Fobier

Ormar, Fästingar, Eld (tillåmed värmeljus i skål är obehagligt), Höjder (kan dock stå på en stol osv)

Hmmm....

vettefan.
Allt som har mer än 4 ben?

Som det nämndes tidigare i tråden angående vatten. Kolsvart/grumligt vatten där man inte har någon aning om vad som döljer sig under ytan är otroligt ruggigt. Tycker även att det är väldigt obehagligt att simma i sjöar där det växer näckrosor. Eller ja, sjöar i allmänhet, badar endast i havet (är ju ölänning så man når kusten ganska snabbt vart man än går).

Har även lite social fobi. Klarar mig och så, men den finns fortfarande där i bakgrunden och är lite smått obehaglig också (även när det gäller tjejer/kvinnor). Kryp kan väl vara lite jobbigt också, ollonborrar som dyker upp i örat utan förvarning ger mig kalla kårar - egentligen ofarliga, men surrandet dödar mig. Blod är läskigt också. Blodprov, nålar och sprutor i allmänhet får mig att vilja kräkas.

brrrrrrrrrr, insekter i örat, fick in en mal en gång som vägrade komma ut och nu så fort jag tänker på det så får jag panik =/
Det måste vara bland det värsta som kan hända någon som har fobier för flygande djur...som mig

Är inte helt bekväm i trånga utrymmen. Och då inte endast för att jag är ganska lång Men jag vet inte om det är kraftigt nog för att kallas en riktig fobi. Men jag skulle aldrig självmant springa in i en grotta eller liknande.

Spindlar. Dessa djur förtjänar inget liv!

Ormar! Fy, de är äckliga. Speciellt mindre ormar. Stora ormar som t.ex boaormar är väl inte så äckliga, men att stöta på en liten huggorm är riktigt äckligt. För några veckor sedan var jag å bror min ute med hunden och gick på en liten, knappt befintlig skogsstig. Helt plötsligt ser jag en liten äcklig svart slang ringla sig precis bredvid min brors fot. Jag blev riktigt rädd.

Fästingar tycker jag heller inte om, men det är nog inte riktigt en fobi. Har haft en fästing på mig en enda gång. Den var mycket liten och hade antagligen satt sig på mig precis. Dock har jag hund och får titt som tätt ta bort stora, gråa, blodfyllda, äckliga fästingar. De äcklar mig mest på grund av att de kan bära på diverse smittor.

Sen tycker jag heller inte om små utrymmen. Har jag inte rum nog att hålla ut mina armar en bit från kroppen känner jag mig instängd och kan lätt få panik. Har en traumatisk upplevelse från barndomen kan man kanske säga. Min kompis stängde in mig i en kista och höll för. Jag fick panik och tryckte huvudet i kistans tak och fick upp den till slut. Jag kände mig lite som hulken då jag faktiskt lyckades få upp kistan eftersom min kompis var mycket starkare än mig. Det hela var på skoj men det var lite äckligt iaf.

Sen har mina syskon lite fobier också. Min bror är äckligt rädd för getingar. Han springer så fort han kan för att fly från de små rackarna.
Syrran är sjukt rädd för harkrankar. Hon skriker så man tror någon har dött och springer som attans. På sommarkvällarna vågar hon inte ha öppet fönster samtidigt som hon har lampor på, för då är hon rädd att de ska flyga in. Jag tycker iofs det är ganska roligt att man ibland måste gå på harkranksjakt. En grej jag också provat på henne var att bygga en metallharkrank. Hon blev riktigt skraj i typ 10 sekunder, tills hon förstod att den inte var riktig.

Håller med, de ser så fruktansvärt äckliga ut.
Enda sättet för mig att bli av med dem är att hämta dammsugaren och bli av med dem på det sättet. Jag gillar itne att behöva göra det eftersom harkranken väl troligen överlever färden ner i påsen och får dö där inne sakta, men min sinnesro är ändå en högre prioritet.

Tänk om den kryper ut ur dammsugare och hämnas när du sover.

fjortisfobi

Själv har man social fobi. Är inte så jäkla hemskt egentligen, har blivit mycket bättre dom senaste åren.

Insekter hatar jag, speciellt getingar och spindlar. Blod, blä, höll på att börja kräkas förra gången jag skulle ta blodprov. Det är just det att dom ska hålla på att ta ut blod ur kroppen, då inbillar jag mig att jag har för lite blod, och så börjar jag må illa.

Det kom förresten in en geting på mitt rum för några dagar sen. Den väckte mig, klockan var inte så mycket. Jag hade i alla fall ihjäl den, men sen kunde jag inte somna om, för jag var säker på att det var en till geting på rummet, det lät fan som det. Sen visade sig att det var processorfläkten som levde om.

Torgskräck: Om de är mycke folk runtomkring så blir jag yr och illamående.

Botten på sjöar: Klarar inte av att trampa på botten av sjöar.

Toaletten: Toalettringen måste vara nere. (Har hänt att jag gått upp mitt i natten och kollat)

El: Drar ur kontakter överallt innnan sängdags.

Ett par iaf

Kunde inte sagt det bättre själv, fast minus "mycket människor", snarare lite människor. Att sitta på tu man hand med någon som man åtminståne känner en aning är det absolut värsta jag kan tänka mig, har aldrig något att säga.

Getingar. När en sån kommer blir jag en blandning mellan rädd och förbannad för jag vet att om jag försöker slå till den så blir den arg och då är jag chanslös :). Har egentligen bara blivit stucken en gång och då var jag ganska liten så det kanske inte alls är så farligt om man skulle bli det igen.

En annan sak som jag alltid är "rädd" för är när jag går förbi (eller blir förbikörd) en lastbil eller buss på gatan och att den skall *PYSA* till. Spänner mig alltid för att vara beredd på det värsta.

Hehe det är ingen fara då det ju inte går att ta sig ut så lätt

Förra sommaren använde jag min ganska lilla handdammsugare för att plocka upp tre harkrankar. Jag vågade aldrig öppna den sen eftersom jag då skulle se tre döda harkrankar. Dammsugaren står idag instoppad i förrådet och jag kommer aldrig använda den mer.

Det som är så jobbigt är att harkrankar alltid tar sig in om man har fönstret öppet på sommarnätter, vilket innebär att jag inte har mina fönster öppna på nätterna äve om det är varmt.
Så fort jag kommer tillbaks hem till studentlyan så ska jag köpa ett fint nät som jag kan sätta i mitt lite mindre fönster så att jag slipper få värmeslag.

Jag lider av demofobi.... t.ex. 20 personer i ett litet rum... En stor kö.....mm.

Kan få panikkänslor och börja hyperventilera då jag stretchar nacken. Alltså då man håller på sidan av huvudet och drar det åt ett håll.

Gillar även inte höga ljud (tinnitus), musik går dock bra.
Djupt vatten avskyr jag men det brukar kännas bättre efter att jag föreställt sig hur det skulle se ut där jag badar om man tog bort vattnet, dvs jag får en "bild" över hur det ser ut under mig och då blir jag lite lugnare.

Detta är ingen fobi men det är det enda irrationella beteende som jag kommer på atm.
Så fort jag ser eller hör en mygga så måste jag döda den. Och det är alltid lika tillfredställande när man lyckas

Jag har ett starkt ogillande för spindlar, insekter (mest småkryp), folk, höjder och saltgurka.

För ca 8 år sedan skulle jag måla om sommarstugan på uppdrag av min morfar, slutade med att min flickvän fick måla den övre halvan av stugan då jag inte klarade av att stå på stegen samtidigt som jag petade bort spindelnät och spindlar från fasaden. Det gick bara inte, jag vinglade hela tiden och det var ett under att jag inte ramlade ner.

Jag ogillar stora folksamlingar, men bara när jag är nykter, är jag full bryr jag mig inte. Jag tror inte jag har någon form av social fobi eller torgskräck, jag misstänker att det mer bottnar i att jag blir så irriterad på vanligt mänskligt beteende. (Exempelvis när folk stannar mitt framför en och blockerar vägen för att de träffar någon de känner och av någon outgrundlig anledning inte förstår att de måste flytta arslet ur vägen).

Är heller inte speciellt förtjust i nya situationer som någon skrev, men det är en sån där sak man ofta måste genomgå så det är väl inte så farligt heller, men jag undviker det nog så länge det går

Saltgurka smakar skit

Instämmer, har dock ingen fobi för dem. Hatar dem mest av allt bara. Värst är väl ändå när man ska slå ihäl dem och allt som blir kvar är ett dammoln.

Inga fobier vad jag vet. Är lyckligt lottad antar jag.
Eller nja.. dubbelblonda anorektier ger mig obehag, men knappast panik.
Så nej, inga riktiga fobier.

telefonfobi. har nog en liten släng av social fobi också (om man nu kallar det fobi då). eller iaf förut, det börjar bli bättre nu.

Enda riktiga fobin är Araknofobi, hatar verkligen spindlar. Klarar inte av att vara nära en, försöker ha ihjäl den så snabbt de går eller bara springer...

Undviker getingar/bin, inte direkt någon fobi utan mest för min egen överlevnad då jag tydligen är allergisk

Höjder är inga höjdare heller ;D

Tror inte att det är någon fobi egentligen, eftersom den inte är helt irrationell, men jag är livrädd för maneter. I synnerhet då brännmaneter, men jag gör inte så stor åtskillnad...
Är nämligen överkännslig mot nässelceller, blir jag bränd får jag hög feber, illamående och börjar oftast yra.
Inte det mest spännande i världen. Vet jag att det finns maneter i vattnet går jag oftast inte i över huvud taget.