Testpilot: LG Ultrafine 32EP950 Pro Display – OLED som lämnar mer att önska

OLED har länge varit en lyx för dyra TV-apparater. Priserna har däremot börjat krypa ned en aning på senaste tiden, framförallt om jag kollar på LG:s egen A1-serie. Däremot har det ekat relativt tomt på OLED-skärmar ämnade för skrivbordet, oberoende av prisklass och användningsområde.

In kliver nu LG 32EP950 Ultrafine Pro Display och tar plats på mitt skrivbord, en OLED på 32 tum där allt vad TV heter är bortskalat och ersatt med enklare menyer som kan förväntas av en datorskärm. LG Ultrafine 32EP950 är en dator- och OLED-skärm i absolut högsta segmentet när det kommer till prislappen, och är primärt menad för proffsig redigering av foto samt rörligt material.

Undertecknad har aldrig varit helt såld på OLED som teknik för datoranvändande, detta delvis till följd av pris, men även på grund av storlekar ej lämpade för ett skrivbord. Det är därmed med stort intresse som jag kliver in i detta test för att se om en renodlad datorskärm med OLED-tekniken kan snärja mig.

Specifikationer

Vid första anblick är det inte direkt något som står ut för egen del när jag kollar specifikationsbladet. Ja, utöver att det rör sig om en OLED-panel på knappa 32 tum då, vill säga.

Innanför den 31,5 tum stora ramen ryms som tidigare nämnt en OLED-panel med upplösningen 4K UHD. Panelen är enligt LG kapabel att drivas mellan 230 till 250 nits och med en kontrast på 1 000 000:1. Nästan full täckning för Adobe RGB och DCI-P3-färgrymden utlovas också. Detta drivs i förvånande låga 60 Hz, vilket känns lite last-gen, minst sagt sett till OLED.

Utöver det är det inte mycket som händer på panelfronten. För anslutningsmöjligheter finns två Displayport 1.4-portar, samt en ensam HDMI av snittet 2.1. Bild kan även skickas över den 90 W-kapabla USB Type-C-anslutningen, som kan användas för att ladda en kopplad bärbar dator samtidigt. Till sist finns tre stycken USB Type-A 3.0 Gen 2-portar och ett hörlursuttag för 3,5 mm-anslutna hörlurar.

Första intryck

Med ett stadigt grepp om panelen lyfter jag upp och nästan kastar den 32 tum stora skärmen över huvudet. Ett lättnadens suck släpps ut – inga skador på skärmen kan skymtas. Det första som slår mig är hur lätt panelen och tillhörande stativ är, skrämmande lätta faktiskt, och det känns definitivt inte som några 5 kilogram. Efter att ha packat upp en och annan skärm som väger sin vikt i bly tas jag minst sagt med överraskning.

Monteringen är rak på sak; fram med foten och klicka på den vid de instickshål som finns sig på baksidan av skärmen i sig – klart. Med panelen monterad på stativ och fot tar jag mig en närmare titt på den I/O som ligger intill monteringshålen. Uttag för ström och hörlurar är de första två hålen jag ser. Därtill ser jag två stycken Displayport-anslutningar och därtill ett uttag för HDMI. Avslutningsvis finns sig de tre USB-portarna vid av en USB Type-C som kan leverera upp till 90 watt.

Utöver anslutningsmöjligheterna är skärmen inte speciellt mycket att prata om. Den är svart. Den är rektangulär och står på en halvmåneformad fot som är ungefär lika rolig. Den ser däremot väldigt stilren ut och passar med enkelhet in i de flesta kontorslandskap eller hem. Reflexfiltret är däremot högst glansigt i min mening, vilket återstår att se hur det ter sig med skärmen väl igång.

Stativet med tillhörande fot är en helt annan femma och något som är värt att prata om. Hur LG kan släppa en produkt med rekommenderat pris om 40 000 kronor med en fot av denna kaliber är helt bortom mig. Stativet är dryga kilot lättare än skärmen i sig, vilket innebär att när jag höjer skärmen eller försöker vrida den, då lyfts hela skärmen på mina fingrar som en nickedocka och trillar nästan. Tvåhandsanvändning är ett krav om man som användare inte vill riskera att välta över datorskärmen.

Viktfördelningen är inte det enda problemet – själva höj- och sänkmekanismen i sig är också väldigt trög. Man får verkligen trycka till den för att ändra det vertikala läget. Detsamma gäller för rotation mot porträttläge, där jag upplever att skärmen vrider i hack, nästan som om det är ett kugghjul som hoppar mellan tänder i låsta och fördefinierade steg.

Menyval och inställningsmöjligheter

Som jag nämnde i introduktionen är menyvalen att tillgå väldigt avskalade sett till de hos större TV-syskon. Det finns ändå ett gäng intressanta saker att kolla in. I första menyn som heter "Input" kan jag välja vilken anslutningen som aktivt ska användas, i mitt fall blir det USB Type-C som används kopplad till min bärbara dator. I samma meny går det även forcera bildförhållandet om jag skulle önska det.

Tar jag mig ett kliv nedåt till menyn "Picture" blir det lite roligare. Här kan jag nu välja mellan en drös av fördefinierade profiler av alla dess slag. Jag väljer att använda mig av "(HDR) BT.2100 PQ"-profilen för de primära testerna. Jag kan även härifrån styra saker som ljusstyrka och kontrast, samt avslutningsvis en funktion som heter "Black Offset".

Sista menyraden att kolla in är "General". Här finns funktioner som språk, maximal ljusstyrka och ABL-indikatorn. Jag kan även ställa in timer för när skärmen ska gå ned i viloläge samt aktivera funktionen "Screen Shift" – två funktioner jag rekommenderar för att motverka potentiell burn-in på OLED-panelen.

Prestanda och användande

Med en OLED-panel som klarar mellan 96 och 99 procent täckning av Adobe RGB respektive DCI-P3:s (CIE1976) färgrymd på papper, och slutligen en VESA Display HDR 400 True Black-certifiering – då är det svårt att gå fel, i teorin åtminstone.

Färgerna känns naturtrogna, levande och korrekta sett till ursprungsmaterialet jag använder mig av. Kontrasten är precis som förväntat också riktigt bra, där svärtan blir otvivelaktigt djup. Detaljer i de bakgrundsbilder jag använder började dyka upp, detaljer som jag inte ens visste fanns där, då de helt enkelt inte har synts på de andra skärmarna jag har till hands.

Jag kan passa på att nämna att samtliga bilder för denna testpilot är tagna med en Iphone 11 och inte något vis bildbehandlade annat än att beskära bilden för lämpligt format (16:9). Det finns därför lite variation från det bilderna visar och vad jag upplever med egna ögon.

Mediaskapande

Skrivbordet och bakgrundsbilder i alla ära, men att stirra på dessa saker är inte varför någon skulle köpa denna skärm. Denna skärm är framtagen för redigering av bilder och videoformat i högre klass. Jag börjar därför med att ta mig ut för att knäppa några bilder som jag senare kan kasta in i Affinity Photo för lite snabb retuschering.

Här lyser verkligen LG 32EP950 med sin fantastiska kontrast och färgåtergivning. Att redigera bilder blir dock långrandigt väldigt fort för egen del, varför jag börjar leka runt med lite kompositionsarbete istället. Det är inga mästerverk som skapas, men det ser väldigt mycket bättre ut jämte både den IPS- och VA-skärm jag annars har ståendes på skrivbordet.

Jag testar att öppna upp Adobe Premiere och After Effects. Det som intresserar mig att kolla in är video tagen med min drönare. Och igen, videoregering är även det en fröjd på denna datorskärm. Detaljer på himlavalvet kan utan problem urskiljas i redigeringsflödet, likväl som att den breda kontrasten gör sig otroligt väl för att se detaljer på marknivå.

Enda nackdelen jag direkt kan uppleva här är att skärmen inte är speciellt ljusstark. Den är även väldigt reflektiv, vilket direkt gör att om jag inte mörklägger rummet blir det ytterst svårt att faktiskt jobba med den. Här önskar jag att LG antingen hade bidragit med en ljusstarkare panel eller ett bättre reflexfilter – sistnämna skulle dock vara en hädelse i mångas ögon när det kommer till OLED.

Mediakonsumtion

Filmtittande lämnar blandade intryck. Traditionellt SDR-innehåll, eller för den delen HDR-innehåll genom exempelvis Netflix och Youtube, lyfter inte upplevelsen till skyarna direkt. Jag törs påstå att det är en knappt märkbar skillnad gentemot de bättre VA- och IPS-skärmarna jag testat faktiskt. Detta gäller även lokalt HDR-material och alltså inte bara genom strömningstjänster.

Samtliga stillbilder på vänster sida är med MPC-BE + Lav + Mad VR. Samtliga till höger är MPC-HE + Lav + Windows HDR

Det är inte förrän jag laddar upp med Blu Ray-ugåvan av Star Trek Beyond i 4K UHD HDR, samt ger ordentligt handpåläggning, som LG:s Ultrafine 32EP950 får visa vad den går för. För att få fram en bild jag är nöjd med börjar jag med att ladda ned MPC-BE och Mad VR-pluginet. Därefter tillbringar jag ett par timmar med att konfigurera allt enligt skärmens förutsättningar.

Som kan ses på bilderna ovan är det som natt och dag mellan de två olika presentationerna. Här vet jag inte om det är Windows som ställer till det eller vad som händer. Oavsett blir bilden betydligt trevligare att kolla på efter det att jag jobbar lite med Mad VR-pluginet och dess inställningar. Tyvärr följer de inte med till andra applikationer än just mediaspelaren MPC-BE.

Spelande

Med det allmänt positiva intrycket jag fick från att redigera bilder och kolla på vettigt inställd film, hoppas jag nu att bli imponerad även i spel. Jag väljer därför att starta med ett mörkt och groteskt spel – Warhammer 40K: Inquisitor Martyr.

Warhammer 40K: Inquisitor Martyr känns som ett spel där hög kontrast och djup svärta verkligen ska förhöja upplevelsen, detta då det är en god blandning av mörka korridorer och starka ljuskällor. Dessvärre finns inte den svärta jag hade hoppas drunkna i där, och kontrasten känns inte nämnvärt bättre över andra datorskärmar jag testat. Även den relativt svaga ljusstyrkan på knappa 250 nits för SDR-innehåll gör sig inte speciellt rolig här, utan gör att bilden känns platt och tråkig.

I och med att panelen bara är i 60 Hz upplevs inte bilden bara ha sämre flyt kontra exempelvis en 120 Hz-skärm, OLED verkar överlag inte må bra av denna uppdateringsfrekvens. Kraftiga artefakter väldigt likt ghosting uppstår runt snabba objekt. Inte ens G-Sync rår någon som helst bot på detta. Ingenting jag gör eller pillar på i inställningsväg verkar påverka detta faktiskt.

Detta var till en stor besvikelse. Nu är inte denna datorskärm marknadsförd mot gamers över huvud taget, men jag hade hoppats på åtminstone en upplevelse som skulle ligga i linje med skärmar som kostar en bråkdel av vad denna gör. Jag räknade inte med att kliva in i denna del av testandet för att komma ut förvirrad och besviken.

Sammanfattning och avslutande tankar

Inledningsvis är LG Ultrafine 32EP950 Pro Display riktigt stark på papper: 4K UHD, OLED, 99 procent täckning av Adobe RGB och DCI-P3. Väldigt gott om anslutningsmöjligheter med allt från HDMI 2.1 och 90 watt USB Type-C, samt en inbyggd USB Type-A-hubb. Datorskärmen är även VESA Display HDR 400 True Black-certifierad och har en bra storlek om 32 tum.

Fotoredigering är en fröjd att göra med den djupa kontrasten OLED erbjuder, parallellt med den höga färggrannhet panelen i sig har att erbjuda. Även lättare videoredigering från drönaren var inte några som helst problem att få till skapligt och naturtroget.

Film- och seriekonsumtion visade sig dock vara lite blandad kompott. Direkt ur lådan är skärmen färdigkalibrerad efter HDR BT.2100 PQ, men i praktiken känns färger en aning urvattnade och kontrasten mer i linje med vad jag förväntar mig av en IPS-skärm. Detta kunde delvis lösa sig genom att spela upp lokalt innehåll med hjälp av MPC-BE och Mad VR-pluginet.

Att spela på LG 32EP950 är dock inget annat än hemskt. Fördelen med OLED och den djupa svärtan märks knappt av, ljust belysta scener känns också undermåliga. Droppen som får bägaren att rinna över här måste ändå vara de absolut horribla artefakter som uppstår, väldigt lik ghosting och kraftigt eftersläp, som dessutom ger en ryckig känsla trots G-Sync.

I slutet av dagen är det en okej skärm som uppfyller kraven för jobben den rimligtvis bör ställas inför – att skapa konst. För individen som önskar en riktigt bra skärm med god kontrast och färgåtergivning för sina sessioner i Adobe-sviten, Nuke VFX eller Blender – LG 32EP950 Ultrafine Pro Display är skärmen för er.

Däremot, för den som önskar en skärm som är kapabel till att faktiskt avnjuta innehåll likt film, serier eller spel utöver skapandet i sig, då är det bara att vända blicken åt annat håll. Det är för mig omöjligt att rekommendera denna skärm, en skärm för inte mindre än dagsaktuella 33 000 kronor, till något annat än absoluta proffs när det kommer till digitalt skapande.

Fördelar:

• Grym kontrast tack vare OLED ...

• ... i en formfaktor som faktiskt får plats på skrivbordet

• Toppklass för foto- och videoredigering

Nackdelar:

• För prisklassen urkasst stativ

• Skyhög prislapp även för OLED

• Låg uppdateringsfrekvens för spel

• Inte ljusstark nog för belysta rum