Oj vilken respons. Tack till er som hittills har delat med er.
Ni alla förtjänar ett svar från mig, men för att inlägget inte ska bli alltför långt, kapar jag av era ursprungliga svar i citaten.
Skrivet av ekhyddan:
Ifall jag gått till en läkare hade den nog sagt att jag haft en släng av Aspergers.
Den diagnosen stämmer nog in på många sweclockers med.
Men det brukar vara så att man får en diagnos först när man har något problem i livet och går till en läkare som ger den diagnisen.
Det är väl bra i vissa sammanhang att ha en diagnos när man har att göra med socialtjänsten och försäkringskassan.
I andra sammanhang så är du du och jag är jag. Det går inte att ändra på nåt där.
Jag har hört liknande från andra som eventuellt har en diagnos men inte utretts för det eftersom diagnosen inte har inneburit några problem i livet.
Att Asperger kan stämma in på flera Sweclockers, har jag också tänkt på.
Så tänker jag med, Jag har själv fått mer rätt hjälp av Försäkringskassan när jag har påtalat min diagnos för dem.
Skrivet av superegg:
Har lätt av Aspergers, samt Visual Snow kanske blandad med dyslexi.
Samt lite andra skador på kroppen som kom till efter, men bruka skämta om att jag bliv tappad som barn.
Oj, men hoppas du har klarat dig bra i livet trots allt. Visual Snow tycker jag verkar jobbigt, men antar att det är lättare att leva med det om man har haft det väldigt länge.
Skrivet av AplAy:
Jag diagnostiserades med mild Aspergers syndrom när jag var 7 år…
Jag lider också av mild depression och mild ångest (och milda panikångestattacker), samt kroppsneuroser.…
Sedan har jag också ovan på det mild hypokondri .(kanske framgått alldeles för tydligt i trådarna om pandemin där jag förstört vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för)…
Till sist så har jag precis som många andra här säkert mild social fobi,…
Hur tragiskt det än må låta nu så finner jag dock viss tillfällig social närvaro här på Sweclockers…
Så det är jag för tillfället.
Så härligt att du fick bra stöd i skolan och att du tog dig igenom skolgången trots din Asperger. Bra stöd brukar underlätta.
Skönt att medicinering lindrar din depression och ångest, och framförallt att du kan få ut glädje av diverse nyttiga och roliga aktiviteter. Och speciellt fysisk aktivitet mår gemene man bra av oavsett om man har en psykisk diagnos eller inte. Att acceptera och leva med sin diagnos tror jag är väldigt bra, men tyvärr har jag själv ibland svårt att leva efter detta motto.
Ingen fara, även om jag själv inte är hypokondriker, kan jag känna igen mig och själv ha liknande tankeställningar om till exempel pandemin. Dock brukar jag bromsa mina tankar och försöka se det positiva med till exempel vaccinering. Men jag vet, det är svårt!
Ja, social fobi är onekligen ganska vanligt förekommande. Precis som du, har jag svårt att skapa nya kontakter (vänner),. Att bli socialt avvisad är vardag för mig, så jag har sedan flera år tillbaka hävdat att jag inte alls är socialt attraktiv.
Skönt att du trots din sociala fobi kan prata med folk när det gäller specifika ärenden. Att du lyckas härda igenom din sociala fobi och mår väldigt bra efteråt, är ju väldigt positivt.
Att du känner social närvaro på Sweclockers, och värderar den sociala biten av ditt spelande, låter ändå som något positivt, oavsett vad andra tycker. Själv känner jag en bättre social närvaro både här på Sweclockers och med en vän som jag har mail-kontakt med, än ute i livet.
Skrivet av izzie:
Viss torgskräck och pollenallergi är det närmsta jag kommer. Bra att ibland få påminnelse om att människor dras med grejer så att man både kan vara mer förstående och tacksam för det man (inte) har.
Även om det finns saker som är mycket jobbigare, kan torgskräck och pollenallergi ändå vara jobbigt, Men jag förstår vad du menar.
Skrivet av zyy:
Aspergers och dödsångest.
Dödsångesten gör att jag försöker leva vansinnigt hälsosamt.
Aspergern gör att jag knarkar information och inte har några vänner.
Jag har även extremt svårt för att uttrycka mig i tal och har ofta svårt att finna ord.
Oj, dödsångest kan inte vara roligt. Det positiva är dock att du förmodligen kommer att leva ett väldigt långt och friskt liv.
Trist att din Aspergern gör att du inte har några vänner.
Jag förstår dig. Har själv också svårt att uttrycka mig i tal och ofta leder samtalen till missförstånd, bland annat när jag uträttar ärenden där jag måste förklara mig, men det går lättare med personer som jag känner väl.
Skrivet av Zeedarn:
Själv:
Panik och ångest attacker i många dess former.
Depression
RSI(Repetetive strain injury) i båda handlederna
"troligen någon form av asberger eller autism" enligt doktorn, men ansågs vara milt och ej kräva vidare undersökning/hjälp.
….
Oj vad jobbigt du måste ha haft det och fortfarande har. Jag beklagar din depression, panik och ångestattacker. RSI i dina handleder kan inte heller vara roligt.
Skrivet av aleves:
Autismspektrumtillstånd (snarare en störning i mitt fall) sedan födseln i stort sett, ångest, medelsvår depression (käkar Sertralin som knappt hjälper), kass självkänsla/självförtroende, har svårt att somna om nätterna utan hjälpmedel (typ Melatonin AGB), telefonskräck då jag föredrar att se den jag talar med, lite fobi mot att vara bland stora grupper av folk som jag inte riktigt känner, har svårt att vara runt folk under längre perioder utan att bli helt utmattad och tror även att jag lider av panikångest eller något liknande då jag kan gråta hysteriskt i minst 30 min om det blir för mycket för mig till slut, men det händer kanske 2-4 gånger om året i värsta fall så inte helt hundra vad jag ska kalla det.
…
Usch, väldigt tråkigt att höra. Du har ju inte precis haft det lätt med verken depression och dålig självkänsla/självförtroende.
Jag själv har aldrig lidit av ångest eller depression, men har däremot haft dålig självkänsla och självförtroende men jobbar på det.
Mobbning är aldrig kul, usch att du har behövt stå ut med det.
Även jag blev mobbad en kort period på grund att jag ansågs vara annorlunda, men troligen blev någon lärare eller annan vuxen riktigt arg, för sedan upphörde mobbningen omedelbart.
Skönt att det gick bättre med tiden, men förståeligt att du inte är lika optimistisk längre med tanke på vad du var med om.
Tack för ditt förtroende för SweClockers, andra medlemmar och denna tråd, och tack för att du vill dela med dig av dina upplevelser utifrån din diagnos. Det gläder mig att tråden har fått en sådan respons.
Jag beklagar att ni var tvungna att avliva eran hund, och allt vad det har inneburit för dig. Det är ju alltid trist när man av någon anledning måste avliva sitt älskade djur. Att Molly var en hjälte, låter väldigt fint. Djur brukar ha en lugnande eller annan hjälpande effekt på människor. Jag hoppas att du kommer att kunna ta dig igenom det här och på sikt kunna må bättre psykiskt igen.
Skönt att du har fått bra stöd av dina föräldrar. En bra förälder står alltid ut med sina barn och finns alltid där för dem.
Du har redan lämnat ut mycket detaljer, så jag förstår att du inte vill berätta mer. Ingen fara, du behöver absolut inte engagera dig i någon diskussion i tråden om du inte vill. Att du gjorde ditt inlägg som ett personligt brev, tycker jag var ett bra initiativ. Du hjälper andra i tråden som är i samma situation.
Hoppas att allt kommer bli bättre för dig framöver, och framförallt att du får ett bättre välmående.
Skrivet av Spretcher:
Högfunktionell ASD, nivå/grad 1.
Har många av fördelarna och lider "enbart" av kronisk depression. (Hjärnskrynklarna skulle säga att 0 intresse/behov av det sociala är en nackdel, but hey, har åtminstone hög social kompetens ¯\_(ツ)_/¯ )
Ena grenen av släktträdet innehar hela alfabetet, den andra är "helt frisk".
Det måste kännas riktigt bra att du kan se alla fördelar med din diagnos. Men att du lider av kronisk depression är förstås ett minus, men hoppas att den är hanterbar.
Skrivet av jaernhertigen:
Jag har adhd. Detta har dock lugnat ner sig med åren. Har autistiska drag (vilket står med i min utredning) såsom specialintressen. Det är nog tämligen garanterat att jag har mild Tourettes också men har det inte på papper så att säga.
…
Tråkigt att du skulle behöva genomlida en svår skolgång och först i vuxen ålder få din diagnos. Desto tidigare man utreds, desto fortare får man rätt stöd.
Det måste vara jobbigt att du har rastlöshet och har svårt med långa möten, men såklart väldigt bra att du kan variera dina arbetsuppgifter och hitta arbetssätt som gör det mindre problematiskt för dig.
Ja, att du blir vältigt duktig på saker som intresserar dig, låter verkligen som en styrka som du ska ta tillvara på. Skönt att du även kan se styrkan i din diagnos i ditt jobb inom psykiatrin. Antagligen uppskattar patienterna att du är så förstående.
Skrivet av HoboCop:
Asperger, även om det inte kallas det idag (Autismspektrum) med perioder av dystymi eller egentlig depression.
Trist att höra, men hoppas att du får bra stöd/hjälp med att kunna hantera din depression.
Skrivet av grizzly666:
Fick diagnosen ej aspberger men en del spår av det.
Sen vet jag inte om Gigantios Blyus Röv är rätt diagnos för denna tråd
Hoppas att du känner att du kan hantera det bra i livet.
Skrivet av trebrecks:
Född döv på vänster öra. Operation blev de när jag var 17-18 år men blev inte ok. Kör hörapparat på bägge öronen fungerar sådär. Får anstränga mig när de är mkt folk. Och är ganska trött för att anstränga mig för å lyssna.
Nå men fy vad jobbigt. Jag beklagar.
Hoppas dock att folk i din omgivning har förståelse för din situation.