Ledsen om offtopic, men dom flesta jag känt som haft terminaldiagnoser har i slutskedet hållit detta för sig själva och sin absolut närmsta krets.
Detta då dom ändå velat ”fortsätta” ”utåt” istället för att hamna i något dystert slutskede sista tiden.
Men kan ju som nån annan sa varit oväntat fort också.
Det tråkigaste jag varit med om var en vän till familjen som sa han hade 2 år, det var 2 månader. Men antar han ville ha sina månader relativt ifred, istället för att ”alla” skulle ligga på om att hinna ses osv...
Tråkigt hur som helst, men detta visar på hur livet är. Alla kan drabbas