Jag arbetar inte inom sjukvård och har ingen relevant utbildning, så jag borde egentligen inte svara. Men jag är lite intresserad av psykiatri och denna domäns sjukdomar.
Ring din läkare och be om ett klargörande. Rent spontant tycker jag att även 6 månader låter lite onödigt kort tid att ta zoloft (eller likvärdig parallellimport). Det beror förstås på vad du fått för diagnos, men jag gissar att det är något i depressionsväg. Om du bara råkat hamna i en tillfällig svår livssituation (svår förlust eller motgång, etc) så är det väl helt normalt att ta SSRI under en kortare period. Men om du är depressiv till din natur, t.ex. har så kallad "endogen depression" eller hela tiden ramlar ner i helvetet, så kan jag som lekman inte se några hinder med att medicinera godtyckligt länge.
Det finns ett stort stigma kring psykiatrisk sjukdom. Även om du är väldigt negativt inställd till att ta tabletter så kom ihåg att depression är en högst verklig och farlig sjukdom och att skillnad mellan psyke och kropp/soma bara är glorifierat, esoteriskt bullshit. Jag antar att du inte skulle känna motstånd mot att medicinera mot diabetes eller cancer? Depression är precis lika verkligt, lika mycket medicinskt och medicinsk behandling är relevant.
En typisk behandling ser ut (eller snarare borde se ut) ungefär så här:
1) Först fastställer din allmänläkare eller psykiatrikern du blev remitterad till att du har en depression.
2) Därefter får du ett recept på exempelvis zoloft (eller cipramil, eller cipralex, eller fontex, eller remeron, eller efexor, eller whatever SSRI/SNRI/NaSSA).
3) Först när medicinen börjar verka (vilket kan ta upp till en månad) och du orkar ta tag i saker, leva och ha roligt, är du mottaglig för någon form av kognitiv terapi.
4) Du fortsätter med medicinen, men får också ett behandlingsprogram i enskild- eller gruppterapi som är anpassad för dina specifika problem (social fobi, ångestsyndrom, depression eller andra psykiska sjukdomar).
5) Efter terapin/terapierna mår du mycket bättre och kan själv ta tag i problemen, fortsätter du att ta medicinerna men trappar successivt ned. Eller också inte. Det beror helt på. Psykiatriska problem kan när de väl brutit ut mycket väl vara livslånga med tillhörande livslång medicinering. Det är inte ett skvatt underligare eller skämmigare än livslång medicinering av diabetes eller whatever. Den som säger annorlunda är bara okunnig och fördomsfull.
Någon annan får svara på om det är någon skillnad mellan zoloft och sertralin krka, men säger apoteket att det är samma så ska det vara samma. Apoteket får inte byta till någon annan substans. Om man tjatar snällt kan man ibland få byta förpackningsstorlek, administrationssätt, smak och högst eventuellt styrka men inte substans. Du behöver nog inte vara orolig för att få fel medicin av apoteket, bara ett annat märke som är billigare eller lättare att få tag i.
Och framförallt: depression och liknande är ett rent helvete, jag vet det. Lycka till, hjälpen idag är evidensbaserad och kraftfull. SSRI gör dig inte dummare, de gör dig inte sinnesslö. Du blir inte beroende i någon egentlig mening och det är inte "lyckopiller" som ger konstlad lycka. Tvärt om, medicinen tar fram ditt riktiga jag. Låt ingen pracka på dig "psykoanalys" eller psykoanalys fördolt som "psykodynamisk" behandling. Freud var en av tidernas största kvacksalvare och det har tagit 100 år innan vetenskapen hittade tillbaka till psykiatrin. Däremot finns det en djungel av olika mer eller mindre evidensbaserade metoder som brukar kallas för kognitiva. KBT är det vanligaste. Dessa är någorlunda baserade på vetenskap och ljusår bättre än freudflum. Du kan faktiskt skita helt i terapier och _enbart_ käka piller utan dåligt samvete, men var inte rädd för samtalsterapi heller, speciellt inte KBT och dess släktingar. Lycka till!