Skillnad i hållbarhet

Hållbarhet handlar inte om själva tekniken eller vilka bokstavsförkortningar TV:n bär med LCD, OLED etc. Det handlar om produkter tillverkade med varierande kvalitet. Orsaken till att en TV går sönder och slutar fungera inom säg 5–7 år är att tillverkaren har valt komponenter och elektronik som inte håller särskilt bra, kretskort, kondensatorer etc. är det som vanligtvis går sönder.

Om du bär en oro för att en TV ska gå sönder kan de flesta butiker idag erbjuda förlängda garantier upp till 5 år på de TV de säljer. LG har även 5 års garanti på sin bättre modeller i OLED G-serien.

Produkter som Luxor och Finlux är exempel på OEM-produkter. Det är endast masstillverkning som stämplas med olika varumärken. Samma TV kan säljas under dussintals olika varumärken i dussinet olika länder. Dessa byggs i syfte att få en lågt pris, säljs ofta direkt av vissa butiker och har begränsad eller närmast obefintlig support.

Det är stor skillnad mellan olika fabrikat och varumärken både vad gäller tillgänglig support, vilja att reparera/reklamera och hur många procent av enheter som behöver service eller returneras som följd av att de är trasiga redan vid leverans och senare inom reklamations- och garantitiden.

Svårigheten är som alltid att det inte finns något sätt att överblicka och följa detta exakt. De som bör ha bäst koll är de stora återförsäljarna vilka kan se hur många av 1000 sålda enheter av ett viss märke som leder till reklamationer och service. Den informationen håller de vanligtvis för sig själva av flera tänkbara skäl.

Samsung, LG och förmodligen Philips är de som säljer flest TV i Sverige. Därför är det troligast någon av dessa tillverkares modeller man läser mest om på forum och liknande. På samma sätt kan mer ovanliga märken mycket väl ha en stor procentuell andel returer och garantiärenden. Men där mängden trasiga apparater är låga jämfört med de stora varumärkena och det därför helt enkelt är färre som berättar om krångel på exempelvis forum.

Finns förstås många som har en åsikt om ämnet om vilken tillverkare som är bäst eller värst. Men väldigt få som har verkliga siffror och vill, kan eller får dela med sig.

PUS6482 berättar en del. 2:n berättar att det är en 2017-modell. PUS6-serien är Philips enklare serie som fortfarande är mainstream-modeller men de är vanligtvis byggda av turkiska Vestel – eller annan dito mönstertillverkare där det kan varierar över åren. Alltså samma typ av mönstermodell som exempelvis dagens Sharp, Andersson och Finlux. Skillnaden är förstås att Philips har en egen support. PUS6-serien är mer Philips sätt att konkurrera med OEM och ODM-tillverkningen.

Symptomen du beskriver är typiska för att strömförsörjningen gått sönder vilket är en relativt enkel sak att reparera. Men det är fortfarande höga kostnader inblandade och mycket tid och energi vilket gör att det i slutändan börjar närma sig priset för en ny TV.

Det skulle behövas en right-to-repair-förändring för TV-apparater också för sådant som ändå är relativt enkelt att byta själv, likt just strömförsörjning.

Inte nödvändigtvis och just sådan statistik är det som inte finns fritt tillgänglig utan är något som tillverkarna håller för sig själva.

Däremot kan en toppklassmodell oftare repareras lönsamt då den enskilda komponenten som behöver bytas mer sällan blir lika dyr som att köpa nytt. Att byta ut en trasig strömförsörjning kostar – påhittat för exemplets skull – kanske 3000 kronor om man räknar in själva komponenten, arbetstider, lokalkostnader för servicestället och transporter fram och tillbaka.

Dessa 3000 kronor kan vara rimliga i ett läge när TV:n man köpt kostar 30 000 kronor ny och därför har tillverkaren satt i system så att man kan serva komponenter på det sättet. Med budget-TV:n som kostar 6 000 kronor ny är det fortfarande 3000 kronor för arbetstid, lokalkostnader för servicestället och transporten fram och tillbaka. Men visst, enklare komponent kanske får ned totalpriset för reparation till 2800 kronor istället vilket inte hjälper så värst mycket. Då är det inte lika troligt att det ens finns ett system för att reparera och laga produkterna även för ens enkla fel. Man skrotar de som går sönder under reklamationen och gör återköp till kunden.

Denna fördel för toppklassmodeller rinner däremot av med tiden. För en flera år gammal toppklass-TV kan det vara svårt att få tag på rätt reservdel. Plus att en TV som körts i flera år helt enkelt är närmare slitagepunkten där någon komponent fallerar.

Det finns ingen insyn i hur varje tillverkare arbetar och hur de arbetar varierar dessutom över tiden. Och allt man kan bedöma det på är bara anekdoter om när det går bra eller dåligt med reklamationer och service. Det man kan göra som konsument är sikta på modeller där det från början finns till exempel en längre garanti eller där en längre garanti kan köpas till. Det senare brukar butikerna kunna ordna. Där kan man ju dra lite slutsatser att ifall en TV-modell inte går att köpa med 5 års garantiförsäkring, då finns det kanske en anledning till detta.