Intel Core i5-12400F – som gjord för prismedveten spelprestanda

Intel Core i5-12400F är instegsmodellen för i5-familjen i tolfte generationens Core-processorer. För ett par år sedan var modellen med 400-namnet inte någon vidare populär modell utan riktade sig mer mot budgetbyggen. Sedan Intel blev pressade att aktivera Hyper Threading på samtliga modeller har intresset för dessa processorer ökat markant.

Sett till specifikationerna påminner det väldigt mycket om förra generationen, med totalt sex kärnor och tolv trådar med flertrådstekniken Hyper Threading. Klockfrekvenserna är nästintill identiska från förra generationen, förutom basfrekvensen som med Core i5-12400F tar ett litet steg bakåt till 2,5 GHz från 2,6 GHz. Det innebär även att den behåller strömbudgeten på 65 W.

För den som inte har full koll på Intels olika suffix har "F"-markerade processorer en avaktiverad grafikkrets och kräver då ett dedikerat grafikkort för att få bild. Utöver det har modellen en nedlåst multipel som syns först på avsaknaden av "K"-suffixet i namnet. Vidare har Intel försett Core i5-12400F med samma mängd PCI Express-banor som storebror i5-12600K, som innebär 16 banor PCI Express 5.0 till grafikkortet samt 4 banor PCI Express 4.0 dedikerat till en NVME-enhet på moderkortet.

Med en prislapp runt 2 000 kronor och utan upplåst multipel känns det något bortkastat att betala dyra pengar för ett moderkort i Z690-serien. Däremot känns det som ett utmärkt val för den enklare styrkretsen B660 med stöd för DDR4-minnen, även om det finns moderkort med DDR5. En kombination av brist på DDR5-minne och högt pris gör det mer rimligt att använda förra generationens minnesstandard.

Styrkretsen B660

När Intel lanserade Alder Lake fanns bara entusiastfokuserade styrkretsen Z690, som i vissa fall kostade betydligt mer än exempelvis Core i9-12900K. Även de billigare moderkorten med DDR4-stöd landade runt 4 000 kronor, vilket blir lite skevt för en processor som Core i5-12400F.

Som väntat är styrkretsen något nedbantad jämfört med toppmodellen Z690 där bland annat överklockning är något som inte erbjuds med B660-korten. Utan överklockningsmöjligheter behöver tillverkarna inte överkompensera med strömfaser, vilken ofta är en orsak till de höga priserna. Utöver det saknas PCI Express 5.0 i styrkretsen som får upp till sex banor PCI Express 4.0 samt upp till åtta banor PCI Express 3.0.

Intels egna gränssnitt Direct Media Interface 4.0 (DMI) blir även den halverad till fyra banor från åtta på för Z690-styrkretsen, och har då samma mängd bandbredd som tidigare generationens Z590 på 8 GB/s. Något som är betydligt mer förvirrande att förklara är alla USB-standarder som finns tillgängliga och finns beskrivet i bilden ovan, men följer annars temat med färre till antalet.