Under en långkörare men luftvägsinfektioner i början av sommaren ville jag kika på något som fungerar när man är krasslig och har feber, alltså något som inte känns helt meningslöst men fortfarande någorlunda lättsmält. Stötte då på Evil som trots vad som verkade vara en urkorkad premiss hade tämligen goda omdömen. Upplägget är alltså tre personer (en troende, en "skeptiker" och en hängiven empirist) som tillsammans skall utreda en rad fall där katolska kyrkan ombetts utreda om diverse konstigheter beror på demoner, busungar eller gammal hederlig mental ohälsa. Det är lite hemsökelser, lite mer diffusa spökerier, lite grejer som är svåra att förklara, och lite klassisk moralpanik. Varje avsnitt avhandlar en sådan utredning, och resulterar antingen i att det bedöms röra sig om demoner, varpå kyrkan då oftast skall genomföra en exorcism (vilket i serien framställs som en helt normal och alldaglig del av den katolska vardagen), eller om det kan förklaras på vetenskaplig grund. Utöver det finns en mer övergripande berättelse (för att locka tittarna att fortsätta kolla på serien), som utlovar en alltmer kataklysmisk konfrontation mellan det goda (änglar och gudstro) och det onda (satan och demoner).
Problemen med serien är många. Som icke troende får man betrakta det lite som fantasy, men det blir svårt då verkliga verkligheten återkommande refereras och spräcker bubblan. Serien riktar sig rimligen till tittare som är katoliker (båda serieskaparna är, föga förvånande, katoliker) och tycker det här med ockulta grejer och demoner och hemskheter är lite spännande, dels människor som okritiskt sväljer det som visas på burken framför dem. Upplägget med att förklara respektive fall med religion eller vetenskap faller ihop redan i andra avsnittet när den vetenskapliga "förklaringen" är så korkad att man som tittare känner sig förolämpad, och ju längre serien går desto mindre tyngd läggs på att över huvud taget bry sig om att sy ihop säcken och många trådar lämnas vind för våg. Det är också bitar i serien som väldigt tydligt tagits med för att undvika kritik. Katolska kyrkans organiserade pedofili och deras kvinnosyn kommenteras exempelvis totalt tre eller fyra gånger i serien, men varje gång är sammanhanget "Haha jao det är ju ett problem men det pratar vi om senare..." och något riktigt ställningstagande mot den skit organiserad religion faktiskt resulterat i görs aldrig.
Efter fjärde avsnittet bestämde jag mig för att inte kolla vidare då jag kände mig rätt säker på att inget skulle bli bättre... men sen åkte jag på nästa infektion och sunk cost fallacy slog in och jag kollade färdigt på samtliga fyra säsonger. Det var precis lika dumt som det låter.
Tredje säsongen var lite av ett uppsving, då avhandlades sådant som kryptovalutor och sociala medier och grupptryck och motsvarigheter till "tide pod challenge" och liknande trender.
Det är demoner och människor som organiserar sig och ligger bakom allt dåligt. Jupp, de har en hel kontorsbyggnad där de sitter och gör internet hemskt och uppmuntrar människor till elakheter.
Dold text
Emellanåt är det också lite mysrysligt och vissa bitar görs bra, men överlag räcker det absolut inte till och sammantaget skulle jag följt min instinkt efter några avsnitt och lagt ner serien där och då.
Inte minst då den stora och länge utlovade bataljen mellan gott och ont aldrig blir av så hela den övergripande berättelsen mynnar ut i en stinkande fis.
Dold text
Förhoppningsvis kommer jag ihåg det till nästa gång
Så eh, Evil får 5/10 stänk med vigvatten (vilket inte ens den styggaste demon kan stå emot)