Från 35 mm till digital – när filmen ska in i datorn

Allt hänger på materialets innehåll, skick och hur väl scannern hanterar den. För OCN i gott skick kan det vara överflödigt, men gate weave kan uppstå även i skannern till viss del (trots stabilisering via pin register eller digitalt).

Ibland är det bäst och enklast att gå på perforering eller maskning, men det är inte alltid programmet gillar det. Då får man försöka hitta innehåll i bilden som man kan låta den basera stabiliseringen på. Riktigt svåra sekvenser kan jag använda multipla stabiliseringar (vertikalt och horisontellt på olika delar av bilden). Resultatet blir inte alltid som man önskat så om det inte är en särskilt stillsam scen kan det vara enlöast att låta det vara.

Vad som gäller mellankopior kan dessa vara instabila på grund av kopieringen, ffa om optisk kopiering har gjorts. Minns ett duplikatpositiv jag skannade som var riktigt skakigt, men otroligt nog hade perforeringen från originalnegativet hängt med i bilden och jag kunde stabilisera mha den. Resultatet blev utmärkt.

Sedan blir krympta och skeva filmer lätt instabila efter skanning också, så där får man också vara lite kreativ.

Jag tänker att det inte finns enskilda metoder som funkar problemfritt. Allt kräver sin egna anpassning och jag vill inte säga att en specifik åtgärd alltid är fel. Trots att en viss lösning verkar helt vansinnig kan den vara rätt i något sammanhang.

Intressant och givande artikel!

Mycket Marvel har ju oerhört platt o trist grading ja, men det gäller ju även mycket av det som är filmat också.

Filmmakers mode handlar väl mer om att stänga av såpopera-effekten o lite sånt, medans tonemapping är ju ändå där för att filmer som kanske är gradeade till säg 1000 nits att se bra ut på HDR-apparater som inte klarar dom nivåerna. Sen kan såklart tillverkarna vara olika bra på det då, men det är ett nödvändigt "ont".

Ja såklart ska inte HDR användas bara för att. Senaste Matrix-rullen var ett "bra" exempel på det där dom i vissa dialogscener hade lampor bakom skådespelarns som lös så pass starkt att dom bländades o försvårade det lite grann att se dom som snackade. Ingen vidare implementering inte. Däremot när det används just som t ex en plötsligt bländande effekt på samma sätt som ett plötsligt explosionsljud så förstärker det ju upplevelsen på ett bra sätt. Allt har sin plats

Ja det är trots allt en "inramning" o tolkning av nån slags verklighet som görs, så begränsnignarna är inte alltid av ondo. Däremot är jag mer inne på Roger Deakins spår med moderna Alexor, cleana sfäriska objektiv i 4K och HDR. Filmer som Blade Runner 2049, 1917 och nu senast Empire of Light är så snyggt det kan bli!

Här får jag nog säga att ska det vara någon idé att titta på det där får man skippa Youtube-versionen. Komprimeringen kraschar det hela fullständigt i det här fallet.

Det jag saknar i artikeln är hela ämnesområdet med analog elektronisk (magnetlagrad) video.

Min dåvarande grupp, Nässjö Filmverkstad, arbetade först med Super 8 men övergick sedan till olika kombinationer av alla dessa videoformat:

• S-VHS

• S-VHS Compact

• VHS Compact

• 8 mm

• Hi 8

• UMatic

• UMatic High Band

En härlig mix av konsument-, halv- och helproffsformat...
Resultatet överfördes efter redigering till (vanlig) VHS.

Tackar för en fin artikel. Mycket trevlig läsning!

Satt och tänkte på uppfräschningen av journalfilmerna på Apollo 11 (denna pärla) och på vilket fantastiskt jobb som görs för att ge oss dessa upplevelser!

Vilken kalasrolig artikel! Tack!

Allt handlar ju om rörlig bild. Teve-produktion gick från inspelning på 16 mm till magnetband, det var sådan utrustning vi använde.

Väldigt intressant och trevlig läsning!

Är väldigt fascinerad över just digitalisering och restaurering från analoga format.
Tycker det är beundransvärt hur mycket tid och energi man faktiskt måste lägga ned på att få ett bra resultat.

Här följer några av mina favoritprojekt som har restaurerats:

Projekt A-KO. Som tydligen är digitaliserat från master tapes, vilket är helt otroligt.

Första Super Mario Bros filmen!

Restaureringen av originalversionen av Star Wars. Projektet "4K77"

Även inskannade 35mm-Open Matte versionen av Jurassic Park är rolig att se.
Har tittat på hela filmen och det är ganska sjukt hur mycket av bilden man förlorar när nedskärningen görs.

Ja mycket försvinner vid maskning från full aperture till vidfilm. Bland annat boom mics, kablage på marken, ojämn komposition etc.

Om man ska prata om enskilda projekt så är nog Apu-trilogin den som har imponerat mig allra mest. Såg filmerna för många, många år sedan på urgamla 35mm-kopior som ändå gjorde ett stort intryck på mig. Att de lyckats restaurera och använda brandskadat material så till den grad är helt makalöst.

https://youtu.be/k5zib042hEs

Star Wars "restureringen" ser iofs inge vidare ut alls. Möjligt att dom hade en gammal sliten rulle att scanna ifrån, men det är verkligen ingen njutbar upplevelse att kolla på den.
Detsamma gäller Jurassic Park som inte heller ser nå vidare bra ut, dessutom så var den ju aldrig tänkt att se som open matte vilket är speciellt tydligt när man ser mikrofonerna i taket, så förstår inte varför man ens ska lägga tid på det? Visst som i Star Wars fall att man inte vill se filmen med Lucas senare ändringar med halvdåliga tillagda specialeffekter eller där dom faktiskt väldigt bra fixat alla fula problem som den optiska compen inte klarade där på 70/80-talet, men när det gäller Jurassic Park finns det ju verkligen ingen anledning att kolla på nånting annat än 4K blålaser-releasen

Angående just Jurassic Park och Star Wars är det inte restaureringen i sig som är fascinerande utan att det faktiskt existerar versioner av filmerna som vanligtvis inte finns att tillgå för allmänheten. I Lucas fall är det ju bara idiotiskt att de inte släpper originalen i nyskannade format.
JP är ju rolig att titta på för att det är mycket detaljer som faller bort, som man nu kan se. Men jag håller med, den är ju såklart mest njutbar i senaste 4K releasen. Fattar dock inte hur de tänkte när de colorcorrectade sönder den tidigare utgåvan från 2013...

När det är en sån legendarisk film så är det ju svinkul att upptäcka ännu mer av det som man egentligen inte ska se. 😁
Roligt att läsa om alla upprörda purister (vid det här och liknande klipp på tuben) som "inte fattar" varför man ens skulle vilja se den (eller andra filmer) på det här viset.

Scenen inne i trailern i Jurassic Park fick en helt annan dynamik exempelvis. När Ellie lägger handen på Grants ben och viskar det där om barn så får hela deras relation en annan känsla än den slutgiltiga och beskurna slutprodukten där den fysiska kontakten faller bort helt. Kul att se!

Det svåra med omaskat tycker jag primärt är att kompositionen blir så konstig. Alla ser ut att vara längre från kameran med huvuden som hamnar mitt i bild och det gyllene snittet matchar inte. Kuriosa? Kanske, men inget jag skulle vilja se mer av direkt.

Terminator 2 är ett praktexempel där open matte verkligen förstör filmen (scenen med telefonkiosken inte minst).

Edit: Att jag är purist är inget konstigt. Annars hade jag ju inte kunnat syssla med filmrestaurering

Edit2: Ljussättningen som gjordes för Jurassic Park år 2013 var väl för 3D? Vill minnas att den lite äldre mastern såg annorlunda ut och den var bara i 2D.

Jo, jag håller med angående att det ser väldigt konstigt ut när bilden inte känns ordentligt komponerad osv (kan inte alla termer kring film, men jag förstår exakt vad du menar).
Det är som sagt bara roligt att se med ett helt nytt perspektiv i princip.
Hoppas du inte tolkade att jag kallade dig 'purist" och menade nåt illa, för så ska det jag skrev tidigare inte tolkas.
Det jag menade var bara att det finns en del människor som kläcker ur sig ganska komiska saker och kan inte se något från en annan synvinkel (som man ofta kan läsa om på just YouTube i kommentarsfälten och på enskilda videos.) 😛

Har faktiskt missat att T2 finns som Open Matte, måste ta en titt på den.
Mitt främsta problem med alla versioner och utgåvor som görs med nyskannade filmer är att de oftast är hysteriskt omgjorda i färgen, ljuset, kontrasten osv.
Terminator 2 lider av väldigt många sådana utgåvor där många ser ut som nån jäv*a Fast n Furious film, och saknar den naturliga looken.

@Razken: Vill absolut inte hälla bensin på elden, men jag känner att det verkligen finns skäl till lite förklaringar här.

Av min erfarenhet är det rätt sällan som restaureringar blir knas i ljussättningen eftersom de som gör arbetet har tillgång till helt andra källor än gemene man. I ett arkiv finns vanligtvis minst en visningskopia, utöver originalnegativ och/eller mellankopia. Genom att gå igenom källmaterialet kan man skapa en referens och försöka efterlikna det utseendet.

Många så kallade ”revisionistiska restaureringar” är i själva verket mer korrekta än tidigare. Hela MGM:s katalog av film gjord på Eastmancolor är bra exemplen. I princip alla deras DVD:er såg identiska ut med helt vita högdagrar, röda hudtoner och ganska neutral färgbalans i mellandagrar. På senare år har man istället ljussatt varje film utefter rätt referens och då ser det ut som det gjorde på bio, men inte på DVD. In the Heat of the Night, Midnight Cowboy och Mandomsprovet är bra exemplen.

Även Michael Mann beskylls ofta för att ändra på sina filmers ljussättning i efterhand, men de av hans filmer jag har sett på 35mm (Thief, The Keep, Manhunter, Heat, Insider och Miami Vice) har alla haft en kall ton. Precis som de har på Blu-Ray eller UHD-BD.

I arkivsammanhan finns helt andra möjligheter att vara säker på sin sak i jämförelse mot vad som finns tillgängligt på konsumentnivå.

Vad som gäller just T2 finns det två huvudsakliga masters. Ena från 2002 som har röd push, hård klippning av ljusa partier och är ganska soft. Andra är från 2017 och har bättre ljussättning men är myyycket skärpefiltrerad och rejält med brusreducering. Ser mycket märklig ut. Peter Jackson verkar också lyckas få allt han rör vid att se illa ut.

I vilket fall så gör vi (jag och mina branschkollegor) allt vi kan för att filmerna vi jobbar med kommer att se ut som de ska. Då digital och analog film skiljer sig fundamentalt är det inte alltid man helt och hållet kan få rätt slutresultat. Man får göra sina avvägningar och mildra felen så mycket som möjligt.

Denna video är också riktigt bra.

Kan bara flika in runt det som @Nissling skriver: Ofta när man läser på forum och nätomdömen runt restaureringar och nyutgåvor är det synpunkter på just att någon har "sabbat" filmen och den har annat utseende än vad man väntade sig. Ju mer jag lär mig, desto mer tvivel har jag runt de synpunkterna.

Min erfarenhet av den här branschen, som jag verkar inom kanske 10% av min yrkestid, är att de personer som kommer så pass långt i sitt yrke att de får arbeta med att restaurera Hollywood-elitens filmer har mycket, mycket bättre koll än vad man själv har. Särskilt när det handlar om att återskapa den look och den karaktär filmen ursprungligen hade.

Det andra jag noterar är att de som har synpunkter på att filmen nu "är för blå" och liknande ofta jämför med sin egna interna version av hur filmen såg ut på just deras hemmabiosystem som de kanske lagt ned mycket pengar, tid och kärlek på. Dels får de en ofta en känslomässig reaktion på förändringen. Dels var det kanske aldrig riktigt rätt från början.

Första utgåvan som man såg en gång i tiden och präntade in som "den rätta versionen" kan ha fått en annan look än tänkt eftersom det var beslut som fattas ovanför filmskaparens huvud och bortom deras kontroll. Men också sådana faktorer som att ifall man sett DVD-filmer uppskalad till HD-upplösning kan det medföra att man får förändrade färger (av färgmatematiska skäl) om man inte har full koll på det ämnet. Då blir bilden ofta skiftad mot beige och dämpade gröntoner. Då kan en BD-utgåva, trots att inget egentligen ändrats med färgerna, från början uppfattas som blåare och mer förstärkt på gröna nyanser – även vid direkta jämförelser – jämfört med den original-DVD man sitter på.

Som alltid när människor och skapande är inblandat finns det förstås undantag. Varje film och varje restaurering är i sig sin alldeles egen historia.

Lol ja, redan när LotR kom så minns jag att jag märkte att ettan såg bra ut, två lite bloomigare o sen trean ännu bloomigare, för att sen under Hobbit-trilogin så såg dom verkligen ut som skit hela vägen igenom (utöver att filmerna i sig dessutom var urusla). Sen var det den där med They Shall Not Grow Old som jag inte lyckades kolla mer än några minuter där framför allt interpoleringen var hemsk. Samma interpolering ser man ofta på Youtube nuförtiden med äldre klipp där det ska förfinas, uppskalas, 60fps:as, färgas o ljudsättas. Är en fin balans hur långt man kan gå, men oftast gås det alldeles för långt.
O sen även Jacksons Beatles-dokumentär som såg ut som skit tack vare all brusreduceringe o uppskalning. Början av den när dom visade svartvita klipp så såg det ju iofs fint ut, men så fort färgdelen började så blev allt ruskigt fult.
Däremot så vill jag minnas att 4K-blurayn av LotR såg bättre ut än vanliga blurayn, iaf när det kommer till färger o kontrast (skärpan var dock samma lika).

Men generellt sett så tycker jag inte nödvändigtvis att det alltid blir sämre av en ny grading. Det vet jag ju själv med mina bilder jag gör, att ibland kommer jag tillbaks till en bild efter nångra månader eller nåt år för att ratta lite mer på färger o kontrast. Man tenderar ju att bli rätt blind efter ett tag när man är mitt upp i ett projekt, så att se det med nya ögon ett tag senare är ju bara bra.

Vill stämma in i skaran och tacka för en fin artikel!
Jag läste den inte i ett svep utan har tagit det i omgångar då jag inte ville stressa igenom. Mycket intressant!