Fdrive X 8 TB – blufflagring som förstör data

Att marknadsplatser på nätet är fulla av produkter som inte håller vad de lovar är knappast någon nyhet. Efter en snabb sökning på exempelvis Amazon eller Aliexpress hittar man omgående datorprodukter som utlovar väldigt höga specifikationer vid orealistiskt låga prisnivåer – något som en teknikintresserad person snabbt avfärdar som rena bedrägerier och håller sig långt borta från.

En annan plattform som mindre nogräknade aktörer använder sig av för att kränga skräp är Facebook. Mellan bilder på folks barn och vad ens förra granne åt till lunch dyker det ofta upp annonser på produkter som lovar guld och gröna skogar på bästa TV-Shop-vis. Merparten av dessa produkterna är inte renodlade bedrägerier, utan faller mer in under kategorin att de inte riktigt håller vad de lovar sett till den sensationalistiska marknadsföringen.

Men ibland dyker det ändå upp prylar som tillsynes är bluff och båg, vilket var fallet när undertecknad låg och "doomscrollade" på Facebook en sen kväll. Det som dök upp var en annons från den helt okända webbshoppen Sebutik.se, där de saluförde den externa lagringsenheten Fdrive X. Det rörde sig om en liten USB-ansluten aluminiumsticka, vilken skulle erbjuda både hög överföringshastighet och imponerande lagringskapacitet om 8 TB – allt för det facila priset 495 kronor.

Som de flesta av SweClockers läsare vet så får man inte 8 TB extern lagring för 495 kronor, och att det troligtvis är något form av kontrollerkretstrolleri som pågår på insidan för att lura användaren att enheten faktiskt har en utannonserade lagringskapaciteten.

Här hade jag vanligtvis bara anmält annonsen som bedrägeri och skrollat vidare, men i det här fallet råkade jag halka in i kommentarsfältet. Bland de 800 kommentarerna fanns det nämligen förvånansvärt många som köpt enheten och var "nöjda" med den. Det rörde sig inte heller om "bottar" utan faktiska människor, som intet ont anande lagrade sina bilder och semesterfilmen från Mallis år 1995 på en lagringsenhet som med all sannolikhet dumpade dessa rakt ned i papperskorgen.

Med detta som bakgrund kände jag att det var min plikt att köpa in enheten och testa den, med förhoppningen då att aspirerande köpare hittar artikeln efter en googling. Sagt och gjort – 495 kronor drogs från kontot och 12 dagar senare landade ett paket från Kina utanför dörren.

Det som dök upp var en relativt spartansk förpackning utan någon referens till produktnamnet Fdrive X. Tydligt är dock att det rör sig om en "Portable SSD", vilket står på flertalet ställen på förpackningen ihop med en påklistrad lapp med storleksspecifikationen 8 TB. Enligt baksidan har den stöd för M.2-baserade enheter i flertalet olika storlekar, samt ansluts via USB Type-C.

I förpackningen hittar vi själva lagringsenheten samt en USB Type-C till USB-A-kabel. Det yttre höljet till enheten känns förvånansvärt kvalitativt och är av allt att döma tillverkat av relativt tjock aluminium med en sandblästrad finish. Storleksmässigt är enheten väldigt kompakt och ryms utan problem i byxfickan tillsammans med plånboken.

På baksidan av enheten återfinns en USB Type-C-port, vilken då används för att ansluta produkten till datorn via den medföljande kabeln. Utöver denna port finns det även ett litet hål på sidan, bakom vilken det sitter en blå lysdiod som blinkar när enheten arbetar.

Nu skulle vi också kunna ta och bryta oss in i enheten för att se vad som finns på insidan, men jag tänkte att det får vänta till slutet av artikeln. Med det sagt, dags för lite tester!

Med enheten ansluten börjar vi med att kolla lagringskapaciteten på denna, och då specifikt vad enheten själv rapporterar för kapacitet. Vi ser här att den är formaterad som exFAT och rapporterar partitionsstorleken som 7,62 TB – något som stämmer bra överens med den marknadsförda lagringskapaciteten. Låt oss föra över några filer och se om den verkligen är så "high speed" som förpackningen påstår att den är.

Nu är det kanske subjektivt vad som uppfattas som hög överföringshastighet, men man får inte vara särskilt kräsen om man accepterar nivåer under 15 MB/s. Det tar minst sagt väldigt lång tid att föra över videofilen, men den gick åtminstone att öppna när den väl var på plats.

Inget lagringstest är komplett utan en runda Crystal Disk Mark, och även här är det ytterst sorgliga siffror som presenteras. Drygt 15 MB/s i sekventiell läs- och skrivprestanda är i nivå med de extremt kassa USB-minnena som redaktionen brukar få gratis på mässor.

Nu har vi konstaterat att överföringshastigheterna hos Fdrive X är rakt igenom urkassa, men hur är det egentligen med den annonserade kapaciteten på 8 TB? Här finns det flertalet olika mjukvaror som är framtagna med ändamålet att kontrollera och upptäcka falska lagringsenheter, däribland Fake Flash Test. Samtliga av programmen vi testade började spruta ut felmeddelanden efter en kort tids skrivning, vilket tydde på att något inte riktigt stod rätt till med enheten.

Ingen av mjukvarorna lyckades dock ge oss en rimlig siffra på enhetens faktiska kapacitet, och därför fick vi använda en lite mer primitiv metod. Genom att successivt kopiera över stora videofiler till enheten och sedan kontrollera huruvida dessa gick att spela upp eller inte hittade ganska snabbt vad den faktiska kapaciteten låg på. Som väntat var det inte 8 TB, utan istället 64 GB, där allt som skrevs över den sistnämnda kapaciteten blev oläsbart.

Men vad innehåller egentligen enheten? Genom lite kreativt bändande med en skruvmejsel lyckas vi frigöra den inre plastsläden och dra ut denna från aluminiumskalet. Det som uppenbarar sig är en skapelse bestående av ungefär hälften smältlim och hälften kretskort.

Efter att ha städat bort smältlimmet går det att få en bättre titt på själva kretskortet. Som väntat är det inte en M.2-baserad lagringsenhet utan istället en Micro SD-kortläsare med USB Type-C-kontakt. Tillverkaren har lagt ned möda på att slipa bort modellbeteckningen på kontrollerkretsen, men efter att ha haft den inkopplad lyckades vi dock identifiera att den kom från kinesiska Chipsbank – en tillverkare vars kretsar är ökända för att vara lätta att modifiera firmware på.

I kortläsaren hittade vi en namnlöst Micro SD-kort. Modellbeteckningen MMC64GB8A1B7XKT fanns dock kvar, vilken styrkte våra tidigare fynd om att enheten endast hade en kapacitet på 64 GB.

Genom att stoppa in Micro SD-kortet i en riktig kortläsare ser vi återigen att det rör sig om en faktisk kapacitet om 64 GB. När kortet tar plats i kortläsaren som sitter inuti Fdrive X utför den modifierade USB-kontrollern lite fulspel bakom kulisserna och rapporterar en betydligt högre lagringskapacitet till operativsystemet. Kontrollern rapporterar även att filer har skrivits till enheten, även när man överskrider 64 GB-gränsen, men den faktiska datan skrivs aldrig och går därmed inte att läsa.

Sammanfattning

Att Fdrive X inte skulle leverera varesig hög överföringshastighet eller imponerande lagringskapacitet i 8 TB-klassen kommer inte som någon överraskning för undertecknad. Samtidigt är det väldigt intressant, och skrämmande, att se den finurlighet som ligger bakom den här typen av bedrägerier. Just metoden med ett Micro SD-kort och en modifierad USB-kontroller verkar också vara den vanligaste om man tittar på liknande skräpenheter.

Den här typen av produkter är inget som egentligen drabbar SweClockers publik, där de flesta besitter tillräckligt mycket kunskap för att se den som orimlig sett till priset. Det är däremot ytterst synd om tekniskt ovetande personer som köpt denna enhet i hopp om att göra ett klipp och lagra sin data på den. Här är det inte heller helt otänkbart att den därtill används som enda punkt av lagring för oersättliga bilder och dokument – där dessa sorgligt nog försvinner ut i intet när de skrivs till enheten.

Samtidigt är det här produkter som alltid kommer att finnas, åtminstone så länge det finns blåögda köpare. Det bästa vi som teknikkunniga kan göra är att utbilda våra nära och kära kring vad de ska tänka på när de köper extern lagring till sin dator. Närmast till hands är att rekommendera enheter som kommer för välkända aktörer, likt Samsung, Western Digital och Seagate, men tyvärr räcker inte det hela vägen då marknaden är full av kopior. Därför är det nästan lättast att hänvisa till en känd svensk återförsäljare (inte marknadsplats), som inte säljer vilket skräp som helst och därtill har större skyldigheter enligt Konsumentköplagen.

I fallet Sebutik.se rör det sig om en klassisk dropshipping-sajt, som säljer allt mellan himmel och jord med leverans direkt från olika tillverkare i Kina. En snabb googling visar att samma aktör satt upp liknande butiker i Tyskland, Nederländerna och Nya Zeeland, och att de även där marknadsför och säljer Fdrive X.

Nu hade man kunnat tänka sig att denna aktör inte är medveten om att de säljer rent lurendrejeri, sett till att det endast är en produkt bland flera tusen andra i sortimentet. Detta argument faller dock på att de under en väldigt lång period har riktat in sin marknadsföring i sociala medier på just Fdrive X. Det blir därför tydligt att de medvetet inte bara säljer en produkt som inte levererar enligt specifikation, utan även kan ställa till en hel del skada för ovetande individer.