Europaparlamentet inrättade år 2006 en ny datalagringslag som tvingade medlemsländernas företag, däribland bredbands- och telekomföretag, att lagra data om sina kunder. Lagen definierade generella krav på datalagring där företagen tvingades lagra information som SMS-meddelanden, e-post och IP-adresser.
Lagen ansågs vara i strid med invånarnas personliga integritet, vilket ledde till att EU-domstolen ogiltigförklarade lagen år 2014. Den svenska regeringen fortsatte dock att driva frågan och presenterade under 2018 planer för att driva igenom en reviderad version av den ursprungliga datalagringslagen. EU-domstolens ogiltigförklarande grundade sig i att lagen var för generell, något den svenska regeringen menade var en förutsättning för dess nytta.
Sittande justitieminister Morgan Johansson (S) menade då att en riktad datalagring missar poängen med förebyggande datalagring som ska identifiera de individer som kan tänkas ägna sig åt kriminell verksamhet. Den reviderade versionen som föreslogs liknade den tidigare versionen med få meningsfulla skillnader, varför den också mottog kritik från bland annat Bahnhofs VD Jon Karlung samt remissinstanser som Svea hovrätt, Hovrätten för övre Norrland och Stockholms och Göteborgs universitet.
Så i ett taffligt försök att runda de besvärliga juristerna i Luxemburg gäller från och med i dag nya regler om lagringsskyldighet av de spår vi lämnar efter oss då vi pratar i mobil eller surfar på nätet.
Kritiken till trots införs den nya datalagringslagen idag. Detta ådrar hård kritik från Aftonbladets krönikör Oisin Cantwell som menar att ändringarna är marginella och att det fortfarande handlar om generell datalagring, i en form som står i konflikt med EU-domstolens beslut från 2014. Slutsatsen är därmed att även denna nya datalagringslag sannolikt kommer kritiseras av bredbands- och telekomoperatörer, och att den på sikt också kan komma att ogiltigförklaras i EU-domstolen.
Datalagringslagen innebär i korthet att företag som tillhandahåller tjänster för kommunikation, såsom bredbands- och telekomoperatörer, ska lagra data om kunders kommunikation i upp till tio eller sex månader beroende på vilken typ av data det gäller. Informationen som ska lagras innefattar mottagare av SMS-meddelanden, IP-adresser och e-postmeddelanden. Innehållet i SMS- och e-postmeddelanden innefattas däremot inte av datalagringslagen.
Den reviderade datalagringslagen träder i kraft idag och invändningar från svenska bredbands- och telekomoperatörer är sannolikt att vänta framöver.
