Systemvetare i arbetslivet

Gick ut 1999 efter 4 år på DSV, inriktining programmering.
Började som Java-utvecklare, höll på med det i ca 4 år som konsult för olika arbetsgivare.
Blev erbjuden fast tjänst hos en stor bank 2003. Där har jag haft olika roller över tid, både programmering och mer administrativ tjänst. Sen 6 år jobbar jag med Microstrategy(BI-verktyg)
Lönemässigt har jag ganska precis dubblat ingångslönen från 1999.

Gick ut sommaren 2015 från lunds universitet. Mitt första och pågående arbete är idag CIO på ett medelstort företag i den övre skaran.

Fick min kandidat 2012, första jobbet blev affärkonsult på ett internationellt bolag.
Bytte jobb i juni och jobbar nu som Management Konsult!

Det finns förstås fler kategorier av jobb att söka efter en systemvetarutbildning, allt ifrån systemansvarig eller DBA via utvecklare till designer eller någon slags högnivåexpert på BI eller liknande. Men en ingenjör är mycket mer redo att börja arbeta efter utbildningen och lär skriva mycket bättre kod. Sen kan förstås en ingenjör, efter erfarenhet, ta på sig även de andra rollerna som arkitekt och liknande, men en systemvetare ligger närmare de jobben direkt från skolan även om de också förstås har svårt att direkt hamna i en sådan position.

Jag skulle säga mer tvärtom. Ingenjör ger definitivt mer djup när det gäller exempelvis programmering (om man läser dataingenjör), med en massa matte och grunder på flera områden, men systemvetenskap ger mycket mer bredd när det gäller att förstå systemet i sitt sammanhang, affärsnytta och liknande. Vill man programmera så är dataingenjör mycket bättre än systemvetarutbildningen, man har mer kunskaper om hur kod fungerar, hur man gör den effektiv och liknande. Men en systemvetare har mer kunskap om vilken nytta systemet gör på en högre nivå (IT-arkitektur), hur man får användarna att använda systemet effektivt (användarvänlighet/design), hur man på ett effektivt sätt ska använda den data som ett system ger i en rörelse (BI), vart systemet ska finnas i den komplicerade arkitektur det ofta handlar om idag, ifall man ska bygga ett sådant system alls, det kanske är bättre att dela upp funktionaliteten på flera mindre system eller lägga delar av det i en extern tjänst osv.

Systemvetarutbildningen är inte en programmeringsutbildning alls egentligen utan den (lilla) programmering man läser handlar mer om att skapa förståelse för vad som är möjligt och liknande. Sen kan man förstås fokusera mer eller mindre på programmeringsbitarna på utbildningen i exempelvis projektarbeten eller liknande, och på så vis skaffa sig mer kompetens inom programmeringsområdet. Men ska man bli utvecklare och läser systemvetenskap så måste man själv fokusera på programmering ganska hårt, välja de bitarna i utbildningen och gärna läsa extrakurser och så.

Alltså är systemvetarutbildningen bredare men grundare. Mer flummig i sitt fokus liksom, den är mer öppen för vad studenterna vill göra men också mycket mer ofokuserad. Ingenjörsutbildningar är mycket mer konkreta.

Igen har jag lite motsatt bild. En ingenjör i mina ögon är någon som ganska direkt efter utbildningen kan ta sig an det de är utbildade för medan en systemvetare inte kan det på samma sätt. Det krävs mer upplärning och specialisering för den roll de kommer att ha, men istället så är det fler roller som passar liksom.

Och jag lägger inga värderingar i dessa skillnader. Det finns idioter och genier inom båda utbildningarna. Däremot känns det, för mig i alla fall, som att systemvetare är mer "business" än ingenjörer, alltså mer vattenkammat hår och kostym liksom, passar bättre för mer säljande personer eller så. Jag är inte det utan mer teknisk eller vad man ska kalla det, men det gick ju bra ändå. Dock fokuserade jag mer på de tekniska bitarna med programmering och design snarare än affärsplaner och sånt som också ingick i utbildningen.

På Linköpings universitet läser systemvetarna samma programmeringskurser som civilingenjörerna, alltså exempelvis exakt samma Java-kurser.

Det stämmer bra att systemvetare på de bättre universiteten i Sverige läser programmering på högnivå (C++, Java, med mer beroende på vilket universitet och ens eget kursupplägg och inriktning), medan civilingenjörer läser lågnivå (C, mer hårdvarunära programmering).

Baserat på kursuppläggen i programmen läser systemvetare relevanta kurser om hur IT kan användas som mest effektivt i affärssystem, arbetsplatser samt hur IT-projekt kan ledas (utan att ta hänsyn till systemutvecklings- eller it-projektledningsinriktning). Vad gör en civilingenjör mer redo för arbetslivet i denna bemärkelse?

Visst är civilingenjörprogrammen längre (5 år) och därför kurserna och kunskapen om vissa naturvetenskapliga ämnen och kunskap om hårdvara och hårdvaruspråk (C) högre, men vad som avgör om hur attraktiv du blir i arbetslivet är hur engagerad, kunnig och nyfiken du är, tillsammans med meriter, inte kurserna du läser och sedan kan på ytan. Du blir inte en expert av att ha läst en systemvetenskaps- eller civilingenjörsutbildning. Du blir en expert baserat på engagemang och dina meriter.

Båda dessa utbildningar ger en god grund för att kunna engagera sig i arbetslivet och skaffa sig meriter, som utmärker en bra civilingenjör eller systemvetare. Den ena är längre och bredare i form av mer naturvetenskap och hårdvara, medan den andra är bred, men kortare och mindre naturvetenskaplig (utan fysik, matematisk analys, hårdvarukurser), samt behandlar IT-projektledning och implementation av IT (utveckla applikationer, affärssystem) på en arbetsplats.

Om man talar om hårdvara, ja! Absolut.

Annars utvecklar systemvetare med teknisk inriktning och civilingenjörer mjukvara likt. På bättre universitet går de t.o.m. samma utvecklingskurser (i form av mjukvaruprogrammering, eller högnivå som tidigare nämnt).

Jag tror vi säger lite samma sak här, men på olika sätt.

Ingenjörer har mer förståelse på djupet, eller ända ner i kislet om du vill. Avancerad kodning i många språk på både hög och låg nivå likväl som hårdvara, till och med viss fördjupning i elektronik och så, och matematik vilket förstås är grunden till det mesta på ett annat plan. Systemvetare har mer förståelse på bredden, affärsmässighet, affärsnytta, problemområdesanalys, användarbeteende osv. Varför man gör något snarare än hur, om man ska dra det till sin spets. Sen ändras förstås sånt med tiden, det som idag är systemvetenskap började ofta på universiteten som ADB eller automatisk databehandling och det är ju något helt annat än vad det är idag, men kan ändå ge en hint om skillnaden. Mot civilingenjörer då som alltid har handlat om teknik (och mekaniska lösningar), på en hög och numera väldigt hög nivå förstås. (Och mycket längre bakåt i tiden än systemvetare)

Systemvetenskap ger i min erfarenhet ganska lite praktisk erfarenhet, i alla fall som är enkelt tillämpbar på "verkligheten" utanför skolan. Å andra sidan finns det ju YH-utbildningar som kallas systemvetenskap idag och de är förstås något helt annat än universitetsutbildningarna, med praktik och så men också hur djupt de går i olika ämnen.

Jo, men alla akademiska utbildningar är ju mer eller mindre teoretiska liksom. Och jag säger inte att ingenjörsutbildningarna är så väldigt spetsiga men de är ju tekniska utbildningar liksom så de jobb man är lämplig för, eller är förberedd på, är ju tekniska jobb främst. En systemvetare kan gå åt det tekniska hållet eller i helt andra riktningar som projektledning, sälj eller till och med HR.

Många av projektuppgifterna på systemvetarlinjen hade säkerligen (med en del justeringar) kunnat vara projekt på (data-) ingenjörsprogrammet också men man hade fokuserat på helt olika saker i bedömningen. En ingenjör med en uppgift som handlar om ett system blir ju bedömd på systemets funktionalitet, säkerhet, kodkvalitet och liknande medan en systemvetare snarare blir bedömd på hur man har resonerat sig fram till hur systemet skulle se ut, om man har tagit in synpunkter från användare på olika nivåer, om man har funderat på affärsnyttan och hur man har arbetat i projektgruppen med uppföljning och projektstyrning och liknande. Ingen tittar på koden eller bryr sig om det ens finns kod bakom liksom.

Så kanske det var, men det handlar ju om folk som har jobbat länge liksom. Efter utbildningen är en ingenjör en (avancerad) tekniker medan en systemvetare ligger på någon diffus plats mellan en tekniker och typ en beteendevetare, och kanske också mellan en analytiker och en säljare.

Jo det måste det ju göra idag med självstyrande team, agil utveckling och liknande. Men systemvetare läser ju mer sånt än vad de läser kod/teknik liksom. Man kunde klara sig igenom hela systemvetarutbildningen utan att installera en IDE eller ens en avancerad texteditor, men MS Project (fruktansvärt program) gick inte att klara sig utan. Den obligatoriska koden man läste var ju mer för att bli bättre på att rita flödesscheman och liknande än för att lära sig koda liksom.

Precis, och en systemvetare ska då ha förståelse för allt ifrån analys av problemområde, affärsnytta, kravställning och modellering innan systemet blir till, design, analys av föränderliga behov och projektstyrning under systemets byggande till utvärdering och analys av systemet när det är implementerat, eller för befintliga system. Men inte alls samma tekniska djup då förstås.

Jo. Systemvetenskapen bygger mer på att grundläggande förståelse för tekniken räcker för att förstå tillämpningen liksom.

Ja exakt.

Nja. Systemvetare går ganska mycket längre än tillämpning i mina ögon, men det beror förstås på vad man lägger i begreppet.

Jag skulle säga att doktorer/forskare utvecklar tekniker, systemutvecklare och liknande tillämpar främst nuvarande teknik för att göra nya saker.

Angående Civilingenjör inom IT vs enklare utbildningar inom IT, så har civilingenjörerna betydligt mer matematik, fysik etc. Programmeringsmässigt så kan en nyexad Civilingenjör vara en sämre utvecklare än någon från en enklare utbildning, p.g.a. att civilingenjöreren har fokuserat på så mycket annat. Men de brukar snabbt rusa iväg och bli riktigt duktiga efter något år i arbetslivet.

Så jag säger att civilingenjör inom t.ex datateknik är en otroligt bra grund och det är fel att jämföra med vad de kan inom programmering emot någon som typ enbart har läst programmering. Det intressanta är vad personen kan efter +5år i arbetslivet.