Backblaze redovisar hårddiskars livslängd

Både för privatpersoner och företag som sysslar med någon typ av långtidslagring är lagringsenheternas egenskaper kritiska. Utöver avvägningar mellan kapacitet, pris och prestanda spelar inte minst hållbarheten in, eftersom både mekaniska hårddiskar och SSD-enheter har en begränsad livslängd. Detta är något molnbolaget Backblaze undersökt genom att föra statistik över sina lagringsenheter sedan år 2013.

Vanligtvis brukar Backblaze redovisa ur perspektivet felfrekvens, där de räknar på hur ofta en lagringsenhet råkar ut för någon typ av kritiskt fel. Den här gången väljer de istället att redovisa livslängd, i ett försök att besvara frågan "hur länge kan en hårddisk väntas hålla innan den behöver bytas ut". För att ta reda på det har de valt 10 olika modeller med tillräckligt många exemplar i bruk och dagar i drift för att kunna sammanställa en överlevnadsanalys enligt en Kaplan-Meier-kurva.

Kaplan-Meier är en statistisk metod som annars vanligen används inom medicin för att mäta överlevnaden hos grupper med olika sjukdomstillstånd. Där görs det ofta genom att mäta hur många som fortfarande lever vid en viss tid efter insatt behandling. Det kan dock användas på flera vis, och i Backblaze fall motsvarar behandling när hårddiskarna togs i bruk. Urvalet inkluderar hårddiskar om 4, 8, 12 samt 14 TB från flera olika tillverkare, däribland Seagate, Toshiba och Western Digital.

För hårddiskarna på 4 TB har två modeller från HGST och Seagate jämförts. Då HGST och Western Digital gick samman under 2012 har vissa märkts om som det senare. Grafen visar att nära 98 procent av dessa fortfarande fungerade efter 6 år i drift, jämfört med knappt 82 procent av Seagate-diskarna. Det reflekteras även i felfrekvensen. Med det sagt är det fortfarande en merpart av båda sorterna som fungerar felfritt och Backblaze understryker att beroende på prisnivå och tillgänglighet kan det fortfarande löna sig med den lite sämre presterande varianten.

Vid klivet upp till 8 TB är båda modeller från Seagate, men en ur bolagets konsumentinriktade sortiment och den andra en Enterprise-modell för professionellt bruk. De första 24 månaderna presterar de båda identiskt, med ungefär 98 procent fungerande. Vid 5 år blir det större skillnad, med nästan 2 procentenheters skillnad till konsumentvariantens fördel.

Vid kapaciteter om 12 och 14 TB jämförs tre modeller för respektive kapacitet. Alla tre modeller på 12 TB har en överlevnadsgrad på 98 procent vid 2 år, men vissa har inte driftdata för mycket längre. För den HGST-modell som körts i över 3 år ligger överlevnadsgraden fortfarande över 98,5 procent.

Här noteras åter priset, där den mellersta Seagate-modellen kostar betydligt mindre. Backblaze köper in sina hårddiskar i bulk och medger att de har en annan prisbild, men vid en snabb titt genom svenska prisjämförelsesajter stämmer det även för konsumentmarknaden. HGST-modellen, som med samma modellnummer även säljs som WD Ultrastar DC HC520, har ett snittpris på ungefär 4 500 kronor. Den mellersta, Seagate Exos X16, ligger ungefär en tusenlapp lägre.

Ett liknande mönster går att skönja även för hårddiskarna på 14 TB, där 99 procent oavsett tillverkare fortfarande var i drift efter 1 år. Backblaze noterar dock att Toshiba-modellen sticker ut något, med en brantare nedåtgående kurva än väntat efter 22 månader. Med det sagt är den totala skillnaden förhållandevis liten – vid 3 år låg överlevnadsgraden på 97 procent istället för väntade 98 procent.

Sett till de första 12–24 månaderna ligger merparten av hårddiskarna i större kapaciteter bättre till jämfört med de mindre på 4–8 TB. En del av förklaringen ligger kort och gott i att många av dem är tillverkade betydligt senare än 2013 och med mer modern teknik, vilket i sin tur ger längre livslängd. Backblaze nyttjar även sina enheter på ett annat vis än de flesta privatpersoner, vilket gör att livslängden inte nödvändigtvis går att översätta rakt över.

Källa: Backblaze

Hur länge har din äldsta hårddisk varit i drift?