Så länge du kan hålla dig ifrån att gå till angrepp om vad för sötdryck jag häller i mig (Dricker mest vatten om du nu är intresserad), så fortsätter jag gärna diskussionen här. Det är inte ett av mina favoritämnen men jag gillar att få min världssyn utmanad. Enda sättet att utvecklas.
Tycker detta är intressant o diskuterar gärna som sagt. Det är inte fråga om en debatt, finns inget att 'vinna'...
Det var således inte menat som ett personangrepp, alla dricker vi cool-aid i de flesta ämnen vi inte har bra koll på (o ibland, kanske tom framförallt, de ämnen vi tror oss ha bra koll på). Det kan vara svårt att kommunicera idéer när man inte har koll på vad den andre har för utgångspunkt/kunskap/intresse, än svårare givet att man måste acceptera att man kanske inte har koll på sina egna heller.
Jag syftar på vår tendens att agera enligt Gell-Mann Amnesia Effect, det är bra att vara bra på att identifiera när man är i den zon då man kanske bör vara mer nyfiken på vad det är man faktiskt dricker, vatten för övrigt anser jag vara alldeles utmärkt, mycket mineralvatten för egen del
Precis, i 'I, pencil' pratas det precis om det du nämner, det styrker din förklaring för hur 'det fungerar när det fungerar bra'. Vad jag försöker förmedla är idén om att hårdare reglering försvårar för den processen, och möjliggör just för det problem du ställer upp, regleringar är i stora mäktiga händer verktyg och vapen och för små uppstickare är de hinder som måste överkommas.
Ju fler hinder, desto svårare tillgång till marknaden. Ekonomer brukar beskriva det som att man tar bort stegpinnarna från en stege, ju högre upp den lägsta stegpinnen kommer ju färre är det som har möjlighet att ta sig in på marknaden.
Som jag nämnde så är problemen vi tampas med generellt sett en fråga om "De allmänna tillgångarnas tragedi", alla lösningar som presenteras till problemet handlar om olika former av reglering, och det visar sig att den bästa formen av reglering är den där tillgången sköts av de som har störst anledning att sköta det snyggt, dvs de har skin in the game, anledning att bry sig. Den mest övertygande anledningen är privat ägande, inte företag, vi har redan etablerat att vi båda kan se skillnad på en privatperson och ett företag. Men det är ju inte den enda varianten av 'skin in the game'.
När det gäller grundprinciper så ser jag på dem som någon form av axiom. Dvs givet att du inte ska slå på Olle utan Olles tillstånd (då Olles kropp bör anses som hans privata egendom). Ni kan såklart komma överens om omständigheterna kring när och hur det är ok (inne i en MMA Octagon med domare och vårdpersonal närvarande tex). Så när jag säger att man bör utgå från grundprinciperna ist för lag är något i stil med att man bör tolka lagen utifrån dess andemening, inte utifrån dess tekniska beskrivning. Det är altså inte ok för dig att sätta dig på Olle och ha honom 'slå sig själv genom att trycka hans hand upp i ansiktet på honom', vi vet mycket väl att det är en illvillig interpretation av grundprincipen.
Va brukar man kalla det, "The Spirit of the Law versus the Letter of the Law". Jag talar alltså om 'The Spirit', och jag ser regleringar som 'the letter', det är alltså min semantiska distinktion, så ja vill vara tydlig.
Om du uppfattat mig som antagonistisk ber jag om ursäkt.
När det gäller att definiera en fri marknad så beskriver ju wikipedia det, så som du citerar det på, _ett_ sett, o givet ett visst perspektiv så stämmer det... kanske... Vad jag ser är mer en marknad som inte på något sätt 'behöver' regleras av något mer än av tillgång och efterfrågan, vilket är en konsekvens av de förutsättningarna som behöver uppfyllas för att en fri marknad ska kunna existera, då måste vissa grundteser, principer, uppfyllas.
Äganderätt: En fri marknad kräver väldefinierade och upprätthållna äganderätter, som tillåter individer (och företag?) att äga, använda och handla med egendom utan inblandning från regeringen eller andra parter.
Rättsstatsprincipen: En fri marknad kräver en rättslig ram som är förutsägbar och transparent, där kontrakt är verkställbara och tvister löses opartiskt genom ett rättssystem som är fritt från politiskt inflytande.
Konkurrens: En fri marknad kräver konkurrens mellan köpare och säljare, vilket bidrar till att priserna sätts av utbud och efterfrågan snarare än av statliga ingripanden.
Minimalt statligt ingripande: En fri marknad kräver minimal statlig intervention, särskilt i form av regleringar, skatter, subventioner och priskontroller. Detta gör att priserna kan återspegla de verkliga kostnaderna och fördelarna med varor och tjänster, vilket i sin tur uppmuntrar effektiv produktion och konsumtion.
Fritt informationsflöde: En fri marknad kräver ett fritt flöde av information, särskilt vad gäller priser, kvalitet och tillgänglighet av varor och tjänster. Detta gör att köpare och säljare kan fatta välgrundade beslut om vad de ska köpa och sälja.
Frivilligt utbyte: En fri marknad kräver frivilligt utbyte, där individer och företag är fria att engagera sig i ömsesidigt fördelaktiga transaktioner utan tvång eller bedrägeri.
Så det krävs alltså ett starkt skydd av dessa principer, frågan är då inte om detta är ett väl fungerande system, vi har just definierat vad vi anser resultatet av ett välfungerande system ska vara, utan det är en fråga om hur man kan upprätthålla detta välfungerande system.
Min mening är ju att du inte kan upprätthålla systemet bättre genom att bryta mot dess principer ännu mer och tro att det ska bli bättre. (ex. punkt 4, som föreslogs, "Kom igen nu EU, lös det här."), medlen helgar INTE ändamålen.
Så spetsfrågan då, har Canon rätt att låsa in sina produkter till sina egna patroner? Ja, vi borde iaf inte ha rätten att hindra dem, lika lite som de, givet att vi har köpt en skrivare, har eller borde ha rätten att hindra oss från att hacka deras blockering för att använda andra bläckpatroner än deras, reparera den om den gått sönder eller kasta den i väggen tredje gången den 'kekat upp vårt sista papper', eller att gå till en annan återförsäljare vid nästa köp.
Börjar vi närma oss samma plan nu?
ETA.
Det finns en speciell princip som jag är ett fan av och det är idén om Wu Wei, här beskriven av Alan Watts
