1992.
RBMK har heller inte en fullständig reaktorinneslutning likt västerländska reaktorkonstruktioner, helt utan inneslutning är den dock inte. Den inneslutning som finns kan dock enbart hantera brott på två bränslekanaler samtidigt. Går fler än så sönder så kan inte ånga evakueras till bubblarpoolerna tillräckligt snabbt och man får en tryckuppbyggnad i reaktorn. När väl den 2000 ton tunga övre biologiska skölden lyfter så kommer samtliga bränslekanaler gå sönder, då dessa är sammansvetsade.
Varför du sedan blandar in lättvattenreaktorer i denna diskussion vet jag inte, då dessa uppför sig helt annorlunda. Att PWR skulle anses särare än BWR är nonsens, respektive reaktorkonstruktion har fördelar respektive nackdelar i olika situationer. Scenariot från Three Mile Island kan exempelvis inte ske i en BWR, då denne saknar PORV. Hos en BWR så styrs effekten huvudsakligen genom att reglera mängden ångbubblor i härden, fler ångbubblor sänker effekten och tvärtom. Detta regleras huvudsakligen genom reaktorns cirkulationspumpar där mindre cirkulation ger mer ångbildning och lägre effekt. En tryckökning i reaktorn skulle förstås kunna minska ångbubblorna och öka effekten, men det finns tryckavlastningsventiler i reaktorn som förhindrar detta att ske, även om turbinen kopplas bort och reaktorn isoleras. Därtill så har man möjlighet att snabbstoppa reaktorn genom styrstavar vilka snabbt kan skjutas in med hjälp av tryck från kvävgastankar eller tryck från reaktortanken.
Vatten som passerar härden kan bli radioaktivt under en kort period då syret i vattnet bildar kväve-16 vilket sedan sönderfaller med gammastrålning som följd. Halveringstiden för kväve-16 är 7 sekunder och strålningen upphör därför ganska snart efter att reaktorn stängts ned. Därefter så kan turbinerna hos en BWR hanteras på samma sätt som hos en PWR.
Skrivet av coopish:
Vad menar du? Dom säger att det är uppskattade siffror, dom tar även med den officiella dödssiffran och att den egentliga siffran får vi antagligen aldrig reda på. Vad menar du dom kunde skrivit annorlunda?
Vad många inte tycks förstå är att 4000 dödsfall är en uppskattning av UNSCEAR (United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation). Här har man alltså adderat de kända dödsfallen från Chernobyl, 31 st, samt dödsfall på grund av sköldkörtelcancer och dödsfall hos personer som utsattes för höga strålningsdoser till följd av Chernobyl-olyckan (ett drygt 20-tal, strax över 30 enligt senaste rapporten vill jag minnas), och därefter så har man med hjälp av LNT-modellen uppskattat antalet dödsfall i cancer utifrån stråldosen som 5 miljoner människor utsattes för. Det sistnämnda uppskattades till 3950, dvs totalt 4000 extra dödsfall.
Det bör här påpekas att LNT-modellen tenderar att överskatta antalet dödsfall, detta då man utgår från kända effekter vid större stråldoser (över 100 mSv) och sedan utgår ifrån att denna effekt är linjär mot dosen även vid så små doser som är i klass med normal bakgrundsstrålning.
Man konstaterar sedan att det inte finns någon forskning som tyder på att människor utanför Ukraina, Vitryssland och Ryssland dött till följd av strålning från olyckan. Således, uppskattningen om 4000 extra dödsfall på grund av olyckan bör ses som ett form av takvärde.
Skrivet av Xyborg:
Orden radioactivity eller radiation nämns inte en enda gång i texten du länkar till? De största hot de hittar är att turbinerna dödar fåglar men de tar också upp att bilar, söklycktor, glasfasader och större byggnader i allmänhet dödar fler fåglar...
Skickades från m.sweclockers.com
De flesta studier (bland annat ExternE) konstaterar att buller från vindkraftverken är den största negativa effekten. Buller är efter luftföroreningar det näst största hälsoproblemet enligt WHO.
Skrivet av Xyborg:
Fast nu blandar vi helvillt här. De sällsynta jordartsmetaller man hänvisar till är detsamma som används till massvis med annat. Metaller och legeringar används även i byggnationen av bilar, "vanliga höghus", reklamskyltar och ja: kärnkraftverk. En stor del av dem används i elektroniken till vindkraftverken. Dessa används i sin tur i armbandsur, mobiler, datorer och ja, kärnkraftverk också.
Men det stora (för att inte säga helt jävla gigantiska) felet din referens gör är det jäkla otyg när man jämför radioaktiva material rakt av utan att ta någon hänsyn till hur pass radioaktiva de är. Ett quartsur i en armbandsklocka (eller ännu värre: en brandvarnare) innehåller också radioaktivt material. Men jag tror att vi båda hellre skulle ha en handfull armbandsur hemma än en bit grafit från en styrstav?
Med andra ord: det är en jävla skillnad på 5 miljoner pounds utjänt kärnbränsle och 5 miljoner pounds elektriska kretsar
Skickades från m.sweclockers.com
Att dem "används till en massa annat" är inte relevant här. Frågan är hur mycket sällsynta jordartsmetaller, koppar och andra grundämnen som måste produceras av gruvor för att producera 1 kWh el? Ja, dessa metaller förekommer förstås även i kärnkraftverk, men vi talar om väsentligt mindre mängder per producerad kWh. Tar vi hänsyn till hela systemet, dvs att vi med kärnkraftens stabila baskraft inte behöver bygga reglerkraft i massiv skala så ser det ännu bättre ut.
Radioaktiviteten per ton i använt kärnbränsle är förstås väldigt hög jämfört med ex. gruvavfall, men man måste också ta hänsyn till hur riskerna för att exponeras för respektive ser ut (där radioaktivitet enbart är en liten del av riskerna med gruvavfallet). Använt kärnbränsle förvaras på ett mycket säkert sätt som innebär att exponeringsrisken för allmänheten är mycket låg. Mycket stora volymer krossat berg från gruvverksamhet kan av uppenbara skäl inte förvaras på samma sätt, utan förvaras ofta öppet på ett sätt som innebär att utsläpp av gaser och partiklar kan drabba närboende och att regnvatten kan ta med sig skadliga ämnen ned i grundvattnet.
Kikar vi på miljödeklareringar för el och livcykelanalyser så kan vi förvisso konstatera att när det gäller just strålning så orsakar kärnkraftverk större utsläpp än vindkraft, men denna strålning härstammar i regel inte från det använda kärnbränslet utan härrör till största delen från "normala utsläpp" av kol-14.
Skrivet av anon12433:
Just grafit har ju dock de flesta hemma, det är vad vanliga blyertspennor och många batterityper innehåller. Det är inte radioaktivt. Styrstavarna innehåller såvitt jag vet inga radioaktiva ämnen såvida de inte använts i en reaktor och kontaminerats. Nu vet jag inte vilket ämne som är farligast av det som finns i betydande mängder i ett kärnkraftverk men t.ex. gamla bränslestavar innehållandes Cesium-137 och Plutonium är mycket farliga.
Även om det är vanligt kol så bildas kol-14, eller "radioaktivt kol" i grafiten när den utsätts för neutronstrålning i reaktorhärden.
Om vi talar om hela bränslestavar, dvs kapslade rör av zircalloy (eller rostfritt stål, detta nu under utveckling för att få fram bränsle som tål allvarliga olyckor bättre) innehållande kutsar av urandioxid, ett fåtal procent fissionsprodukter och ca 1% Pu och 1% minoritetsaktinoider (grundämnen som ligger över plutonium i periodiska systemet) så är det fissionsprodukterna som utgör faran. Ännu mer så om kapslingen går sönder.
Plutonium, i form av plutoniumoxid är förvisso väldigt giftigt om du skulle få det i dig, men de vanligaste plutoniumisotoperna har lång halveringstid (låg aktivitet) och sönderfaller huvudsakligen genom alfa-sönderfall (avger strålning bestående av heliumkärnor) vilket innebär att det bara är farligt om du får det i dig. Därtill så är plutoniumoxid olösligt i vatten och inte särskilt biologiskt aktivt. Sprider du ut det i naturen så tenderar det alltså att sjunka ned i jordlagret och bli kvar där, snarare än att tas upp av växter eller hamna i grundvattnet.
De isotoper som är problematiska vid olyckor med kärnkraft är huvudsakligen fissionsprodukter med kort halveringstid och hög biologisk aktivitet. Radioaktiva ädelgaser kan förvisso utsätta dem i närheten av en havererad reaktor i direkt anslutning för haveriet för stora stråldoser, men detta är annars inget större problem. Strontium-90, cesium-137, cesium-134 och jod-131 är exempel på de fissionsprodukter som tenderar att orsaka mest problem vid olyckor. Multiplicera respektive isotops halveringstid med 10 och du får en uppskattning på hur länge de kommer att finnas kvar vid ett större utsläpp. Jod-131 är således ett problem de tre första månaderna, cesium-134 de första 20 åren och strontium-90 och cesium-137 under ca 300 år.