Ursprungligen inskrivet av Rose Brass
Det mest intressanta i det här fallet är inte skillnaden utan likheten. Ett barn leker inte "pang pang" om innan barnet utsatts för det. Människor har ingen "eldstridsgen", vi har ingen nedärvd kunskap om krigslekar.
Låt oss anta att barn vid tre års ålder inte kan förstå innebörden i den leken (vilket all forskning jag sett antyder), då får vi också anta att leken består i att härma ett observerat beteende.
Det jag undrar är varför skulle en förälder vid sina sinnens bruk uppmana sitt barn att härma ett sådant beteende? Ett beteende som om det fortsätter upp i högre ålder är i bästa fall tragiskt och i värsta fall katastrofalt.
Anledningen till att vi (mig inräknat) i vuxen ålder tycker att just våld och ond bråd död är något roligt och underhållande, det är knappast överraskande. Vi socialiseras med början i barndomen till att förknippa våld med lek. Att de flesta av oss senare kan utveckla sätt att förhålla oss till våldet är egentligen oväsentligt. Valet står mellan att låta ett barn utvecklas i fred eller att utsätta barnet för våld, något som barn faktiskt varken kan förstå eller få ut något av.
Barn kommer inte heller leka rasism eller självstympning om vi inte visar dom hur man gör. Precis som med våld är det beteenden som inte uppskattas i vuxen ålder så varför, varför, varför skulle vi uppmana barn att leka just det?
Det är ju en icke-fråga.
En treåring kan inte förstå ett spel och har inte utvecklat episodminne för att faktiskt komma ihåg det efteråt. Valet av spel är orelevant.
